 |
Utbud i ARTIKLAR |
Monsterålen i Emån"Min pappa försökte först snara ålen men den var intelligentare än fisken är normalt och gled undan varje gång han försökte få repet om dess hals. När den här metoden misslyckades försökte pappa med ett ljuster. Han kastade det medan jag höll upp tjärfacklan. Jag var så rädd att jag skakade i hela kroppen när besten simmade under båten och stannade där, till synes helt omöjlig att lura ut på öppet vatten och ändå för nära för att det skulle kännas bra..."
Rolf Rosenkvist i småländska Påskallavik, som representerar Fiskeriverket i Stockholm och som guidade GUST vid Emån förra sommaren, då vi försökte spela in ljud från malen för att jämföra dessa med ljud vi hade spelat in i Storsjön, berättade den märkliga historien en natt när vi låg och lyssnade ute på den spegelblanka ån. Rolf hade varit en liten pojke när det hände (vilket daterar händelsen till 30-talet) och känt sig tvungen att följa med sin pappa, "före att fånga den största ål du någonsin sett, min son". För 8-årige Rolf var det hans livs fiskafänge, "men jag kan ändå inte säga att jag såg fram emot det för monsterålen hade dåligt rykte". Besten dolde sig i träskmarkerna, mera på land än i vattnet. Det finns inget djup att tala om i Emån och som mest är det högst 15 meter eller där omkring, så träskmarkerna var det perfekta stället för en fisk som ville gömma sig. Rolfs far beskrev monsterålen som drygt två meter lång, nästan en halv meter bred, med en ovanlig fena längs kroppen. Den hade ett groteskt huvud, tjockt och motbjudande med stora svarta ögon och breda näsborrar.
När monsterålen senare infångades av andra på trakten befanns den vara oätlig och kastades tillbaka in i träsket, där den bortglömd fick ligga och ruttna. På den tiden var det ingen som hade en aning om att "monsterålar" var något helt nytt och verkligt intressant för vetenskapen. Ål i badkaret I januari i år rapporterade nyhetsbyrån Reuter att en tysk familj haft en ål som husdjur i badkaret - i 33 år! De hade till och med lärt upp den att simma in i en hink när någon i familjen ville ta sig ett bad. "Han är en del av vår familj", säger Hannelore Richter i Bochum i västra Tyskland, vars make Paul fångade ålen på en fisketur 1969 och tog hem den för att den som middagsmål. Barnen förälskade sig emellertid i ålen och vägrade att låta honom döda och koka den och ända sedan dess har den levt i familjens badkar, som den delade med barnen när de var små, rapporterar en tysk tidning. "Visst är det en absurd historia", säger zoologen Walter Gettmann till Reuter. "Men den här ålen klarar sig inte längre själv och får han bara ordentligt med mat, överlever han ännu många år i familjens badkar". Källor: Den första historien baserar sig på en intervju av Jan-Ove Sundberg i september 2001. Illustrationen publiceras med tillstånd av Rolf Rosenkvist. Den andra historien har publicerats av nyhetsbyrån Reuter på nätet. Reportage och översättning: Jan-Ove Sundberg, GUST © 2003. |
| Grundat 1997 av Jan-Ove Sundberg. Telefon 0141 21 79 29 eller 070 301 79 29. | Denna sida har visats gånger. |
