ONSDAGEN DEN 21 JULI

Sökandet kunde äntligen börja idag på eftermiddagen, då det både var uppehåll från regnandet och lugnt på sjön.


Hästholmen, som en gång i tiden lär ha var Sveriges huvudstad, försvinner i fjärran när vi åker ut på Vättern. Foto: Jan-Ove Sundberg, GUST Copyright 2004.

Knut Johansson, 73, från Hästholmen, var skeppare och min enda bundsförvant under Op Black Moon - fem andra deltagare föll bort pga ekonomiska problem, familjeproblem, sjukdom, m.m. Knut har fiskat på Vättern i hela sitt liv och kan sjön utan och innan, så han var en stor tillgång och en mycket trevlig bekantskap.


Knut Johansson, 73, har fiskat på Vättern i hela sitt liv och vet var fisken går till. Foto: Jan-Ove Sundberg, GUST Copyright 2004.

Vi åkte ut från Hästholmen 16.00 och var på Vättern i fyra timmar. Mellan 17.30 och 18.00 spelade vi in de märkligaste undervattensljuden vi någonsin registrerat, under de sju år vi letat efter okända djur.

Vad vi hörde var pingljud som först liknade det ljud man hör på en PC, när man får upp ett felmeddelande, men de liknade också de ljud som skickas ut från ytfartyg som söker en främmande ubåt!

Sannolikt militära

Ju mer vi lyssnade på ljuden, ju säkrare var vi att de var tekniska och sannolikt militära och analysprogrammet kunde också bekräfta det förstnämnda.

På Bofors Underwater Systems i Motala - som är en försvarsindustri där man tillverkar och testar torpeder i Vättern - svor man sig fri. Säkerhetschefen Jan-Erik Törnkvist sa till GUST: "Vi har semester och är inte ansvariga för några som helst ljud i vattnet. Försök med FRA".

På FRA, Försvarets radioanstalt i Stockholm, som bedriver hemlig avlyssning och signalspaning, huvudsakligen mot främmande makt, påstod Clarence Grön att "militären i Karlsborg bedriver hemlig undervattensforskning och det är dessa ljud ni har uppfångat".

Militära talesmän

Tjugofem år som journalist har emellertid lärt mig två saker. Begär alltid bekräftelse från källan, alltså Karlsborg, och tvivla alltid på tvärsäkra militära talesmän.

I Karlsborg försäkrade skvadronchef Mikael Gunnerek på Livskvadronen K3, att man under sommaren bara bedrev sjukvård och således inte avgett några ljud i Vätterns vatten, hemliga eller inte.


Så här ser pingljuden ut i vårt analysprogram.

Pingljuden är således fortfarande oidentifierade och jag har beslutat att lägga ut dem här, i fall någon av våra intelligenta läsare har någon teori eller rent av tips:

1) Enstaka pingljud registrerat i Vättern den 21 juli 2004 mellan 17.30-18.00: PCM 22,050 Hz 8 bitar Mono 2,1 sek

2) Serie av pingljud registrerade i Vättern den 21 juli 2004 mellan 17.30-18.00: PCM 22,050 Hz 8 bitar Mono 6,5 sek

3) Slinga med samtliga pingljud registrerade i Vättern den 21 juli 2004 mellan 17.30-18.00: PCM 22,050 Hz 8 bitar Mono 12,7 sek

Undervattenskameran registrerade ingenting okänt. På 15 meters djup såg vi en lerbotten som påminde om månytan, översållad med små kratrar och på 40 meters djup såg vi mest större och mindre stenar och en liten kräfta. Det var i stort sett allt.

TORSDAGEN DEN 22 JULI

En del inspelade ljud från igår påminner om ljud vi registrerat i Norge och andra kan komma från stora ålar. Vi har också hört hur en väldig kropp rör sig genom vattnet på 30 till 40 meters djup och tränger undan enorma vattenmassor framför sig, men exakt vad detta är kan vi i nuläget bara spekulera i.

Idag intervjuades vi av den norska kvällstidningen Verdens Gang, som flög hit från Oslo med en kvinnlig reporter och fotograf enbart för att träffa GUST.

VG har skrivit om oss många gånger tidigare och nu ville man dels göra ett porträtt av mig inför expeditionen till Seljordsvattnet, som börjar om tio dagar, dels skriva om vår expedition i Vättern.

Lyssnade med hydrofon

VG var med oss ute på sjön mellan 15 och 19.00, då vi på nytt lyssnade med hydrofon och tittade med undervattenskameran i farvattnen kring Stocklycke på Omberg.

Den botten vi tittade på idag var åter leraktig och full av sänkor, dalar och canyons. Vi såg inga fiskar eller annat liv och ingenting vi inte kunde identifiera.

På hydrofonen spelade vi in nya ljud som påminde om de vi fick i går. Ljuden var kraftigare idag än igår och kom dessutom tätare.

