Besättningsmän på australiensk trålare:
"Vi såg svanödlor i Stilla havet!"

Tidigt en morgon i september såg besättningen på en trålare utanför den australienska centralkusten i Stilla havet ett djur några hundra meter från land, som de tolkade som en livs levande svanödla. Besättningsmannen George Lynch berättar:

"Havet var lugnt och stilla när det här stora djuret dök upp bara ca 50 meter ifrån oss och började följa efter trålaren. Det hade en ca 10 meter lång rygg, en ålliknande stjärt och simfötter som var minst tre meter långa och som bara var delvis synliga när de drev djuret framåt i vattnet".

"Halsen stack upp ca tre meter och huvudet var minst 1,5 meter långt och kanske 60 cm i diameter och det liknade huvudet på en jättelik orm. Kroppen var gråsvart till färgen och fjällig och undersidan gulaktig. Vi uppskattade att djuret var minst 20 meter långt och tre meter brett".

Försvann i djupet

"Det stannade på ytan i drygt en kvart, följde oss på vår resa norrut längs kusten och gjorde aldrig några försök att angripa oss och vi i vår tur var alldeles för rädda för att göra något åt djuret. Sedan dök det och försvann i djupet".

Den 20 april 1913, promenerade Oscar Davies och en bekant längs stranden nära Macquarie på Tasmanien, när de fick syn på ett jättelikt, mörkt djur som låg bland synddynerna ett stycke ifrån dem. De kom så nära som ca 40 meter ifrån det märkliga djuret, innan detta reste sig och hasade över sanddynerna och ut i vattnet.

Ett ormliknande huvud

Männen beskrev den nu välkända, långa halsen och ett ormliknande huvud, en ganska bred kropp med två par simfötter och en lång stjärt.

Ett liknande djur sågs vid flera tillfällen år 1936 av Margaret McCord, som bodde i ett hus på stranden utanför Milton i New South Wales.

Den kanske märkligaste iakttagelsen gjordes 1942, när surfare vid Lambs Point hittade "monsterspår" på stranden.

Det såg ut som om något på stora, breda fenor kommit upp ur havet, gjort en sväng på sanddynerna och sedan gått tillbaka ner till vattnet. Spåren var gott och väl 6 dm breda men vad som hade satt dem kunde man aldrig utröna.

I början av 1960 kom ett antal rapporter om "sjöormar" från området kring Deception Bay nära Redcliffe i Queensland.

Väldigt lång hals

Fiskaren Ron Spencer och hans partner påstod sig ha sett odjuret fem gånger. Han beskrev dess huvud som en meter långt och 50 cm brett och tillade att det hade en väldigt lång hals och en stor kropp.

Ett mindre djur sågs i samma område av Nigel Tutt från Hendra. Odjuret kom så nära hans båt som tre meter.

Han beskrev det som brunfläckigt till färgen med ett fyrkantigt huvud, stort "som en majssäck", och en kropp som var en meter bred och sex meter lång. Djuret föreföll att ha näsborrar, en gulaktig mun och simfötter som satt ca två meter från huvudet.

Stirrade på turisterna

Åren 1969-1970 kom ett stort antal rapporter om svanödleliknande djur från både Deception Bay och Redcliffe. Vid ett tillfälle dök ett djur upp alldeles intill en fiskebåt full av turister, som fiskade från båten under överinseende av dess besättning. Djuret vred på huvudet, stirrade på turisterna och besättningen och dök sedan tillbaka ner i djupet.

Turisterna blev så skrämda av händelsen att de lämnade platsen direkt, uttalade sig i tidningar, radio och TV om vad de sett och skrämde därmed bort även nya turister. Både lokala fiskare och andra näringar drabbades hårt av inkomstbortfallet.

I Cairns längre norrut har fiskare och andra fritidsseglare sett liknande djur under de senaste 50 åren.

Såg stora luftbubblor

Hösten 1975 var en ung dykare på sex meters djup i färd med att undersöka ett gammalt vrak när han såg stora luftbubblor stiga upp från en närbelägen undervattensklippa. När han undersökte saken närmare kom han öga mot öga med ett enormt, långhalsat djur som han själv uppskattade till 10-12 meter långt. Han återvände snabbt till ytan.

Den australienska kusten stämmer in på den miljö som forskarna tror att de forntida svanödlorna tyckte bäst om - grunda, varma vatten med stora sanddyner, gott om fisk och andra däggdjur, t ex småval, delfiner, krabbor, etc.

Skulle svanödlorna då ha kunnat överlevt in i våra dagar? Nej, det är förstås mera tveksamt även om man naturligtvis aldrig kan vara riktigt säker.

"Nästan en ödla"

Plesiosaurs betyder "nästan en ödla" och var en simfotsförsedd marin reptil från den mesozoiska eran, alltså inte en dinosaurie.

Dessa "svanödlor" (som är en svensk beteckning) delas in i två grupper: Plesiosaurierna med sina långa, ormliknande halsar, små huvuden och breda kroppar och Pliosaurierna, med sina stora huvuden, enorma käkar och korta halsar.

Svanödlorna varierade i storlek från 2,5 till 14 meter. De hade fyra simfötter, skarpa tänder, kraftiga käkar och korta, avsmalnande stjärtar. Plesiosaurs kan ha utvecklats från Nothosaurus eller Pistosaurus, som var reptiler från mitten av Triasepoken. Ingen vet hur den långhalsade svanödlan höll sin hals; antingen var det horisontellt eller också var den så böjlig att den kunde röras efter behag.

Stenar i magen

Svanödlan levde under den mosozoiska eran, från tidig jura till slutet av kritaperioden, i de öppna oceanerna och andades luft. Vissa svanödlor som hittats har haft mindre stenar i magen, vilka kan ha hjälpt dem att mala sönder födan, varit ballast eller hjälpt dem att dyka. De lade förmodligen sina ägg i sanden (som nutidens havssköldpaddor).

De simmade med hjälp av sina fyra simfötter, på samma sätt som dagens sköldpaddor. De kan ha haft möjlighet att röra sig på land och förflyttade sig då troligen som dagens sälar. Svanödlan var ett ryggradsdjur, en tetrapod och en diapsid - beteckningar som inkluderar alla reptiler (utom sköldpaddor) och fåglar. De hade två hål på övre delen av huvudet och två hål bakom ögonen.

Fossil efter svanödlan hittades redan för 200 år sedan, långt innan man grävde upp den första dinosaurien. Många fossil från svanödlor hittades mellan 1800 och 1801 av Mary Anning, världens första professionella fossiljägare.

Krita och jura

Namnet Plesiosaurus tillskrivs W.D. Conybeare, 1821. Fossiler efter svanödlan har hittats över hela världen i sediment från krita och jura.

Finns det då verkligen svanödlor runt Australiens kuster? Kanske, vittnesmålen är många och minst lika trovärdiga som vittnesmålen om Nessie, Selma, Storsjöodjuret mfl. okända djur och det är naturligtvis rimligare att det finns hittills oupptäckta djur i havet än i kända insjöar, ändå finns det inga vetenskapliga bevis för att så är fallet.

Tills vi har sådana kan du faktiskt spana själv efter de påstådda svanödlorna i Australien, med hjälp av inte mindre än 40 webkameror som finns HÄR. Lycka till!