|
|
Ny teori om Näcken i Bäcken:
Var det en muterad "sugmal" jag såg och fotograferade?
I Europa hade malarna förmodligen sin glanstid
före de senaste istiderna när klimatet var varmare.
Temperaturen är nämligen en viktig faktor för leken hos
malarna. De kräver aldrig mindre än 20 grader Celsius och
gärna upp till 30 grader Celsius. Som ett resultat av detta
är malarna spartsamt representerade i tempererade och kalla
länder och i Norge finns de inte alls enligt
fiskebiologerna - eller gör de ändå det?
Officiellt finns malen bara i havet utanför Norge
och är av arten Ictularus punctatus), s k "kanalmal". Den kan bli
mer än en meter lång och väga 20-25 kilo. Enstaka
exemplar av arten kan bli upp till 30 år.
Orsaken till att mal inte skulle finnas i norska insjöar är
att de inte själva klarat att ta sig in i dem, då
sjöarna oftast ligger så högt över havet och inte
heller har de inplanterats, då det handlar om en girig rovfisk
som äter upp de flesta andra arter i sjön.
De europeiska malarnas levnadssätt ör dock fortfarande
väldigt okänt och det forskas mycket litet eller inte alls
på en tänkbar norsk förekomst av mal i just
insjöar.
Slammiga bottnar
Fullvuxna malar i åldrar från tre-fyra år upp till
mer än 20 år, lever i långsamt flytande vatten med
gyttjig botten eller på slammiga bottnar med eller utan
vegitation. Den beskrivningen stämmer in på många
norska "sjöormssjöar" och kan potentiella okända djur ta
sig in i dessa sjöar, kan väl även en malart göra
det.
Till familjen Sisoridae hör många arter som är
anpassade till ett liv i strömmande vatten och det är
här som "Näcken i Bäcken" eventuellt skulle kunna komma
in i bilden.
Hos släktet Glyptosternum finns nämligen en s k sugskiva, som
bildats av hudveck bakom bröstfenorna, vilket gör att fisken
kan hålla sig fast vid stenar på botten av floder med
strömmande vatten.
Starkt rinnande vatten
En familj med bepansrade malar i Sydamerika är Loricariidae.
Många av dessa har också anpassat sig till ett liv i starkt
rinnande vatten och en av dem, Loricaria parva, håller sig fast i
stenar med läpparna, som ombildats till just en sugskiva.
Kort efter det att ynglet kläckts använder de munnen till att
fästa sig vid växtstjälkar, där de sitter tills
gulesäckens innehåll förbrukats.
Var det en tropisk sugmal jag såg i bäcken en bit
ifrån Seljordsvattnet?
Eller rent av en hybridiserad dito? De norska fiskebiologerna
skulle naturligtvis aldrig gå med på det, då de inte
ens kan erkänna att s k vanlig mal (Siluris glanis) kan ta sig in
i insjöarna, men eftersom sjöormarna också måste
ha tagit sig in en gång i tiden, i sjöar som Mjösa,
Seljordsvattnet, etc. anser jag det lika troligt att diverse exotiska
malar kan ha gjort det.
Den yttersta gränsen
Nu har dessa malarter naturligtvis inte de stora, svarta ögon som
jag tycker mig se på "Näcken i Bäcken", men finns det
verkligen en sugmal i norska Seljordsvattnet skulle det också
kunna vara en mutation, även om det är att tänja
möjligheterna till den yttersta gränsen.
I varje cellkärna, från den enklaste till den mest komplexa,
finns spiralsträngar som är formade som vridna stegar. Dessa
är gjorda av deoxyribonukleinsyra, förkortat till DNA.
Strängarna finns i kromosomerna och innehåller de gener som
kemiskt kontrollerar processerna hos cellerna genom att styra
proteinsyntes. Ibland inträffar en liten förändring i
den kemiska sammansättningen av generna. Detta kallas mutation.
Fysiska förändringar
Mutationer åstadkommer psykiska och fysiska
förändringar hos en organism. De flesta är skadliga.
Många är dödliga. Eftersom de flesta mutationer är
recessiva, blir deras effekt inte märkbar förrän en
individ har två sådana gener av samma sort.
Därför kommer djur och plantor vilka har en mutant gen, och
överlever, att föra denna vidare till kommande generationer.
En muterad sugmal i en strid bäck nära Seljordsvattnet skulle
naturligtvis kunna leda till ännu vildare spekulationer och
teorier om vad som finns i själva sjön, där vi letat
efter "Selma" i fyra år, ändå kunde jag inte
undanhålla er denna hypotes, eftersom ett av sätten att
komma vidare i kryptozoologisk forskning, som i sig är
oaccepterad, är att framkasta spekulationer som balanserar
på gränsen till det "omöjliga".
Någon, någonstans, får sig kanske en
tankeställare och kan utveckla min hypotes vidare och innan vi vet
ordet av har vi kanske lösningen på den gåtfulla
"Näcken i Bäcken". (Se också artikeln med samma namn
under rubriken Övrigt ovan till vänster).
KÄLLA: Djurens Underbara Värld-Fiskar,
Bokorama 1981, ISBN 91-7024-060-4, sidorna 11-18, samt diverse
fiskebiologiska sajter på Internet.
Reportage: Jan-Ove Sundberg, GUST © 2003.
|
|
