|
Utbud i ARTIKLAR |
| Vargar i myt och
verklighet: Ingen rädder för kameran här Som frilansjournalist fick jag förmånen att i några timmar vintern 1983 umgås med vargarna i Kolmården. Det var både positivt och oförglömligt och idag, drygt 20 år senare, vill jag gärna dela med mig av det och för GUST's räkning ge en rättvisare bild av vargen än den media ger, både i myt och verklighet. (BIlden här ovan är tagen av min gamle vapendragare Anders Kessler och visar hur nyfiken vargen är). KOLMÅRDSSKOGARNA VINTERN 1983: Fem stora vargar kom springande genom skogen rakt emot oss, där vi stod som fastnaglade vid marken, fotografen och jag. Närmare och närmare kom den utsvultna vargflocken, och så kastade den sig över oss! Vargarnas gula rovdjursögon mötte våra uppspärrade utan att blinka. Sylvassa huggtänder blottades, och den djuriska andedräkten slog emot oss - men i nästa ögonblick stacks tungorna ut, och började slicka våra förbluffade ansikten! FREDLIGAST BLAND DE VILDA "Vargen är fullständigt ofarlig för människan, ett av de fredligaste bland våra vilda djur som hellre flyr än illa fäktar mot oss tvåbenta varelser!". Det sa Mats Amundin vid Kolmårdens djurpark, som släppt in oss och som första reportageteam låtit oss träffa vargflocken som blivit tam. Det mäktigaste jag upplevt var när vargflocken i Kolmården närmade sig, där jag stod i snön och väntade på dem. Foto: Jan-Ove Sundberg, Copyright. Mats är utbildad zoolog och studerade och studerar fortfarande djurens sociala beteende och speciellt vargens. Det var Pentii, Victoria, Tellus, Sari och Zeke Varg som vi träffade för drygt 20 år sedan och som snarare försökte slicka ihjäl oss än bita ihjäl oss och de finns säkert inte längre. Men det var en lika sällsam som oförglömligt positiv upplevelse. De stora vargarna, alla i 40-kilosklassen, hoppade och lekte med oss, rullade runt när vi kliade dem och var så kelsjuka att en hund inte kunnat vara mera tillgiven! GÅR INTE TILL ANFALL "Hur varghatet uppstått vet ingen med säkerhet, men folk har tragiskt nog fått inpräntat att vargen är ett vilddjur som måste utrotas, och det är alldeles vansinnigt", fortsatte Mats Amundin. "Självklart kan en varg i ett riktigt trängt läge ge tillbaka om den hotas, ändå har våra vargar inte kunnat provoceras att gå till anfall på något enda sätt. Jag har själv tagit nyfödda valpar från honan utan att hon reagerat!". Europeiska vargforskare har gått igenom litteraturen efter exempel där vargen gått till anfall mot människan. Men trots att man gått så långt tillbaka som 1600-talet, har man inte kunnat hitta ett enda dokumenterat fall! Jag upplevde aldrig att vargarna var det minsta farliga och trots att de bodde i Kolmårdens djurpark, var de inte SÅ tama. Mats Amundin sa före mötet att antingen kommer de fram till mig eller också gör de inte det, de kommer inte per automatik. Att de sedan tog emot mig så bra som de gjorde, var ett gott betyg från vargarna! Foto: Jan-Ove Sundberg, Copyright. "När man hittat exempel på att vargen gått till angrepp har den inte varit ute efter människan, utan tamdjur i hennes sällskap", berättade Mats Amundin. "En vanlig historia är mannen som är på hemväg från granngården med häst och släde. Plötsligt dyker en vargflock upp och hästen faller i sken. Något som springer är helt oemotståndligt för en varg, och en häst är definitivt ett av dess bytesdjur, men aldrig någonsin en människa". INGET HUGGBETEENDE Det som är så svårt för oss människor att fatta hos vargen är "artegenskapen". Vargen är fridsam. Inte ädel, inte feg, bara helt enkelt fredlig. Det märkte vi inte minst när vi busade med dem, fotografen och jag. Busar man med en hund hugger den förr eller senare, inte för att skada förstås men likväl så hugger den. Samma beteende går inte att få fram hos en varg. I Danmark har polisen förgäves försökt träna vargen på samma sätt som schäferhunden. Att söka, gå fot och liknande klarade den utan anmärkning. Att gå till anfall på kommando, attackera någon utan anledning och hålla fast honom som en polishund gör var vargen så dålig på, att den fick bottenpoäng. Det här ser värre ut än det är! Vargen försökte faktiskt slicka mig i ansiktet och jag värjde mig, dumt nog, eftersom jag inte