Ben S. Roesch retar gallfeber på veteranerna:
Ung biolog anklagar världens alla kryptozoologer för att vara ovetenskapliga

"Är kryptozoologi vetenskap? Den frågan har länge debatterats mellan kryptozoologerna och traditionella vetenskapsmän. Många kryptozoologer kallar sig inte helt oväntat för vetenskapliga och några vetenskapsmän instämmer i det.

Andra vetenskapsmän har emellertid funnit det svårt att kalla kryptozoologi för vetenskap, eftersom mycket av kryptozoologin är full med fantastiska överdrifter och ologiska slutsatser.

"Den gamla hållningen" i vetenskaplig anda, som många anklagat mig för att inneha, är ingenting annat än liktydig med just den vetenskapliga metodiken. Vetenskapen har och kommer alltid att efterfråga falsifierade hypoteser, experimentella arbeten, systematisk bevisinsamling, liksom rationella slutledningar och introduktioner.

Stor betydelse

Den här inställningen är i högsta grad ännu gällande och tittar man i vilken vetenskaplig tidskrift som helst, ser man att den fortfarande är av stor betydelse. De som påstår att den vetenskapliga metodiken är föråldrad, och samtidigt försvarar kryptozoologin som en vetenskap, framstår som ologisk.

Kryptozoologin lever inte upp till den standard som den vetenskapliga metodiken omfattas av. Vetenskap vilar tungt på falsifierade hypoteser - hypoteser som kan testas och potentiellt bevisas vara falska.

Om alternativa hypoteser avslöjas som falska genom experimentell forskning, då stärks den ursprungliga hypotesen. När kryptozoologerna däremot försöker inkludera falsifierade hypoteser, får de problem.

Falsifierbar grund

Till synes testbara hyopteser som att "bigfoot existerar" eller "om Loch Ness-odjuret finns där nere, så hittar vi det" är alltför generella och svaga för att utgöra en testbar och falsifierbar grund.

Det finns t ex bra bevis för att jättehajen Carcharocles megalodon är utdöd, vilket således innebär att man falsifierat hypotesen att den fortfarande lever, som är en uppfattning baserad på mycket mager bevisning.

Många kryptozoologer fortsätter att just hävda, att den existerar än i denna dag. Och eftersom tesen att "megalodon fortfarande existerar" är en så spridd och generell hypotes, är de lätt för kryptozoologerna att ignorera de vetenskapliga motbevisen och helt enkelt hävda att ögonvittnenas utsagor  tyder på att den överlevt, eller att anta att den fortfarande finns där nere i djuphavet.

Vedertagen kullerbytta

Den här typen av räddningsaktion - där förespråkarna av en teori åter-tolkar sitt påstående eller introducerar antaganden för att undgå motargument - har av den tyske filosofen  Karl Popper kallats "en vedertagen kullerbytta".

Att använda sig av falsifierade hypoteser och experimentella tester inom kryptozoologin är inte någon lätt sak eftersom det inte finns någon god bevisning - vi vet ju inte ens om det vi söker efter existerar.

Vittnesmål har inget vetenskapligt värde, ändå framhåller kryptozoologerna sådan bevisning som sitt trumfkort när de kommer med påståenden som "Loch Ness-odjuret är en svanödla", trots att detta strider mot allt vad vetenskapliga teorier heter.

Säkert resultat

Trots att vissa kryptozoologer numera försöker tona ner anekdotiska bevis, baserar sig kryptozoologin huvudsakligen på just dessa. DNA-studier och fotavtryck har visserligen också utförts och analyserats, men de är oftast alldeles för få för att få ett säkert resultat och kommer istället till slutsater som "håret härstammar varken från en människa eller en apa".

Kryptozoologin har sannerligen inte kommit med någon vetenskaplig bevisning - vi vet fortfarande inte om Bigfoot existerar, trots hundratals gipsavtryck av dess påstådda fotspår. Ändå har just Bigfoot-forskarna något som andra kryptozoologer inte har - nämligen fysiska bevis som kan underkastas ingående tester.

