Utbud inom EXPEDITIONER

Operation Red Eye, Seljordsvattnet den 3-10 augusti 2004
Årets sök gav kratrar på botten, nya märkliga ljud och en videofilm av sjöormen

Mellan den 3 och den 10 augusti sökte GUST för femte gången efter sjöormen i Seljordsvattnet. Syftet med expeditionen, som kallades Operation Red Eye, var att lokalisera de kratrar på botten som dykare hittat redan 1998. Vi fann kratrarna redan första dagen och sedan kom den ena framgången efter den andra. Den lyckade expeditionen kulminerade i en videofilm av vad vi tror är en sjöormsunge; som rekonstruerats på bilden här ovan. Den lysande tingesten är retuscherad för att framgå bättre. I reportaget redovisar vi hur den ska tolkas och vad filmen egentligen visar.

Syftet med Operation Red Eye (vars namn syftar på undervattenskameran, med samma namn) var att försöka hitta de högar på botten som sportdykare såg i sjön sommaren 1998.

Högarna beskrevs som ca en meter höga med en krater upptill och ett hål i denna som var mellan 50 cm och 1 meter.

Vår teori är att sjöormen kryper ner i dessa högar och gömmer sig i bostadstunnlar på botten - precis som pirålen, och att det är en av anledningarna till att de inte kan hittas när vi söker med allehanda sonarer som skickar ut ljud i vattnet och på så sätt röjer vår närvaro.

Den teknik vi hade med oss den här gången var undervattenskameran Red Eye; som utan belysning kan filma på 100 meters djup, den mobila hydrofonen GR1, ett ekolod med skrivare, en digital videokamera av märket Sony med ett schweizisk specialobjektiv och en 16 mm filmkamera av märket Bell & Howell.

SÖKBÅTEN

Typ: Pontonbåt från svenska marinen, köpt på överskottslager i Göteborg. Ställningen i fören används när båten medelst buffring lägger ut en pontonbro över t ex en älv eller liknande där den ordinarie bron har sprängts.
Tillverkningsår: 1954.
Material: Trä.
Längd: 5,5 meter.
Bredd: 2,2 meter.
Vikt: 1,200 kilo.
Motor: 50 Hk inombordsmotor, där rökgaserna via en skorsten (se bilden här ovan) går upp i luften istället för ut i vattnet, vilket gör båten väldigt tystgående under ytan. När vi lyssnade på den stora, inkapslade propellern med hydrofonen, hördes den knappt.
Fart: 15 knop.
Plats: 10 man i krigstid, 8 civila och 6 man i ett GUST-team inkl. utrustning som uv-kamera, hydrofon, m.m.

Garvikstrondi Camping. Foto: Jan-Ove Sundberg, GUST Copyright 2004.

DAGBOKEN

DAG 1
Operation Red Eye till Seljordsvattnet, Norge
Tisdagen den 3 augusti 2004

ANKOMSTEN

10.15: Lämnade Motala tillsammans med tekniker Gunnar Gustavsson, kocken Eila Dellerer och gästande kryptozoologen Georges Massey från Schweiz i en Volvo V70 som vi hyrt i Motala.

Vår femte expeditionsmedlem, tekniker Inge Falk, lämnade sitt hem utanför Lödöse (mellan Göteborg och Trollhättan) ännu tidigare och väntade på oss vid färjläget i Strömstad.

Inge, som hade den 1,2 ton tunga sökbåten på lastbil, tog färjan mellan Strömstad i Sverige och Sandefjord i Norge medan vi körde runt Oslofjorden.

Anlände till Seljordsvattnet strax före midnatt. Det regnade hela vägen från Strömstad på den svenska västkusten och upp till Seljord, där det var mulet och järngrått. Somnade 01.30.

Campingenägaren Sveinung Haugen sjösätter pontonbåt 115, GUST's nya sökbåt. Foto: Jan-Ove Sundberg, GUST Copyright 2004.

DAG 2
Operation Red Eye till Seljordsvattnet, Norge
Onsdagen den 4 augusti 2004

BOTTENSPÅR OCH KRATRAR

06.30: Vaknade tidigt som vanligt. Det är fortfarande järngrått och regnet vräker ner. +16 grader.

