|
|
Rapport från Australien:
Såg aborginerna verkligen en livs levande svanödla?
Det aborginska folkets myter och legender, inklusive
deras berättelser om världens tillkomst, kallas
"drömtiden". Sådana historier innehåller också
allehanda monster, av vilka många tros vara mytologiska. Andra
kan hänvisa till riktiga varelser och aborginerna själva
insisterar på att de var och är av kött och blod. Vissa
av dessa djur liknar urtida dinosaurier, som enligt forskarna dog ut
för hundratals miljoner år sedan.
Aborginerna är totalt 265 000 enligt den senaste
folkräkningen, vilket är ca 1,5% av befolkningen på
17,5 miljoner. Två tredjedelar av urinvånarna bor i byar
och städer, många andra bor på landet och några
av dem lever som de alltid har gjort. Forskarna tror att aborginerna
har levt på kontinenten i mellan 50 000 och 60 000 år medan
andra säger
100 000 år.
Australien är det enda landet i världen som upptar en hel
kontinent. Landmassan är nära 7,7 miljoner kvadratkilometer
och efter Antarktis är det världens plattaste och torraste
kontinent, ändå har den extrema klimatskillnader och
topografi. Det finns regnskogar och stora slätter i norr,
öken i mitten av landet och ett rikt jordbruk i öster,
söder och väster. En tredjedel av landet ligger i tropikerna.
Pungdjuren räddades
Då den australienska ökontinenten var isolerad i 55 miljoner
år skapades en fristad för både floran och faunan.
Pungdjuren räddades från de högre utvecklade
däggdjuren.
Fåglar som bara finns i Australien räddades åt
eftervärlden och säregna träd och växter
utvecklades. Australiens mest kända djur är kängurun,
koalabjörnen, platypus och myrsloken.
"Aborginer" kallas idag de människor som bodde på
kontinenten när de europeiska och framför allt engelska
invandrarna kom till landet, för 200 år sedan. På den
tiden fanns det hundratals olika stammar spridda över hela
kontinenten, med olika språk och olika sedvänjor.
De talade sanning
Aborginerna har inga nedskrivna berättelser - deras kunskap och
traditioner fördes muntligen vidare från en generation till
nästa. Orala traditioner, som antropologerna kallar dem,
håller oftast inte i mer än hundra år, sedan har de en
tendens att bli förvrängda och opålitliga.
Men de som försvarar aborginerna tror att urtidsfolket vet
bättre än forskarna, både gårdagens och dagens
och att de talade sanning om vad de såg i den grå forntiden.
I juli 1845 berättade tidningen "Geelong Advertiser" i delstaten
Victoria, att geologer hittat en ej fossilerat knäled från
något stort okänt djur. Journalister på tidningen hade
visat den för en ålderman bland aborginerna, som genast
identifierat det som ett ben från en 'Bunyip' - ett
skrämmande monster som ingick i deras traditioner.
Upprättgående reptil
Åldermannen berättade att flera sådana odjur
dödats av aborginerna. Enligt vad paleontologerna senare kunde
konstatera rörde det sig om en amfibie som lade ägg och som
var en korsning mellan "en fågel och en alligator" - alltså
en upprättgående reptil.
Beskrivningen på 'Bunyip' stämmer väl överens med
en tvåfotad dinosaurie, som enligt forskarna dog ut för 100
miljoner år sedan.
Ett stort antal aborginska historier om varelser som kan ha varit livs
levande dinosaurier har också samlats av naturisten Rex Gilroy.
Australien är inte bara ett land
utan en hel kontinent, med enorma vidder där okända djur
skulle kunna finnas, kanske till och med djur som forskarna tror har
dött ur. Karta: Microsoft, Copyright 2004.
Gilroy berättar att det går historier från
Nordterritoriet kring Arnhemlandet och hela vägen österut
genom Carpentariagolfen till Queenslands Cape York, om att odjur som
aborginerna kallar ‘Burrunjor’. Beskrivningen stämmer på en
forntida Allosaurus, en mindre version av den fruktade och
välkända Tyrannosaurus rex.
En märklig best
Och så sent som 1950 påstod boskapsuppfödare på
gränsen mellan Nordterritoriet och Queensland att en märklig
best anfallit deras djur och lämnat sönderslitna och
halvätna kokroppar i sin väg. En aborginsk spårare
påstod att han sett en tvåbent repril, 7-8 meter hög,
röra sig genom bushen nära Lagoon Creek på gulfkusten
1961.
Omöjligt? Kanske inte. Vissa delar av norra Australiens enorma
vidder är fortfarande väldigt outforskade och stora
områden är avstängda för allmänheten. I
första hand för att skydda känslig och unik natur, i
andra hand för att avsätta reservat till aborginerna och i
tredje hand för att upplåta mark som militären kan
använda som underjordiska baser.
Wollemi-tallen
Att Australien fortfarande kan bjuda på överraskningar
såg vi härom året när ett urtidsträd, den s
k
Wollemi-tallen, hittades i en nationalpark i delstaten New South Wales.
