Utländska expeditioner 2004:
Här kan du gräva ut dinosaurier, spana på
skära delfiner eller söka efter amerikanska Bigfoots
Sugen på äventyr? I Sverige är det bara
GUST som letar allehanda odjur och för att följa med oss
måste du ha specialkunskaper. Utländska arrangörer vill
istället ha dina pengar. I gengäld får du en rad
oförglömliga naturupplevelser, spännande timmar i
främmande länder och kontakt med djur som du bara har
drömt om.
Att hjälpa till vid den paleontologiska
utgrävningen i Mongoliet är ingenting för folk som
stämplar eller går arbetslösa, om ni nu inte har
Lottomiljoner i madrassen förstås. Men den som har den summa
det kostar och kan avvara den ska naturligtvis åka, närmare
Indiana Jones än så här kan man knappast inte komma.
DINOSAURIEUTGRÄVNING
I MONGOLIET
Namn: Dinosaur Odyssey 2004
Expedition: Paleonotologisk utgrävning
Arrangör: Global Research & Discovery
Network (GRDN)
Plats: Gobiöknen, Mongolien
Datum: Den 8-25 augusti 2004
Kostnad: 5,500 dollar, plus visa från New York
City till Ulanbaataar
(Ca 40 000 svenska kronor, exkl flygresa Stockholm-New York t.o.r).
Förskottsbetalning: Ett förskott på
$250 (Ca 1 800 kronor) krävs för att GRDN ska reservera en
plats åt dig i expeditionen
Anmälan: GRDN
Expeditionen är
främst avsedd för studenter och deras lärare men alla
mellan
12 och 90 år är välkomna. Utgrävningarna leds av
Mongoliets
mest erfarna paleontologer och naturalister och försiggår
på ett av världens största fossila
utgrävningsfält.
Mongolisk lag tillåter dig att ta med sig mindre fossiler hem,
men handlar det om större ben finns det restriktioner.
Så här berättar den amerikanska studenten Murphy Stein
om sitt deltagande i en expedition till Mongoliet redan i juli 1998
(nedkortat):
"Vi
väcktes klockan 6 på morgonen och fick gå ner och
packa utrustningen i expeditionsbilarna, två Mercedes G-glass
(likadana bilar som användes i filmen Jurassic Park), två
ryska Waz, en rysk Gaz 66 och en terränglastbil från andra
världskriget, som tagen ur en film om Indiana Jones.
Rusningstrafik
Att ta sig ut
på "vägen" i Mongoliet var lika omöjligt som att ta sig
ut på vägen i New York City i rusningstrafik!
Till slut
lyckades vi med konststycket och vår fordonskaravan trängdes
med hästskjutsar, åsnor, lastbilar som skulle gjort
Fordfolket gröna av avund, fotvandrande människor, springande
människor, människor i rullstol, haltande människor och
barn, barn, barn överallt barn. Den som tror att Mongoliet är
ett stort öde stäppland misstar sig grundligt.
Landet var
hänförande vackert och den ena utsikten efter den andra fick
mig att dra efter andan av ren vördnad.
Vi stannade
och åt lunch vid sidan av vägen: torkad biff med
hjälpligt kokt pasta, kex och vatten.
Mirakelmannen
När vi
skulle åka igen hade terränglastbilen lagt av. Mekanikern
Temir kallas mirakelmannen och alla beundrar honom. Han har varit med
på dessa expeditioner sedan 1995 och det finns ingenting på
fyra hjul han inte kan laga, enligt legenden. Som stämde,
förstås.
Vi körde
i ytterligare fem timmar och sedan var det middag ute på
stäppen. Där omringades vi av uppklädda barn i
tioårsåldern, som satt med oss och lät sig beundras.
De var vackra, elegant klädda och väldigt
väluppfostrade. De fick våra rester och visste inte hur
mycket de skulle tacka oss.
Så
småningom nådde vi platsen för utgrävningarna,
som var som tagna ur den första filmen om Indiana Jones. Men
utgrävningar är ingen dans på rosor, minsann. Det
är svettigt, dammigt och tungt.
Metodiskt
De mongoliska
paleontologerna säger inte mycket och arbetar hela tiden metodiskt
och målmedvetet. De gräver, de sopar och de borstar
väldigt försiktigt kring sina fynd. Vi lekmän får
veta vad som pågår och naturligtvis göra skitjobbet,
alltså medelst skottkärra frakta bort de stora sandmassorna,
bära fram vatten och ha diverse redskap i beredskap.
Först vid
dagens slut får vi en lektion i hur man letar fossiler,
upptäcker vad man hittat och försiktigt, försiktigt
sopar vi fram detta inför förundrade ögon. Visst kan det
låta tråkigt men det är det faktiskt inte och hela
tiden har man i huvudet, att en ny upptäckt kan göras
precis när som helst. En upptäckt som på nytt
slår
världen med häpnad!
Då
nätterna är så varma och sanden så mjuk kan man
ligga i sin sovsäck direkt på marken och när man ligger
där på rygg och tittar på det sidensvarta himlavalvet
med sina miljoner klart lysande stjärnor, som förefaller
närmare än jag någonsin sett dem, är det så
magiskt att det inte går att beskriva med ord".
