Åmmelången, Kallsjön och
Tavelsjön:
Sommarens expeditioner gav oss intressanta resultat och
nya läxor
Text: Jan-Ove Sundberg. Foto: Patrick
Trägårdh & Björn Wanhatalo
Hydrofonljud har övertygat oss om att det verkligen
finns en mal i Tavelsjön. En
rad vetenskapliga analyser
återstår dock fortfarande, men för att ni ska få
läsa vad som hände under sommarens högintressanta
expeditioner, publicerar GUST här en preleminär rapport om
dem.
Sommarens expeditioner har varit mycket lyckade och
trots att vad vi tolkat som nya bevis endast finns på instrument,
anser vi att vi
tagit rejäla kliv framåt. Vi har konstaterat att
Tavelsjön har en mal, vilket i sig är
en biologisk sensation,
och vi har funnit ljud i Åmmelången i Närke som liknar
de som tidigare bara funnits i Seljordsvattnet i Norge.
Medierna har åter varit på bettet och GUST
har framställts som det seriösa företag vi anser att det
är. Biologen Mikael Holmlund har deltagit i två av sommarens
tre expeditioner och visat att han platsar i GUST. Platsar gör
också Lena Berglund från Östersund, som är en
mycket duktig kock, en fenomenal båtförare och som kör
bil bättre än de flesta män jag känner.
Samarbetat med Fiskeriverket i Stockholm har gett oss status och en
särställning bland kryptozoologerna och närmast kommer
Mikael att tillställa dem en vetenskaplig rapport om årets
nya upptäckter.
Här följer den dagbok som jag skrev om
samtliga
expeditioner sommaren 2003.
Åmmelången i Närke, 55 km söder om
Örebro.
Foto: GUST
OPERATION SVALLVÅG
Sjö: Åmmelången, 55 km söder om Örebro i
Närke
Storlek: 8 km lång, ca 15 meter djup
Team: Jan-Ove Sundberg, Roger Samuelson, Mikael Holmlund
Teknik: Hydrofonen GEAR1 (Görans EAR1, marinens fasta
radiohydrofon ombyggad till en mobil hydrofon med DAT-bandspelare)
Söktid: Två dagar
Måndagen den 18 augusti
Klockan 5.30: +10 grader och dimma. Vid
Åmmelången från 10.00 till 20.00 och på
sjön i 6 timmar. Grymtande ljud som liknar de som vi tidigare bara
registrerat i Seljordsvattnet i Norge.
GUST Intervjuar vittnen och lyssnar i
Åmmelången. Foto: GUST
Intervjuade några vittnen, som samstämmigt uppgav
följande utseende på det okända djuret i sjön:
Två meter långt, 50-60 cm högt, grå-brun-
gult till färgen. FM: Svaga grymtningar. EM: En serie grymtningar.
Kvällstid: Tydliga grymtningar, samt ål plus andra fiskarter.
Ett stort tack till familjen Björn Röstad som lånade ut
sin motorbåt för undersökningen.
Tisdagen den 19 augusti
Klockan 5.30: +15 grader och molnigt. Det regnade
från 9.00 till 16.30 men sedan förbättrades
vädret. Vid Åmmelången från 17 till 20.30. Nya
ljud, svaga och starka. Spegelblankt vatten och ingen vind. Vid
"Kråkberget" fick vi en serie registreringar.
Åmmelången i augusti 2003. Foto: GUST
ANALYS: Grymtningarna är genomgående
svaga. De
påminner om ljuden i Seljordsvattnet i Norge (inspelade 1999 och
2000), men har inte samma
styrka och intensitet. Du kan lyssna på dem här och
själv jämföra:
Frekvens: 177.6 Hz SELMALJUD.wav
Frekvens: 115.9 Hz AMMELANGEN.wav
Om ett eller flera okända djur tagit sig in i
Åmmelången från Vättern, som den har
förbindelse med genom en å, måste detta ha skett
före 1860, då dammluckor uppfördes.