Frukost mellan 8 och 9.00 och medan vi åt slutade regnet och det klarnade upp. Mellan 10 och 12.00 kom en rad medier; tidningar, radio och TV, och vi fick köra dessa i skytteltrafik på sjön.

TV-reportern Lene Røland från TV Telemark intervjuar journalisten Kirsty Walker från den skotska dagstidningen The Herald, som gjorde reportage om sjöormar i allmänhet och GUST i synnerhet. Foto: Jan-Ove Sundberg, GUST Copyright 2004.

Journalisterna ställde samma frågor som de gjort sedan 1998 och jag svarade vänligt på dem. Visst blir man trött på journalisterna och deras evinnerliga frågor men vi har sponsorer att tänka på, som vill ha maximal publicitet, och då får man ställa upp.

Vi testade både den mobila hydrofonen och undervattenskameran och båda fungerade som de skulle. Ett plaskljud på hydrofonen var sannolikt en sutare.

Mellan 15 och 17.00 genomsökte vi ett ca 200 x 200 meter stort område runt Tjuvholmen, en ö drygt 1,5 km söder om Garvikstrondi. Vi fann en väldigt spektakulär och mycket dramatisk botten på ett djup mellan 23 och 30 meter:

1) Vi fann de kratrar med hål i som sportdykare sett 1998 och som vi kommit till sjön för att leta efter. Vid ett tillfälle såg det ut som att en ål stack upp ur ett av hålen men det kan antingen ha varit en trädgren eller någonting annat.

Vid klippiga stränder som denna fortsatte berget en bra bit ner i vattnet. Foto: Jan-Ove Sundberg, GUST Copyright 2004.

2) Vi fann ett långt "spår" i vit sand, som om något hade plöjt fram över botten på en längre sträcka och vräkt upp sand på båda sidor om mittfåran.

3) Vi fann tvärdjupa raviner, hål och canyons. Dessa var så plötsliga och abrupta att man nästan fick svindel när man såg dem.

4) Vi fann märkliga, underifrån belysta "moln" som på en ljus, klar himmel. Detta var ett fenomen ingen av oss kunde förklara.

Storholmen utanför Garvik. Det var här vi hittade de flesta spåren och kratrarna med hål i, under vilka vi misstänker att sjöormarna kan bo i bostadstunnlar, som pirålen gör. Foto: Jan-Ove Sundberg, GUST Copyright 2004.

5) Vi fann områden med rektangulära, tvära och klart avgränsade ytor som föreföll att vara självlysande.

6) Många bottenhål var stora, svarta, hade skarpa kanter och var klart avgränsade.

Bottensöket med undervattenskameran var en total framgång och något liknande har vi aldrig sett tidigare. Världen under Seljordsvattnets yta är lika fascinerande som skrämmande och var otroligt spännande att studera med Red Eye.

DAG 3
Operation Red Eye till Seljordsvattnet, Norge
Torsdagen den 5 augusti 2004

Vittne från närbelägna Bö, som sommaren 2003 såg en rad "pucklar" på Selma, tillsammans med hustrun, barnen och en dansk vän till familjen. Foto: Jan-Ove Sundberg, GUST Copyright 2004.

NY NÄROBSERVATION OCH FILM AV SELMA

05.30: Regnet vräker ner och det har regnat från 20.00 igår och hela natten, med inslag av kraftig åska över campingen.

10-12.00: På sjön igen och studerade på nytt botten vid Tjuvholmen. Hittade ett nytt märkligt spår i leran och större och mindre kratrar med hål. Bottenspåret föreföll relativt färskt och liknade dels fotspår och dels krälspår.

Det regnade kraftigt mellan 13 och 16.00 och under den tiden hade vi besök av en man från det närbelägna Bö, som den 25 juli 2003 sett och försökt filma två sjöormar vid Heggjenes och hitom den s k sjöormstunneln längs den nya bilvägen runt sjön.

Vittnena hade varit tre till antalet och sett hur fyra s k "pucklar", 15 cm höga och 1 meter långa och breda, kom inifrån Storön och Vesleön och rörde sig söderut på vattnet.

