Utbud i ARTIKLAR

Intervju med Henry H Bauer:

Forskaren som tror på Nessie

Den bästa bok som någonsin skrivits om Nessie är Henry H Bauers "The Enigma of Loch Ness", Johnston & Bacon Books, 1991, och inte bara för att den här forskaren tror på Nessie utan också för att den bekräftar vad vi redan vet om vetenskapen och dess anhängare; kritiker, skeptiker och de som finner ett slags perverst nöje i att klandra andra istället för att själva göra ett bra jobb.  
Illustration: Dan Varner

Läs detta citat från Henry Bauers bok, läs det sedan en gång till och fortsätt att läsa det tills du kan det utantill, så att du har något att sätta emot då du möter fördomsfulla vetenskapsmän (och andra kritiker) öga mot öga:

Påståendet att kända djur och föremål har misstolkats är lika osannolikt som existensen av Nessie. De mest absurda förklaringarna avfärdades redan av de gamla författarna Gould, Whyte, mfl. och om gåtan Nessie idag varit en vetenskap, skulle vi kunnat läsa om den i läroböckerna och då hade man inte behövt argumentera för och emot. Som det ser ut går istället samma oseriösa debatt vidare.

Absurditeter

En förklaringsmodell med absurditeter inkluderar valar, hajar, sälar och så vidare, vanligt förekommande djur som de flesta människor känner väl till. Man försöker få oss att tro, att varje gång något av dessa djur dyker upp i Loch Ness misstolkas de och under en period av minst 50 år har ingen känt igen dem för vad de verkligen är.

Uttrar är kanske okända för de flesta av oss, men det förefaller ändå som högst osannolikt att jätteuttrar hela tiden har misstolkats; och den långa halsen och de stora labbarna har heller ingenting med uttrar att göra.

Maurice Burtons favoritförklaring var en tjock matta av sjögräs, framdriven av instängd naturgas. Men är det inte märkligt, menade bl a Tim Dinsdale, att dessa sjögräsmattor aldrig strandade, så de kunde undersökas mera noggrannt, och alltid tycktes röra sig bort från vittnet och sedan dyka, innan någon hunnit identifiera denna ruttnande vegitation.

Hypotetiska sjögräsmattor

Till viss del lider dessa hypotetiska sjögräsmattor av samma syndrom som påstådda stubbar: hur osannolikt är det inte att dessa naturens egna föremål skulle anta just formen av ett okänt djur i Loch Ness!

Författaren Witchell har en lika ironisk kommentar till de undervattensbilder som togs i Loch Ness 1975: bland tusentals svarta filmrutor finns det några som visar vanliga fiskar och ett halvt dussin som visar märkliga objekt, ett av dessa objekt liknar ett huvud, ett annat en lång hals på en kropp med två tydliga labbar. Är det inte underligt att vattenfyllda stockar (s k sjunktimmer) drivit förbi kameran just när dessa bilder tagits och att dessa stockar dessutom på pricken liknar den ovanliga beskrivningen som vittnen lämnat på Nessie!

Intervjun

Henry H. Bauer
Henry H. Bauer är hedersdoktor vid Arts & Sciences och hedersprofessor vid Chemistry & Science Studies på Virginia Polytechnic Institute & State University liksom också chefredaktör för The Journal of Scientific Exploration. Han har tillbringat avsevärd tid vid Loch Ness, inte minst under många diskussioner med sin gode vän Tim Dinsdale, som gick bort på 80-talet. För mig är han den mest kvalificerade vetenskapsmannen på länge som studerat gåtan i Loch Ness.

Jan-Ove Sundberg: Hur blev du intresserad av Loch Ness-odjuret?

Dr. Bauer: Jag har alltid tyckt om att läsa om många olika ämnen. När jag för 40 år sedan gick igenom bokhögarna på ett lokalt bibliotek (i Sydney, Australien) hittade jag en som hette The Loch Ness Monster och jag minns att jag snäste åt boken den gången, då jag trodde att Loch Ness-odjuret bara var något man uppfunnit för att underhålla turisterna.