Lyriska vetenskapsmän anser att fyndet är lika stort och
spännande "som om vi hade hittat en mindre dinosaurie". Tidigare
har det bara hittats som fossil i berg där man också hittat
fossiler efter dinosaurier. Till skillnad från ett djur kan ett
träd inte springa och gömma sig,
ändå var det bara några år sedan forskarna fann
Wollemi-tallen.
Wollemitallen, som enligt
forskarna var ett lika viktigt fynd som en dinosaurie skulle ha varit.
Foto: New South Wales Tourist Board, Copyright 2004.
Vissa delar av Australien har traditioner om stora reptiler som
påminner om långhalsade sauropoder, den grupp dinosaurier
som inkluderar Diplodocus och Apatosaurus.
Avsmalnande stjärt
Centralaustralienska stammar beskriver t ex ‘Kulta’ som en
jätteorm som en gång bodde i de stora träsken och levde
på växter. Den sades ha stort huvud, smal hals, en
kraftigare kropp med fyra stora ben och en lång, avsmalnande
stjärt som den släpade efter sig.
Beskrivningen stämmer även in på 'Wanambi' från
norra Australien, som återfunnits på aborginska
grottmålningar och på odjuren 'Kooleen' och 'Myndie'
från delstaten Victoria.
Enligt aborginerna drabbes området av svår torka,
träsken försvann, skogen förvandlades till öken och
jätteormen dog ut.
Dennis Fields, en f d missionär som bodde granne med
Queenslandsstammen Kuku Yalanji, berättade för några
år sedan att aborginernas åldermän ofta talat om ett
odjur de kallade Yarru eller Yarrba.
Stor och djup insjö
Där stammen bodde fanns en stor och djup insjö där de
tog sitt vatten och det var i den som monstret bodde, sades det. Enligt
en berättelse slukade varelsen vid ett tillfälle en
ungmö, som kommit ner på stranden för att hämta
vatten.
Fields bad dem teckna hur varelsen såg ut och forskare som senare
fick den i sin hand såg förbluffade att den
överensstämde med den utdöda svanödlan.
Från
vänster till höger: enligt vissa
tolkningar har Camptosaurus, Allosaurus och Diplodocus
överlevt in i våra dagar i
områden i Australien som hittills bara beträtts av
aborginerna, landets urinvånare. Illustrationer: Dino Art
Association, Copyright 2004.
Det aborginska Dharukfolket har i årtionden berättat om den
jättelika varelsen ‘Mirreeulla’, som bor i Hawkesbury River
nära Sydney. Det finns gott om vittnesmål om flera
svanödleliknande varelser på floden och iakttagelserna har
fortsatt in i modern tid. Båtfolk som intervjuats i TV har
anslagit längden på odjuren till 15 meter.
Vildsinta kängurer
Vetenskapsmännen har haft stora svårigheter att sätta
tilltro till aborginerna, å andra sidan tror de ju inte ens
på moderna människors vittnesmål, men de bet sig
rejält i tummen när de för inte så länge
sedan avfärdade aborginernas historier om "vildsinta
jättekängurer som äter människor".
En australisk forskare var i det närmaste hånfull när
han deklarerade: "Som alla vet kan det helt enkelt inte finnas
några människoätande kängurer". Men han fick ta
tillbaka sitt uttalande.
Små australienska
kängurur är inte så ofarliga som man tror! Foto: Darwin
Zoo, Copyright 2004.
Trots att kängurun huvudsakligen lever på rötter och
svamp, finns det en väldigt liten art som heter "kortnäst
rödbrun råttkänguru" (Bettongia gaimardi) och som
faktiskt gnager på andra djurs ben. Den har observerats
stjäla ägg från hönsgårdar och en
släkting till den,
"sorkkängurun", äter gärna fårkadaver.
Muntliga traditioner
Dessa kaninstora, ca 5 kilo tunga varelser är naturligtvis
för små för att kunna attackera större djur, eller
människan, men långt tillbaka fanns rovkängurur som
vägde 70 kilo och var 2 till 2,5 meter långa. Enligt
forskarna dog de ut för 20 000 år sedan, men så
länge skulle aborginernas muntliga traditioner knappast ha
överlevt, vilket inte ens får stöd av antropologerna.
Det finns mycket som tyder på att aborginernas "mytologiska"
berättelser är allt annat än mytologi, några av
dem har ju till och med bekräftats av de fossila fynden. Vissa
av urtidsdjuren kan fortfarande vara vid liv, på en kontinent som
torkar
ut allt snabbare, både genom miljöförstöring
på det lokala planet och globalt och en dag kanske de forntida
djuren
är försvunna igen. För alltid.
FOTNOT: Vinjettbilden föreställer en
grottmålning av "Yarru" som Kuku Yalanji-stammen i norra
Queensland i Australien har sett i en insjö långt in i
våra dagar. Den är förbluffande lik en svanödla,
som enligt forskarna dog ut för 65 miljoner år sedan.
Källa: Creation Ex Nihilo den 23 April 2001.
Översättning och sammanställning: Jan-Ove Sundberg, GUST
© 2003
|
|