De beskrevs som teakfärgade och hade taggar på ovansidan. Vittnena var överens om att det handlat om två sjöormar, en större och en mindre, som simmat sida vid sida med den mindre lite längre akterut.

"Första gången de kom upp tog de oss med sådan överraskning, att vår danske vän inte hann med att filma dem, trots att han stod med en videokamera i handen", berättar Bövittnet på bilden ovan, som utlovats anonymitet. "Min hustru ropade; Titta en dromedar! Det gjorde hon för att buktningarna var så höga och så stora ovh något huvud uppfattade jg aldrig.

Sjöormen gled ner under ytan och försvann men bara några minuter senare kom den upp igen. "Den här gången började vår vän att filma alldeles försent, så det enda han fick med på videofilmen var vågorna efter det och det var så snöpligt att vi har valt att inte offentliggöra videon".

GUST har sett den och håller med om att det är bäst att låta den ligga i byrålådan. Allt den visar är nämligen vågor och det har vi redan sett alltför mycket av för att man ska bli upphetsad.

Vittnena fick följa med ut på sjön och visa exakt var de sett de okända djuren. De intervjuades och var sedan med och tittade i undervattenskameran och lyssnade på hydrofonen efter ljud i vattnet.

Regn på kvällen mellan 18 och 21.00 och sedan gick vi inte ut mera idag.

DAG 4
Operation Red Eye till Seljordsvattnet, Norge
Fredagen den 6 augusti 2004

MIDNIGHT RUN OCH NYTT VITTNESMÅL

Midnight Run är vår beteckning för ett nattsök, något som vi senast gjorde i Loch Ness våren 2001.

Nu började Inge Falk och jag 03.00 och höll på till 06.00. Mellan 00.30 och 04.00 under den här årstiden är sjön kolsvart. Dels för att det är natt men också för att de höga fjällen runt den (på mellan
1 400 och 1 600 meter) kastar sin skugga ner i vattnet.

Vi belyste stränderna med en signalstrålkastare på 1 200 W, som Inge köpt in som surplus från den svenska marinen och som användes förr i tiden till att signalera mellan krigsfartyg.

Klockan tre på natten är det mörkt på Seljordsvattnet, även om en ljus himmel kan lätta upp något. Foto: Jan-Ove Sundberg, GUST Copyright 2004.

Bakom Garviksudden såg vi plötsligt gröna ögon på stranden, helt nere vid vattnet. Vi slog av inombordsmotorn och gled närmare. Sjöormen? Nej, där satt en helt paralyserad liten katt och såg på oss med stora runda ögon.

Andra ljuskällor på stränderna var nedfallna reflexstolpar och kvarts i berget - men inga sjöormar, som annars varit uppe på stranden sju gånger längs den gamla vägen. Två av dessa observationer noterade vi bara under denna expedition.

Efter frukost 9.00 var vi på sjön i sju timmar nonstop. Vi spanade både visuellt och med ekolod och söder om Sanden fick vi ett eko på sonaren som var stort som en tumme. Vid Björgesanden fann vi enstaka fisk och fiskstim men ingenting vi kunde tolka som en sjöorm.

Ekolodet (som i strikt teknisk mening är en sonar) visade några stora ekon, men ingenting som vi kunde tolka som sjöormar. Foto: Jan-Ove Sundberg, GUST Copyright 2004.

Sol hela dagen och drygt 25 grader varmt.

Mellan 20 och 22.00 sökte vi av botten utanför en strand där far och son sett sjöormen på land och använde på nytt undervattenskameran. Vi fann "musselbankar", mindre kratrar med hål i och raviner med tjock lera. Musselbankarna föreföll osannolika ända tills vi fick veta att det finns mussler i Böån, som är sjöns utlopp, och till och med pärlor.

Vid 23-tiden kom en trettonårig flicka från Skien fram, som även hon bodde på campingen, och berättade att hon sett sjöormen rakt utanför Garvik sommaren 2003.