Ytterligare inspelningar krävs för att man ska kunna
säga att det finns likartade djur i Åmmelången som de
i norska Seljordsvattnet och GUST kommer därför att lyssna i
sjön med jämna mellanrum under resten av 2003, även
på vintern.
Kallsjön i Jämtland, 10 mil nordväst om
Storsjön. Foto: GUST
OPERATION KALLSÖK
Sjö: Kallsjön, 100 km nordväst om Östersund i
Jämtland
Storlek: 6 mil lång, ca 140 meter djup
Team: Jan-Ove Sundberg och Lena Berglund
Teknik: Hydrofonen GEAR1
Söktid: En dag
Lördagen den 23 augusti
Upp 5.00, plus 12 grader och duggregn. 8.00 bestämde vi oss
för att åka. Var i Kall 10.00 och lyssnade fram till lunch.
Trollingfiskaren Bengt
Sånnevall, som gjorde det möjligt för GUST att lyssna i
Kallsjön, bor vid en fjällsjö som har har stora likheter
med Loch Ness. Foto:
GUST
Hörde ljud som påminner om en mal. Fick kaffe och
smörgås hos familjen Sånnevall, som ställde upp
med en trollingbåt, och efter att ha fått lite mat i oss
var vi ute igen, mellan 13 och 15.00. Nya ljud från bl a
ädelfisk.
ANALYS: Susljud som av mal, men ljuden saknade det
karaktäristiska "ping-ping"-soundet.
GUST på Tavelsjön i Västerbotten. Foto:
Patrick
Trägårdh, OPICLA
OPERATION LJUDVÅG
Sjö: Tavelsjön, 30 km norr om Umeå i Västerbotten
Storlek: 8 km lång, ca 40 meter djup
Team: Jan-Ove Sundberg, Lena Berglund, Mikael Holmlund
Teknik: Hydrofonen GEAR1, ekolodet LOWRANCE X85, undervattens-
kameran RED EYE, plus diverse fiskeredskap
Söktid: 7 dagar
Måndagen den 25 augusti
Lena och jag åkte 7.00 från Östersund och var i
Umeå redan 11.30. Kvinnliga bilförare är oslagbart
duktiga! Hämtade Mikael Holmlund på tågstationen i
Umeå och åkte sedan hem till familjen Lidström,
där vi skulle få bo.
Jöns Petter Lidström och hans hustru Ingela ställde upp
med två rum, ett åt Lena och ett åt mig och Mikael.
Vi fick använda husets kök och laga vår mat, vi hade
tillgång till TV och morgon och kväll åkte Jöns
Petter (JP) och satte ut respektive hämtade in sin fantastiska
båt.
GUST i Buster XL. Foto: Björn Wanhatalo,
Västerbottens-Kuriren
I ett email i juni skrev JP:
"Hej Jan-Ove! Detta (med expeditionen) låter verkligen
spännade! Jag har fiskat mycket aktivt med djupriggar och ekolod i
Tavelsjön sedan 15 år tillbaka. Det skulle vara en ära
för mig att få visa och berätta för er om
Tavelsjön och dess mysterier! Jag har bla själv varit med om
en otrolig händelse som jag gärna berättar för er
när ni kommer på besök!
Ni är välkommna att bo hos mig och min familj när ni
så önskar, hör bara av dig med datum så att vi
kan planera in erat besök!".
För att återgälda den stora generositet som paret
Lidström visade GUST, har vi erbjudit JP att komma med oss till
Emån våren 2004 och gratis bo i den stuga vi får
använda genom Fiskeriverket. I Emån får JP fiska hur
mycket
ädelfisk han vill, vara med om undervattensfilmning av en
3-metersmal och infångandet av densamma.