är van vid hundar och deras ansiktsslickande, utan mera är en kattmänniska. Foto: Anders Kessler, Copyright. Starker Leopold, professor i zoologi vid University of California och en av världens främsta experter på vargar, säger: "Hundar är bitska till sin natur, men orienterade mot människor. Deras vildsinthet riktar sig mot djur, till och med av deras eget slag. Vargar däremot är vänliga till sin natur, men inte orienterade mot människor. En människa betyder inte mer för dem än t ex en räv, men de är toleranta mot andra arter, till och med djur som de lever av, ifall de inte är hungriga". OERHÖRT SKYGG Att vargen är så oerhört skygg har man haft problem med i Kolmården, där besökare i safariparken beklagat sig över att det varit svårt att få syn på den. Det är bland annat därför Mats Amundin och hans kollegor gjort vargarna tama, men också för att detta har en lugnande inverkan på dem. "Innan det skandinaviska vargprojektet kom igång, hade vi kanadensiska vargar här i Kolmården som gjorde stor succé. Dom var framme och nosade på bilarna och visade verkligen upp sig, och det är den underbara kontakten människa-varg vi vill ha tillbaka". Zoologen Mats Amundin och jag själv igen, när jag lekte med vargarna i den flock som så totalt accepterat mig. Foto: Anders Kessler, Copyright. Mats Amundin vet allt som är värt att veta om sina skyddslingar och berättade för oss allt ni förmodligen inte vet om detta så orättvist behandlade djur: Vargen, som är ett hunddjur och bäst trivs i skogen, finns på våra breddgrader runt hela jorden i ett otal underarter. Våra vargar, som vanligtvis kallas de skandinaviska, betraktas internationellt som medelstora. Både hanen och honan blir cirka 10-15 år. FÅR SEX VALPAR Varghonan blir könsmogen vid två års ålder och får ungar varje senvår, med upp till sex valpar. Under uppväxttiden bekantar sig ungarna med varandra i mellan 8-12 veckor. En fullvuxen varghanne väger omkring 40 kilo, en tik 25-30 kilo. Behovet av föda varierar mellan tre och sex kilo kött per dag. Vargarna i Kolmården utfordras med höns och slakteriavfall, medan deras vilda kusiner äter det mesta. En ankommande vargflock är nog det vackraste man kan få se i våra skogar när det gäller vilda djur. Foto: Jan-Ove Sundberg, Copyright. Jämfört med andra rovdjur är dock vargen dåligt utrustad med, som Mats Amundin uttryckte det, dödande vapen. Den kan inte hugga tag i bytet med käftarna och döda det. Den kan inte heller hålla fast bytet med klorna. Vargens jaktteknik går istället ut på, att genom en i regel kort hetsjakt nå sitt byte och sedan genom bett skada det till döds eller tvinga det att stanna. Vargens sinnen är något bättre, men inte extremt bra. Den har bra luktsinne, god syn och hörsel. Den ser dock inte speciellt bra i mörker, men bättre än människan, och den är skymningsaktiv. UPPSYN ÖVER OMGIVNINGEN Vargen håller till där bytet finns, i den riktiga storskogen. Under dagen finns vargen på högt belägna platser, där den har uppsyn över sin omgivning. Sover gör den både på natten och dagen. Mitt på dagen brukar den vila ett par tre timmar och mitt i natten när det är som mörkast, slumrar den också till. Mest aktiv är vargen i skymning och gryning. Kolmårdsvargarna har ca 9 000 kvadratmeter att röra sig på och delar den ytan med ett tiotal brunbjörnar. De två arterna trivs bra ihop och leker ofta tillsammans. "En förklaring till grannsämjan är att björnen bara är snabb på korta avstånd, medan vargen har en oerhörd acceleration och formligen exploderar i fart", berättade Mats Amundin. Mats Amundin med sina skyddslingar. Foto: Jan-Ove Sundberg, Copyright. En varning: Även om vargarna är mycket tama, måste alla bilrutor vara uppvevade när du besöker Kolmårdens safaripark, för brunbjörnarna betraktar man nämligen som livsfarliga! VILDMARKENS GENEROSITET Vargar har tre egenskaper som framför allt gynnar det fredliga livet tillsammans; uppmärksamhet på de andra i flocken, omsorg om andra och det vi brukar kalla för vildmarkens generositet. Vargen har också en djup och högst märklig ansvarskänsla. Både honor och hanar tar gärna över ansvaret med att ge mat och beskydd åt ungar som inte är deras egna. De oroar sig till och med för ett djur i svårigheter, även