Intervju med
Steve Alten:
Författaren som ger havsmonstren ett ansikte
Han har en av nätets snyggaste och mest avancerade
hemsidor. Hans böcker är bestsellers och ämnet är
havsmonster, mest hajar och oftast av den jättelika, primitiva
sorten som enligt vetenskapen är utdöda. Nu kommer han snart
med en bok om ett Nessie och
förväntningarna är stora.
Steve Altens första bok, MEG, som handlar om en förhistorisk
haj, blev en bestseller på tre bästsäljarlistor och
toppade
åtta 20-listor, inklusive listorna i Wall Street Journal, USA
Today, New York Times, Publishers Weekly, WaldenBooks, Barnes &
Noble och Literary Guild Alternate.
Hur blir man då en bestsellerförfattare? Ja, Steve Alten
fick arbeta hårt i tio år utan att sälja sitt enda
manuskript. Till slut hamnade det hos Kenneth Atchity
på företaget A.E.I (Atchity Editorial/Entertainment
International, Inc.).
Atchity gillade historien och anade att en
bestseller var på gång. Steve betalade Atchity’s bolag 25
000 kronor för att få manuskriptet redigerat och omgjort
att passa en större och mera kräsen publik. Och boken
sålde.
Atchity blev Steves agent och sålde storyn till Disney
Productions för drygt tio miljoner kronor. Sedan auktionerades
rättigheterna ut till en rad bokförlag och det slutade med
att Steve fick in ytterligare 12 miljoner kronor.
Efter sitt vanliga 8-timmarsjobb skrev Steve MEG-romanen mellan klockan
22.00 och 04.00 på morgonen. Han bodde med sin hustru och parets
tre barn i en tvårummare, hade knappt 300 kronor på banken
och tvingades sälja sin ögonsten, en Chevy Malibu 71 för
att ha råd att betala redigeringen av boken. Familjen och
vännerna sa att han var galen. Men Steve Alten satsade allt
på ett kort och idag är han mångmiljonär.

Så här beskrivs handlingen i MEG:
Under en topphemlig dykningen till Stilla havets största djup,
står Jonas Taylor öga mot öga med det största och
mest vildsinta rovdjuret i djurvärlden. Som den ende
överlevande i expeditionen, hemsöks Taylor av vad han är
säker på att han såg, men inte kan bevisa -
Carcharodon megalodon, vithajens jättelika moder.
En haj som Meg
väger 20 ton och kan på bara några sekunder slita en
Tyrannosaurus rex i bitar.
Avskriven som en galning med post-traumatiskt stressyndrom, vägrar
Taylor att glömma djupen som nästan kostade honom livet. Som
filosofie doktor i paleonotologi, tillbringar Taylor de närmaste
åren med att teoretisera, hålla föredrag och skriva
artiklar om möjligheten att Meg fortfarande lever i havens
största djup.
Men det krävs en gammal god vän för
att han ska återvända till vattnet, och en våghalsig,
kvinnlig ubåtspilot för att han åter ska våga
sig ner i en högteknologisk miniubåt.
På ett större djup än han någonsin varit,
möter Taylor en skräck han inte trodde var möjlig och
det han hittar kan färga vattnet rött för all framtid.
MEG är på väg att stiga upp till ytan. När hon
gör det kommer ingen att gå säker och Jonas måste
än en gång konfronteras med sin största rädsla.

Dessa recensioner ser Steve Alten gärna i tryck hur många
gånger som helst:
"Två ord räcker: Jurassic Shark!" - The Los Angeles Times
"En adrenalinpumpande thriller!" - New York Post
"Ett rent häpnansväckande klimax" - Kirkus Reviews
Men hajexperten Richard Ellis är inte lika förtjust i MEG,
och i Los Angeles Times sågar han Steve Alten jäms med
fotknölarna och skriver:
"Allt sedan succeromanen Jaws (Hajen) publicerades 1975, vilken
åtföljdes av den lika framgångsrika filmen regisserad
av Steven Spielberg, har andra författare försökt
plagiera Peter Benchley.
