New England är en geografiskt och kulturellt avgränsad region i USA. Regionens största stad är Boston och följande delstater ingår i regionen: Connecticut, Maine, Massachusetts, New Hampshire, Rhode Island, Vermont. I June O'Neills bok är det framkför allt Massachusetts som är intressant.

Det finns naturligtvis gott om rapporter sedan tidigare om sjöormarna i New England, också på nätet, men de är inte så väldokumenterade och trovärdiga som de är i boken och i kapitel 9, som på svenska har rubriken "Evolution, utrotning, ekologi och överfiskning i gulfen utanför Maine", väntar en rad rejäla överraskningar på kryptozoologerna.

VETENSKAPLIGA NAMN

June O'Neill inleder med att avslöja att sjöormen från New England har, trots att den aldrig kunnat bevisas, fått inte mindre än fyra vetenskapliga namn under årens lopp:

Scoliophis atlanticus (puckelryggig atlantorm) av Internationella  Kommisionen för Zoologisk Nomenklatur; Megophias (den stora ormen) av den fransk-amerikanska naturalisten Constantin S. Rafinesque-Schmaltz; Megophias megophias av Dr. A.C. Oudemans, som var övertygad om att sjöormen var en reptil inte ett däggdjur; och  Plurigibbosus novae-angliae (den mångpucklade från New England).

HÄTSK ARGUMENTATION

Hon fortsätter med att berätta för omvärlden att svanödleteorin kanske inte är så galen trots allt, trots att skeptiker och kritiker hätskt argumenterat för att de som tror på den är så knasiga, att de borde vara inspärrade. 

Det visar sig nämligen att ingen mindre än den ganska kritiske kommendörkaptenen Rupert T. Gould, (berömd för sina analyser av Nessie) inte bara hade svanödlan som sin favoritteori utan också föreslog just den.

June O'Neill: "En orsak till att svanödlan så ofta förkastats av mindre vetande experter och andra förståsigpåare är att man sällan hittat lämningar efter den och har de hittats så har de inte varit intakta.

EN RAD FAKTORER

Fossilering är sällsynt vilket förhistoriskt djur vi än talar om och en rad faktorer måste ha samverkat när djuret dog, som t ex att det snabbt begravdes i sand eller dy, för att det skulle ha kunnat bevaras åt eftervärlden".

<>I Nord-Amerika finns några av världens bäst bevarade fossila svanödlar och dessa har återfunnits i vad som tidigare var ett stort innanhav som sträckte sig från Arktis till Mexikanska Golfen och omfattade delstaterna  Kansas, Nebraska, Oklahoma,  Montana, Wyoming, Colorado, Minnesota och Iowa.

Urtidsdjur som hittats i det forna innanhavet inkluderar  bläckfiskar, hajar, benfiskar, fisködlor och mosasaurus.

HETT DEBATTÄMNE

Mera hopp för kryptozoologerna finns i Junes utmärkta analys av möjligheten att släktingar till dinosaurierna kan ha överlevt in i våra dagar: "Vissa arter gick aldrig vidare efter tertiärperioden och deras ättlingar lever än. Krokodilerna är oförändrade, liksom hajarna, amfibierna, sköldpaddorna och många andra arter. Varför dessa sjur överlevde medan andra dog ut är fortfarande ett hett debattämne".

Att June O'Neill verkligen studerat sitt ämne framgår med all tydlighet och en sådan framåt kvinna är precis vad kryptozoologin behöver, inte minst den amerikanska, som lätt blir både naiv och okritisk och som framför allt bara repeterar vad andra rapporterat utan att man själv tar initiativ till vidare forskning.

TRÖSTLÖST SÖKANDE

Vi kommer troligen aldrig att få se June på fältet, men skulle hon ändå kunna tänka sig en sådan karriär, när hennes dotter nu gått och blivit stora damen, skulle kryptozoologin ta flera stora kliv framåt och  i framtiden kunna ägna sig mera åt analyser och utvärderingar än det tröstlösa sökande som idag inte leder någonstans alls.