Men smakar det så kostar det och 40 000 kronor för knappt
tre veckor är naturligtvis mycket pengar. För dig som vill
komma lite billigare undan kan vi rekommendera ett besök hos
delfinspanarna i Amazonas.
DELFINSPANING
I AMAZONAS
Namn: River Dolphin Watch
Expedition: Studier av Amazonas skära delfiner
Arrangör: National Wildlife Federation.
Plats: Amazonas, Peru
Datum: Den 27 juni till den 5 juli 2004
Kostnad: 1,575 dollar (Ca 11 000 svenska kronor
exkl. flygresan till USA t.o.r).
Förskottsbetalning: 100 dollar måste
betalas i förskott för att reservera din plats i expeditionen
och resten av pengarna ska ha inkommit inom 30 dagar. Om du är
förhindrad att delta pga sjukdom eller liknande kvarstår
förskottsinbetalningen till nästa gång du kan delta.
Anmälan: NWF
Skära delfiner, finns dom? Jodå, dom finns
i Amazonas i Sydamerika och man undrar verkligen varför alla
naturprogram på TV inte visat något om dem hittills.
Djurprogram i all ära men vi har tröttnat på 20
år med lejon, tigrar, flodhästar, elefanter, etc. och
för det mesta bara från Afrika, som om det inte fanns andra
länder!
Den skära amazonska floddelfinen (Inia geoffrensis) är
världens största sötvattensdelfin och når en
längd av nästan tre meter. De breda, platta bröstfenorna
är särskilt anpassade för att liv i floden och unika
bland delfinerna.
Expeditionen utgår från Lima i Peru, där man bordar
hjulångaren "Delfin" för resan på Tahuayo-floden upp
till det stora Amazonbäckenet där de skära delfinerna
håller till.
"Befeos colorados"
De lokala invånarna kallar dem "befeos colorados" och forskarna
vet fortfarande inte varför delfinerna är skära till
färgen.
Precis som delfinerna på våra breddgrader och de
importerade i Kolmårdens delfinarium, hoppar de skära
delfinerna gärna framför, vid sidan av och runt den
besökande hjulångaren, men ibland kan de också vara
skygga och svåra att få syn på.
Det finns gott om bifloder att gömma sig i, hela labyrinter av
korsande vattendrag, vattenfall och vattenvägar med ömsom
stillastående, ömsom forsande vatten och det krävs
därför en hel expedition för att hinna utforska en del
av dem, söka och spana på de märkliga delfinerna och
samtidigt njuta av den levande regnskogen.
Papegojor
Fågellivet är omfattande och från ett träd kan
plötsligt en hel flock papegojor flaxa upp, som vore de på
rymmen!
Men här är de naturligtvis lika naturliga som kråkorna
hemma i svedala. Apor trängs med fåglarna och tjattrar hela
tiden oavbrutet. Djungeln är alltid en kakofoni av ljud och det
är inte ens tyst mitt i natten.
Blir delfinspaningen för tråkig - men det är det nog
egentligen ingen som tycker - kan man följa med erfarna guider och
titta på hänförande vattenfall, orörd regnskog och
vänliga naturfolk, äta med dem, delta i deras dagliga arbete
och kanske lära dem något om oss - de vita, stressiga,
telefonberoende människorna från det fjärran Sverige.
Nordamerikas gäckande Bigfoots
Som kryptozoolog är jag själv mest intresserad av vår
tredje och sista expedition, som handlar om sökandet efter
Nordamerikas gäckande Bigfoots. I nuläget har jag för
dålig rörlighet för att åka, men så snart
jag blir återställd ska jag ta mig en allvarlig funderare
på saken.
Dessutom har jag vid två tillfällen fått unika
erbjudanden att se hela familjer med Bigfoots, utan att betala ett
öre!
Det första erbjudandet fick jag redan 1992 av en indianska
på besök i Australien, där jag bodde ett halvår
åren 1991-92. Kvinnan bodde i Seattle i delstaten Washington och
berättade att hennes man jagade med pilbåge tillsammans med
indianerna.
Indianerna vet
"Indianerna vet var Bigfoots håller till, lever och bor och min
man har sett hela familjer av de skygga djuren. Vinner du indianernas
förtroende, och det tror jag att du gör, kommer du att
få se dem du också", sa indiankvinnan.
Nästa erbjudande kom 1999, per email. Det var åter en
indiansk kvinna som hörde av sig, den här gången
för att berätta om märkliga ormar i en lång flod i
ett naturreservat i delstaten Washington. "Vi tror att det är
samma sorts sjöormar som du skriver om på din hemsida",
skrev indiankvinnan.
När jag frågade henne om Bigfoots svarade hon att de skygga
djuren praktiskt taget levde sida vid sida med dagens indianer och att
hon och hennes stam kunde visa mig exakt var de höll till. Jag
fick dock lova att inte avslöja det för utomstående, i
synnerhet inte för den vite mannen i USA. Jag förstår
dem.
