|
Utbud i ARTIKLAR |
Okänt djur i Gambia kan vara
förhistoriskt
|
| På natten den 11 juni 1983,
spolades liket
efter ett märkligt djur upp i Gambia. Det upptäcktes
följande morgon av Owen Burnham, som var uppvuxen i Senegal
och intresserad av den lokala faunan. Då han inte
hade någon kamera, skrev han ner och mätte upp det
okända djuret. |
Foto: African Safari Club |
Djuret var omkring 4,5 meter långt och 1,5 meter brett. Det hade ett slätt skinn utan fjäll som var mörkbrunt på ryggen och vitt på undersidan till halvvägs ner på stjärten, det fanns visserligen ingen klar skiljelinje, men färgerna var ändå klart separerade. Den 1,5 meter långa, avsmalnande stjärten slutade inte i en spets.
Kadavret hade en fruktansvärd stank, ändå var det inte i upplösningstillstånd utan bokstavligen intakt, frånsett högra baklabben och det mesta av vänstra baklabben, som hade slitits av.
Kroppen var uppblåst invändigt av gaser, men fortfarande strömlinjeformad och inte särskilt tillplattad.
Den hade en mycket kort hals och ca 45 cm av det 1.25 meter långa huvudet, utgjordes av långa käkar som innehöll 80 stycken jämnt fördelade tänder. Dessa var väldigt skarpa och koniska som tänderna hos en barracuda, men vitare och grövre.
Små bruna ögon
Det fanns inget blåshål och näsborrarna tycktes sitta i änden av käkarna. De ganska små, bruna ögonen var klara och tydliga, om än inte utstående.
Kroppen hade ingen ryggfena, eller stjärtfena, och det fanns inga tecken på att en sådan hade funnits. Fram- och baklemmarna (eller simfötterna om man så vill) var av samma storlek, 45 cm långa, paddelliknande och solida, i avsaknad av både tår och klor. Delar av inälvorna, vita till färgen, och fettvävnader, stack ut ur en reva i magen.
När Burnham hittade kadavret, höll två lokala fiskare som bäst på med att hacka av dess huvud med en machete, för att sälja det till turisterna. Ett styvt jobb som tog dem 20 minuter att utföra, då ryggraden var väldigt kraftig. Köttet var rött och liknade biffkött. Burnham tänkte först köpa huvudet själv, men tänkte samtidigt på
svårigheterna att få in det i sitt eget land.
"Skärande käftar"
Då han talade det lokala språket mandinka och frågade infödingarna vad de kallade besten svarade de "Kunthum Belein", som betyder "skärande käftar". Själv kallade Burnham djuret för "Gambo".
Under de senaste 60 åren har marinbiologerna blivit mera öppna inför tanken på att det kan finnas stora havsdjur som ännu inte har blivit upptäckta. Flera anmärkningsvärda fynd har bidragit till den inställningen.
Några exempel:
Shepherds näbbval 1937; kvastfeningen (som tillhör en fiskgrupp som man trodde dog ut för 70 miljoner år sedan) 1938; den japanska näbbvalen 1958; Megamoth-hajen (världens tredje största hajart som hittades utanför Oahu på Hawaii) 1976; och Prudes Bay-späckhuggaren från antarktis 1983.
Kompletta lik efter okända havsdjur i hyggligt tillstånd är dock mycket sällsynta. Vad man hittat i den vägen är: ett 22,5 meter långt, snövitt "monster" med snabel, som observerades i strid med två valar och senare hittades dött på en strand i Margate i Sydafrika år 1922; och det fyrlemmade, ödleliknande djuret som 1942 spolades iland på Gourock i Skottland, kremerades och begravdes under vad som idag är en
fotbollsplan.
Kloförsedda fötter
Med sina fyra fenliknande lemmar är Gambo uppenbarligen inte en fisk. Inte heller en amfibie. Den enda kända arten av helt marina amfibier är en fossil grupp som kallas trematosaurer och har alla kloförsedda fötter.
Trematosaurus var en krokodilliknande amfibie
Vi kan också glömma säldjuren, vilka förlorade sin stjärt före deras lemmar förvandlades till simfötter. Säldjuren har, som de flesta andra däggdjur, levande eller utdöda, bara strax över 40 tänder; undantagen är marsupials, armadillos och vissa valar. Deras tänder är av mer än en typ i motsats till de 80 likadana tänderna hos Gambo.
