Anton Stöckel berättar: "Jag hade både sett och varit
nära att fånga den här stora och märkliga fisken,
innan jag sommaren 1995 drog upp ett mindre exemplar i båten. Det
som förbluffade mig var att den egentligen bara hade ett stort
huvud och ingen bakkropp, samt enorma hajliknande fenor som satt
baktill".
Att det var en klumpfisk råder det ingen tvekan om, men hur den
kommit in i Torne Träsk är höljt i dunkel och inte ens
Fiskeriverket kan svara på den saken. Kanske finns det
underjordiska förbindelser till den norska Atlantkusten i
väster.
"SIMMANDE
HUVUDET"
Klumpfisk, solfisk, "simmande
huvudet" eller Mola mola, är en stor och långsam fiskart med
säregen kroppsform.
Kroppen är mycket hög och kort, upp till 3,5
meter
lång och väger
över 1300 kilo. Rygg- och analfenorna formar utdragna roderlika
ytor.
Stjärtfenan har ingen smal bas utan utgår direkt från
kroppen i linje
med bakkanten på rygg- och analfenorna.
Munnen är liten.
Bröstfenan är
liten. Bukfenor saknas. Huden är fint skrovlig. Färgen
är gråbrun, men
kan snabbt växla mellan olika nyanser. Fisken är pelagisk
(vilket betyder att det är en utpräglad havsfisk) och anses
av vissa kunna räknas som ett plankton.
Födan utgörs av ryggradslösa djur, bland
annat maneter,
men också växter och småfisk.
300
MILJONER ROMKORN
Klumpfisken avger vid leken enorma mängder rom, upp
till 300
miljoner romkorn, vilket kan vara den största mängden
ägg hos något
ryggradsdjur. Fortplantningen är i stort sett okänd, men
larver (5 mm
stora) har hittats vid Floridas kust.
Det alternativa namnet solfisk, vilket
också är
artens namn på
åtskilliga andra språk, kommer av fiskens vana att vid
lugnt
väder ligga
på sidan i ytan, ofta med fenorna lättjefullt viftande i
luften (ett beteende som kallas basking på engelska och som man
annars bara sett hos sälar och deras släktingar, liksom
även de s k sjöodjuren).
Vid
snabbare förflyttning i ytskiktet simmar klumpfisken ofta med
ryggfenan
stickande upp över vattenytan, på ett sätt som
påminner om en haj, men som man lätt kan identifiera.
FASTNADE
I EN TRÅL
Utbredningsområdet är vidsträckt och
inkluderar
större delen av Atlanten. Klumpfisken påträffas iblands
vid svenska västkusten, och det största exemplar som
påträffats i Sverige
fastnade i en trål utanför Göteborg den 6 oktober 2005
och vägde 478 kilo.
Här kommer till sist en bildkavalkad av
klumpfiskar, som trots sitt svenska namn inte alla är så
klumpiga och alltid intressanta att titta närmare på:
<>
KLUMPFISK (Mola mola)
FAMILJ: Molidae (klumpfiskar)
ORDNING: Tetraodoniformes
(Blåsfiskartade fiskar)
KLASS: Osteichthyes (Benfiskar)
ENGELSKT NAMN: Sunfish (Solfisk)
MAXSTORLEK: Mellan 3,5 meter lång och 4,5
meter hög
MILJÖ: Tropiska eller subtropiska farvatten
liksom öppet hav
KLIMAT: Både kallt och varmt;
Nordsjön och Atlanten
BETYDELSE: God
matfisk, fångas framför allt i Storbritannien
UTBREDNING:
Påträffas
ibland längs svenska västkusten
RÖDLISTESTATUS:
Ej
utrotningshotad
FARLIGHET: Harmlös
FOTNOT
(skriven av Jan-Ove Sundberg):
Anton Stöckel fiskade i hela sitt liv på
Torne Träsk och fick därför se saker som få
säkert har missat. När jag skrev min sjöodjursbok
"STORSJÖODJURET, SELJORDSORMEN, NESSIE OCH ANDRA SJÖMONSTER",
som 1995 utkom på Larsons Förlag, berättade han
också om en sjöorm som han påstod fanns i sjön.
Anton var med sin sons familj på väg till
deras sommarstuga
i Salmi nära Torne Träsk. Det var måndagen den 20 juli
1971, och de
hade just lagt ut med båten när sonsonen Per skrek: "Titta
farfar, vad
är det som rör sig ute på sjön?".
Anton Stöckel: "Vad vi såg på omkring
400 meters avstånd var ett
djur som sakta rörde sig ut mot djupare vatten. Det var svart till
färgen och mellan 15-20 meter långt".
Vid telefonintervjun berättade Anton att hans far sett djuret i
sjön 80 år tidigare: "Beskrivningen var densamma. Ett
stort bulligt
djur som liknade en upp och nedvänd båt. Det finns
många här uppe som
sett "Torne Träsk-odjuret", men få vågar ge sig
tillkänna av rädsla för
att bli förlöjligade".
KÄLLOR: Jan-Ove
Sundberg, Wikipedia och olika fisksajter med
artiklar om klumpfisken.
