Världens Märkligaste Fiskar Del 4:
Sillkungen är ingen sjöormskandidat

Ingen fisk är mera lik ett sjöodjur än just Sillkungen och därför har man också påstått att det är den bästa kandidaten. Men Sillkungen lever på alldeles för stora djup för det och har en hemlighet som Frida gärna berättar mera om i det här spännande reportaget om en av världens märkligaste fiskar.

Sillkungen finns i alla tempererade eller tropiska hav och ändå syns den väldigt sällan. Familjen består av fyra arter av två ordningar. Den art vi på svenska kallar sillkungen (Regalecus glesne), listas i Guinness Rekordbok som världens längsta nu levande benfisk, 11 meter lång. 

Det engelska namnet "oarfish" (fritt översatt; "årfisk") tros ha uppkommit av fiskens säregna utseende och syftar antingen på dess kraftigt hoptryckta och avlånga kropp eller på formen och användningen av dess ryggfena, som likt en åra tycks paddla fram i vattnet.

"KUNGLIG"

Familjenamnet Regalecidae härstammar från latinets regalis, som betyder "kunglig".

Trots att de större arterna betraktas som matfisk (fast i mindre omfattning) och fiskas kommersiellt, fångas sillkungen sällan levande; dess kött betraktas inte heller som någon delikatess, eftersom den är väldigt geléartat i konsistensen.

Den långsmala, vackert mönstrade och silverfärgade sillkungen, med sin imponerande, skära eller röda ryggfena, gör oftast ett bestående intryck på den som till äventyrs får syn på den sällsynta fisken, och den första man tänker på då är knappast hur den smakar.

Ryggfenan sitter precis ovanför de relativt små ögonen och löper längs hela den elva meter långa fisken.

VÅGFORMIG KAM

Av de ca 400 strålfenor som utgör denna magnifika ryggfena, är de första 10 till 12 strålfenorna ovala till formen i varierande grad, vilket skapar en vågformig kam smyckad med rödaktiga fläckar och den överste delen av dem ses ofta fladdra lätt i vinden.

Bukfenorna är även de ovala och utsmyckade, och var och en är försedda med 1 till 5 strålfenor. Bröstfenorna är kraftigt reducerade och sitter lågt på kroppen. Analfenan saknas helt och stjärtfenan kan även den vara reducerad eller saknas helt, eftersom kroppen slutar i en fin spets.

Alla fenor saknar piggar. Istället sägsa sillkungen avge en "elektrisk stöt" när den vidrörs, vilket tyder på att den kan ha samma försvar som elektriska ålar.

SAKNAR TÄNDER

Som många andra medlemmar av sin ordning, har sillkungen en liten men väldigt väldefinierad mun, som dock helt saknar tänder. Kroppen har inga fjäll och skinnet är täckt med ett lätt ömsbart, silverfärgat guanin (en av grunderna i de byggstenar som utgör DNA och RNA).

Sillkungens färger kan variera; sidorna kan vara fläckigt blå med blåa ränder, ha svarta prickar eller en rad skrikiga färgkombinationer. Om sillkungen är döende bleknar färgerna omedelbart bort.

Trots att sillkungen alltså bli 11 meter lång (även om obekräftade rapporter talar om 15 meter) väger den inte mer än 272 kilo.

Trots att sillkungen är så spridd över världshaven är det sällan någon som ser eller hittar den, undantaget de som fångas eller självdör och spolas iland.

EN VÄLDIGT ENSAM FISK

Sällsynta möten med dykare och tillfälliga trålarfångster har lett till att forskarna åtminstone fått en glimt av sillkungens beteende och ekologi. Sillkungen är uppenbarligen en väldigt ensam fisk, som oftast lever på så stora djup som ner till tusen meter.

Teddy Tucker från Bermuda, fiskare och expert på undervattensskatter, har berättat att sillkungen går upp till ytan om natten om det finns ljus på ytan, därför är det mycket möjligt att de dras till ljus.

Inte förrän 2001 kunde en sillkung filmas levande; den 1,5 meter långa fisken hittades av en grupp dykare från den amerikanska marinen, som inspekterade en sonarboj utanför Bahamas.

Sillkungen sågs driva sig framåt på samma sätt som just sjöormar och andra havsmonster setts göra; alltså rytmiskt upp och ner medan resten av kroppen hölls rak.

OERHÖRT STORA DJUP

Det måste vara det här som gett vissa kryptozoologer idén, att sjöormar i havet därmed kan avskrivas som just sillkungar. Vad man glömmer är dock att de alltid befinner sig på oerhört stora djup!

Sillkungen lever uteslutande på zooplankton, selektivt utvalda och väldigt små räkor, liksom även andra fiskarter och bläckfiskar. Större rovdjur som hajen äter i sin tur sillkungar, som på grund av sin stora längd har svårt att hinna undan.

Larver och ungar till sillkungen har observerats driva fram strax under själva vattenytan, där de själva lever av just plankton. Vuxna sillkungar ses dock bara i ytan om de är skadade eller döende och just därför är den här arten inte heller någon sjöormskandidat.

SILLKUNG (Regalecus glesne)

FAMILJ: Regalecidae.
ORDNING: Lampriformes.
KLASS: Actinopterygii.
ENGELSKT NAMN: Oarfish.
MAXSTORLEK: 11 till (obekräftade) 15,2 meter.
MILJÖ: Tropiska hav.
DJUP: Ner till 1 000 meter.
BETYDELSE: Fångas i mindre utsträckning som matfisk, men är inte någon delikatess.
UTBREDNING: Finns i alla tempererade och tropiska hav men ses ytterst sällan eftersom den nästan konstant befinner sig på tusen meters djup.
RÖDLISTESTATUS: Ej upptagen på internationell rödlista; IUCN.

HÄR FÖLJER EN UNIK BILDSERIE AV DET TRAGISKA SOM HÄNDE TVÅ SILLKUNGAR SOM GICK UPP TILL YTAN VID ISLA SAN MARCOS I MEXICO:


Sillkungarna simmar in på grunt vatten vid fyren utanför ön Isla San Marcos B.S.C. Mexico. Bilden är tagen på 500 meter med ett 70 mm teleobjektiv.


Sillkungarna var båda över sex meter långa.


Medan det oundvikliga slutet närmar sig, tar de en munfull med luft samtidigt som de tittar på den märkliga världen över vattenytan.


Tll de närvarandes stora förvåning försökte det här exemplaret att ta sig upp på klippan ovanför den. "Det var som om en kinesisk drake kommit till liv", som en av åskådarna uttryckte det.


Vid det här laget tog sig sportfiskarna från Isla San Marcos Sportfishing club till samma klippa med båten, där de försökte knuffa tillbaka fisken ner i vattnet. Men utan resultat.


Det här måste vara den märkligaste fisken någonsin! Se bara på de blåaktiga fläckarna. Dessa blinkade av och på, precis som när en marlin flammar upp för att den är upphetsad inför en bytesfisk.


Otroligt! Men väldigt tråkigt förstås att ett så vackert djur ska behöva dö.

Dessa bilder ger er någon uppfattning om hur stor sillkungen egentligen är.