|
Utbud i ARTIKLAR |
Svanödlan från Stilla havet utsatt för en vetenskaplig bluff
Trots att jag har den största respekt för den amerikanske paleontologen Mike J. Everhart, samtycker vi inte alltid och jag kan mycket väl förstå varför han säger att svanödlan dog ut för minst 60 miljoner år sedan. Så länge vi inte kan uppvisa ett exemplar av den, död eller levande, kommer den att vara försvunnen för alltid. När jag skrev till Mike om hans uppfattning i fallet Zuiyo Maru skickade han följande trevliga men väldigt spekulativa komposition av en brugd och det kadaver som hittades utanför Nya Zeeland 1977, av nämnda japanska trålare:  Det här är Mike J. Everharts populärvetenskapliga förklaring i fallet Zuiyo Maru Jag kan naturligtvis göra detsamma som Mike och lägga kadavret från Zuiyo Maru över en svanödla och sedan påstå att de knappt är någon skillnad mellan de två bilderna. Uppslagsbok Men vad vi istället behöver göra är naturligtvis att jämföra skelettet av en brugd med fyndet från Zuiyo Maru och tack vare Bernard Heuvelmans och hans utmärkta uppslagsbok "In the Wake of the Sea Serpent", fann jag till sist ett sådant.  Det här är GUSTs kryptozoologiska förklaring i fallet Zuiyo Maru Håll andan nu mina vänner, för här kommer jämförelsen som det inte var meningen att ni skulle få se:  Kan ni hitta några likheter? Inte vi heller! Det här är ett bra exempel på att man alltid behöver ALLA pusselbitar och att man inte kan lita på vetenskapen, som inte drar sig för att ge oss halvsanningar och rena lögner om de bara kan och sedan använda all sin auktoritet för att bevisa att de har rätt och du har fel. Under mina 25 år som först frilansare, sedan undersökande journalist och till sist chefredaktör fick jag lära mig att vända på varenda sten och i det här specifika fallet lönade det sig till hundra procent! Bluffade Det här är ett generellt hajskelett i jämförelse med kadavret från Zuiyo Maru och bevisar än en gång att vetenskapsmännen bluffade oss:   En annan avslöjande jämförelse är denna:  Kadavret som hittades av Zuiyo Maru hade ögonen placerade framtill på huvudet...  ...medan brugden här ovan hade dem på båda sidor om huvudet! Svanödlans mycket speciella simfötter liknar inte heller fenorna på en brugd, däremot finns det en likhet mellan dessa och kadavret som hittades av Zuiyo Maru:  Simfoten på illustrationen här ovan tillhör en svanödla enligt paleonotologerna...  ...och det här är en av de två simfötterna på kadavret som hittades av Zuiyo Maru En paneldiskussion mellan Yano Michihiko (fiskeföretagets egen biolog som fanns med ombord och mannen som tog bilderna av kadavret, gjorde skisser och skar loss provbitar av djurets fenor) och Japans kunnigaste forskare förefaller att ha tystats nog ner av västerländska medier, i samarbete med det vetenskapliga etablissemanget i USA och Storbritannien, som hela tiden påstått att kadavret som hittades av Zuiyo Maru var en brugd. Allt annat än pålitliga Det behöver inte ha varit en konspiration, även om sådana är vanligare än man tror, det kan ha varit något man alltid gjorde när moderna tiders överstepräster ifrågasattes. Man behöver bara läsa de böcker som skrivits av Peter Philips och Censurprojektet vid sociologiska fakulteten på Sonoma-universitetet i Rohnert Park i Kalifornien, utgivna sedan 1976 av Seven Stories Press i New York, så ser man att i synnerhet de amerikanska nyhetsmedierna är allt annat än pålitliga. De professorer som Yano ställdes mot vid den vetenskapliga utfrågningen var Ikuo Obata och Hiroshi Ozaki vid Japans Vetenskapliga museum och professor Toshio