Om en 10 meter lång haj kan dra in
så mycket pengar, har man resonerat, vad skulle då inte en
haj på 30 meter eller till och med 60 meter kunna inbringa!
Ingen haj är 60 meter lång, men stjärnan i Jaws, den
stora vita hajen med det vetenskapliga namnet Carcharodon
carcharias, har en släkting - eller hade, snarare - som kan ha
varit så lång som 30 meter.
Hajen är känd som Carcharodon megalodon - och megalodon
betyder "jättetand".
Den största kända tanden på den stora vita hajen
är ca 5 cm lång, medan fossiltänder som
härrör från C. megalodon mäter 15 centimeter!

Alla megalodontänder som hittills hittats har varit fossila;
mörkgråa, bruna, eller svarta till färgen, och gjorda
av sten, inte tandben.
Att inga färska megalodontänder
hittats tyder på att vithajens förfader är utdöd.
Man kan naturligtvis inte bevisa att monstret inte existerar, och det
är just det som vissa författare har nappat på".
1983 utgav Robin Brown romanen "Megalodon," som handlade om en 60 meter
lång släkting till vithajen. Megalodon var blind, täckt
med ett lager snäckskal och levde på de stora djupen.
1987 utgav George Edward Noe romanen
"Carcharodon", i vilken jättehajen varit infrusen i några
miljoner år i ett isberg som tinar och släpper ut det
vrålhungriga monstret. Megalodon går
bärsärkargång och sedan dyker det upp en
hjältemodig marinbiolog, som anlitar ett norskt
valfångstfartyg och dödar hajen med en harpungranat.
1997 utgav Charles Wilson romanen "Extinct" (Utdöd) och på
omslagets baksida berättas att handlingen utspelar sig på
Mississippis golfkust. Trots att Wilson skriver bättre än de
flesta finns alla de kända ingredienserna med och jättehajen
gapar stort och slukar fiskare och småbarn med samma goda aptit.

Richard Ellis: "Det är helt uppenbart att Alten utrustat sig med
en
hajbok, fakta om miniubåtar, kontroversiella skriverier om valar,
och allt som skrivits av författarna Peter Benchley, Michael
Crichton, och Clive Cussler och sedan blandat allt detta till en salig
röra, i vilken rollfigurerna helt saknar mening, hajar och valar
beter sig som de kommit hit från en annan planet, och teknologin
verkar vara tagen ur det sämsta avsnittet av Buck Rogers".
Och han fortsätter: "När Doubleday publicerade Jaws 1975,
fick
Peter Benchley ett fyrsiffrigt belopp i förskott, nu har samma
förlag gett drygt tio miljoner kronor för en bok som är
en kletig, smetig sörja av motsägelser, faktafel och en prosa
så vedervärdigt dum, att till och med en sjögurka
skulle bli förolämpad".
Slutklämmen i hans recension lyder: "Doubleday har uppenbarligen
varit på jakt efter en ny inkomstbringande Jaws. Istället
borde de skämmas ögonen ur sig! Jag skäms inte lite
själv, eftersom Steve Alten haft den synnerligen dåliga
smaken att påstå, att min och John McCoskers bok
"Great White Shark", inspirerat honom och varit hans källa".
Richard Ellis har själv författat framgångsrika
böcker som: Deep Atlantic," "Monsters of the Sea,"
"The Book of Whales," "Dolphins and Porpoises," "The Book of Sharks,"
"Men and Whales," och "Great White Shark," tillsammans med John
McCosker.
GUST beslöt att känna Steve Alten på pulsen, vi har
visserligen intervjuat honom förr, men det var ett tag sedan.
GUST: Kommer din nästa bok, "The Loch", att handla om Loch
Ness-odjuret?
Steve Alten: THE LOCH är en modern
thriller om det "riktiga" Loch Ness-odjuret och boken kommer att skilja
agnarna från vetet. Vi arbetar just nu med att sälja
rättigheterna till den. Boken kommer att utges under 2005 och
gratis utdrag ur den kommer att ligga på den här adressen: www.SteveAlten.com
GUST: Hur kommer det sig att du så besatt av
havsmonster?
