År 373 f.Kr. noterade historikerna att råttor, ormar och vesslor lämnade den grekiska staden Helice strax innan den jämnades med marken av en jordbävning. 

Men exakt vad djuren känner är ännu ett mysterium, även om det inte saknas teorier. En teori går ut på att både vilda och tama djur kan känna jordens vibrationer långt före människan. Andra funderingar går ut på att de känner elektriska förändringar eller gaser som stiger upp från jordens inre.

Jordbävningar är ett plötsligt fenomen. Seismologerna har idag ingen möjlighet att veta exakt när de ska inträffa. Uppskattningsvis 500.000 mätbara skalv inträffar årligen. Av dessa kan 100.000 kännas av människan, medan bara 100 av dem orsakar materiella skador.

Säkrare verktyg

En av världens mest utsatta områden är Japan, där jordbävningar tagit oräkneliga liv och skadat egendom för hundratals miljoner kronor. Japanska forskare har under lång tid studerat djur i förhoppningen om att hitta ett säkrare verktyg för att kunna förutsäga den återkommande förödelsen.

Japan är, som också framgår av det här diagrammet, ett av världens mest utsatta jordbävningsområden.

Så här ser katastroflistan ut för Japan, bara under de senaste 70 åren:

Den 1 september 1923: Tokyo, 8.3, 140 000 döda.
Den 2 mars 1933: Tsunami härjade kusten efter en jordbävning på 8.9, 2 990 döda.
Den 21 december 1946: Shikoku, västra Japan, 8.0, 2 000 döda.
Den 28 juni 1948: Fukui, västra Japan, 7.1, 3 769 döda.
Den 4 mars 1952: Hokkaido, 8.2, 8 233 döda.
Den 16 juni 1964: Niigata, 7.5, 26 döda.
Den 16 maj 1968: Tokachi, östra Hokkaido, 7.9, 52 döda.
Den 25 maj 1983: Norra delen av Japanska havet, 7.7, 104 döda.
Den 15 januari 1993: Kushiro, Hokkaido, 7.8, en död.
Den 12 juli 1993: Okushiri, Hokkaido, 7.8, mer än 200 döda, vissa bortspolade av en tsunami.
Den 4 oktober1994: Hokkaido och Kurilerna, 8.1, 8 döda på Kurilöarna.
Den 28 december 1994: Hachinohe, norra Japan, 7.5, 2 döda.
Den 17 januari 1995: Kobe, västra Japan, 7.2, mer än 1 800 döda.

Västerländska forskare i allmänhet och amerikanska seismologer i synnerhet, är dock skeptiska till djurförutsägelser. Trots att det finns dokumenterade fall där djur betett sig märkligt strax före jordbävningar, har Amerikas Geologiska Undersökningar (AGU), som är en statlig instans som förser landet med vetenskaplig information om jorden, inte kunnat hitta ett samband mellan djur och jordbävningar.

"Vad vi har funnit så handlar det bara om otillförlitliga berättelser", säger Andy Michel, geofysiker på AGU. "Djur reagerar på mycket; hunger, försvar av sitt territorium, parning, rovdjur, etc. och det är därför inte lätt att göra kontrollerade studier där man säkert kan säga, att de kan varna oss människor för kommande jordbävningar".

Ingenting konkret

På 70-talet gjorde AGU en rad studier på området "men ingenting konkret kom fram", enligt Michel. Sedan dess har inga fler undersökningar gjorts i ämnet.

Den kaliforniske geologen Jim Berkland (till höger i bild) upptäckte dock redan på 70-talet att jordbävningar kan förutsägas med 80% säkerhet genom att studera djur i förhållande till månens tidvattensregleringar. Han har också upptäckt, och diskuterat, djurs varningar om jordbävningar och andra naturkatastrofer i över 20 år.<> Jim Berkland var den förste att notera att efter varje större jordbävning i USA, kom det in tusentals annonser om bortsprungna djur som hundar och katter.

Den 4 februari 1975 gav kinesiska myndigheter order om att evakuera miljonstaden Haichenga, strax innan den drabbades av en jordbävning som registrerade 7.3 på Richterskalan. Om staden inte hade evakuerats, hade mer än 150 000 människor kunnat dödas.

Uppseendeväckande framgångar

Kineserna har allt sedan dess fortsatt att studera djurens beteende före jordbävningar. "De har haft flera uppseendeväckande framgångar men också en rad falsklarm", säger Rupert Sheldrake (nedan i bild), en biolog och författare som skrivit böckerna "Dogs that Know When Their Owners Are Coming Home" (Hundar som vet när deras ägare kommer hem) och "The Sense of Being Stared At" (Känslan att vara betraktad).