Kasuya vid Tokyos marinbiologiska forskningscenter. Han fick först i korthet berätta bakgrunden: "Djuret fastnade i vår trål", förklarade Yano. "Skinnet hängde löst och exponerade vitt fett. Jag såg kött här och där på själva kroppen, men det var mörkrött och förruttnat. Det fanns inga inre organ. Av köttets tillstånd drog vi slutsatsen att djuret varit vid liv en månad innan vi fick det i trålen. Fettet droppade från kadavret som det varit tofu-trådar (sojabönsmassa) och däcket på trålaren blev alldeles vitt. Luktade inte fisk Det stank fruktansvärt men luktade inte fisk. Först trodde vi att det var en val. Kapten Tanaka gav order om att det skulle hissas upp av kranen och svängas överbord på andra sidan båten, eftersom han ville bort från trålens räckvidd, då vi hade makrill i lasten som var avsedd för mänsklig konsumtion och som kunde påverkas och till och med förgiftas av kadavret. Besättningsmännen visste att de skulle få skrubba hela båten om vi tog ombord det och lade det på däcket. Sedan de fäst ett rep runt mittpartiet på det såg det ut som de skulle lyckas hiva det rakt över däcket, men så kom djuret i gungning och plötsligt föll det. Vi lyfte på halsen och jag tog en serie bilder. Fotografering är min hobby men jag hade ändå ingen kamera med mig, utan fick låna den jag använde". Yano tillade att det fanns åtta man på däck, fem på bryggan och två som skötte kranvinschen. Alla såh det okända djuret och flera av dem som hörde och kände dunsen mot däcket kom upp för att se vad som stod på. Allt som allt sågs kadavret av 18 besättningsmedlemmar. Ovanligt djur Övertygad om att det var ett mycket ovanligt djur, satte Yano igång med att mäta det. Huvudet var 45 cm långt, halsen 1,5 meter, de fyra simfötterna var en meter långa, medan kroppen mätte 6 meter från huvudet till stjärten. Han skrev omsorgsfullt ner att de välutvecklade ryggkotorna var ca 45 cm långa och 15 cm breda. På Obatas fråga hur stora de främre respektive de bakre simfötterna var svarade Yano: "Jag tror inte att det var någon större skillnad. De främre kan ha varit något större". "Om det hade varit en reptil, borde benen på halsen ha varit fler i enlighet med skissen", invände Ozaki, och refererade till den enkla skiss som Yano gjorde på trålaren, när kadavret hittades. "Om det hade varit en haj skulle ryggraden ha varit mindre", kontrade Kasuva "Och halsen är alldeles för lång för att det skulle ha varit en fisk, så den teorin kan vi avskriva". Ett däggdjur eller en reptil "Det måste antingen ha varit ett däggdjur eller en reptil", sa Obata. "Men med det lilla material vi har att stödja oss på, tror jag att vi aldrig kommer fram till vilket det egentligen var". "Om det var en reptil var det nog en svanödla", sa Ozaki. "Svanödlan hade simfötter både framtill och baktill och varken halsen eller stjärten var särskilt långa". Obata utvecklade teorin så att de närvarande journalisterna bättre skulle hänga med. "I forntiden fanns det två typer av marina reptiler, en med stort huvud och kort hals (mosasaurus) och en annan med litet huvud och lång hals. Men det här djuret har ett litet huvud och ett antal ryggben som verkar alldeles för få för att det ska vara möjligt, åtminstone av skissen att döma". En ny art "Om det här är den långhalsade svanödlan, kanske det är en ny art", föreslog Zaki. "Den har ju faktiskt haft över 70 miljoner år på sig att vidareutvecklas!". "Det är en annan sak som förbryllar mig lika mycket", sa Kasuya tankfullt. "Vi har jagat val i området där kadavret hittades i minst 100 år, ändå har ingenting som detta hittats förrän