BIGFOOTSÖK
I USA
Namn: 2004 BFRO Bigfoot Expeditions
Expedition: Sökandet efter Nordamerikas
storfötter
Arrangör: Bigfoot Field Research Organization
(BFRO)
Plats: Redwoods i nordvästra Kalifornien (1),
Olympic i delstaten Washington (2) och gränsområdet
nära
New Mexico i Colorado (3). Den exakta platsen avslöjas inte i
förväg, då man vill bevara dess integritet. Alla
deltagare får en karta som visar var de ska samlas strax innan
expeditionen tar sin början. Baslägret och etapplägren
kommer att finnas på privat mark
Datum: Det blir tre expeditioner 2004.
Söktid: Fyra dagar, från torsdag till söndag.
Expedition 1: den 6-9 maj 2004, Expedition 2: den 5-8 augusti 2004,
Expedition 3: den 30 september-3 oktober 2004.
Kostnad: 800 dollar (5 600 kronor exkl flygresan
till USA t.o.r)
Anmälan: BFRO
BFRO räknar med ett hundratal deltagare på varje expedition.
Dessa delas upp i mindre team på 4 till 10 personer och placeras
ut i olika läger, där det framför allt handlar om att
lyssna efter Bigfoots läten.
Varje team tilldelas ett skogsområde eller en skogsbeklädd
dal, som bevakas mellan solnedgången och två på
natten.
"Varje öra i varje team behövs för att lyssna efter
Bigfoots distinkta läte", som BFRO uttrycker det och vi i GUST som
letat odjur i sex år, vet att det knappast finns något mera
spännande än att lyssna efter ljud från okända
djur. Plötsligt är de där och då spetsar man
förstås öronen extra noga!
BFRO-guiderna kommer att skicka ut tidigare inspelade Bigfootsskrik och
ylanden från ett högtalarsystem, vilket vanligen resulterar
i svar från Bigfoots i det aktuella området.
När svaren kommer in från ett specifikt område
får varje team fundera ut hur det ska ta sig till området
ifråga, för att försöka dokumentera de Bigfoots
som kan finnas där.
Bäst fungerar det om mindre grupper kommer från olika
håll. Man måste veta hur man smyger, hur man ska vara
klädd och hur man ska röra sig genom terrängen utan att
ge några ljud ifrån sig.
Var och en håller kontakt med andra i gruppen via sin walkie-talkie med GPS
och meddelar hela tiden de andra hur de rör sig i en viss
riktning, undersöker fotavtryck, etc.
Chansen att höra
Bigfoots läten är störst mellan klockan 21.00
på kvällen och 02.00 på natten. Klockan två
på natten ska alla återvända till baslägret och
får sedan sova till klockan 14.00 nästa dag. Skogsutflykter
tar på krafterna!
Expeditionerna organiseras på ett
sådant sätt att ingen behöver känna sig
utanför. Man klarar dem således lika bra om man är i
fysisk toppform som rena soffliggaren.
Minst ett team kommer att få rida och dessa kommer att ledas av
den berömde Bob Gimlin, som 1967 och tillsammans med Roger
Patterson tog en 16 mm-film av en springande Bigfoot. Det kommer
också att finnas ett eller flera motoriserade team och här
använder man terrängmotorcyklar.
Syftet med expeditionerna är dels att skaffa nya
filmer och andra bevis för att storfötterna verkligen
existerar men också för att få in pengar till den egna
organisationens deltagare, som därmed hoppas kunna lösa
Bigfootgåtan.
Varje team får följande
högteknologiska utrustning:
1) En värmekamera för rörliga bilder som både
visar terrängen och spelar in vad man ser.
2) Ett specialkonstruerat video/audio-övervakningssystem med
realtidsövervakning och fortlöpande inspelning, vilken
också kan överföras till baslägret.
3) GPS-baserade walkie-talkies.
4) Specialkonstruerade, trådlösa mikrofoner som bevakar
både närliggande och avlägsna läger.
5) Två eller fler fjärrstyrda digitala videokameror, som kan
filma i mörker och monteras på träd nära
skogsbilvägar och platser där beten lagts ut.
6) Satellittelefoner för nödlägen (olyckshändelser,
sjukdom, brand, etc).
7) Två eller fler digitala videokameror som kan filma i
mörker och vars innehåll efter expeditionens slut redigeras
och läggs på en DVD, som deltagaren sedan får gratis
hemskickad.
Äventyret kan börja!
FOTNOT 1: Du som är under 25 år kan alltid
flyga billigt, till och med med SAS. Annars rekommenderar vi att du tar
Ryanair till London och bokar USA-biljetten där. Då
tjänar du allt ifrån några tusen till halva priset.
Se: Cheapflights.com. Se
också Aftonbladet, som
alltid har tips
om lågpriserbjudanden.
FOTNOT 2: Vinjettbilden är en stillbild ur den
film som Roger
Pattersson och Bob Gimlin tog i oktober 1967 och som påstås
föreställa
en springande Bigfoot i Bluff Creek, Kalifornien.
Översättning och
reportage:
Jan-Ove Sundberg, GUST © 2003.
|