Kristine, 13 år, från Skien hade sett sjöormen sommaren 2003 och kom själv till GUST och berättade vad hon upplevt. Foto: Jan-Ove Sundberg, GUST Copyright 2004.

Flickan hade vaknat klockan två på natten för att hon behövde gå på toaletten. På ca 150 meters avstånd hade hon sett en sjöorm ligga och flyta på ytan ute i vattnet. Den var 10 meter lång, hade ett avlångt, hästliknande huvud med rundad nos och stora svarta ögon.

DAG 5
Operation Red Eye till Seljordsvattnet, Norge
Lördagen den 7 augusti 2004

KRAFTIGT BRÖL FRÅN SELMA

6.30: Sol och fint väder, vindstilla och spegelblankt på vattnet. +15 redan på morgonen och 27 under större delen av dagen.

8.30-9.30: Pratade med två bröder på Nes bakom Garviksudden, som bor granne med far och son som sett sjöormen på land. Bröderna berättade att den man som 1650 rodde över sjön och var en av de första som träffade på sjöormen, var född just på deras gård.

Gunnleik Andersson hade en eka på släp när sjöormen dök upp och, som det står i den drygt 400 år gamla texten om händelsen, "ormen var så påstridig att den välte pråmen (ekan på släp) innan den gav sig av och simmade bort".

10-12.30: Flickan från Skien och en jämnårig väninna fick följa med oss ut till Tjuvholmen, där vi på nytt sökte med undervattenskameran.

Så snart vi satt ner den mobila hydrofonen i vattnet, hörde vi ett kraftigt bröl från Selma som var så starkt, att man kunde ha trott att sjöormen befann sig rakt under båten! Nya grymtningar kom och gick under ca 30 minuter sedan blev det tyst.

Kraftigt bröl från Selma registrerat på hydrofon under Op Red Eye
den 7 augusti 2004: Klicka på den understrukna länken här nedan så kommer en slinga, där Selmaljudet återkommer 5 gånger:

PCM 22,050 Hz 8 bitar Mono 16,5 sek

På sjön finns som bekant ingen skugga och en timme senare var det så infernaliskt varmt, att det var dags att bada från båten.

Sjöormarna har hittills aldrig angripit någon, särskilt inte badande, så den risken fick vi ta. Inge Falk hoppade i först och flickan från Skien kom efter, med jeans och allt. Det var varmt i vattnet och väldigt avsvalkande.

Efter middagen vilade vi oss fram till 21.00 eftersom det var alldeles för varmt för att vara ute på sjön, men det blev ändå inget mera sök för mig.

Blir jag överansträngd får jag ont i både fötterna och ryggen, krämpor som är sviter efter mina tre tumöroperationer och dessutom känner jag av panikångest till och från, även om den klingar av mer och mer.

Inge Falk åkte ut ensam klockan 21 och stannade på sjön större delen av natten. Han är helt klart teamets tuffaste medlem.

DAG 6
Operation Red Eye till Seljordsvattnet, Norge
Söndagen den 8 augusti 2004

NY TÄNKBAR VIDEOFILM AV SELMA

FAKTA OM SJÖORMSVIDEON

Datum: Söndagen den 8 augusti 2004
Tid: 11.30
Videofilmens längd: 20 sekunder; objektet på vattenytan maximalt inzoomat i 15 sekunder. Under helbild, som varar i 5 sekunder, försvinner det sedan rakt ner och kommer inte upp igen
Format: DV
Videokamera: Sony DCR-TRV6E med 40 ggr digital zoom och
Carl Zeiss-optik
Väderlek: Stark sol, spegelblankt på vattnet, 30 grader varmt
Fotograf: Jan-Ove Sundberg
Båt: GUST's sökbåt
Analys: Videon kommer att granskas av våra analytiker i både Sverige och USA

6.00: Klart och vindstilla, spegelblankt på sjön, +15 grader och över 30 några timmar senare och resten av dagen och kvällen.

9-14.00: Spanade, tittade i undervattenskameran och lyssnade med hydrofonen, från Tjuvholmen till Tellnesön och utloppet i Böån.