Vi rekognoscerade sjön tillsammans med JP, som visade Lena hur hon
skulle köra båten, en Buster XL. Båten gjorde 30 knop
och det blåste kallt när vi körde som värst. Utan
ekolodet, ett Lowrance X85, hade vi stått oss slätt i den
farten!
Tavelsjön var en sjö med mycket vass, farliga grynnor och
sandbankar, tvära djup och blåsiga stråk. Jag tror
mera på mal i Tavelsjön än i någon annan sjö
där vi tidigare varit.
Tisdagen den 26 augusti
Medierna samlades 8.00 nere vid båten; lokaltidningar, lokal-TV
och lokal-radio. Fiskevårdsföreningens ordförande
Stellan Lundberg berättade att det finns lake, gädda,
abborre, sik, gös, röding, öring, mört, och nors i
sjön.
Stellan Lundberg,
fiskevårdsföreningens ordförande. Foto: Patrick
Trägårdh, OPICLA
Han tog sedan medierna i sin båt och så åkte vi ut ca
300 meter för att fotograferna skulle få sina bilder och
reportrarna sin text respektive intervju med mig.
Lyssnade från 9.30 till 11.00 då inspelningen fick avbrytas
på grund av regn. Vad vi inte visste då var att den
första och bästa sekvensen av ett malljud kom redan när
undervattensmikrofonen sänktes ned klockan 9.30 och medierna
fortfarande var med.
(1) Norr om Granön: Svaga "Selmaljud", (2) Svaga "Selmaljud", (3)
Malljud på 15 meters djup. Hörde ädelfisk, sutare,
gädda, ål, mal och ljud som påminde om norska Selma.
Dåligt väder resten dagen, så vi satt hemma och
tillverkade malkrokar på långrev.
Beträffande "Selmaljuden" så anser jag att det finns mer och
mer som tyder på att dessa ljud kommer från en ål,
eller en "monsterål" om man så vill, med både
utseende och egenskaper utöver det vanliga, även om det
naturligtvis återstår att bevisa.
Onsdagen den 27 augusti
Var i Umeå och hämtade strömmingsfileer och fiskrens.
Fick låna uvk av företag i Holmsund. Var hos Mats Pettersson
på PRIVAB och analyserade ett ljud vi fått in första
dagen. Det är till 99,99% från en mal. På kvällen
lade vi ut malkrokarna vilket tog en timme. När vi kom iland 20.30
började det på nytt att regna och blåsa.
Lena Berglund med fisken som vi
använde som agn på jättekroken, en makrill inköpt
på saluhallen i Umeå. Foto: Patrick Trägårdh,
OPICLA
Torsdagen den 28 augusti
10.40: Testade undervattenskameran ca 100 meter från Svedjan,
mellan Storön och fastlandet då vi såg ett fiskstim
som vi upplevde "flydde" från något. Sedan kom två
stora kontakter följt av ett riktigt stort, som täckte hela
skärmen och var ett riktigt "monstereko".
"Monsterekot" som täckte hela
skärmen blev en stor nyhet i medierna och visades till och med
på SVT24. Foto: GUST
Vittjade malkrokarna men inget napp. Ingenting på
uvkn som är en bra och ljusstark kamera, framför allt
på grunt vatten. Höll föredrag från 19 till
22.00. Fullsatt. Teckningstävling med 70 bidrag. Fem barn fick
videofilmer i pris.
Mikael Holmlund spanar med
undervattenskameran Red Eye, som var ett förträffligt
instrument. Foto: GUST
Fredagen den 29 augusti
Jagade fisk- och nötblod hela fm men fick bara ihop 4 liter.
Metoden kallas mäskning och går ut på att man betar en
jättekrok och lämnar ett spår av färskt blod i
vattnet, vilket förhoppningsvis lockar till sig fisken, i det
här fallet vår jättemal.
På em kom Expressen och en frilanstjej från Hemmets
Journal. Uvkn blev något bättre sedan vi kopplat in ett
bilbatteri. Ingenting på malkrokarna och ingenting på stora
kroken. 20.30 törnade vi in, utmattade.
