|
Japansk animering visar vad som kan
ha hänt dinosaurierna:
Meteorkollision med
jorden blir slutet för mänskligheten
- Nej, bilden här ovan
är inte tagen ur SF-filmen "Independence Day", där
utomjordingar anfaller jorden, utan från en japansk animering som
med skrämmande tydlighet visar vad som händer om en
tillräckligt stor meteor kolliderar med jorden! Den 3 juli
passerar en
jättelik meteor jorden, men enligt astronomerna finns det ingen
kollisionsrisk med jorden den här gången. Vissa forskare
tror dock att det var en sådan meteor som utplånade
dinosaurierna för många miljoner år sedan. (Länk
till den unika 7,5 min långa japanska filmanimationen).
En asteroid som är mellan 500 och 1000 meter i
diameter närmar sig snabbt jorden. Det finns dock
ingen anledning till oro, menar astronomerna, eftersom den inte kommer
att kollidera med oss. Den passerar oss den 3 juli och kommer så
nära som aningen längre bort än månen.
Observatörer med
bra teleskop kan få en glimt av den kosmiska klippan när den
stryker förbi jorden i de tidiga morgontimmarna på
måndag, men allra bäst kommer den att kunna ses av folk
på den
amerikanska västkusten.
Asteroiden, som av
astronomerna fått beteckningen 2004 XP14, upptäcktes den 10
december 2004 av The Lincoln Laboratory Near Earth Asteroid Research
(LINEAR), och en dygnet runt-kamera som både spanar efter
asteroider och varnar för dem, särskilt om de kommer
nära vår planet.
Trots att man från
början trodde att asteroiden skulle kollidera med jorden har
ytterligare analyser visat att den inte kommer att göra det,
åtminstone inte som det ser ut just nu.
Asteroiden 2004 XP14
är medlem av de asteroider som forskarna kallar Apollo och som
korsar jordens omloppsbana. Namnet kommer från 1862 Apollo, den
första asteroid i gruppen som forskarna upptäckte. Det finns
idag 1 989 kända Apollo-asteroider.
Storleken på 2004
XP 14 är inte känd. Men baserat på dess ljusstyrka,
tror man att det är någonstans mellan 410 och 920 meter i
diameter.
På grund av dess
närhet till jorden och dess uppskattade storlek, har den
klassificerats som en "potentiellt farlig asteroid" (PFA) av The Minor
Planet Center i
Cambridge, Massachusetts. Det finns för närvarande 783
PFA.
Som närmast jorden
De senaste
beräkningarna visar att 2004 XP14 kommer att passera som
närmast jorden klockan 04:25 på morgonen den 3 juli.
Asteroidens avstånd till jorden är i det ögonblicket
432 208 kilometer, eller bara 1.1 gånger så långt som
månens avstånd till jorden.
Vad händer då om en
stor meteor kolliderar med jorden? Japanska forskare har gjort ett s k
simuleringsexperiment (och alltså en 7,5 minuter lång
animering, som vi länkat in här nedan) och resultatet är
skrämmande.
Förutsättningar: Meteoren är 1000 meter i
diameter, kommer med en fart av 70 000 km i timmen och slår ner i
havet 300 mil söder om Japan.
Vid smällen mot
jorden tränger meteoren ner till ett djup av 10 km, vilket hyvlar
av det yttre jordskalet. Det här är vad forskarna kallar
"jordytans tidvattenvåg".
En diameter på 4
000 km
Kratern som uppstår
efter meteoren är 7 000 meter hög och har en diameter
på 4 000 km. Den är så stor att den rymmer all
landmassa mellan Guam och Kina, liksom även delar av det kinesiska
fastlandet.
Mängden klippor
som förvandlas till gas är 100.000.000.000.000
(hundra triljoner) kiloton. “Klippgas” uppstår över hela
jordklotet och sväller upp som en jättelik kupol. Gasen som
bildats söder om Japan når Himalaya på bara tre
timmar.
"Klippgasen" färdas med en hastighet av 300 meter i sekunden. Den
heta vinden har en temperatur av 4 000 grader Celsius och bränner
ner allt i sin väg i Himalaya, där varken "den eviga"
snön och isen kan
stå emot.
“Klippgasen” når Amazonas på andra sidan jordklotet
på bara en dag. De tropiska skogarna antänds av den varma
vinden och hela regionen brinner upp.
Fruktansvärda
temperaturer
“Klippgasen” sveper sedan in hela jorden under ett år eller mera
och
förintar allt vid fruktansvärda temperaturer. Hettan är
lika intensiv som om solen plötsligt skulle ha blivit
närmaste granne med jorden.
Den intensiva hettan sänker havsnivån med en hastighet av 5
cm i minuten. Den nakna havsbädden exponeras för den
intensiva hettan och smälter ner som lava.
De genomsnittligt 4 000
meter djupa världshaven försvinner på en månad
efter kollisionen med meteoren. I det här läget har jorden
blivit en stjärna där ingenting kan leva...
Om det var en meteor som utplånade dinosaurierna, därom
tvistar de lärde, men vad det än var så hände det
uppenbarligen väldigt snabbt, därav den kontroversiella
teorin om döden från rymden.
Mycket nära jordytan
Den kan inte ha varit särskilt stor, som vi har sett av det
japanska exemplet här ovan, däremot kan den ha svept fram
mycket nära jordytan under nästan ett helt varv, innan den
kanske slutligen slog ner i någon av världshaven.
Det skulle förklara varför utplåningen av dinosaurierna
gick så snabbt, liksom att jorden i sig ändå klarade
sig så bra från den förödelse som annars
följer i fotspåren efter en komet.
Kometteorin lanserades 1980 av geologen Luis Alvarez och hans son
Walter, som menade att det skulle ha hänt för ca 65 miljoner
år sedan.
Några vetenskapsmän har tagit teorin till sig, men
långtifrån alla och idag finns en rad andra teorier om vad
som kan ha hänt dinosaurierna. Några trovärdiga,
några fantasifulla. Alla föremål för intensiva
debatter.
Nu är det hög tid att titta på den japanska
animeringen, som ligger här: METEORKOLLISION
MED JORDEN
FOTNOT I: Den 13 april 2029
kommer
observatörer i Asien och Nordafrika att kunna se nästa stora
asteroid, men utan teleskop. Asteroiden 99942 Apophis är ca 300
meter i diameter och beräknas vara synlig för blotta
ögat när den passerar oss på bara 32 000 kilometers
avstånd. Astronomerna säger att riktigt stora kometer bara
passerar oss med 1 500 års mellanrum.
FOTNOT II:
Skillnaden mellan kometer
och
asteroider är kontroversiell men går i huvudsak ut på
att kometerna har
ett mera flyktigt material och mer elliptiska banor. Meteorer
uppstår
när meteoroiter brinner upp i atmosfären. De flesta
meteoroiter som ger
meteorer är bara några mm stora
Översättning
och bearbetning: Jan-Ove Sundberg, GUST © 2006.
|