11.30: Filmade vad jag först trodde var en boj i vattnet, ca 1,5 km söder om Tellnesön och på ett avstånd av 200 meter.

Vid maximal inzoomning var den oregelbunden och dallrade i värmen. Det var så starkt solljus att automatskärpan inte kunde låsa på objektet och det fanns inte heller någon tid att gå över till manuell filmning.

Stillbild ur videofilmen. Så här märkligt ser det ut på den 20 sekunder långa videofilmen, vilket i huvudsak beror på att den 1,5 meter långa sjöormen utsätts för ett s k luftspeglingsfenomen. Stillbild: Jan-Ove Sundberg, GUST Copyright 2004.

Objektet i vattnet, som rörde sig med god fart i motsats till oss, såg ut att vara 3-4 dm långt och mellan 7 och 10 cm högt.

Jag zoomade ut och slutade filma efter ytterligare 5-6 sekunder. Precis när jag ropade till Inge och Gunnar, som var upptagna med att prata med varandra, att jag just filmat en drivande boj, sjönk objektet rakt ner och försvann och hur vi än tittade och spanade efter det, så var det borta!

Tellneslandet strax öster om Tellnesöya, där videofilmen är tagen. På den här stillbilden har sjöormen försvunnit ner under vattenytan. Stillbild: Jan-Ove Sundberg, GUST Copyright 2004.

Det syns tidligt på den ca 20 sek långa filmsnutten, men i nuläget inte så tydligt att man kan identifiera det. Min spekulation är att det antingen är överdelen på sjöormens huvud eller taggar på överdelen av en s k "puckel". Med start på fredag ska filmen analyseras och sedan får vi se vad vi kan gå ut med.

Med hjälp av bildbehandling och friläggningsteknik, har GUST "lyft" ut de svarta "buktningarna" av Seljordsormen ur videofilmen. Videobilds-illustration: Jan-Ove Sundberg, GUST Copyright 2004.

Vi har fått fram videobilds-illustrationen genom att gå tillväga på följande sätt:

Först har vi valt ut en stillbild ur videon, fryst den och fört över den på en s k Memory Stick. Den har laddats in i datorn och klippts ut i Photoshop.

Funktionerna intensitet/kontrast har sedan ökats så mycket att kringliggande oväsentligheter försvunnit; dvs bakgrunden, och vad som då framträtt är själva objektet, alltså "sjöormsungen".

Videobilds-illustrationen har färglagts för att markera vad som är himmel och vad som är vatten och där emellan ligger alltså det 1,5 meter långa, oidentifierade djuret!

Här följer ytterligare några konfigurerationer som sjöormsungen gjorde när den simmade i medelhög fart, i motsatt riktning till oss och utanför vad vi nu vet var Tellneslandet:

Från vänster: Stjärten åker upp i luften medan "pucklarna", eller buktningarna som en del också säger och som också är riktigare att säga, sticker upp ur vattnet, följt av halsen och det förhållandevis stora huvudet.

Vittnen har ofta beskrivit sjöormen som "stockliknande" och den konfigurationen återkommer i videon och förefaller att visa att djuret vilar sig under simningen.

Här vrider det sig på ett sätt som för tankarna till en ål. kanske inte precis den ål vi är vana vid utan en mera primitiv eller exotisk sådan men definitivt en ål av något slag. Med tanke på Selmas storlek, från 3 till 15 meter och ända upp till 30 meter, måste det, om djuret har en koppling till ålen, vara en veritabel monsterål!

Vid Böåns utlopp var det 5, 4 och 3 meter djupt och sjögräs på botten.

Intervjuades av ABC Startsidan.no som har 400 000 norska läsare varje dag och som publicerat samtalet med mig här:

Mellan 19 och 21.00 var vi ute med två unga kvinnor, som bor i Göteborg respektive Oslo.

Den ena har stuga vid Seljordsvattnet och hade sett en märklig våg på sjön, som uppstått från ingenstans. De fick spana, lyssna på hydrofonen och använda undervattenskameran. Det var spegelblankt hela kvällen och mycket varmt.

22.00 tog vi upp båten och lade den på lastbilen med hjälp av en gaffelförsedd traktor, sedan packade vi Volvon och stöp i sängen 01.30.

