|
|
|
 GUST's Frida Svensson recenserar den
bok alla talar om:
"Boken är
spännande men alldeles för lång, full av
faktafel och långt ifrån både King Kong och En
Försvunnen värld"
- Tyvärr bräcker den
här boken varken klassikern King Kong eller det gamla
mästerverket En Försvunnen Värld, som Loren Coleman
påstår på omslaget. Annars är det en bra bok med
intelligent handling och intressanta karaktärer. Medan själva
intrigen otvivelaktigt är påhittad, är inramningen
fakta. Steve Alten har fått både den skotska och den
brittiska historiebeskrivningen rätt, men resten är ett enda
stort slarv och felen radar upp sig. Steve Alten borde kunnat göra
bättre ifrån sig, för skriva det kan han och han har
också gåvan att hålla läsaren fängslad i
sin underbara värld av fantasier.
Romanen The Loch (Sjön) är INTE bara uppdiktad eftersom den
äger rum i Loch Ness i Skottland, som ju alla känner till och
kan se och som marknadsförts av giriga affärsmän i
över 50 år, för att de ska kunna tjäna på de
tusentals turister som besöker platsen varje år.
Eftersom boken inte är helt och hållet påhittad
är det snarare ett dokumentärt nutidsdrama än en
regelrätt roman.
Loch Ness-odjuret finns där eller påstås i alla fall
finnas där, Skottlands historia, som särskilt tar upp de
tatuerade föregångarna, beskrivs helt korrekt och Bloop, ett
ljud i havet som hittades av den amerikanska flottan och vilket de
hittills inte kunnat identifiera, är också en del av det
verkliga livet.
Faktum är att GUST har täckt in alla dessa aspekter och det
ser faktiskt inte bättre ut än att Alten använt GUST som
källa, utan att kreditera organisationen med ett ändå
ord, och det både arrogant och nonchalant.
Vad som sedan följer är en rad faktafel, visserligen
små men icke desto mindre irriterande i en bok av denna kaliber,
som ju annars försöker framstå så korrekt som
möjligt.
De faktafel jag talar om är dessa:
1) Sidan 76: Skottland
ligger inte i Europa.
FAKTA:
Storbritannien är en del av Europa och inte ett
örike utanför gemenskapen, men Alten känner
uppenbarligen inte till det, Amerikan som han är och inte heller
har han bemödat sig om att ta reda på det.
2) Sidan 86: Det finns
späckhuggare i Nordsjön.
FAKTA:
Det finns inga permanenta späckhuggare i Nordsjön.
Späckhuggarna - likt den som sågs i Hollywoodfilmen om Willy
- simmar i stora familjer omkring i Nordatlanten, och besöker
Amerika, Grönland, Island, Norge och Skottland på sina
långa färder till havs.
De passerar Skottland på våren och sommaren, men rör
sig fortfarande i Atlanten, medan Steve Alten påstår att de
finns i Nordsjön. Atlanten ligger utanför (norr om) Skottland
och påverkar inte Loch Ness.
En eller två späckhuggare tar sig årligen in i
Engelska Kanalen också, dit de kommit med Golfströmmen, som
ju passerar förbi södra England, men inte ens detta är
deras naturliga habitat.
3) Sidan 105: Vattnet i
Loch Ness är tefärgat.
FAKTA:
Vattnet i Loch Ness är inte tefärgat som Steve Alten
påstår i sin bok och föroreningarna i sjön kommer
inte från ruttna växtmattor. Vattnet är istället
fullt av små torvpartiklar, som kommer ner ifrån kullarna
via över 50 mindre åar och andra vattendrag.
4) Sidan 128: Loch Ness
är djupare än Nordsjön.
FAKTA:
Det här påståndet är bara löjligt. Visst
är Loch Ness djupare än Nordsjön, men det vet ju redan
alla i vår del av världen! Nordsjön är faktiskt
bara 30 till 50 meter djup och på vissa ställen ännu
grundare.
Jämfört med norska sjöar är Loch Ness dock bara en
liten pöl, både vad gäller djupet och storleken. Fyra
av Europas djupaste sjöar ligger i Norge och många av
landets fjordar är över två km djupa.
5) Sidorna 131-132: Loch
Ness omges av bergsväggar.
FAKTA: Loch Ness omges INTE av
höga berg nära sjön, utom i några få fall
och då handlar det snarare om klippor nära stranden. Att
därför påstå att kölvattnet från
passerande båtar slår emot bergsväggarna och sedan
studsar ut igen och skapar s k stående vågor (vilka skulle
kunna feltolkas som Nessie), är felaktigt.
Höjderna runt Loch Ness är snarare kullar än berg och
vill man se berg i skotska högländerna, så får
man resa betydligt längre norrut.
6) Sidan 132: Änderna
i Loch Ness skapar V-formade vågor.