Göteborgs-Posten hade ett reportage om oss idag, på den här adressen:

FREDAGEN DEN 23 JULI

Sista sökdagen var vi ute mellan 13.00 och 18.00.

Det var lugnt på sjön, grå himmel men uppehåll och förhållandevis varmt. Två saker händer när man är ute på sjön. Man blir hungrig och trött och den här veckan har jag lagt mig 22.00 varje kväll, inte minst pga min onda rygg.

Vi åkte upp till Borghamn på norra Omberg och började hydrofonlyssningen och kamerasöket där berget tar sin början. På första stället var det dött, både ljudmässigt och ur UVK-synpunkt. Botten var grå och trist och svår att urskilja.

Total överraskning

I en vik kallad Älvarum, pga dimslöjor som man förr i tiden trodde var dansande älvor, hörde vi en del fiskar och ett ljud som tog oss med total överraskning. Botten var stenig med en och annan trädgren och lite sjunktimmer.

Klockan var 16.30 då jag först hörde skrapande ljud längs botten som påminde om ljudet som uppstår när man drar upp en båt på land, om ni förstår vad jag menar.

Sedan kom klinkande ljud som av någon som hanterade en mängd metallstänger. Ett floff-floff-floff-ljud påminde om ljudet när en propeller startar under vattnet och sedan kom ett oerhört kraftigt motorljud som från en båt - problemet var att vi inte såg någon båt!

Miniubåt i Vättern

I luften över ytan hörde vi ingenting, ljudet kom bara när vi hade hörlurarna på oss. Det kom underifrån och visste jag inte bättre skulle jag kunna tro att det vi hörde var en miniubåt i Vättern!

Av ljudet att döma var farkosten alldeles intill oss, men sikten var fri flera mil åt alla håll och trots att vi använde kikaren kunde vi inte se någon båt på sjön just under här ljudet. Det dog så småningom bort i fjärran men kom tillbaka igen vid två tillfällen.

Vid en senare analys av ljudet har det visat sig att det vi hörde var en kraftig utombordsmotor och inte alls någon miniubåt. Förklaringen till att den hördes utan att synas var att den kan ha befunnit sig så långt ifrån oss som tre mil.

Metalliska föremål

Att den hördes så tydligt beror på att undervattensmikrofonen, som suttit i en sonarboj som tillhört marinen, är inriktad på att hitta metalliska föremål, dvs främmande ubåtar, inte de biologiska lkjud vi i första hand lyssnar efter.

Båt med aktersnurra inspelad i Vättern den 23 juli:
PCM 22,050 Hz 8 bitar Mono 59,9 sek

Utanför Stocklycke, där de två damerna gjorde sin observation av ett okänt djur, kom en serie riktigt intressanta ljud.

Först i form av ett kraftigt och tydligt läte som både påminde om en indiantrumma och ett dunkande hjärta. Vi har hört liknande ljud i norska Seljordsvattnet och identifierat ljudet som en stor ål. En riktigt stor ål. Knut bekräftade att stor ål också tagits i området. Den ena var på 3, den andra på 4 kilo. Den här måste ha varit ännu större!

Ålljud inspelat i Vättern den 23 juli:
PCM 22,050 Hz 8 bitar Mono 9,7 sek

Grymtningar och något stort

Vi hörde också ljud som påminde om norska Selma; grymtningar av mindre och större intensitet och ljudet av något stort som förflyttade sig krypande över botten eller åtminstone vad vi tolkade som krypande över botten, eftersom detta "något" förflyttade mindre stenar och sand på botten. UVK:n bekräftade att det fanns både lera, sand och småsten på platsen.

När vi kom tillbaka till hamnen 18.00 ringde BEST FRIENDS RADIO SHOW i Utah, USA, och intervjun med dem varade i nästan en kvart. De har länkat in vår engelska hemsida och lovat att återkomma med en ny intervju när alla analysresultat är klara.

Sammanfattningsvis var detta en mycket intressant och väldigt givande expedition, trots att vi bara kunde vara ute tre dagar av sju. Idag lördag blåser det åter mellan 5 och 6 meter i sekunden på Vättern och på söndag ska vinden öka till mellan 8 och 10.

Preleminära resultat från Op Black Moon 2004-07-26

GENOMBROTT I VÄTTERN LEDER TILL FORTSATTA UNDERSÖKNINGAR

Under de tre dagar undersökningarna pågick, var GUST på sjön i 13 timmar. Under den tiden spelade vi in 2 timmar och 52 minuter hydrofonljud. Idag återstår 8 minuter intressanta ljud.

Undersökningarna återuppas i början av september, om vädret tillåter, och då planerar vi att övernatta ute på sjön i en större båt, för att förhoppningsvis få hela serier av ljud, som sedan kan jämföras med vad vi har i arkivet av både kända och okända djur.