Havets underbara värld:
Nyupptäckt bläckfisk ändrar form och färg

Bläckfiskarna betraktas som de intelligenaste bland de ryggradslösa djuren och kan kamouflera sig så att de smälter in bland  klippor, alger eller koraller för att undvika att bli ett byte. Men nu finns det en bläckfisk som går ett steg längre och som till och med kan anta formen av ett annat djur, för att undkomma.

"Efter att ha studerat många vilda bläckfiskar i mitt liv, så vet jag att de kan ändra både färg och form för att undkomma sina förföljare", säger Mark Norman vid museet i  Melbourne i Australien. "Det här djuret är emellertid det enda vi hittills känner till, som kan förklä sig till en väldigt farlig rival".

Royal Society

Norman och hans kollegor Julian Finn, från universitetet i Tasmanien och Tom Tregenza, från universitetet i engelska Leeds, beskriver bläckfiskens imitationer i septembernumret av tidskriften Proceedings of the Royal Society of London.

Efterapning, eller skyddande förklädnad om man så vill, är en ganska vanlig överlevnadsstrategi i naturen enligt de tre forskarna. Vissa flugor, till exmpel, antar samma svarta och gula band som ett bi har när de varnar rovdjur att hålla sig borta. Den nya, anpassningsbara bläckfisken är dock den första kända arten som kan anta flera förklädnader samtidigt.

Förklädde sig

Var och en av de nio exemplar som forskarna såg när de dök utanför öarna Sulawesi och Bali i Indonesien, efterapade mer än en giftig art och djuren de förklädde sig som var följande: 

• Sjötungan. För att efterlikna den platta giftiga fisken som det finns gott om på den här platsen, bygger bläckfisken upp farten genom sin jetdrift och drar samman alla armarna tll en lövformad kil. Sedan rör den sig upp och ner som en plattfisk när den simmar.

• Lejonfisken. Strax över havsbotten simmar bläckfisken med armarna vitt utsträckta och släpandes efter kroppen, vilket är en efterapning av lejonfisken och dess giftiga fenor.

• Sjöormen. Först ändrar den färg för att imitera de gula och svarta banden runt den giftiga sjöormen, sedan trär den sex av sina armar genom ett hål i botten och viftar med de två återstående för att få det att se ut som dessa är två ormar.

Gifträkor och maneter

Forskarna tror att bläckfisken också kan imitera havsvarelser som  anemoner, stingrockor, gifträkor och maneter.

En orsak till att forskarna inte har upptäckt bläckfisken tidigare är att den lever i en undervattensmiljö som inte är särskilt hälsosam för dykare - ett lerigt och relativt öde landskap som saknar all den variation och den prakt som annars utmärker korallreven.

"Vi tror också att det är just därför som den här den här dramatiska efterapningstekniken", säger Tom Tregenza. "Den kan ingenstans gömma sig, så antingen får den gräva ner sig i leran eller förklä sig till andra djur i samma miljö, en miljö som för oss människor bevisligen inte är så tråkig som den kan se ut vid första anblicken".

Attackerades

Enligt Tom Tregenza bestämmer bläckfisken hur den ska förklä sig först när den vet vilket rovdjur som är i närheten. Bevisen för ett sådant beteende kommer från en bläckfisk som attackerades av en revirbunden damselfisk, vars huvudsakliga fiende var just den mycket giftiga sjöormen.

"Om den efterapande bläckfisken kan använda sin förmåga att förklä sig på det allra bästa sättet, kan den inte bara överleva jakten utan också få jägaren att tro, att det finns livsfarliga konkurrenter i dess omedelbara närhet och det är den nya bläckfiskens verkliga styrka", slutar Tom Tregenza.

Fyra filmer om den nya bläckfisken som är mycket sevärda:

ANIMATION 1: Efterapar en flundra

ANIMATION 2: Simmar från boplats till boplats

ANIMATION 3: Försvinner ner i ett hål i botten

ANIMATION 4: Efterapar en giftig sjöorm

För att se filmerna behöver de sen senaste versionen av QuickTime (version 5.0.2). Klicka här för att ladda ner den gratis.

Källa: National Geographic News den 21 september 2003 och The UK Royal Society. Översättning: Jan-Ove Sundberg,
GUST © 2003.