DAG 7
Operation Red Eye till Seljordsvattnet, Norge
Måndagen den 9 augusti 2004

MUMSFILLLIBABBA!

Upp 4.00: Klarblå himmel, vindstilla och spegelblankt på sjön. Redan +17.

Inga medier igår, den sista sökdagen, pga ett skottdrama i Seljord där polisen tvingades skjuta en biltjuv efter en omfattande polisjakt.

Färjan gick 10.00 från Sandefjord och överfarten tog 2,5 timme. Eftersom Norge inte är med i EU finns det taxfree på båten och min enda last i dryckesväg, som är whiskylikören Bailey's Irish Cream, kostar 144 NOK för 1 liter mot 210 SEK för 70 cl hemma på Systemet. Mumsfillibabba!

Garvikstrondi Camping utifrån sjön är en lika välkommen syn när man än anländer. Foto: Jan-Ove Sundberg, GUST Copyright 2004.

SAMMANFATTNING

Sammanfattningsvis kan sägas att det här var en av våra bästa och mest spännande expeditioner hittills, trots att den var så kort.

Det bästa med expeditionen var att mycket av det vi fick veta styrker oss i våra teorier om Selma, som vi nu anser att vi har ringat in, enbart på vittnesmålen.

Det är bara en tidsfråga innan vi kommer att kunna bevisa, att det finns okända djur i Seljordsvattnet och att det handlar om en hel familj, med större och mindre exemplar. Vilken slags djurart det rör sig om vet vi ändå inte och att gissa blir bara spekulationer, så det avstår vi ifrån i nuläget.

Det sämsta med expeditionen var att min digitala Sony-kamera inte klarade av att filma av det undervattenskameran såg på botten, trots de rätta kontaktarna och sladdarna, liksom att den inte heller klarade att återge sjöormen under den 20 sek långa snutt som samtidigt visar en s k luftspegling.

Så här berättar man på SMHI (Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut) i Norrköping om den här typen av väderfenomen:

HÄGRINGAR (temperaturinversioner)

En hägring är ett fenomen som uppkommer genom luftspegling, ibland ser t.ex. båtar ut att lyftas över den geografiska horisonten.

Båten finns således på två ställen, dels i sin verkliga fysiska form under horisonten, och sedan också över horisonten där en bild av densamma uppstår genom luftspegling.

En speciell hägringsform heter Fata morgana och kan bl.a. ge upphov till bilder av tinnar och torn. Och en nästan slät horisont kan t.ex. ge upphov till en skenbar mur .

En enkel hägring (luftspegling) innebär alltså att ett föremål tycks finnas på en annan plats än det i verkligheten gör.

Ovanlig temperaturändring med höjden ger upphov till hägringar och man brukar tala om övre- respektive undre hägringar.

En hägring bildas t.ex. när kall luft strömmar ut över ett varmt hav och då tycks även horisonten ligga skenbart närmare.

Beteckningen undre hägring innebär att den rättvända bilden av ett föremål visar sig under föremålets verkliga läge och i en övre hägring ses bilden följaktligen ovanför föremålet.

Hägringar kan uppstå som rättvända eller omvända och de kan
även vara förminskade beroende på hur varma/kalla luftströmmar, varma/kalla vattendrag och avstånd m.m. förhåller sig sinsemellan.

Övre hägringar uppträder ofta i polartrakter och framför allt över vidsträckta snö och isfält, medan undre hägringar vanligtvis uppträder i subtropiska ökenområden eller över soluppvärmda asfaltbanor och liknande under sommaren.

En övre hägring ger en förminskad bild i höjdled men i sidled ändras inte storleken. Ett skepp som t.ex. ligger under den geometriska verkliga horisonten blir vid övre hägringar skenbart upplyft, så att man ser toppen av masten.

Även avlägsna berg eller stora byggnader kan lyftas upp över horisonten och därmed skenbart bli placerade mitt i en sjö.