om de inte själva kan göra något för att hjälpa till! Det för forskarna intressantaste med vargen är dess känslor - eller signalbeteende, som de uttrycker det. Med hjälp av öronen, grimaser, svansen och hela kroppshållningen kan vargen uttrycka en mängd olika budskap. Jag kan inte för mitt liv förstå hur någon kan tycka att en varg ser hotfull ut! Foto: Greg Froh, Copyright. "Ja, vargen är fantastiskt uttrycksfull", menade Mats Amundin. "Medan en hund kan vifta på svansen som en glädjeyttring, kan vargen nyansera och till exempel bara vifta på svansspetsen, vifta i olika vinklar, resa på svansraggen eller ställa öronen rakt upp, vinklade från sidan eller nedfällda". EXTREM UNDERKASTELSE Bakåtdragna mungipor, med alla tänder synliga, betyder inte, som man skulle kunna tro, att vargen är ilsken och redo att hugga, utan är ett tecken på extrem underkastelse. "Signalen är precis motsvarigheten till vårt leende. Är vargen däremot riktigt arg, visar den bara de främre tänderna, som är en demonstration av "vapnet". Vargtjutet, har vi fått lära oss, är ett otäckt läte som får blodet att isa sig i ådrorna! I Mats Amundins öron är det dock ljuvligare än musik! En varg aom varnar ylar emellertid inte, den gläfser. Skallet påminner om hundens, men vargen avger ytterst sällan sådana ljud. "Vargylet har flera funktioner. Dels är det ett uttryck för en samhörighetskänsla, ungefär som när vi sjunger i korus, dels är det ett lockrop om man kommer ifrån varandra. Sedan kan vargarna också samordna sinnesstämningar med ylandet, antingen före eller efter en lyckad jakt". ETT 60-TAL DJUR Hur många vilda vargar som idag finns i Sverige vet man inte med säkerhet, men sannolikt rör det sig om ett 60-tal djur. I svenska djurparker finns omkring ett 40-tal djur att beskåda och förutom Kolmården kan man också se på vargar i Lycksele, Frösön, Borås och på Skansen i Stockholm. Att vargen utrotats i Sverige och att människor fortfarande är rädda för de vargar som idag lever i våra skogar, för Mats Amundin både upprörd och ledsen. Den här logon har framtagits av varghatarna i norra Värmland, vuxna människor som borde veta bättre och som borde skämmas för att de sprider sådana fördomar som den här! Rashets är precis vad det är, och sådant är ännu värre mot oskyldiga djur än människor. "Det är ändå min förhoppning att våra skandinaviska djur ska väcka lika stort engagemang som t ex afrikanska djur", säger han idag. "Vi har väldigt lätt för att kritisera de afrikanska staterna när det t ex gäller elefanterna. Men när det sedan kommer till vargen, eller något annat av våra egna vilda djur, glömmer vi lätt bort att vi är i precis samma situation och det är något som svenska folket måste få upp ögonen för!". STARKT ÖVERDRIVEN FARLIGHET Vargens farlighet är alltså starkt överdriven, men för en människa som är ensam i skogen och möter den är naturligtvis frågan allvarlig: Kommer vargen att gå till anfall? "Absolut inte!", intygar Mats Amundin för er som fortfarande är osäkra. "Det vill mycket till innan man kan provocera en vild varg att gå till anfall, men tränger man in den i ett hörn och börjar slå går den kanske till motanfall av ren självbevarelsedrift!". Åk till Kolmårdens safaripark och titta på vargarna i sommar, det är en bekantskap som blir ett minne för livet, det lovar jag! FOTNOT I: Genom den norska Folkaktionen för Varg kan man adoptera en varg och den som är intresserad av det kan gå in HÄR. Sveriges Radio har intervjuat mannen som ligger bakom det unika adoptionsprojektet och en intervju med honom finns HÄR. FOTNOT 2: Tre videofilmer av totalt sju gråvargar (Canis lupus) i Wolf Park i den amerikanska delstaten Indiana finns att beskåda HÄR. Videosnuttarna är 1,56 MB respektive 819 kB stora. FOTNOT 3: Den bästa spelfilm om vargar jag någonsin sett och som jag varmt kan rekommendera är den amerikanska NEVER CRY WOLF. Jag har aldrig sett den på den svenska marknaden, men du som är intresserad av den kan läsa mera om den HÄR. BILDER: Anders Kessler och Jan-Ove Sundberg, Copyright. Kompletterande vargbild av Greg Froh (återges med tillstånd).  |
| Grundat 1997 av Jan-Ove Sundberg. Telefon 0141 21 79 29 eller 070 301 79 29. | Denna sida har visats182 gånger. |