Ett reproducerbart samband mellan djurs beteende och jordbävningar kan iscensättas, enligt Sheldrake, men "som kineserna har upptäckt så reagerar djuren inte på alla jordbävningar och bara genom fortsatt forskning kan vi komma fram till varför så är fallet".

Sheldrake har gjort egna observationer före stora jordskalv och jordbävningar, inklusive jordbävningen i Northridge, Kalifornien, 1994, liksom även grekiska och turkiska jordbävningar 1999.

Ylade på nätterna

I samtliga fall rapporterades det att hundar ylade på nätterna utan någon synbar orsak, att burfåglar blev rastlösa och att nervösa katter sprang och gömde sig.

Kritiska geologer avfärdade påståendena med att förklara dem som "psykologiska fokuseringseffekter", under vilka människor kom ihåg djurens märkliga beteenden endast för att en jordbävning ägt rum. Om ingenting hade hänt, menar de, skulle ingen ha reagerat på djurens uppföranden.

Sheldrake håller inte med. Jämförande mönster i djurens beteende före jordbävningar har rapporterats av oberoende människor över hela världen, menar han. "Jag tror helt enkelt inte på att alla överallt hittat på liknande historier eller att de alla led av minnesförlust".

Särskild hotline

Mera forskning behövs och skulle varit gjord för länge sedan, säger Sheldrake, som länge har föreslagit en särskild hotline eller hemsida som människor kunde ringa eller skriva till om de såg att deras djur betedde sig märkligt.

En dator skulle sedan kunna analysera de inkommande meddelandena för att avgöra varifrån de kom. En plötslig jättemängd av samtal eller email från en viss del av världen skulle kunna tyda på att en jordbävning var nära förestående.

Informationen skulle kontrolleras för att man skulle vara säker på att den inte orsakades av andra kända omständigheter som påverkar djur, som t ex fyrverkeripjäser och vädret. Och för att undvika falska varningar, skulle den där datan samköras med seismologisk övervakningsapparatur.

Styvnackade dogmatiker

"Ett sådant projekt skulle engagera miljontals människor över hela världen och både ge dem till en bättre förståelse för världssamfundet och deras egen roll i de stora sammanhangen och vara roligt på samma gång. Det är inte pengar som hindrar oss att förverkliga det här projekt, snarare styvnackade dogmatiker och människor som inte ser längre än näsan är lång", slutar Rupert Sheldrake.

Att djur känner på sig vad som ska hända kan väl ingen förneka.

Husdjur tycks veta när deras ägare kommer hem, till och med innan de anländer. Trots att de inte får några fysiska signaler om det, sitter de ändå troget vid dörren eller fönstret och väntar på att matte eller husse ska komma hem.

Överväldigande bevis och nutida forskningsresultat visar också att de slår larm vid naturkatastrofer.

Lågfrekventa signaler

Marsha Adams (i bild till höger), en oberoende jordbävningsforskare i San Francisco, hävdar att hon byggt sensorer som kan uppfånga lågfrekventa, elektromagnetiska signaler som gör det möjligt att förutsäga jordbävningar med över 90% säkerhet.

Hon misstänker att nämnda signaler skapar frakturer i kristalliserade bergarter djupt inne i bergen längs jordens förkastningslinjer och  samtidigt är "biologiskt aktiva", vilket skulle förklara att djur kan uppfånga dem.

 

Det här tycks även kunna drabba människor, då flera har berättat att de känt ett obehagligt tryck över huvudet och haft svår och envis huvudvärk i flera veckor, som lika plötsligt försvunnit igen omedelbart före en jordbävning.

Magnetit (magnetisk järnmalm) har hittats i hjärnan hos djur, vilket Berkland tolkat som att djur reagerat på sin egen huvudvärk orsakad av förändringar i jordens magnetfält.

Före en jordbävning i Kalifornien såg han själv hur en hund tuggade på bark från ett videträd, från vilket örtläkare förr i tiden utvann ett aspirin-liknande ämne, och han anser att hunden försökte medicinera sig själv mot huvudvärken.

 

Medan västvärlden till största delen nonchalerat den här typen av forskning och överlåtit den till allehanda lekmän och andra lycksökare är situationen en helt annan i österlandet och framför allt i Kina.

 

Djuren på Anshans zoologiska trädgård i Liaoning-provinsen i nordöstra Kina är inte bara till för att ge besökarna en trevlig upplevelse utan finns där också för att kunna förvarna om jordbävningar.

