|
|
Expeditioner för orädda:
Jakten på Sucuriju Gigante - den jättelika Anacondan
Brasilianska kryptozoologer bad om amerikansk hjälp
men jänkarna har fått nej av myndigheterna. Området
man vill genomsöka är stort som Europa, till 70% outforskat
och näst intill ogenomträngligt. Det kan mycket väl
finnas jättelika anacondor där och just därför vill
brasilianska myndigheter inte att djuret ska få "oansvariga
äventyrare" på menyn. Men expeditionsmedlemmarna tänker
försöka ändå...
De flesta kryptozoologer är överens om att
det finns jättelika anacondor i Amazonas, vilket också
bekräftats av både lokala invånare och myndigheter.
Det vittnesmål som fick västerländska kryptozoologer
att längta efter en sådan upptäckt är ett snart
hundraårigt vittnesmål.
Den brittiske upptäcksresanden och
äventyraren major Percy
Fawcett, som redan 1907 utforskade Amazonas har berättat om
två möten med sucuriju gigante (den stora vattenormen), som
lär vara en anaconda av smått
gigantiska mått. Första gången den
jättelika ormen nämns i Fawcetts memoarer skriver han:
"Hövdingen i Yorongas berättade att han dödat en
anaconda som var 15 meter lång i nedre Amazonas, men jag trodde
honom naturligtvis inte". Det dröjde dock inte länge
förrän Fawcett själv stod öga mot öga med
jätteormen, och han berättar:
"Vi drev med de starka strömmarna nedför Rio Negro-floden
när vi plötsligt fick syn på ett triangelformat huvud
och en flera meter lång ormkropp... Det var en jättelik
anaconda.
Få ormar injagar sådan skräck i
människor som anacondan och i synnerhet den jättelika
varianten. Foto: Columbia Pictures, Copyright 2003.
En fruktansvärd stank
Jag hämtade snabbt mitt gevär och slängde utan att sikta
så noga iväg en 44-kalibrig kula i dess ryggrad... Så
vitt jag kunde avgöra var ormens synliga del minst 15 meter
lång, men senare visade det sig att det låg ytterligare 5
meter av den under vattnet, vilket gör att den hade en total
längd av ca 20 meter... En fruktansvärd stank kom från
den döda ormen och kväljde oss allihopa.
Den brasilianska kryptozoologen Vitorio Pacaccini har utforskat
både Rio Negro och stora delar av Matto Grosso och det är
han som nu har bett amerikanarna om hjälp med att hitta sucuriju
gigante.
Hans beskrivning av jätteanacondans omgivningar, som består
av tät djungel, mörka,
fuktdrypande träsk och omkullfallna, ruttna träd, där
kvicksand, kajmaner och slingrande trädrötter gör allt
för att snärja, skada och döda dig, kan dock få
den modigaste kryptozoolog att avstå.
Amazonfloden slingrar sig som en orm genom Matto Grosso,
som fortfarande är en av jordens mest outforskade områden.
Foto: Brasileiro do Turismo, Copyright 2003.
Och han fortsätter: "Det här är den klassiska
machetedjungeln, där myggor och
blodiglar aldrig lämnar dig i fred. Anacondans naturliga
omgivningar är väl valda och själva ormen är det
sista du kommer att se. De flesta människor snubblar faktiskt
över dem, hur stora de än är!".
Där trollsländorna solar sig
Man måste vara ytterst försiktig på stränderna,
särskilt där trollsländorna solar sig. Även om man
befinner sig på land börjar sjögräset bara knappt
en meter bort och vattnet kan vara alltifrån några
centimeter till minst en meter djupt, man vet helt enkelt inte.
Vitorio Pacaccini:
"Man kan titta ner i vattnet och se vad som liknar en slipprig gammal
stock, som ser ut att ha legat där i åratal. Istället
är det anacondan som ligger där. Blickstilla, ruvande,
väntande i många timmar".
Anacondan är i sitt rätta element, det är
inte människan och därför kan det bara sluta på
ett sätt för den sistnämnda! Foto: Columbia
Pictures, Copyright 2003.
Anacondan som lurar bland vattenhyacinterna ser den soliga dagen i
nyanser från mörkblått till nästan helt svart,
avkänner luften med sin spelande tunga, upptäcker något
inbjudande och vrider sig sakta i den riktningen. När olika
mörka nyanser ändrar sig från vänster till
höger i dess synfält, framträder plötsligt du!
En starkt lysande orange staty
I total kontrast mot allting annat, dyker du upp som en starkt lysande,
orange staty i vattnet och den kan bara inte missa dig! Anacondans
infraröda detektor är så träffsäker att den
till och med kan avgöra på vilket avstånd du befinner
dig, så ju närmare du är, ju ljusstarkare är du!
