


|
 |
Expeditionsledaren Jan-Ove Sundberg 1 av
100 Höjdare:
TV5
filmade iskallt vintersök efter Vätternodjuret
Trollingbåten
FRIDÖ ligger i Borghamn några mil söder om Motala och
går normalt ut med fiskare. Den har dagen var det monsterjakt som
gällde och då tornade ovädersmolnen som vanligt upp
sig, se bara på den kompakt mörka molnmassan som kommer in
söderifrån!
Producenten fick
legitimera sig för oss det första han gjorde, eftersom
researchtjejen Lina Eklund i Stockholm påstått att han var
självaste BOBBO KRULL, galningen som för tio år
sedan höll i P3-programmet Pippi Rull, som fick lyssnarna att
vrida sig av skratt när han ringde upp och ljög i folk
än det ena än det andra, allting vansinnigt roligt.
Bobbo har alltid varit min favorit, men i likhet med hundratusentals
andra radiolyssnare har jag trott att Bobbo Krull var ett
artistnamn. Det är det inte. Karl'n heter faktiskt så, det
bevisade han när vi fick närstudera hans körkort!
(Fotografera av det fick vi dock inte, då hade alla sett att han
snart är 40 år... Ooops!).
ENA
RIKTIGA PAJSARE
Skojarna som Jennie varnat mig för var Filip och Fredrik, ena
riktiga pajsare som varit anmälda till Radio- och
TV-nämnden fler gånger än de ens kan komma ihåg!
Sveriges bästa programledare? Njaa... det dröjer allt
många år till det.
Jojo, det här bäddade inte för något seriöst
program inte, tänkte jag när Dagge manövrerade
sin stora trollingbåt ut ur Borghamn och satte kurs mot
södra Omberg, där jag och Göran skulle lyssna med
hydrofonen efter
Vätternodjuret.
Det var isande
kallt, med tio minusgrader (som kändes som 20 på sjön),
mulet och tilltagande, nordlig vind som gav kraftiga sidodyningar och
trollingbåten rullade rejält när vi kom ut ur den
skyddande hamnen och ut på öppet vatten.
Nollåttor i all ära men inte har de någon båt-
och sjövana inte, trots att de har landets största
skärgård att träna i, så det första som
hände var givetvis att Fredrik fastnade i ett gäddrag!
FARLIGT
NÄRA FAMILJELYCKAN
Jo, det är sant, jag skulle intervjuas nere i salongen och
där satte sig TV5:s Fredrik på en hög med
gäddrag
och innan han visste ordet av hade ett av dem fastnat på
två ställen framtill på hans jeans och farligt
nära familjelyckan.
Det
var Fredrik Wikingsson som höll på att bli av med
familjelyckan ombord på M/S Fridö, ett gäddrag han
säkert inte glömmer i första taget! Foto: Göran
Rajala, GUST Copyright 2007.
Filip och Fredrik är kanske stjärnor i TV-studion, vad vet
jag, jag tittar ju sällan eller aldrig på TV5, men
några stjärnreportrar är de definitivt inte. Jag ska
inte vara FÖR hård mot dem naturligtvis, men lite
seriösare hade man ju väntat sig...
Filip Hammar och Fredrik Wikingsson är
som två oslipade diamanter; kantiga och vassa. Kan dom bara jobba
på det kan dom säkert bli Sveriges populäraste
programledare en vacker dag, men än är det långt,
långt dit. IDOLFOTO: SVT (C), återges med tillstånd.
De var dåligt pålästa, hade inte studerat GUST's
hemsida, och visste inte ens vad en svanödla var för
något. De avbröt mig ständigt och jämt och tyckte
det var roligare att käbbla inbördes än att höra
vad GUST sysslade med. Bobbo Krull fick ta dem i örat gång
på gång, men några hårdhandskar hade han inte
på sig.
Demonproducenten
Bobbo Krull är hjärnan i gänget, en numera seriös
och konstnärligt lagd man som tar sin uppgift på
största allvar och verkar fjärran från det en
gång så vansinniga Pippi Rull, som ni förresten kan
lyssna på HÄR
om ni gillar den sortens humor. IDOLFOTO: SVT (C), återges med
tillstånd.
När vi kom till det utvalda målområdet strejkade
DAT-bandspelaren, det var helt enkelt för kallt. Dagge var
blöt från topp till tå av överbrytande sjöar
och allt vatten som hamnat på hans mössa och kläder
hade omedelbart frusit till is.
SNARARE
REGEL ÄN UNDANTAG
Bilderna på hur vi lyssnar efter Vätternodjuret är
därför fejkade, sådant händer hela tiden vid
TV-inspelningar och är snarare regel än undantag vid
vinterutflykter. Som ni vet är ju GUST aldrig ute på vintern
och letar efter något av de odjur vi söker och är vi
ändå det, så beror det på att vi ställer
upp för medierna.
Fredrik
intervjuar Jan-Ove Sundberg i sökområdet utanför
södra Omberg. Foto: Dag Johansson, GUST Copyright 2007.