Allt annat än normalt

 

"Omkring en vecka innan en jordbävning inträffar uppför sig djuren allt annat än normalt", säger  Xu Jing, överingenjör vid Kinas Seismologiska Institution och en av initiativtagarna till projektet. "Ju märkligare djuren uppträder, ju starkare blir jordbävningen".

Kinesiska forskare tror att mer än 100 olika djurarter kan förutsäga jordbävningar, inklusive hästar, åsnor, grisar, boskap, hundar, katter, höns, gäss, råttor, ormar, och fiskar. Vissa är rastlösa, andra är tröstlösa och några ändrar beteende helt och hållet.

 

Kina, som ligger mellan Stillahavs-plattan och ett jordbävningsbälte som går från Medelhavet till Himalaya, har flest jordbävningar i världen.

 

Den mest tragiska jordbävning som inträffat i Kina drabbade Tangshan och Hebei-provinsen den 28 juli 1976, mätte 7.8 på Richterskalen och dödade 242 000 människor.

Forskning som nyligen presenterats visar att djurens föraningar om annalkande naturkatastrofer kan användas i kombination med andra metoder och följande är exempel på observerade beteenden i samband med större jordbävningar: 

 

1920 inträffade den största jordbävning som någonsin drabbat Kina. Den hade en magnitud av 8.5 på Richterskalan och inträffade i Haiyan i Ninghsia-provinsen. Enligt rapporter från ögonvittnen sågs vargar springa runt i stora flockar före jordbävningen, hundar skällde dygnet runt, och sparvar flög omkring utan styrsel och koordination.

1966 drabbades Hopei-provinsen i norra Kina av en jordbävning som mätte 6,8 på Richterskalan. Alla hundar i en kennel i byn närmast epicentrum flydde i god tid och överlevde katastrofen.

 

Den 18 juli 1969, registrerades en jordbävning som mätte 7,4 på Richterskalan i Pohaihavet nära Kina. Fiskare rapporterade att fiskmåsar, hajar och andra fiskarter uppträtt märkligt dagarna innan och på så sätt förvarnat dem om vad som var på gång.

Samma märkliga beteende rapporterades från Folkets Zoologiska Trädgård i staden Tientsin, två timmar innan jordbävningen inträffade, och den här gången var det djur som jättepandor, hjortar, myskoxar och tigrar som reagerade på den annalkande faran.

I slutet av december 1974 krälade ormar ur sina hål och frös ihjäl på öppen mark i Haicheng i Lianoning-provinsen, strax innan ett antal jordskalv skakade området.

I januari 1975, rapporterade lokalbefolkningen liknande märkliga beteenden från samma område. Ormar kröp ut ur sina hålor och ut på snön. De första tre dagarna i februari började även andra djur att bete sig märkligt, som kor, hästar, hundar och grisar.

Den 4 februari 1975, drabbades samma område av en jordbävning som mätte 7.3 på Richterskalan.

 

Den 28 juli 1976, rapporterade en uppfödare i norra Kina att hans hästar och åsnor i Kaokechuang, ca 40 km från Tangshan, vägrade äta och istället sparkade sönder inhängnaden och flydde i vild panik. Några sekunder senare blixtrade ett starkt vitt ljus över himlen och dånet från en jordbävning som mätte 7.8 på Richterskalan, rullade mellan bergen.

 

Andra märkliga beteenden precis innan jordbävningar inträffat har rapporterats både i kinesiska avhandlingar och vetenskapliga tidskrifter.

Berättelserna handlar om hur getter vägrat gå in i sina bås, hur katter och hundar har lyft upp sina ungar och burit ut dem, hur grisar har skrikit rakt ut, hur hönor har lämnat sina hus mitt i natten, hur fiskar har simmat omkring helt planlöst, och hur fåglar har lämnat sina reden.

Det har också rapporterats att djur på zoologiska trädgårdar vägrat återvända på natten, att ormar, ödlor och andra djur evakuerat sina underjordiska nästen, att boskap sökt sig till högre mark, att husdjur blivit aggressiva, och att vilda fåglar lämnat sina skogsområden.

Undersökningar i Kina visar att de flesta djur reagerat 24 timmar innan jordbävningen inträffade. I delar av Kina där större jordbävningar har inträffat, noterades märkliga beteenden hos djur tre dagar innan jordbävningen inträffade, men fortsatte i flera timmar och till och med flera minuter innan den slog till.