Vitorio Pacaccini:
"Det största bekymret för en expedition som söker en
jätteanaconda, är att i de trakter där sådana
monster kan ligga på lur, befinner du dig själv i livsfara
för varje steg du tar, eftersom du bara ser en tredjedel av din
omgivning".
Även om anacondan kramar ihjäl sitt byte och
kväver det, är munnen inte att leka med heller och ormenkan
utdela mycket kraftiga bett. Foto: Columbia Pictures, Copyright
2003.
Anacondan kan ligga blickstilla i timmar och slår sedan till med
blixtens hastighet, när ett offer kommer inom räckhåll.
När den väl har kopplat greppet
överför den offret till sina slingriga kropp, som
obönhörligt kväver det.
Liksom krokodilen behöver den bara äta varannan eller var
tredje
månad och den gå hela 7 månader utan någon mat
alls.
En mycket bra simmare
I vattnet är en människa helt chanslös mot anacondan.
Ormen är en mycket bra simmare och navigerar lika obehindrat
uppströms som nedströms. Den kan simma med en fart av 15 knop
och är lika smidig som en utter, enligt kryptozoologen Vitorio
Pacaccini.
En anaconda som gjort en sjö till sin boplats lämnar oftast
tydliga spår av hur
den tagit sig upp och ner ur sjön. Dessa kommer att vara
meterbreda och fortsätter ofta i riktning mot flodmynningen.
Regeln är att aldrig sätta upp tältet mellan sjön
och floden, anacondan
är nämligen ett nattdjur och kommer att upptäcka dig
när du ligger och sover, även om du ligger i ett tält.
Är den hungrig, aggressiv eller bådadera har du ingen chans
att överleva.
En sex meter lång anaconda från
Amazonfloden. Foto: UPI, Copyright 2003.
Namnet "anaconda" kommer av det indianska Sinhalese, som ursprungligen
refererar till nätpytonormen. Det tamilska ordet för anaconda
är "Anaikolra", som betyder
"elefantdödaren". De spanska nybyggarna kallade den
"Matatoro" eller "tjurdödaren".
Kramar ihjäl sitt byte
Anacondan är ett köttätande rovdjur som jagar om natten
och kramar ihjäl sitt byte. Ibland dränks det, men oftast
dör det kvävningsdöden och sväljs sedan helt, med
huvudet först.
Ormens käkar hakas av automatiskt när det tar ett byte i
munnen och extremt töjbara ligament i munnen gör att den kan
svälja djur som är mycket större än vad den
själv är. Ormar tuggar inte maten, de har istället
mycket starka syror som fräter och bryter sönder den nere i
magsäcken.
Födan består huvudsakligen av vildsvin, kajmaner,
fåglar, fiskar, råttor och andra djur - liksom i
sällsynta fall även av människor i form av småbarn
eller kortväxta personer.
Efter att ha ätit ett större djur behöver anacondan
ingen mat under lång tid, och den vilar i flera veckor.
Lika omdiskuterad som betvivlad
Vad finns det då för belägg för att det verkligen
finns jätteanacondor i Matto Grosso? Ja, enligt Vitorio Pacaccini
finns det både en lång rad vittnesmål, spår och
skinn efter stora anacondor, så den vetenskapligt accepterade
längden för en anaconda lika omdiskuterad som betvivlad i
Sydamerika.
Den datoranimerade ormen ur filmen Anaconda har
fått beröm av ormkännare för att den är
så ohyggligt verklighetstrogen.
Foto: Columbia Pictures, Copyright 2003.
Medan många av de mest konservativa
vetenskapsmännen menar att omkring sex meter är den maximala
längden, hävdade Dr. Bernard Heuvelmans att det fanns ett
skinn på Butantaninstitutet i Brasilien
som visade att den sydamerikanska anacondan kan bli 24 meter
lång!
Den storleken har även konstaterats av de amerikanska
herpetologerna Charles H. Curran och Carl Kauffeld.
Redan 1846 letade äventyraren George Gardner efter
jätteanacondor, eller "boaormar" som han föredrog att kalla
dem, i det inre av Brasilien.
En död Sucuriju
Han berättade hur han vid ett tillfälle sett en död
Sucuriju i landsändan Senhor Lagoeira. Ormen skulle ha varit
mellan 10-12 meter lång. Trots att det är längre
än den längsta accepterade anacondan, var Gardners orm
knappast något monster i jämförelse med Fawcetts
iakttagelse.
Den 22 maj 1922 mötte prästen Victor Heinz en monstruös
orm på stranden av Amazonfloden, nära staden Obidos. Enligt
Heinz var den 24 meter lång. En jätteanaconda dödades
samma år också på Lago Grande de Salea nära
Obidos, men det finns inga uppgifter om längden.
Många lokala invånare säger sig ha sett
och mött jättelika anacondor på de många
bifloderna till Amazonfloden. Foto: Brasileiro do Turismo, Copyright
2003.