Ska du vara fin får du lida pin, heter det ju som bekant, och det
var väl det som höll mig gående när det var som
kallast och jag stod där med stelfruset vitblåa fingrar och
satte ihop
hydrofonutrustningen.
Den består av själva undervattensmikrofonen, 25 meter
koaxialkabel, en batteristyrd dosa som medelst en kabel kopplas in
mellan hydrofonen och en DAT-bandspelare, och ett par hörlurar
för medhörning.
Kunde
Göran höra något på hydrofonen? Nix...
DAT-bandspelaren var ju inte ens inkopplad! Fusk som vanligt av
TV-branschen. Foto: Dag
Johansson, GUST Copyright 2007.
Hur vi än ville att allt skulle fungera, om så bara i 5
minuter, så ville DAT-bandspelaren inte hoppa igång, och
utan den kan vi ju inte spela in något från djupet,
så då var det bara att fejka och åka tillbaka in igen.
MITT
I SMÄLLKALLA VINTERN
Tillbaka i Borghamn fick vi göra ytterligare en sväng ut
på sjön, jag, Göran och Dagge, så att de kan
avsluta programinslaget med att påstå, att vi tre är
så galna att vi fortsätter att leta Vätternodjuret,
mitt i smällkalla vintern. Jo jo!
När vi en dryg timme senare kom till Motala blev det även
filmning hemma hos mig, både i vardagsrummet framför TV:n,
där teamet såg en snutt ur vår video från
Operation Cleansweep till Loch Ness 2001 och framför datorn i
arbetsrummet, där jag fick låtsas att lyssna på det vi
spelat in i Vättern i ett ljudanalysprogram, vilket vi också
gör efter en riktig expedition.
TV5-gänget
som gör 100 Höjdare hemma hos expeditionsledaren Jan-Ove
Sundberg, av amerikansk media kallad en "vetran serpent tracker".
Foto:
Göran Rajala, GUST Copyright 2007.
Hur det tar sig ut får ni se klockan 22.00, måndagen den 2
april i HUNDRA HÖJDARE i Kanal 5. (Själv kommer jag att se
PRISON BREAK i TV3, som går samtidigt).
FOTNOT I: Vintern
1996 ställde jag upp för ett brittiskt TV-bolag, som
fått nys om en video som en dam tagit av vad som kunde ha varit
Storsjöodjuret och eftersom bolagets TV-serie var en filmad
version av FORTEAN TIMES, bestämde man sig för att filma mitt
i vintern istället för att komma till sommaren.
Den gången var det minus 30 grader, Storsjön låg
täckt av metertjock is och TV-teamet från London trodde de
navigerat fel och hamnat i någon utpost nära Nordpolen. Att
Mellansverige hade så hårda vintrar, var helt okänt i
Storbritannien, påstod man.
Eftersom jag sagt att GUST's expeditioner skulle komma igång
på allvar sommaren 1997, ville man filma hur jag klättrade
upp på en större båt som stod på land, för
att ombord i den berätta lite om hur den kommande expeditionen
skulle gå till. Jag trodde dom skojade, men det var fullt allvar.
Så i två timmar åkte vi runt i obygderna kring
Storsjön och letade "båt på gården i väntan
på sjösättning". Gudarna måste ha velat att den
här inspelningen skulle bli av, för plötsligt hittade vi
faktiskt en sådan båt!
Ägaren ställde upp och lät oss filma, försåg
mig med en tillräckligt hög stege och reste upp den mot sin
uppallade båt, med orden: "Klättra på du, men jag kan
inte garantera att båten inte faller av och allt rasar ner... men
ni är väl försäkrade?". Försäkrade? Ha!
Jag klättrade på och fotografen med sin stora TV-kamera
på axeln kom efter. När vi klättrat upp i båten
och in i styrhytten kom en reporter snabbt efter och sedan följde
en fejkad intervju, där det påstods att jag till sommaren
skulle ut med just den båt vi stod i.
Inslaget i FORTEAN TV blev ca 5 minuter långt och var faktiskt
väldigt bra, trots de svåra omständigheterna och att
det
mesta var fejkat visste inga andra än vi som varit med och
på den tiden hade jag givetvis tystnadsplikt.
Så går det till i TV-underhållningsbranschen!
FOTNOT
II: GUST har
slutat leta efter Vätternodjuret. Inte för att det kanske
inte finns
något odjur, utan för att det finns alldeles för mycket
militära
hemligheter i Vättern.
När vi lyssnade sommaren 2004 i
mellersta Vättern spelade vi in hemliga datasändningar
från Karlsborg i Västergötland och när vi lyssnade
sommaren 2005 i norra Vättern spelade vi in motorljudet från
en hemlig torped som just då testades av Bofors Underwater
Systems i utkanten av Motala. För att slippa vara med om att
SÄPO en dag ringer på och ber att få samtliga
hydrofoner, har vi suddat alla militära inspelningar och kommer
inte att fortsätta att lyssna på just Vättern.
FOTO: Göran
Rajala och Dag Johansson, GUST Copyright 2007.

|
|