Den strömlinjeformade kroppen, de långa käkarna och den välvda pannan påminner om valar, delfiner och sköldpaddor; alla kända arter har emellertid ett eller flera blåshål på ryggen eller huvudet. Näshål nära nosen är karaktäristiska hos säldjuren och landlevande djur.
Avsmalnande stjärt
Inga havsdäggdjur har lång, avsmalnande stjärt utan fena. Haken är också Gambos fullt utvecklade baklabbar; hos alla nu levande havsdäggdjur är baklemmarna rudimentära och knappast ens synliga. Detta är också karaktäristiskt hos en tredje grupp havsdäggdjur - sirendjuren (manater och sjökor).
Vi kan också utesluta alla kända reptiler. Sköldpaddor har paddellemmar som liknar Gambos, men inga tänder. Krokodilerna har kraftiga fjäll och fullt utformade fötter med klor.
Om Gambo inte är en variant på ett levande djur är det kanske en levande fossil. De troliga kandidaterna är fyra reptilgrupper; plesiosaurus, mosasaurus, ichthyosaurus och thalattosuchians, vilka samtliga anses vara utdöda sedan 70 miljoner år tillbaka.
Kronosaurus är med sin korta hals, stora huvud och skarpa tänder en annan intressant kandidat till Besten på Bungalow Beach. Den levde under kritatiden
Sammanlöpande utveckling
Plesiosaurus omfattar den långhalsade elasmosaurus och den korthalsade pliosaurus och dessa stämmer bättre in på Gambo: kort hals och långt huvud, långsmala käkar med jämnstora tänder, strömlinjeformad kropp, två uppsättningar paddellabbar, avsmalnande stjärt. Denna morfologiska kombination fanns också hos mosasaurierna och thalattosuchians, och är ett klassiskt exempel på sammanlöpande utveckling.
Pliosaurus var nästan helt säkert slät i skinnet, som valar, sjölejon och
lädersköldpaddor - och Gambo. De var också ungefär lika stora som Gambo, frånsett jättar som den 12 meter långa Kronosaurus.
I motsats till pliosaurus, har mosasaurus levande släktingar: monitorödlorna, inklusive Komododraken. Dessa har emellertid fjäll och en lång ryggfena. Ichtyosaurierna, som var anmärkningsvärt lika delfinerna eller fiskliknande, hade markanta baklabbar, en mycket framträdande ryggfena, vertikal stjärtfena och extremt stora ögon.
Slätskinnande krokodiler
Thalattosuchians var forntida, slätskinnade krokodiler med paddellabbar, de hade också ögonen på samma plats och av samma storlek som de på Gambo, men deras stjärt slutade i en fiskliknande fena.
Det är också värt att notera en observation av den 30 juli 1915, som gjordes från den tyska ubåten U28.
Ubåten hade just sänkt ångfartyget Iberian, som sprängdes på 500 famnars djup och kastade vrakdelar mer än 20 meter upp i luften. Bland dessa kom "ett gigantiskt sjödjur, som vred sig och sprattlade vilt".
Den tyska ubåten U28 sprängde också ett okänt djur i luften
Befälhavaren på ubåten beskrev det som ca 20 meter långt, krokodilliknande, med fyra labbar, kraftiga fötter med simhud mellan tårna och en lång, avsmalnande stjärt.
Extremt sällsynta
Lägger man ihop alla likheter och skillnader, liknar Gambo mest av allt en pliosaurus eller en thalattosuchian. Mot sådana fossila överlevnader, talar att man inte hittat några fossila bevis för något av dessa djur under de senaste 70 miljoner åren. Fossiler av stora varelser är extremt sällsynta.
KÄLLOR: The Unknown, september 1986; 49-53, oktober 1986: 31-36. Bulletin of the US Fish Commission 1883, volym 3: 407-410. Arthur C. Clarkes Mysterious World, Collins 180: 81-82, och Freiherr von Forster; Das Scottische Seeungeheuer schoon von U28 geishtet, Deutsche Allgemeine Zeitung, Tübingen 331219.
Översättning: Jan-Ove Sundberg, GUST © 2003.
| Grundat 1997 av Jan-Ove Sundberg. Telefon 0141 21 79 29 eller 070 301 79 29. | Denna sida har visats1978 gånger. |
