|
Vetenskapliga Skrönor 4:
De försvunna
kadavren
Om sjöodjuren
verkligen finns, var finns då kadavren, som borde flyta upp
när de har dött? Varför är inte stränderna
på s k sjöodjurssjöar fulla av sådana? Säger
forskarna
triumferande och tar de "försvunna kadavren" som intäkt
för att det inte finns några sjöodjur.
Det är bland annat sådana här
frågeställningar som får oss kryptozoologer att tvivla
på att vetenskapsmännen verkligen är ute för att
förbehållslöst granska samma iakttagelser och
vittnesmål som oss, för nog borde de ha mera i huvudet
än att ställa sådana här korkade frågor!
Vetenskapsmän som de är borde de redan ha svaren på dem.
Men om de nu ändå inte har det, skulle de kunna
rådfråga zoologer och biologer om hur det ligger till,
då skulle vetenskapsmännen fått det här svaret,
som vi på GUST redan tagit till oss:
Det finns två förklaringar till att man
inte har hittat skelett och döda djur, enligt forskarna.
Skeletten på marina ryggradsdjur är massiva och benen har
hög täthet (särskilt skallen och revbenen), något
som underlättar dykningen. Det kan också förklara
varför inga döda djur har tittats i Storsjön,
Seljordsvattnet och andra sjöar (med några få undantag
från äldre tid).
Den förklaringen behöver man dock inte tillgripa för att
förstå avsaknaden av flytande kadaver i kalla, djupa
sjöar dör asätare och rovdjur snabbt flockas.
På grund av den låga temperaturen och vattnets surhet
går förruttnelsen långsamt och gasbildning i kadavret
har en tendens att försvinna innan det kan flyta upp av egen
kraft. På det sättet ser man sällan döda djur i
vattnet. Antingen sjunker de, ruttnar eller äts upp.
Därmed har forskare som avfärdar sjöormen
på dessa grunder fel igen och GUST har avslöjat ännu en
vetenskaplig skröna.
Reportage: Jan-Ove
Sundberg. GUST © 2006.
|
