|
|
|
GUST's Mest Minnesvärda Stunder:
RAF tog order
från GUST och ställde in hela sin flygövning
- Attackplan med bombkapacitet strök över
våra huvuden när vi kom körande
genom de skotska Högländerna. På Loch Ness var det
omöjligt att höra
något i hydrofonerna när planen flög över
båten. Efter ett samtal till
basen slutade RAF plötsligt att flyga och sensationen var ett
faktum.
Försvarsstaben hade lyssnat till GUST och något liknande
hade aldrig
hänt i den brittiska krigsmaktens historia!
Vi kom den 20 mars 2000; jag själv, hydrofonteknikern Göran
Rajala, assistenten och norrmannen Erik Knatterud, och chauffören
Jan Linnaeus. Vid båten Highland Commander mötte vår
dåvarande engelske kapten Ken Parnell upp och sedan var hela
teamet samlat.
Göran Rajala rodde ut och ankrade upp en hydrofon på 30
meters djup det första han gjorde och sedan kunde vi i princip
avlyssna hela Urquhart Bay. Dagen därpå hade vi hydrofonen
med oss ut och satte den på djup mellan 40 och 70 meter lite
här och där.
När Göran vid 16-tiden satte ned hydrofonen på 70
meters djup utanför Abriachan kom jaktplanen.
Jag gjorde följande notering i loggboken: "Jaktplan från
RAF Lossiemouth stör med lågflygningar och när de
kommer ner riktigt lågt över Highland Commander, låter
det på hydrofonerna som de bombar rakt ner i vattnet!".
Skrämde djur och
människor
Filmteam från BBC var lika förtvivlade som oss och inte
heller tidningarna var särskilt förtjusta i
flygövningen. Den hade börjat en vecka tidigare och
skrämt djur och människor halft från vettet.
På kvällen samma dag ringde jag upp RAF Lossiemouth för
att klaga och möttes av en telefonsvarare. Till den vågade
jag säga mera än jag skulle gjort annars och mer eller mindre
kommenderade Drottningens eget flygvapen, att sluta flyga över
Loch Ness och störa våra viktiga undersökningar av
sjön!
Normalt skulle man kanske inte ha brytt sig om en sådan
påringning, men för en gångs skull hade de brittiska
tidningarna överdrivit vårt inhopp i rätt riktning. De
överdriver ALLTID ska ni veta och oftast i fel och negativ
riktning för de inblandade, men för en gångs skull var
deras överdrift något som gynnade oss.
Upphaussad stämning
I veckor före vår ankomst hade skotska tidningar haussat upp
stämningen och påstått att snart kommer
"vetenskapsmän från den svenska marinen till Loch Ness
för att testa sina nya hydrofoner och samtidigt leta efter
Nessie". När vi sedan kom spädde man på att vi hade
folk med oss från marinens underrättelsetjänst och FOA;
Försvarets forskningsanstalt. Det tog skruv!
När chefen för RAF Lossiemouth kom till basen på
morgonen den 23 mars och först hörde vad jag sa på
telefonsvararen och sedan erinrade sig vad han läst om oss i
tidningarna, blev han så nervös att han ringde
Förvarsministeriet i London och bad att få tala med
Försvarsministern själv!
Denne gav order om omedelbart flygstopp och tillade att övningen
inte fick starta igen "förrän de svenska forskarna åkt
hem", vilket vi gjorde den 27 mars.
Drottningens eget flygvapen
Ovetande om allt detta lade vi ut som vanligt på morgonen den 23
mars och det var inte förrän skvallertidningen New of the
World ringde mig ombord på Highland Commander, som jag fick veta
att vi gjort en bravad som ingen lyckats med före oss -
nämligen stoppat Drottningens eget flygvapen!
En mediastorm vi aldrig upplevt maken till drog igång och min
mobiltelefon ringde från nio den morgonen och dygnet runt i flera
dagar när tidningar, radio och TV från hela världen
ville veta hur vi lyckats stoppa en brittisk flygövning.
Rubrikerna överträffade varandra och en del var riktigt
komiska:
BIGGLES STOPPAR
FLYGÖVNING - RAF HÅLLER IGEN MEDAN MONSTERJÄGARE LETAR
EFTER NESSIE - VETENSKAPSMANNEN JAN SUNDBERG STÖRDES AV
LÅGFLYGNINGAR OCH GAV RAF FLYGFÖRBUD. Hemma i
Sverige var Aftonbladet först med nyheten och sedan hakade
också Expressen och andra dags- och morgontidningar på. Det
var cirkus i medierna och vi solade oss i glansen.
Svårundersökt
och stormig
Huruvida vi hörde Nessie eller inte är svårt att
säga men det fanns många intressanta ljud i sjön och vi
återvände ju också både 2000 och 2001. Problemen
med att söka sjöodjur i
Loch Ness är tre: Dels är sjön tre mil lång och
bortemot 270 meter djup och därmed svårundersökt; dels
blåser och stormar det ofta på den; dels krävs det
lång tid och en stor budget för att komma någonstans.
Ska vi en dag återvända och söka i Loch Ness, vill vi
vinna drömvinsten på Lotto först och kunna ha minst
50-100 miljoner på bankkontot. Då blir allt bra mycket
lättare.
GUST © 2006.
|
|