FAKTA:
Allt i en sjö skapar V-formade vågor! Använd fingret
som en båt i badkaret och se vad som händer. Det blir en
V-formad våg av det! Elementärt, min käre Dr. Watson,
som Sherlock Holmes skulle ha sagt.
7) Sidan 269: "Just det,
Dr.
Caldwell, en stör. Det är en urgammal art, över 200
miljoner år, som dröjt sig kvar i Loch Ness".
FAKTA:
Det finns inga störar i Loch Ness. Stören är
utrotningshotad i hela Europa och bara några få finns kvar.
De flesta av dessa kan hittas i ryska floder, men även dessa har
bara en kort tid kvar.
Adrian Shine, som inte är vetenskapsman utan lekman som vi andra,
även om han klär sig i kostym och gärna umgås med
professorerna från British museum, har fått stören om
bakfoten och av de två exemplar han håller i en liten damm
bakom museet i Drumnadrochit, har en dött, vilket visar att
stören vill ha saltvatten, inte sötvatten.
8) Sidan 309:
"Ålarten Anguilla, å andra sidan, växer inte bara
tills de blir över 2,5 meter och väger flera hundra kilo, de
föredrar också stora djup och lever på botten av Loch
Ness i vertikal ställning".
FAKTA:
Ålarten Anguilla finns inte i Loch Ness däremot har de s k
sandålar, vilka är mycket kortare och inte så tunga.
Förutom alla faktafel är boken alldeles för lång.
Du minns säkert när du satt på en biofilm som var 2,5
timme istället för en timme och 50 minuter. Boken The Loch
ger precis samma känsla.
Över halva boken är prat, prat, prat och ännu mera prat
och inte ens på ren engelska, nej Alten smörar så
mycket för de giriga skottarna att de får tala skotska i
boken! Nej, jag skojar inte, om du vill läsa den här boken
måste du lära dig skotska först, en rotvälska som
får Kalixmålet att framstå som rikssvenska.
När saker och ting sedan äntligen tar fart visar sig monstret
vara lika blodtörstigt som man kan förvänta sig att ett
amerikanskt monster ska vara - det äter naturligtvis
människor!
Ond bråd död
Jodå, jag vet att Nessie är ett skotskt monster, men boken
är definitivt skriven för en hemmapublik och eftersom
amerikanarna gillar blod, inälvor och ond bråd död,
är det just det som Alten serverar dem och offren är
lämpligt nog amerikanska turister.
Det löjliga med alltihopa är, att Nessie plötsligt
fått smak för mänskligt kött efter att i 1 400
år ha samexisterat med människan. Det stämmer inte
Steve Alten, det går inte alls ihop.
En fjäder i hatten ska författaren dock ha; hjälten
Zachary
Wallace, som är marinbiolog, kommer inte till Loch Ness för
att söka efter monstret, utan som ett moraliskt stäöd
åt sin far, som står anklagad för mord.
Intelligent handling
Det här är en väldigt intelligent handling och jag
tycker också om att Zach, som han tillgivet kallas, är en
icke troende när det gäller Nessie, åtminstone till att
börja med.
Slutsats: Boken är tveklöst en spännande läsning,
när den väl tar fart, men alldeles för lång,
för pratig och har för mycket faktafel för min smak, och
dessutom kommer den inte ens i närheten av de två
mästerverken King King och En Försvunnen Värld, som
kryptozoologen Loren Coleman påstår på omslaget.
Jag är säker på att Steve Alten kan göra
bättre ifrån sig än så här om han
fortsätter att utforska den kryptozoologiska världen och jag
hoppas också han kollar fakta bättre i framtiden.
Den kryptozoologiska
världen
Det finns många därute dom kan förse honom med det han
behöver, där han sitter bakom sitt tangentbord, utan att
komma ut i verkligheten.
Din gåva
här i livet är att skriva böcker, Steve, och det tror
jag också att dina fans kan skriva under på, däremot
krävs det att du är noga med detaljerna om du ska bli en
spänningens mästare. Detaljer kan tyckas betydelselösa,
men de säger oss mera om dig som författare än det
ämne du beskriver, så ta dem på fullaste allvar.
Med det sagt ser jag fram emot att få recensera nästa bok du
ger ut, om du nu kan stå ut med sanningen, hela sanningen och
ingenting annat än sanningen, från någon som inte
behöver vara din kompis bara för sakens skull. Ärlighet
varar längre, åtminstone hos mig.
FOTNOT:
Frida Svensson är 21 år och bor i
Linköping. Hon har följt GUST de senaste två åren
och satt sig in i både vår verksamhet och den generella
kryptozoologin och kommer framöver att bidra med både
översättningar, artiklar och reportage på den här
hemsidan.
Recension: Frida Svensson, GUST © 2005.
|
|