1958 hade jag besökt Loch Ness under en resa i Skottland och inte funnit några skäl att tro att Nessie verkligen existerade. Boken jag hittade på biblioteket var skriven av Tim Dinsdale och innehöll bilder ur hans film. Jag var nyfiken på om bilderna verkligen höll vad de lovade och tog därför hem boken och läste den, men sedan visste jag ändå inte vad jag skulle tro om alltihopa.

Jag var tillräckligt nyfiken för att läsa allt annat i ämnet jag kunde hitta. När jag sedan blev medlem i The Loch Ness Phenomena Investigation Bureau och fick deras nyhetsbrev, tillbringade jag samtidigt, och det här var 1972-73, ett sabbatsår i Southampton och samma vår gjorde jag en avstickare till Loch Ness. Där träffade jag Tim Dinsdale, som berättade om den s k simfotsbilden, som just hade offentliggjorts. Jag arrangerade en föredragsturné för Tim i USA, blev en av hans bästa vänner och såg hans film många gånger. Jag är övertygad om att den visar ett okänt djur.


Jan-Ove Sundberg: Exakt vad är det som gör att du tror på Tim Dinsdales film?

Dr. Bauer: Bakgrunden visar att den togs i Loch Ness. Originalfilmen framkallades av Kodak och analyserades av deras tekniker. Den analyserades också av BBC, innan den visades i deras dokumentärprogram Panorama. 1965 undersöktes filmen av brittiska försvarets underrättelsetjänst, som konstaterade att Dinsdale filmat en puckel inte en båt, att det förmodligen handlade om ett djur, ca 1 meter högt och 1-2 meter brett, som rörde sig med en fart av ca 20 km i timmen. Under filmens gång försvinner puckeln ner medan vågsvallet fortsätter, vilket tyder på att något stort rör sig under vattenytan.

Under den sista sekvensen av filmen rör sig vågsvallet från höger till vänster och man ser inget objekt över vattenytan, ändå plaskar det på båda sidorna, som om någon tog årtag i vattnet. Detta är förmodligen stora labbar i rörelse. Vad skulle det annars kunna vara? Bara ett stort djur skulle ha kunnat åstadkomma puckeln och det stora vågsvallet.


Jan-Ove Sundberg: Discovery Channel påstår i en av sina dokumentärer att de analyserat filmen och att man kan se ett ormliknande djur med fyra labbar strax under vattenytan, vad tror du om den slutsatsen?

Dr. Bauer: De skulle ha undersökt hela filmsekvensen istället för bara en enda ruta. Man kan inte se skuggor av något på vattenytan som befinner sig under Loch Ness yta (som det hävdas i dokumentären): vad man ser är ytan och speglingar från ytan. Högra sidan av svallet efter puckeln, ser i själva verket ut som "två" svall, från det att det dyker upp tills det försvinner igen. Jag tror det här beror på att det fanns ett mindre objekt bredvid den stora puckeln, som skymdes av denna, och som skapade bogvågen framför det svall som uppstod av den stora puckeln.

Jan-Ove Sundberg: Du ägnar Tim Dinsdales film stort utrymme i boken, vad är det som gör den så speciell?

Dr. Bauer: Den är unik! Och ingen skeptiker har kunnat bortförklara den. De som försökt säger alla att det måste röra sig om en båt. Men flera ingående undersökningar, liksom data-analyser, har avskrivit en båt; och de försök som gjorts av Carter, Raynor och Shine att ta en liknande film av en båt, har resulterat i en film som klart och tydligt visar just en båt, men inte alls den puckel som Dinsdale filmade.

Jan-Ove Sundberg: Du försvarar också Nessie i din bok, är det inte ganska ovanligt för en forskare?

Dr. Bauer: Det skänkte mig stor glädje och tillfredsställelse att jag fick så fina recensioner om min bok, trots att jag tror att Nessie faktiskt existerar. Jag tror att fler vetenskapsmän än jag tar vissa "ovetenskapliga" ämnen ganska seriöst.