Steve Alten: Jag gillar att skriva om det jag
gillar att läsa. Det fanns inga
havsmonster i vare sig Domain eller Goliath.
GUST: Hajforskarna säger att du skrämmer
människor från vettet med dina monster, är det syftet
med böckerna eller är du bara ute efter att tjäna pengar
på ämnet?
Steve Alten: Vilka hajforskare har sagt det?
De flesta kommer att säga att Megalodon är utdöd.
När det gäller kommersialiseringen av den så antar jag
att man får skylla på mig, om man kan bevisa att den finns
och människan plötsligt börjar jaga den. Allvarligt
talat är det bara ren underhållning det handlar om.
Njut!
GUST: Ser du något gott i dina
havsmonster?
Steve Alten: Det finns ingenting sådant
som gott eller ont när det handlar om hajar. Det här är
fantastiska varelser som bara följer sin instinkt. Och om sedan
någon stackare råkar paddla kajak i samma farvatten som
vår 30 meter långa, 30 ton tunga "ängel", får
han räkna med att han kan stå på menyn.
GUST: Varför tror du att Megalodon-experterna
är så negativa till din bok MEG?
Steve Alten: Jag känner många
MEG-experter och de flesta är faktiskt positiva till mina
böcker. Den enda som egentligen har skrivit illa om mig är
Richard Ellis, som fick betalt av Los Angeles Times för att skriva
ner min roman MEG.
Hans kommentarer var egotrippade och han kritiserade allt ifrån
bokens titel till misstag jag inte hann rätta till i den
oredigerade tittkopian. Han missade hela meningen med boken, vilket
faktiskt var riktigt roligt, och han hade totalt fel om den vetenskap
som nämns i den. Inte för att det spelar någon roll,
men jag
lovar att jag är mera välutbildad än denna
fiskillustratör någonsin kommer att bli, he, he, he...
GUST: Vilka är dina fans?
Steve Alten: Jag har fans i alla åldrar,
från 8 år till 100 år, i 25 olika länder. Den
yngre publiken gillar Meg och i många fall är det den
första boken de läst helt på egen hand.
GUST: Vad skriver dom?
Steve Alten: De flesta smickrar mig, andra
berättar om sig själva. Jag svarar på alla email.
GUST: Vad skriver dina kritiska fans?
Steve Alten: Jag har fått 5 kritiska
email på åtta år. Några kritiserade misstag jag
gjort och jag har svarat på vart och ett. Andra var helt korrekta
i sin kritik, så där var jag skyldig.
Åter andra ville ha mera information. En kille bad om ursäkt
och blev sedan inhyrd som redaktör för boken The TRENCH.
Någon gång händer det väl att jag får ett
riktigt taskigt email, men jag ser vanligen om det finns tecken till
intelligens bakom orden.
GUST: Förutom dina fans har du också en
rad experter numera, på djur, teknologi, etc., som du kan
konsultera när du skriver nya böcker, kom de till sedan du
kritiserats så hårt av Richard Ellis?
Steve Alten: Experterna dök upp som ett
resultat av att jag besvarar alla email jag får, inte på
grund av Ellis.
GUST: Ellis skäms för att du hyllar hans
bok "Great White Shark" som en utmärkt källa till din egen
bok, vad har du att säga till honom idag, efter att ha blivit en
framgångsrik bestsellerförfattare?
Steve Alten: Att MEG är underhållning och
fiktion, inte avsedd att kunna granskas för en artikel i
tidskriften SCIENCE. Ellis lejdes för att såga mig.
Bokredaktören på Los Angeles Times blev nämligen
urförbannad för att förlaget citerat orden "JURASSIC
SHARK" och använt dem på bokomslaget.
Ledningen på L A Times såg ingen juridiska problem i det,
men bokredaktören var fortfarande förbannad och menade att
Doubleday använde deras tidning för att sälja sina
böcker. Så han lejde Ellis för att skriva ner mig.
Vilket han också gjorde.