1923 rapporterade F.W. Up de Graff att han sett en anaconda i vattnet
under sin kanot. Han uppskattade att den var mellan 15 och 20 meter
lång. Nio år senare påstod lgot Lange att han skjutit
och dödat en anaconda av liknande längd och att han skickat
skinnet till New York.
Den 6 juli 1930 mötte upptäcksresanden Reymondo Zima en
jätteanaconda på Rio Jamunda, mitt emot staden Faro. Den 27
september samma år, såg även Joao Penha en
jätteanaconda, på Rio Iguarape.
Ormen tryckte en hög med bråte framför sig på
floden och lär ha flyttat den omkring
300 meter.
En 30 meter lång anaconda
1933 påstod den brasiliansk-colombianska
skogsvårdsföreningen att man dödat en 27 meter
lång anaconda på stranden av Rio Negro och några
år senare sades en 30 meter lång anaconda ha dödats i
Fort Tabatinga längs Rio Oiapoc.
Konstnären Serge Bonacase berättade för Bernard
Heuvelmans att han och ett 20-tal andra män mött en Sucuriju
sommaren 1947, i sumpmarkerna mellan Rio Manso och Rio Cristalino.
Bifloderna är ofta breda och grunda och den
brasilianska kryptozoologen Vitorio Pacaccini medger att det inte
kommer att bli lätt att hitta en jätteanaconda i sådana
vatten. Foto: Brasileiro do Turismo, Copyright 2003.
När männen befann sig på ca 20 meters avstånd
öppnade de eld mot ormen, som uppenbarligen legat och sovit. Den
slingrade sig våldsamt när kulorna slog in i kroppen och
först då insåg männen hur enorm den egentligen
var. Med hjälp av ett rep mätte de efteråt upp en
längd av drygt 21 meter.
I juni 1995 intervjuade Jeremy Wade skogshuggaren Dorgival
Sabino,som mött en jättelik anaconda på Rio Negro
nära staden Manaus. Ormen beskrevs som ca 20 meter
lång och hade antingen horn eller extremt långa
huggtänder.
"Horn som roten på ett träd"
Wade samlade liknande rapporter från Amarilho Vincente de
Oliveira. En kväll 1977 hade även Oliveira mött en
behornad sucuriju på Rio Purus. "Huvudet hade horn som roten
på ett träd", berättade Oliveira. "Och vi kunde
också tydligt se dess gröna ögon".
När han året därpå återvände till
Amazonas åkte han först till Rio Purus, där Oliviera
gjort sina iakttagelser. Han träffade två bröder som
fiskade i floden och kunde berätta att de sett en anaconda sticka
upp huvudet omkring en halv meter ur vattnet.
Strax därpå fann bröderna en skalle och revbenen efter
en anaconda. Av storleken att döma måste den ha varit minst
tio meter lång när den levde. En nära bekant till
männen påstod att han hittat revben som var tre meter
långa, men det tvivlade Wade på eftersom en sådan orm
måste ha varit minst 35 meter lång.
När solen går ner över Matto Grosso blir
anacondan som mest aktiv och den jägare som kommer i vägen
för den här jättelika ormen, kommer snart att själv
vara den jagade! Foto: Brasileiro do Turismo, Copyright 2003.
Vitorio Pacaccini: "Myndigheterna har visserligen förbjudit oss
att gå in i ett visst område i Matto Grosso men vi
tänker försöka ändå, tillsammans med tre
frivilliga amerikaner, vars namn jag inte vill avslöja i
nuläget. Det kommer att bli en väldigt strapatsrik och
oerhört spännande expedition och jag är säker
på att vi kommer därifrån med livet i behåll.
Kanske med det slutliga beviset för att sucuriju gigante verkligen
existerar".
En av de mest skrämmande filmerna
Biofilmen ANACONDA med Jon Voight är säkert en av de mest
skrämmande filmerna någonsin på ett kryptozoologiskt
tema, och här kan du se en riktigt läskig snutt ur den, om
neverna håller och om du inte har ormskräck: ANACONDA TRAILER
Det kan säkert låta omöjligt för många, men
en personlig teori jag har är att Selma, sjöormen i norska
Seljordsvattnet, är en släkting till anacondan, en
kallvattensreptil som hittills är helt okänd för
vetenskapen.
Det finns framför allt sex saker som stämmer med en
sådan hypotes:
1) Både anacondan och sjöormen avger en
fruktansvärd stank; 2) De simmar med 15 knop; 3)
De är oerhört långa; 4) De behöver inte
äta på flera månader; 5) De gömmer sig
på väldigt grunt vatten; och 6) De har en
sällsam förmåga att skrämma människor halvt
från vettet.
Det sistnämnda har hittills varit fullkomligt obefogat, då
sjöormarna aldrig angripit någon, eller över huvud
taget visat några tendenser till att vara aggressiva.
Reportage och översättning: Jan-Ove Sundberg,
GUST © 2003.
|
|
