|
Steve Irwin får
hård kritik av djurproffs i
USA:
"Stingrockan är
ett fredligt djur, det visar våra möten utanför
Florida!"
"Steve
Irwin måste ha varit
vårdslös eller oförsiktig, därför blev han
dödad av stingrockan och det är väl antagligen
därför vi inte får se filmen som visar hur han dog",
säger Mike Mann vid Florida Stingray Travels, som arrangerar bad-
och dykresor till Karibiska Havet, där män, kvinnor och barn
får umgås och leka med stingrockor, utan att bli skadade av
dem eller ens känna sig hotade.
Stingray City utanför Caymanöarna
i Karibiska havet: Här
simmar hundratals stingrockor omkring på grunt vatten och mitt
ibland dem finns ett stort antal vuxna och barn.
De kelar med rockorna, simmar med dem, bogseras av dem och gör
saker med djuren som skulle ha lett till en attack tio gånger om
- om de nu varit så farliga som vi trodde de var, efter att en
stingrocka dödat krokodilgurun Steve Irwin!
SIMMAR MED STINGROCKOR
Turisterna i Stingray City är ofta nygifta som valt att simma med
stingrockor under sin bröllopsresa. De befinner sig på ett
djup som inte är större än 3,5 meter, och matar där
de ofta hungriga rockorna med läckra bläckfiskbitar.
Fyra
båtar med vakter håller koll på allt som händer,
både under ytan och över den och skulle någon mot
förmodan bli stungen, ingriper de på bara några
minuter.
De kan också
tillkalla en helikopter som finns på
en närbelägen ö och inom 15 minuter är offret
ifråga under läkarvård på sjukhus.
Besökarna
får låna kameror som både tar stillbilder och filmar
och poserar stolt med stingrockorna, som villigt glider omkring
över, under och framför dem.
PLATSEN UPPTÄCKTES
1987
Det var journalisten Bob
Hollis och undervattensfotografen Geri Murphy som i september 1987
upptäckte platsen, döpte den till Stingray City och
marknadsförde den i sin populära tidskrift.
Lokala fiskare hade känt till den i årtionden och pratade om
den som en plats där stingrockorna samlades för att äta
fiskrens, som antingen kom från fiskebåtar som deras eller
större fiskefartyg som dumpat sitt avfall till havs, vilklet sedan
sköljts iland just här.
"Hittills har ingen blivit stungen, peppar, peppar...", säger Mike
Mann på Florida Stingray Travels. "Man måste provocera dem
väldigt mycket för att de ska gå till attack, och det
är precis det jag tror att Steve Irwin gjorde, även om det
inte alls är säkert att sanningen någonsin kommer fram".
DÖDLIGT HUGG I
BRÖSTET
Klockan var strax efter 11.00 svensk tid, den 4
september
2006, när Steve Irwin fick det dödliga hugget i bröstet
av en
stingrocka under snorkling vid Batt på Stora Barriärrevet,
som ligger utanför kusten av Port Douglas i den australienska
delstaten Queensland.
Irwin fanns i området för att filma sin egen
dokumentär; "Havets dödligaste djur", men vädret hade
försenat inspelningarna. Irwin beslöt då att ta
tillfället i akt och filma på lite grundare vatten, för
ett TV-program som hans dotter Bindi höll i, när han enligt
gode vännen och kollegan John Stainton,
kom för nära en av rockorna.
Enligt uppgift var
det en "tjurrocka" som dödade Steve Irwin. Den är större
än den vanliga rockan och blir lättare irriterad om den
känner sig trängd, menar experterna.
"Rockan måste ha känt sig både stressad och
instängd, för plötsligt sköt den 25 cm
långa gadden uppåt mot Steve och träffade så
oturligt att den trängde rakt in i hans bröst",
berättade John Stainton efteråt.
Lansen, gadden
eller hur man nu vill benämna den är 25 cm eller drygt
den längden och hullingförsedd, så tränger den in
i bröstet på en människa och man sedan lyckas dra ut
den, har man garanterat undertecknat sin egen dödsdom eftersom
hullingarna river upp ett större sår än det annars
skulle ha blivit.