En undre hägring som uppkommer vid kusten eller vid stora sjöar, visar hur öar ligger över den sänkta horisonten och man brukar
säga att öarna "svävar" i själva verket är detta en inverterad bild av himlen och den skenbara vattenytan är bilden av den avlägsna himlen.

När luften närmast marken blivit starkt uppvärmd en solig vår- eller sommardag kan hägringar ibland uppträda och dessa hägringar påverkar naturligtvis både sikt- och avståndsbedömningar.

Fenomenet uppträder vanligtvis vid middagstid eller i ett par timmar därefter, beroende på att detta är den varmaste tidpunkten under en
varm vår- eller sommardag. Vid mycket stark uppvärmning blir luften så instabil att kraftiga luftrörelser sker i höjdled och luften börjar dallra.

Även solens nedgång kan resultera i en hägring vilket innebär att solen kan se tillplattad ut. Också när solen passerar horisonten kan den se deformerad ut .

FATA MORGANA

Denna typ av hägringar uppträder endast om de atmosfäriska förhållandena är sådana så att detaljer i landskapet utsträcks i höjdled och möjligen även i sidled. I extrema fall kan strålar från en och samma punkt gå ett flertal vägar till ögat och då kan man få intrycket
att en enda isbit är en ispelare.

Ytterligare inverkan kan man få av att det finns horisontella ojämnheter i temperaturfördelningen och illusionen av detta blir tinnar och torn.

En nästan slät horisont kan få formen av en mur, men endast genom att höja och sänka ögat bara någon meter kan man få mycket
förändrade synintryck, bilden kan t.o.m. försvinna.

Man anser att Fata Morgana uppträder vid en övergång från ljusbrytning över varmt vatten på morgonen till en brytning över relativt kallt vatten på eftermiddagen, sidospegling kan uppträda då närliggande områden uppvärmts olika mycket eller avkylts
av sol respektive skugga.

Så långt SMHI. Det unika med GUST's video av sjöormen är att den både visar väderfenomenet ifråga, alltså en luftspegling, och vad vi tolkat som sjöormen i Seljordsvattnet, i en och samma sekvens!

TELEMARKSAVISA BAD OM URSÄKT!

Jag brukar inte bry mig om vad medierna skriver om oss och i synnerhet inte reagera på vad som står i lokaltidningarna, men TELEMARKSAVISA gjorde bort sig på ett så flagrant sätt, att de till slut tvingades be om ursäkt och stå där med skägget i brevlådan!

Att tidningen jämförde oss med dårarna i filmen "Gökboet", som också företar en båttur, det kan jag stå ut med, även om andra i teamet tog illa upp, men när Telemarksavisas journalist (och tydligen även VD) hånade mig för min tumörsjukdom, då hade man gjort ett övertramp som vi inte kunde ha överseende med.

Det var både fult och skamligt och vi krävde en berättigad ursäkt av tidningen om vi någonsin skulle kunna förlåta det.

Som gammal journalist vet jag att medierna är dåliga på att be om ursäkt om de inte tvingas till det av Pressombudsmannen, och det som sedan hände Telemarksavisa kan säkert bara hända i Norge, men det ska dom naturligtvis ha all heder för.

Den 11 oktober ringde plötsligt NRK telemark och berättade att de varit inne på dennna sida och läst min uppmaning till Telemarksavisa, om att de borde be om ursäkt. Radioledningen hade sedan fattat ett i mitt tycke väldigt unikt beslut, man ringde nämligen upp Telemarksavisa och krävde att tidningen skulle be om ursäkt - i radion!

Naturligtvis gjorde man det också och NRK Telemark bandade även en intervju med mig, där jag intygade hur tacksamma vi var för att ursäkten hade framförts. Dagen därpå fick jag också en email från chefredaktör Ove Mellingsen på Telemarksavisa, som skrev:

"Det var fint att vi kunde lägga den här saken bakom oss, och tack för att du så snabbt tog emot ursäkten".

Chefredaktören var uppenbarligen inte den enda som mått dåligt på Telemarksavisa efter att företagets VD använt sin penna som ett svärd, för redan dagen därpå kom ett email från TA-journalisten Ørnulf Holen, som skrev:

"Ville bara säga att jag förstår att du reagerade på artikeln som vi hade i augusti, och att jag är glad för att du accepterade den ursäkt som lämnades av vår chefredaktör, Ove Mellingen.