nu". "När ett djur dör och ruttnar ser det ut som någonting helt annat och när det gäller ett djur som svanödlan är vi vana att se illustrationer och modeller av det, vilket ju är någonting helt annat", insköt Zaki. De tre vetenskapsmännen uppmanade Yano att förmå Taiyo Fisheries Ltd. att försöka hitta kadavret på nytt, men Yano var tveksam. "Vi kommer att försöka", sa han. "Men erfarenhetsmässigt kan jag säga att vi till och från tappar trålar i området, men att vi aldrig hittat dem, så det kommer inte att bli någon lätt sak". Vävnadsprover Förutom att Yano både mätt upp och tagit bilder av kadavret, tog han också några vävnadsprover från fenorna för senare analys. Så snart han återvände till Yokohama inleddes en undersökning av dem. En vecka senare kom de första provsvaren. Med en metod som kallas joniserad gaskromatografi bestämde man aminosyrornas struktur i proteinet på de vävnadsprover som Yano tagit från kadavret och Dr. Shigeru Kimura, en biokemist från Tokyo-universitetet fiskerifakultet, fann att för var tusende enhet med aminosyror i "monstervävnaden", var 40 av en typ som kallades Tyrosin. Aminosyrornas struktur i en haj är i genomsnitt 44 enheter per tusen, vilket enligt Kimura var en häpnansväckande överensstämmelse. "Bland fiskarna är det bara hajar och rockor som har en typ av protein som kallas Elastoidin", fortsatte Dr. Kimura, och tillade att proteinet därför inte kunde ha kommit från skinnet eller håret på ett däggdjur. Kemiskt sett kunde kadavret därför bara ha varit en fisk eller en reptil. "Nessie-teorin" Analysresultatet hade bara hunnit publiceras i medierna så kom feedback in från utlandet. En skotsk zoolog, Dr. Alan Fraser-Brunner, vid Edinburgh Zoo, sågade snabbt "Nessie-teorin". Han menade att kadavret "omedelbart kunde igenkännas som ett ruttet sjölejon... ja, både längden och vikten måste ha varit starkt överdrivna, som det alltid är när det gäller monster...". Han tillade att man som vanligt bara hade några suddiga bilder att gå efter, men att dessa ändå var tydliga nog för att man skulle kunna se att det handlade om ett däggdjur. Någon svanödla var det "absolut inte, det är ju för jösse namn en reptil!". Dr. Fraser-Brunners analys och den japanska kemianalysen måste ha gått förbi varandra i postgången, eftersom det kemiska innehållet i vävnadsproverna uteslöt att det handlade om ett däggdjur. Ignorerade Yanos beskrivning Flera japanska lekmän höll emellertid med Dr. Fraser-Brunner. Andra menade att kadavret måste ha varit en haj och ignorerade Yanos beskrivning av en klart definierad ryggrad, frånvaron av en ryggfena och djurets förhållandevis lilla huvud, vilket inte stämmer med morfologin hos en haj. "Även om vävnadsproverna ínnehåller samma protein som en haj, kan det vara en förhastad slutsats att säga att kadavret måste ha varit en haj", sa professor Tokio Shikama, en paleonotolog vid Yokohama-universitetet. "Upptäckten är inte tillräcklig för att tillbakavisa spekulationen att kadavret var en svanödla". Källor: Bilderna på Zuiyo Maru-kadavret är tagna av Yano Michihiko. Vi riktar ett stort tack till GenNet som gett oss tillstånd att återge texten om "The Zuiyo Maru Scientific Panel" av John Koster, vilken ursprungligen publicerades i Novembernumret av Oceans Magazine 1977 (sidorna 56-59). John Koster är en journalist från New Jersey, USA, och författare till böckerna "The Road to Wounded Knee" och "Alone Again". Översättning: Jan-Ove Sundberg, GUST © 2003. |
| Grundat 1997 av Jan-Ove Sundberg. Telefon 0141 21 79 29 eller 070 301 79 29. | Denna sida har visats3175 gånger. |
