|
Utbud i ARTIKLAR |
Uppspolade kadavret i Sydamerika identifierat Sydamerikanska vetenskapsmän har kommit fram till att det uppspolade 12 meter långa kadavret som hittades för några veckor sedan på en öde strand i Chile, inte kommer från en jättebläckfisk utan är lämningarna från en kaskelotval. Forskare vid naturhistoriska riksmuseet i Santiago drog den slutsatsen efter att ha analyserat prover från de ruttnade lämningarna i vilka man fann körtlar från en kaskelotval. "Det har inte varit nödvändigt att göra en DNA-analys för att identifiera kadavret, det var fullt tillräckligt att hitta körtlar från huden, som alltså tillhört en kaskelotval", säger vetenskapsmannen Sergio Letelier i ett uttalande. Moby Dick Kaskelotvalen, som blev världsberömd genom Herman Melvilles bestseller om Moby Dick, är den största av bardvalarna och kan dyka djupare än någon annan valart. Hannarna blir 20 meter långa och väger upp till 50 ton. Sidney Pierce, en marinbiolog vid University of South Florida, håller med om att kadavret är en val eftersom han analyserat många sådana fettmassor, inklusive en legendarisk fettmassa som flöt iland nära St. Augustine i Florida, i slutet av 1800-talet och vilken man även på den tiden trodde var en jättebläckfisk. Genom elektronmikroskopet och aminosyror från prover av dem som förvarades på Smithsonian Institution, kunde Pierce emellertid slå fast år 1995, att djuret var en benlös och uppruttnad val. Välknådad bulle När en bardval dör till sjöss, ruttnar den tills den blir "ett skelett som svävar i en halvflytande massa av skinn och fett", enligt Pierce. När skinnet slitits sönder av vågorna sjunker kraniet och benen först ner i djupet medan fettmassan kan flyta i flera månader, samtidigt som den undan för undan ruttnar. Allt som blir kvar är en "välknådad bulle" av vävnader. Det var en sådan "bulle" som spolades iland i Chile. "Vad som spolas iland liknar inte en val eftersom det inte finns någonting annat kvar än en vävnadssörja", säger han. "Sådana bullar är dock vanligare än vad de flesta känner till och det dyker upp en eller ett par stycken om året någonstans i världen". Elektronmikroskop, DNA-tester och avancerade analyser i all ära, men marinbiologen och kollegan Steven M. Carr förlitar sig på en enklare metod, snifftestet. "En rutten bläckfisk luktar som en kattlåda som du lämnat för länge, då bläckfisken i dödsögonblicket avger en hel del ammoniak", säger Carr. "En rutten val däremot, luktar som ruttet kött, så det är ingenting man kan ta miste på". Mycket att lära Elsa Cabrera, chefen för Center for Cetacean Conservation i Santiago, säger till tidskriften The Scientist att "den internationella uppmärksamhet som kadavret fått och den oenighet som trots allt rått mellan olika forskare om vad kadavret var, visar att vi fortfarande har mycket att lära oss om vad som döljer sig i de stora djupen". Källor: Washington Post, Reuters nyhetsbyrå, tidskriften The Scientist, Department of Biology, University of South Florida, och Center for Cetacean Conservation. Översättning: Jan-Ove Sundberg, GUST © 2003. |
| Grundat 1997 av Jan-Ove Sundberg. Telefon 0141 21 79 29 eller 070 301 79 29. | Denna sida har visats2491 gånger. |