Jag har intervjuat dig några gånger och alltid tyckt att vi haft ett gott samarbete med dig och med GUST. Så jag hoppas att den här saken, alltså artikeln av Tom Reiersen, inte har förstört vårt framtida samarbete".

Nej då, det har den absolut inte. Nu har vi fått vår ursäkt så nu lägger vi det här bakom oss och går vidare mot nya öden och äventyr!

FORTSÄTTNING FÖLJER

GUST återvänder till Seljordsvattnet sommaren 2005 och kommer då med en större expedition, som kommer att stanna i 14 dagar. Vi kommer bland annat att skicka ner en dykare till de spår vi hittade och gå vidare med nya avancerade undervattenskamerasökningar.

I samband med nästa års expedition presenterar GUST också en världsnyhet, men vad detta är för något tänker vi inte avslöja i nuläget utan vi återkommer till detta i juni-juli. En sak är säker: GUST kommer
på nytt att slå världen med häpnad!

BILDKAVALKAD

Trots att jag under mer än 20 besök och fem expeditioner till Seljordsvattnet tagit drygt 3 000 bilder av sjön, tröttnar jag inte på den. Jag ser hela tiden något nytt att fotografera och framför allt fascineras jag av naturen som omger den.

Det finns säkert ingen insjö i världen som har vad Seljordsvattnet har, i fråga om karisma, aura och känslan av den djupaste mystik och när molnen sänker sig, när natten sänker sig och när solen går ner och gör bergen svarta och vattnet guldfärgat, då förväntar man sig att precis vad som helst kan hända.

Medan jag och mitt team väntar på Selma, väntar Norges konstnärer på det sällsamma blå ljuset som bara lär finnas här, åter andra rysar i märg och ben och vill bara bort från sjön. Det sägs ofta att Loch Ness är en spöklik sjö, men då har man inte varit i Seljordsvattnet nattetid.

Beskåda denna bildkavalad och njut, det var ett nöje att ta bilderna och det kommer att bli många, många fler innan vi är klara med den här förtrollande sjön:

Det var svalkande och varmt på en och samma gång, påstod Inge Falk. Sanningen var att det bara var 17-18 grader i vattnet, men svettas man så svettas man... Foto: Jan-Ove Sundberg, GUST Copyright 2004.

Årets Badflicka: Kristine från Skien ville naturligtvis inte vara sämre än Inge, så hon dök i ner i det kalla, mörka vattnet hon också. En modig flicka med tanke på sjöormen, även om den aldrig anfallit någon. Än. Foto: Jan-Ove Sundberg, GUST Copyright 2004.

Vi var på sjön "from Dawn to Dusk", som också en känd film heter, och emellanåt var det faktiskt lika kusligt som i filmen, även om det inte finns några blodsugare i det fridfulla Seljord...

ETT STORT TACK till Sveinung Haugen och hans familj på Garvikstrondi Camping i Garvik, där GUST bodde i en väldigt fin lägenhet med 7 bäddar, kök, vardagsrum och altan. Den 4-stjärniga campingen har ett av de finaste lägena vid Seljordsvattnet och har varit GUST's bas under två år; 2001 och 2004.

Tältplats, husvagn, stuga eller lägenhet kan bokas på telefon 0047 350 52912, via email: [email protected] eller genom att läsa mera på deras egen hemsida: GARVIKSTRONDI CAMPING.

Reportage, bilder och ljud: Jan-Ove Sundberg, GUST © 2004.

Grundat 1997 av Jan-Ove Sundberg. Telefon 0141 21 79 29 eller 070 301 79 29.

Denna sida har visats1731 gånger.

Operation Red Eye, Seljordsvattnet den 3-10 augusti 2004 Årets sök gav kratrar på botten, nya märkliga ljud och en videofilm av sjöormen

Operation Red Eye, Seljordsvattnet den 3-10 augusti 2004
Årets sök gav kratrar på botten, nya märkliga ljud och en videofilm av sjöormen