"EN CHANS PÅ
MILJONEN"
Australienska havsforskare är eniga om att det var "en chans
på miljonen" att rocken skulle döda Steve Irwin - om det nu
verkligen gick till som man har sagt.
Dan Mathews, vice ordförande i världsberömda
djurrättsorganisationen People for the
Ethical Treatment of Animals (PETA),
säger att det inte alls kom som någon överraskning att
Steve Irwin dött av ett vilt djur: "Det ingick i hans karriär
att skrämma och provocera vilda djur, vilket i mina ögon
är ett väldigt farligt budskap för vuxna i
allmänhet och barn i synnerhet!".
Dan Mathews vid
PETA kämpar för att djuren ska ha det bättre och slippa
plågas av oss människor och är en av de som är
mycket kritiska till den framlidne Steve Irwin.
Och han tillägger: "Om man jämför den oansvarige Irwin
med ansvariga djurexperter som Jacques Cousteau, framstår Irwin
som en TV-underhållare inte mer. Cousteau sa alltid: Du
rör inte naturen, du beundrar den. Ändå gjorde Irwin
precis tvärtom; han hoppade på djuren, grabbade tag i dem i
nackskinnet, höll i dem och hade ett väldigt
spektakulärt sätt att presentera dem på, vilket
Cousteau tyckte var väldigt missledande, och det håller jag
helt och fullt med om".
HÅRD KRITIK
"Steve Irwin var en olycka som bara väntade
på att hända" - det är kontentan av den hårda
kritik
som nu börjat riktas mot den en gång så populära
krokodiljägaren och viltexperten från Australien.
I januari 2004 chockade han åskådare vid en
australiensk reptilpark genom att dingla sin månadsgamla son
under ena armen, medan han samtidigt kastade rått kött till
drygt tre meter långa krokodiler, som han showade inför.
Bilderna upprörde hela världen men de australienska
myndigheterna vidtog inga åtgärder mot Irwin.
<>
Att
Steve Irwin kom så nära djuren beror på att han
älskade dem så innerligt, säger hans fans. Men
kritikerna menar att det var oansvarigt och en direkt orsak till att
han nu är död.
I juni samma år inleddes en polisundersökning
mot Irwin sedan han kommit för nära både valar och
pingviner under filmingen för en dokumentär i Arktis. Han
frikändes senare och hade inte gjort något fel,
påstods det.
FLER ÄNDÅ
KRITISERAR IRWIN
Det är fler än Mike Mann vid Florida Stingray
Travels och Dan Matthews på PETA som riktar kritik mot Steve
Irwin, och herpetologen Joseph Anders, säger:
"I mina ögon var han förbannat
vårdslös när han hanterade farliga reptiler, rent av
amatörmässig och det underliga är, att Discoverys folk
inte hade vett nog, att antingen stoppa honom eller kalla in en riktig
expert... men de tyckte förstås att det var sensationell och
god underhållning, men det var väldigt oprofessionellt!".
"Det
skar säkert i hjärtat på fler
än mig när Steve grabbade tag i en orm i stjärten och
svängde runt med den, vilket är väldigt smärtsamt
för ormen då den lätt kan skada både kotorna och
ryggraden av sin egen vikt", fortsätter han. "Det är farligt
för oss människor också, eftersom många giftormar
kan vika sig dubbla och sprätta upp när man minst anar det,
för att med stor kraft hugga rakt i ansiktet".
SÄRSKILD S K
ORMKROK
<>Discovery har fått så hård kritik
för detta av herpetologerna, att alla deras "ormexperter" idag
är utrustade med en särskild s k ormkrok (bilden till
vänster), som håller
ner huvudet, vilket gör det omöjligt för ormen att
hugga. Ormkroken används också när djuret ska
tappas på gift, temperaturavläsas, etc.
___________________________________________________________
FAKTA OM
STINGROCKAN
Stingrockor (Potamotrygonidae) är en familj i
fiskordningen rockor (Rajiformes), som i sin tur ingår i en
överfamilj som också den går under det svenska namnet
rockor (Batoidea).
