Nya bevis för att Megalodon existerar

Som GUST kunde berätta i ett tidigare reportage (se menyn till vänster) såg fiskare i Port Stephens i Australien en jättehaj 1918 som stämmer in på beskrivningen av Megalodon, ett 25 meter långt "monster" som dök upp under den tidiga minoiska epoken för omkring 20 miljoner år sedan och enligt forskarna försvann först för tre miljoner år sedan. Nu kommer nya vittnesmål som tyder på att Megalodon kanske fortfarande simmar omkring i havsdjupet.

Det första vittnesmålet efter händelsen 1918, kommer från ett djuphavsfiske utanför Rangiroa i södra Stilla havet och året var 1928.

Tahiti ligger till vänster om mitten.

Gå från Tahiti i nederkanten och snett upp mot höger, så hittar du den lilla ön Rangiroa.

Zane Grey, en berömd dåtida författare och sonen Loren djuphavsfiskade utanför ön Rangiroa när fadern tittade ut över relingen och fick syn på "en enorm gul-grön haj med fyrkantigt huvud, jättelika bröstfenor och några vita fläckar". Enligt Zane Grey var hajen "avsevärt längre än deras båt eller mellan 10,5 och 12 meter. Lokala fiskare från Nya Zeeland som var med ombord, bekräftade längden och intygade att inte heller de sett en liknande haj tidigare.

Fadern och sonen lyckades än en gån vara på rätt plats vid rätt tidpunkt. En andra observation ägde rum 1933, åter igen utanför ön Rangiroa, den här gången ombord på fiskefartyget S/S Manganui, som efter avslutat fiske var på väg mellan Tahiti och San Francisco i USA. Klockan var omkring fem på kvällen och Zane Grey och sonen Loren stod, sin vana trogen, vid relingen när en stor svart skugga dök upp strax under vattenytan.

Zane Grey berättade senare:
"Först trodde vi att det var en val, men när en stor brun stjärt reste sig upp i fartygets kölvatten medan fisken vältrade sig bort från fartyget, såg jag att det var en monstruös haj. Det stora, rundade huvudet var minst 3-3,5 meter brett om inte ännu mer... Hela hajen måste ha varit mellan 12 och 15 meter lång. Vad vi såg måste ha varit varje fiskforskares dröm, men vad det var vet vi inte".

I mars 1954 fann varvsarbetarna på en torrdocka i Adelaide, 17 tänder inbäddade i skrovet på ett segelfartyg som tagits upp för restaurering. I motsats till tänderna från den stora vita hajen, som annars är vanlig runt Australiens kuster, var dessa 8 cm långa och 10 cm breda. Tandbettet var halvmåneformat, vilket är typiskt för hajbett, två meter i diameter och satt nära propellern, vars axel var böjd!

Kaptenen på Rachel Cohen drog sig till minnes att man känt en kraftig stöt genom fartyget en stormnatt utanför ön Timor i Indonesien.

Ön Timor ligger i den nedre delen, nästan mitt på kartan.

Först trodde han att de kolliderat med en drivande trädstam, som annars är vanlig i dessa farvatten. När vinden mojnat skickades en dykare ner för att undersöka saken och det var då man fann att skadorna var så omfattande att man behövde lägga sig på ett varv.

Året var 1960 och oceanografen Clay Cartmell befann sig i den yttre delen av Stora Barriärrevet utanför Australien, när hans 26 meter långa fartyg fick motorstopp och man tvingades ankra upp för reparationer.

Stora Barriärrevet i Australien ligger utanför Queensland.

Trots att både Cartmell och hans besättning efteråt vägrade berätta vad de sett i havet strax utanför revet, av rädsla att bli förlöjligade, har det läckt ut bland vänner och bekanta att de såg en jättelik haj som i ytläge gled förbi fartyget. Den var vit till färgen och lika lång som båten!

Tolv år senare, hösten 1978, utforskade Cartmell delar av södra Stilla havet när en sonar ombord på en av hans nya undervattensfarkoster (en s k ROV eller sjöuggla) registrerade ett oidentifierat objekt som var 30 meter långt och som färdades snabbare än någon av den tidens ubåtar (vilket betyder ca 30 knop i uläge).

En ROV (sjöuggla) modell 1978 med inbyggd sonar.

Att det var en Megalodon kan man naturligtvis inte säga med säkerhet, men forskarna är övertygade om att jättehajen kom upp i en avsevärd hastighet under sin bytesjakt i havsdjupet. Enligt sajten Shark Facts är Makohajen en av de snabbaste kända hajarna och kan nå en fart av 97 km i timmen, vilket redan det är snabbare än vad ubåtarna kunde prestera i uläge på 70-talet.

Källor: The fossil history of Carcharodon and its possible ancestor av S. P Applegate och L Espinosa-Arrubarrena, 1996. Deep Atlantic: Life, Death, and Exploration in the Abyss 1996 av R. Ellis.

Översättning: Jan-Ove Sundberg, GUST © 2003.

Grundat 1997 av Jan-Ove Sundberg. Telefon 0141 21 79 29 eller 070 301 79 29.

Denna sida har visats gånger.