|
|
Bokrecension 2:
"The Field Guide" är boken för den kryptozoologiska
nybörjaren
Amerikanen Loren Coleman lever på sitt namn och
goda rykte, därmed inte sagt att han skriver dåliga
böcker, men det mesta är ändå gammal skåpmat
och har man följt med på Internet i några år har
man läst det mesta. En nybörjare däremot har nytta av
hans nya fälthandbok, inte minst som en renodlad uppslagsbok.
Förutom att det mesta i boken redan publicerats
på Internet har Coleman och hans medförfattare Patrick
Huyghe gjort samma misstag som 70-, 80-, och i viss mån 90-talets
UFO-författare; Nessie, Ogopogo, Champ, mfl. odjur presenteras
här på nytt, i den naiva tron att läsarna inte redan
känner till dessa monster.
Ny forskning kring de gamla och kända odjuren tycks ha
undgått författarna helt och hållet och istället
upprepar man vad som redan stått i dussintals liknande
böcker, vilket får vilken kryptozoolog som helst att
börja skumma snarare än att läsa boken.
Att den holländske biologen Antoon Cornelis Oudemans
klassificerade sjöormar redan på 1800-talet är
säkert inte så känt (om man nu inte läst hans
mästerverk The Great Sea Serpent från 1892,
förstås). Klassificeringssystemet togs över av Bernard
Heuvelmans, som kallats kryptozoologins fader och nu lanserar Coleman
och Huyghe vad de kallar "okända djur i havs- och sötvatten"
och trots att vetenskapsmännen säkert skulle såga
både namnen och beskrivningarna, är det inte alls
någon dum klassificering.
Det mesta av boken handlar om dessa okända djur; Den klassiska
Sjöormen; Havhästen; Den mystiska Valen; Jättehajen och
så vidare och som uppslagsbok är det ett gedigt arbete
som författarna åstadkommit, även om man inte kan
instämma i allt.
Någorlunda nytt är också en lista över "12 av
världens mest kända sjöodjur och var du hittar dem":
Nessie ligger inte oväntat på första plats
(marknadsfört som monstret är, i mer än 50 år, av
affärsmän som fullständigt saknar skrupler och som
bevisligen fejkat en hel del vid Loch Ness för att bibehålla
myten om en forntida svanödla).
Selma i norska Seljordsvattnet kommer på en hedrande
fjärdeplats, tätt följd av Storsjöodjuret.
Ett appendix som listar sjöodjur i både insjöar och
floder upptar hela 35 sidor och ändå är det nästan
helt värdelöst eftersom de flesta källor till det
är mellan 20 och 30 år gamla och kanske inte ens
kontrollerade.
Under rubriken FINLAND listar författarna sjöarna
Längelmävesi och Loukusajärvi, utan att veta att det i
själva verket handlar om jättelika sjösystem och utan
att ha kontrollerat saken (t ex med Göran Rajala i GUST, som
ursprungligen är finne eller med kryptozoologiska auktoriteter i
Finland).
När GUST bad om namnet på den finska källan svarade
Loren Coleman så här i ett email: "Alla listor är en
kombination av 40 års anteckningar och därför är
det omöjligt att veta vem som sagt vad. Några listor har
tagits ur George Eberharts bok "Mysterious Creatures". Det är
möjligt att jag kan hitta dessa källor, men det går
inte förrän till våren när alla mina böcker
är uppackade (efter sista flytten)".
Inte särskilt trovärdigt alltså och just det faktum att
boken inte känns trovärdig genomsyrar den från
pärm till pärm, även om nybörjare i ämnet kan
ha viss behållning av den.
Bokens namn: The Field Guide to Lake Monsters, Sea
Serpents and Other Mystery Denizens of the Deep (Fälthandbok om
Sjöodjur, Sjöormar och andra Mystiska Varelser i Djupet)
Författare: Loren Coleman och Patrick Huyghe
Format: Paperback
Antal sidor: 358
Bilder: Saknas
Illustrationer: Ett dussin
Beställningskod: ISBN 1-58542-252-5
Pris: Nedsatt till $11.87 US (Ca 90 svenska kronor)
Kan köpas från: Amazon.com
FOTNOT: Vinjettbilden visar vad Coleman och Huyghe
kallar "Den klassiska sjöormen", men där är
författarna ute och cyklar. De klassiska sjöormarna är
de norska exemplaren och dessa beskrevs alltid som bokstavliga
sjöormar, inga efterhandsrekonstruktioner som de i boken, som mest
verkar ha gjorts för att passa vad amerikanska paleonotologer
fått fram vid utgrävningar i Montana och annorstädes.
Recension: Jan-Ove Sundberg, GUST © 2003.
|
|