I min senaste bok (Fatal Attractions: The Troubles with Science, Paraview Press, 2001 paraview.com) har jag ett kapitel om "många" välkända vetenskapsmän som engagerat sig i kontroversiella arbeten: Linus Pauling, Jacques Benveniste, Robert Jahn, etc. etc. I en annan bok jag skrivit nyligen (Science or Pseudoscience, University of Illinois Press, 2001) säger jag att all forskning beror på hur ett ämne studeras, och att det inte finns någon skarp skiljelinje mellan att studera Loch Ness-odjuret och natur- eller socialvetenskap.


Jan-Ove Sundberg: Och ändå säger en forskare vid British Museum, i den allra senaste dokumentärfilmen, The Loch Ness Monster: Search for the Truth, från april 2001, att en kollega som vågade studera Nessie fick sparken! Tycker du att British Museum handlade fel eller var det forskaren som gjorde det?

Dr. Bauer: Om Denys Tucker hade fått strikta order att inte studera Loch Ness offentligt och sedan gjorde det ändå, har museet handlat korrekt rent juridiskt, men knappast intellektuellt. Om Tucker fisk sparken utan förvarning har museet betett sig på ett mycket upprörande sätt. Hur det nu än var ska man inte förvåna sig alltför mycket över det beteende som en byråkratisk institution i statens tjänst uppvisar.

Jan-Ove Sundberg: Vilka reaktioner har du fått från dina kollegor?

Dr. Bauer: Jag var kemist till yrket, och senare administratör på universitetet, så generellt sett var folk mera roade än upprörda över min märkliga hobby. Hade jag däremot varit biolog, hade det säkert inte varit så bra för min fortsatta karriär.

Jan-Ove Sundberg: Ser kryptozoologerna dig som en talesman för Nessie?

Dr. Bauer: Det tror jag att de gör. Men människor som tror på Nessie har ändå - som du vet - olika uppfattningar om vad det kan vara och hur man ska bevisa att det finns där. Det är synd att det är så mycket pajkastning inom kryptozoologin och så litet samarbete kryptozoologer emellan.

Jan-Ove Sundberg: I boken poängertar du många gånger att "... vetenskap är ingen sanning, och sanningen är ingen vetenskap", så vad är sanningen för dig när det gäller Nessie?

Dr. Bauer: Det råder ingen tvekan om att det finns stora okända djur i Loch Ness. Tim Dinsdales film, oräkneliga sonarkontakter, simfotsbilden från 1972 och samtidiga bevis på instrumenten bevisar detta. Vad slags djur det handlar om är det stora mysteriet, då det inte finns några skäl att tro att det rör sig om däggdjur, reptiler, ryggradslösa djur, eller amfibier ...

Jan-Ove Sundberg: Vad tror du om en forntida fisk? Inte en stör som Adrian Shine föreslår utan något mera exotiskt, som ett jättelikt nejonöga eller liknande?

Dr. Bauer: Min gissning, om det nu inte är ett djur som är släkt med de marina svanödlorna, är att det ligger något i professor Mackals senaste teori om en primitiv val. (Anm: Professor Mackal har en liknande förklaring till Ogopogo, det okända djuret i Okanagan i Kanada, som rent utseendemässigt har stora likheter med Nessie).

Jan-Ove Sundberg: Idag finns det fler skeptiker än någonsin tidigare som gör tummen ner för Nessie, varför är det så tror du?

Dr. Bauer: Förmodligen beror det på att de inte har framkommit några konkreta bevis på 25 år och sedan har man också gjort ett stort nummer av den mest berömda Nessiebilden av dem alla, som man idag påstår är förfalskad.

Jan-Ove Sundberg: Tror du fortfarande på "Kirurgens bild"?

Dr. Bauer: Jag har aldrig vetat vad jag ska tro om den bilden. Det som talar för att den är äkta är att det finns en bild till, som upptäcktes och publicerades av Constance Whyte.

Jan-Ove Sundberg: Kan Kirurgens bild verkligen vara äkta?