 

Ett team vetenskapsmän bestående av biologer, geofysiker, kemister, meteorologer och biofysiker utförde 1976 en undersökning i 400 städer  och 48 provinser, för att ta reda på vad befolkningen egentligen hade observerat hos djuren.

De ambitiösa forskarna gjorde mer än 2 000 intervjuer och fick fram  att de flesta som reagerat var tamdjur. Tillsammans med dessa och vilda djur handlade det om totalt 48 olika arter.

Forskningen har fokuserat mest på beteendet hos brevduvor eftersom de skulle vara lättast att lära upp, om man nu kunde få djuren att förvarna för jordbävningar.

Biologiska studier av brevduvorna visar att hundratals små nervceller finns mellan skenbenet och vadbenet på duvans ben. Nervcellerna är i sin tur anslutna till nervcentrat, som är väldigt känsligt för vibrationer.

Duvor har visat sig vara ett av de intrassantaste djuren när det handlar om att hitta arter som skulle kunna varna människan för kommande jordbävningar.

De kinesiska vetenskapsmännen har konstaterat att strax före en jordbävning som uppmättes till 4.0 på Richterskalan, reagerade 50 brevduvor som fått nervcellerna mellan skenbenet och vadbenet avskurna, inte alls på det som var nära förestående, medan brevduvor med bibehållna nervceller blev rädda och flög iväg.

Forskarna har också ttittat närmare på möjligheten att konstruera instrument vilka skulle kunna förses med liknande sensoriska organ som de djuren har, men hittills har de haft mycket svårt att förstå de bakomliggande mekanismerna.

Fysiska eller kemiska stimulanser utsöndras ur jorden strax innan en jordbävning och enligt forskarna måste det vara dessa stimulanser som djuren uppfångar. Hundar kan t ex höra mikro-frakturerna i stenar bara några millisekunder innan chockvågorna når jordytan.

Elektromagnetiska förändringar i jorden innan en jordbävning kan uppfattas av både hajar och malfiskar, som har högfrekventa mottagare och känner av sådana förändringar både aktivt och passivt.

 

Vad är det då för känsliga mekanismer som styr djur att i förväg kunna förutsäga en jordbävning? 

Ja, som tidigare nämnts kan djur vara känsliga inför förändringar i magnetfältet strax innan en jordbävning och sådana förändringar kanske uppfattas av den elektroniska energiöverföringen, som i sin tur orsakar förändringar i nervcellernas beteende, eller respons.

Levande celler är viktiga elektriska apparater och en mikro-molekylär struktur, och nervorganen är alla sammankopplade med varandra. Elektromagnetiska förändringar som inträffar före en större jordbävning kan uppenbarligen uppfångas av vissa djur och filtreras, och samtidigt även tolkas av djuret.

De förebådande elektromagnetiska och elektromekaniska förändringar som föregår en jordbävning måste, trots att de samtidigt är uppblandade med annan bakgrundsinformation, också filtreras av djuren och koordineras genom deras nervorgan, så att de får en helbild av det som är på väg att hända.

På så sätt bestäms deras beteende av olika komponenter i det levande system som omger mediet ifråga. Experiment med nya instrument och elektroniska sensorer, som idag utförs av kinesiska vetenskapsmän, går ut på att ta reda på exakt vilka svar djuren lämnar vid annalkande jordbävningar och andra naturkatastrofer.

 

Fördelen med sådan forskning är att man i en inte alltför avlägsen framtid hoppas kunna duplicera djurens nervorgan och bygga tekniska instrument som fungerar precis som djuren gör idag.

Framtida varningssystem

De världsledande kineserna, som betraktar information om djurens beteende som vital för ett framtida varningssystem, byggde redan 1968 den första experimentstationen för jordbävningsförutsägelser på biologisk väg.

Liknande stationer uppfördes 1971 i Sinkiang-provinsen, där jordbävningar också antogs kunna inträffa och Kina har efterhand byggt ett helt nätverk av experimentella stationer i olika städer och provinser. Var än ovanliga förändringar i jorden och jordbävningar inträffar idag, rapporteras dessa av de stora antalet observatörer, för att man så småningom ska kunna förutsäga naturkatastrofer till nära nog 100%.

Hittills har två större jordbävningar kunnat förutsägas på det här sättet, vilket är lättare för Kina än något annat land, då 80% av befolkningen bor i lantbruksområden nära sina djur, som de därför både känner och kan observera. Det är svårare för människor i storstäderna och EU gör ju som bekant ingenting i nuläget, för att Europa ska få en hälsosam jordbruksbygd.