Familjen omfattar 15 sötvattenlevande arter i Sydamerika. Arterna
i
familjen är vanligen begränsade till ett enda vattendrag och
har nästan
runda kroppar.
<>Stingrockor har breda, platta och i det närmaste
diskusformade
kroppar
med små, svårplacerade huvuden på vilka ögonen
och den trubbiga nosen
sitter på ovansidan. Sidofenorna ör stora och
majestätiska och kallas
ofta felaktigt för "vingar", något som uppkommit sedan deras
rörelser
genom vattnet liknats vid en fågel i flykt.
Trots att de kan se
sömniga ut när de
kommer glidande genom vattnet, håller de faktiskt på att
äta och till
favoritfödan hör krabbor, räkor, maskar och även
mindre fiskar.
SER INTE VAD DE ÄTER
De "sniffande" rockorna
puffar också upp
små sandmoln när de drar fram över botten, och det
beror på att de
silar sediment genom "ventiler" bakom ögonen. Eftersom ögonen
sitter på
ovansidan av kroppen och munnen är gömd under den platta
undersidan,
kan de inte se vad de äter.
De attackerar sällan eller aldrig på ett aggressivt
sätt, ens för att försvara sig själva utan simmar
bara undan. Undantaget är när någon trampar på
dem, det är då den livsfarliga stjärten piskar upp och
hugger till.
Den reaktionen är normalt ineffektiv mot deras huvudfiende hajen,
medan människor däremot oftast blir huggna i fötterna
(beroende på rockans storlek); det är också
möjligt att bli stungen av att gnida sig mot en rocka, även
om det är utomordentligt sällsynt.
SMÄRTOR OCH SVULLNADER
Själva lansen bryts ofta av i såret, vilket är ofarligt
för rockan, som får en ny efter kort tid. Kontakt med en
stingrocka orsakar lokal trauma (från själva
skärsåret), smärtor och svullnader av giftet, och
möjligen också bakterier från den del av lansen som
lämnas kvar i såret.
I januari 2002
blev en 41-årig man från Sydney i Australien huggen i foten
av en stingrocka sedan han oavsiktligt trampat på den: "Den
låg till största delen begravd i sanden på botten och
jag såg den helt enkelt inte. Hugget var något av den
värsta smärta jag känt i hela mitt liv", berättar
han. Mannen överlevde med ett minne för livet...
Omedelbara skadar på människor inkluderar; förgiftning,
punkterat skinn, avskurna blodkärl med tänkbar död som
följd. Dödliga hugg, som det som drabbade Steve Irwin i
september, är emellertid mycket sällsynta.
Behandling för hugg av en stingrocka inkluderar applikationen av
nästan skållhett vatten, vilket hjälper till att lindra
smärtan, serum och antibiotika. Omedelbar injicering av
bedövningsmedel i och runt såret hjälper mycket, liksom
även användningen av opiater som det intramuskulära
petidin.
VÄRST DE FÖRSTA
30-60 MINUTERNA
Enligt folktron ska man urinera på det sår som
uppstått av hugget, men i själva verket är varken urin
eller vinäger någon effektiv behandling. Smärtan varar
upp till 48 timmar, men är värst de första 30-60
minuterna och kan åtföljas av illamående, matthet,
huvudvärk, feber och frossbrytningar.
All hugg från en stingrocka måste omedelbart behandlas av
läkare; såret måste noggrannt rengöras och
kirurgiska ingrepp är för det mesta nödvändiga
för att få ut den avbrutna lansen ur såret.
FOTNOT I: Här finns en National
Gheographic-video från "Stingray City" i Florida, som både
ger en kort bakgrund om djuret och visar hur besökare simmar bland
stingrockorna.
FOTNOT II:
Herpetolog är facknamnet på de som sysslar med ormar och
kanske i första hand giftiga sådana.
Översättning
och
bearbetning:
Jan-Ove Sundberg, GUST © 2006.
|