Dr. Bauer: Spurlings bekännelse på "dödsbädden", om att han skulle ha förfalskat bilden, vilket man kan läsa i Boyds och Martins bok, är helt otrolig. (Zoologen och kryptozoologen) Karl Shuker har kommit med en rad utmärkta invändningar mot den s k bekännelsen. Den kan dock vara sann till vissa delar, om än inte i alla sina detaljer.

Jan-Ove Sundberg: Skulle monsterjägarna vid Loch Ness bli trovärdigare om de vidareutbildade sig, innan de gav sig ut på jakt efter Nessie?

Dr. Bauer: Absolut. Men de måste lära sig allt eftersom, då man inte på förhand vet vilken vetenskap man ska tillämpa. Biologen, t ex., behöver inte komma in i bilden förrän man har ett exemplar av djuret. Sonar, hydrofoner, fotografering, osv. är viktigare just för tillfället.

Jan-Ove Sundberg: Hur skulle du själv bevisa att Nessie finns om du hade oändliga resurser till ditt förfogande?

Dr. Bauer: Jag skulle sätta ut ett flertal hydrofoner i den djupaste delen av sjön, och fortlöpande spela in ljud på olika platser. Det skulle jag fortsätta med i flera månader. Vid analys av ljuden skulle jag särskilt leta efter lokaliseringsljud, alltså samma ljud som delfiner och fladdermöss sänder ut när de orienterar sig. Om så vore fallet skulle jag i fortsättningen undvika att skicka ut sådana ljud med sonaren. Om Nessie kommunicerar på samma sätt som valarna gör, skulle jag även undvika dessa frekvenser.

Jan-Ove Sundberg: Vilka slags bevis skulle få ett team forskare från British Museum att komma till Loch Ness?

Dr. Bauer: Inga jag vet om! Den bästa moroten hittills är vad Shine har åstadkommit, för han har ju faktiskt lurat dem till sjön med insikten att de får studera matkedjan, föroreningarna, etc. då Loch Ness förutom de okända djuren i sjön också är en unik plats ur biologisk synpunkt.

Jan-Ove Sundberg: Tycker du att Adrian Shine gjort ett bra jobb hittills trots att han nästan avskrivit Nessie vid det här laget?

Dr. Bauer: Han har fått vetenskapsmännen till Loch Ness, något som kanske kan löna sig för kryptozoologerna. Däremot ställer han till med mera skada än nytta då han praktiskt taget avlivar Nessie i sin utställning, Loch Ness 2000. Jag tror också att han har fel när han avskriver Tim Dinsdales filmade objekt som en båt.

Det mest ologiska av allt det Adrian Shine påstår är att han först säger att vittnena inte kan avfärdas, och sedan själv avfärdar vad nästan alla vittnena har sett. Teorin om en stör stämmer inte heller med de flesta vittnesmålen.


Jan-Ove Sundberg: Tror du att det i framtiden kommer både ny teknik och resurser så att man kan genomsöka Loch Ness, och få svar på den eviga frågan om där finns några okända djur eller inte?

Dr. Bauer: Nej. Det skulle kräva den sortens resurser som jag tror att bara den amerikanska marinen har tillgång till, eller de grupper som förfogar över miniubåten Alvin och annan avancerad under- vattensteknologi. Kostnaderna för den här tekniken är skyhöga och ändå finns det egentligen ingenting att vinna med att hitta Nessie.

Jan-Ove Sundberg: Tack så mycket för intervjun, Dr. Bauer.

Dr. Bauer: Nöjet var helt och hållet på min sida.


Källor:
Henry H Bauers "The Enigma of Loch Ness", Johnston & Bacon Books, Copyright 1991. Henry H. Bauers hemsida på engelska hittar du här. The Journal of Scientific Exploration finns här.

Översättning och intervju: Jan-Ove Sundberg, GUST © 2003
Grundat 1997 av Jan-Ove Sundberg. Telefon 0141 21 79 29 eller 070 301 79 29. Denna sida har visats gånger.
Besök Frogpage Kontakta Jan-Ove Sundberg