Inte reproducerbara

Marinbiologen Richard Martin förklarar det så här:

"Systematiska observationer av djurlivet under fältmässiga förhållanden kan uppnås genom att man t ex använder samma teknik och verktyg, och utför samma studier i det område som slumpmässigt har valts ut.

Det här är den vetenskapliga metodiken vid undersökning av valar; forskarna spanar inte i vissa riktningar under vissa perioder och antecknar valar varje gång de får syn på dem - en sådan metodik är både alltför osystematisk och ensidig, då valar som överträder normen eller på annat sätt uppträder märkligt, är lättare att lägga märke till än de som inte gör det".

Vetenskapliga tester

Den här systematiska metoden att insamla observerbara bevis är svår att använda för kryptozoologerna eftersom de inte på ett trovärdigt sätt kan hitta vad de letar efter, kunde de det skulle kryptiderna inte längre vara oidentifierade, utan föremål för vetenskapliga tester. Rapporterna om dem äger också rum i okontrollerade omgivningar och görs av otränade observatörer med olika bakgrunder.

Människor är oftast dåliga som vittnen, kan missta sig på kända djur och har svårt att minnas detaljer och att redogöra för dem i efterhand. Som ett resultat av detta är den trovärdighet man lägger i ett vittnesmål från en sådan observatör, ganska godtyckligt, och eftersom vittnesmålet oftast är både vagt och detaljlöst, kan kryptozoologen tolka det lite som han vill.

Dåliga bevis

Även metoden att införskaffa anekdotiska bevis är osystematisk: observationer av kryptider är till sin natur opportunistisk och oförutsägbar, eller på ett mera vetenskapligt språk, otillförlitlig. Vittnesmål är kort sagt dåliga bevis.

Ingen zoolog skulle emellertid komma på tanken att påstå att alla däggdjur har hittats, men samtidigt skulle man inte heller kunna påstå, som ju kryptozoologerna så gärna gör, att ett visst djur existerar utan att man har ett exemplar som bevisar just detta. Många kryptider som kryptozoologerna söker efter kräver också mera kött på benen än bara blind tro.

En ny kanin är inte osannolik, däremot är det högst osannolikt att man hittar stora okända primater, levande dinosaurier, stora åskfåglar och sjöodjur. Att dessa samexisterar med oss ser jag som fria fantasier och de strider också mot vad paleontologer och zoologer vet om djurlivet omkring oss.


Är det månne en sådan här kanin han tänker på, den gode Ben S. Roesch? "Vampyrkaninen" finns att beskåda i Newcastle upon Tyne (dit f.ö. Londonbåtarna går nu för tiden) i England, men vi vet inte historien bakom den.

Kryptozoologiska succéer

Vad en ny kaninart visar är kryptozoologernas tendens att offentliggöra de många nya djur som upptäcks varje år som kryptozoologiska succéer. Vilken logik man stödjer sig på då har undgått mig helt och hållet.

Upptäckterna är zoologiska inte kryptozoologiska. De görs av biologer, inte kryptozoologer. Dessutom har de nya arterna inte ens någon kryptozoologisk status, eftersom ingen eller väldigt få hittades genom kryptozoologiska metoder.

Även om det fanns lokala berättelser om dessa djur - som i fallet med "saola" och andra nya däggdjur från Sydostasien - var det vetenskapsmän som gick ut på jakt efter dem och snart nog återvände med bevis i form av döda eller levande exemplar.

Kryptiderna kan väl inte heller de vara så gäckande och kryptozoologerna så otursförföljda, att de inte kan göra om samma sak som vetenskapsmännen?

Vetenskapligt obrukbara

Eller ligger det så till, att de flesta kryptider är lika omöjliga som de förefaller att vara och de metoder kryptozoologerna använder vetenskapligt obrukbara? Av de kryptider som kryptozoologerna ständigt talar om, har få om ens någon bevisats existera och kryptozoologerna själva har aldrig framlagt någon kontrollerbar, biologisk data.