Recensionen retade mig oerhört, inte minst för att Ellis
påstod att mina vetenskapliga fakta var helt fel. Han
påstod bl a att bara i min helt snurriga värld kunde lager
med varmt vatten finnas under lager med kallt vatten. Men sådant
är ju vad ungarna i andra klass får lära sig.
Och hydrotermiska s k skorstenar släpper faktiskt ut varmt vatten
på botten av oceanerna, vilket i sin tur skapar lager med varmt
vatten, det är ju bevisat!
Sex månader efter utgivningen av MEG, rapporterade New York Times
att varma vattenlager hittats i Atlanten och att dessa skapades av s k
hydrotermiska skorstenar på havsbotten.När jag
påpekade detta för Los Angeles Times, påstod Ellis att
det inte finns några sådana skorstenar i Marianergraven.
Hur vet Richard Ellis det? Sist jag kollade var Marianergraven
fortfarande outforskad.
Men vad det ytterst handlar om är att MEG är fiktion,
påhittad underhållning. Jag kunde skriva om skära
elefanter i djupet om jag ville, det har en romanförfattare
rätt att göra. Ellis lejdes för att såga min bok
och göra den mindre läsvärd, men han gjorde misstaget
att angripa vetenskapen. En vetenskap som senare visade sig vara helt
riktig.
GUST: Ditt senaste erbjudande går ut på
att man kan få vara med som en figur i ett kapitel i din senaste
bok, hur många har hittills nappat på det?
Steve Alten: Sedan jag skrev boken DOMAIN, har
nästan varenda figur i en roman av mig varit en riktig person, en
fan som skickat en beskrivning av sig själv. Att ta med mina
läsare i böckerna jag skriver är något som folk
verkligen gillar!
När det gäller det senaste erbjudandet vet jag inte hur
många som kommer att ansöka, men 50 av dem kommer att
väljas ut. Det betyder att man har 10% chans att komma med, vilket
inte är några dåliga odds precis.
GUST: Kommer dessa människor att bli
uppätna av dina fiktiva monster?
Steve Alten: Det är alltid tänkbart.
Men att bli uppäten i en av mina romaner har en viss status. Under
erbjudandet att bli en rollfigur i PRIMAL WATERS, MEG-3, som
kommer i juli 2004, bad läsarna faktiskt om att bli uppätna,
så smaskigt och så äckligt som möjligt. Och jag
är inte den som gör mina fans besvikna
GUST: När får vi se en bok om ett
snällt havsmonster, jagat av elaka vetenskapsmän som
räddas av en kryptozoolog?
Steve Alten: Aldrig! Snälla havsmonster
är tråkiga. Spänningen kommer aldrig att infinna sig.
Vem skulle vilja läsa om en 20 meter lång sjöko som
jagas av elaka vetenskapsmän? Gäsp...
GUST: Vad gör du med alla
pengar som strömmar in från försäljningen av dina
bestsellers?
Steve Alten: Jag betalar mina räkningar
som alla andra. Visserligen är mitt mål att bli rik på
mina böcker, men vägen dit är fortfarande lång.
GUST: På baksidan av din bok MEG skryter
förlaget om att du under en enda månad, gick från att
vara en arbetslös trebarnsfar med 500 på banken till att bli
en bok- och manusförfattare med miljoner på banken, vad
är sanningen?
Steve Alten: Uppgörelsen med Bantam var att jag
skulle få en miljon dollar, men bok nummer två utgavs
aldrig. Av den första miljonen fick jag själv ca $500,000
efter skatt (ca 2,5 miljon kronor) och efter att ha betalat redigerare
och advokater var det väl inte så mycket kvar. Dessutom var
det för åtta år sedan.
GUST: OK, Steve, vi ska inte fördjupa oss mera
i din ekonomi. Du har lyckats med det du företog dig och
skänkt hundratusentals läsare både spänning och
nöje och GUST ser nu fram emot din nya bok The Loch och det
gör säkert hela det kryptozoologiska samfundet!
Steve Alten: Tack för det.
Översättning och
intervju:
Jan-Ove Sundberg, GUST © 2003.
|