Jag anser att en mera vetenskaplig inriktning skulle eliminera mycket av den godtrogenhet och de osannolika teorierna som idag präglar kryptozoologin, vilket skulle leda till större framgång i ämnet som sådant och nyvunnen respekt hos de traditionella vetenskapsmännen.

GUST kommenterar:

Den amerikanske kryptozoologen Loren Coleman hatar den unge kanadensiske biologen Ben S. Roesch och vägrar ha med honom att göra, efter den här artikeln. Det tycker vi på GUST är  ovärdigt en kryptozoolog av Colemans dignitet och sticker man huvudet i sanden istället för att försvara det kontroversiella man håller på med, ger man bara moståndarna rätt!

Jag kan hålla med Roesch om att kryptozoologin är allt annat än vetenskaplig. Den inställningen har jag alltid haft och det vet ni som har följt GUST sedan 1997.

Lekmän, som vi ju kallas på det akademiska fikonspråket, kan aldrig förvandlas till vetenskapsmän bara för att ämnet ifråga råkar ha den smått vetenskapliga benämningen kryptozoologi.

Däremot är det långtifrån säkert att man genom att vara mera vetenskaplig i sitt arbete inom kryptozoologin, kommer längre än man annars skulle ha gjort.

Avvisande inställning

Jag tror det kan vara tvärtom; vetenskap i det här läget försenar och hindrar vårt arbete och fjärmar oss från s k vanligt folk, och det är ingenting som vi kryptozoologer behöver ta åt oss för, det är något som i nuläget beror på att forskarna har en så avvisande inställning till det här ämnet.

Den vetenskaplige kryptozoologen måste vänta på anslag för sitt genomförande av en expedition; GUST tar gladeligen emot sponsorer av alla de slag och öser en hel del ur egna fickor också. Skulle vi sitta och vänta på anslag som kanske aldrig kommer skulle vi inte ha kunnat genomföra en enda expedition, än mindre startat GUST.

Den vetenskaplige kryptozoologen måste ha sina kollegors klartecken och det vet vi att han inte kan få eftersom sökandet efter sjöormar och sjöodjur varken anses ha något vetenskapligt eller kommersiellt värde; GUST däremot har en rakt motsatt uppfattning, eftersom vi är övertygade om att det vi letar efter är både reellt och substansiellt.

Ett solitt förtroende

Den vetenskaplige kryptozoologen skulle, enbart med sin akademiska framtoning, skrämma bort s k vanligt folk eftersom vanligt folk måste tas på ett mycket speciellt sätt, för att våga öppna sig för främlingar och berätta vad de sett och vad de vet. Det handlar om att bygga upp ett solitt förtroende, inte om att komma med ett fikonspråk som ingen förstår, uppträda strikt och skeptiskt.

Biologen Ben S. Roesch är inte heller är min favorit, ändå ger jag honom utrymme, både för att visa att vi inte räds andra uppfattningar och för att vi vill vända på varenda sten.

En intervju vill han inte ställa upp på och det tycker jag är fegt av honom. Eftersom han skriver så bra bör han kunna försvara sig vid en intervju också, men Ben S. Roesch har kanske inte så mycket kött på benen som han försöker ge sken av.

Ordbajseri av den högre skolan

Att formulera sig väl är en sak, det kallar vi gamla journalister lite vulgärt för ordbajseri av den högre skolan, men det räcker knappast här och om Roesch fortsätter att huka sig för de som vill ställa honom mot väggen och se vad han går för, kommer han snart att vara ihjältigen av de människor han behöver bäst för sin fortsatta kritik - nämligen kryptozoologerna.

FOTNOT: Ni får gärna ha synpunkter på den här artikeln, och så länge vi har ert riktiga namn får ni ha vilken signatur ni vill. Debatt om artiklar som dessa skapar både ett större intresse för kryptozoologin och ett större intresse för en vetenskapligt inriktad kryptozoologi, som man dock måste fila på ganska mycket för att den ska fungera, åtminstone enligt mitt sätt att se på saken.