Lördagen den 30 augusti
Regn hela dagen. Vittjade malkrokarna men fick ingenting. JP:s granne
och Jan Östman räknade oberoende av varandra fram, att ekot
från i torsdags var fem meter långt! Var på bio i
Umeå och såg Lara Croft II: The Cradle of Life. Lena
åkte hem idag, sedan hon blivit förkyld.
Söndagen den 31 augusti
Sol, blå himmel, svag vind och relativt lugnt på sjön.
Mellan 14 och 16.00 körde Mikael båten och vi spanade med
ekolodet och visuellt. Vi fick 4-5 nya ekon på skärmen, som
filmades. De var mellan 1,5 och 2 meter långa.
Ekona på skärmen är stora och
spännande. Foto: GUST
ANALYSER
EKOT PÅ LOWRANCE X85
1) Jan Östman i Holmsund, som sponsrade
undervattenskameran Red Eye, säger så här: "Enligt min
uträkning är ekot på skärmen drygt 5 meter
långt".
2) JP:s granne Torbjörn Stavert, kom oberoende av Jan
Östman fram
till samma sak - 5 meter.
3) Erik Stenersen vid SIMRAD Kongsberg, avdelningen för
fiskeriforskning i Horten i Norge, Europas mest framstående
företag inom ekolod, fiske och undervattensteknologi, konstaterar:
"Vad vi förstår har båten legat mer eller mindre
stilla under själva registreringen och därför är
det omöjligt att säga något om storleken på
föremålet (fisken). När båten ligger stilla
är det hastigheten på föremålet som mäts,
och den vet vi ju inte. Det betyder att en fisk som simmar
långsamt ger ett långt
eko, och en fisk som simmar snabbare ett kortare eko".
4) Den
finske
fiske-experten Tapani "Tapsa" Filppula, förklarar det
ännu
bättre i en trollingskola på
nätet, för Regal Sportfiske i Vårby (och återges
här något nedkortat):
Det finns en
viss övertro om vad man kan åstadkomma med ett ekolod.
Vad
ekolodet kan bidra med, är att vara dina ögon nedåt,
så att du kan
observera miljön under vattnet och förekomsten av eventuella
stim av
betesfisk på platsen.
Fiskaren måste
veta vad han söker och kunna känna igen det på lodets
skärm, när man
stöter på det, för några solklara besked om det
finns lax i vattnet
eller inte, ger inte ekolodet av sig själv.
Ekolodet används
till främst tre saker:
1.
Att observera djup och bottentopografi för att kunna avgöra
om det här är ett ställe där laxen skulle kunna
trivas.
2. Till att undvika att köra redskapen i botten
eller att köra båten på grund.
3. Att kunna lokalisera ställen där det
förekommer mat för laxen.
Ekolodet är
ett mycket trubbigt verktyg. Det är inte en TV-bild av
undervattensvärlden man får på skärmen. De
tekniska och fysikaliska
begränsningarna sätter mycket definitiva gränser
för hur mycket och vad
ett ekolod kan upptäcka och presentera för användaren.
Vatten
är ett besvärligt medium för kommunikation. Ljus har en
mycket
begränsad räckvidd i vatten och elektromagnetiska vågor
för
radiokommunikation likaså. Det minst dåliga av alla
kommunikationssätt
under vatten är ljud.
Som namnet ekolod antyder, handlar det om att
sända iväg en kort ljudstöt och vänta på ett
eko från ett föremål som
ljudvågen stöter på. Ett
ekolod behöver således bestå av en högtalare, en
mikrofon och en
apparat som reagerar när ekot kommer.
Utsänd ljudstöt
Avståndet till det föremål som
ekot kommer ifrån, beräknas med tidsfördröjningen
mellan utsänd
ljudstöt och eko. Ljudhastigheten är ca 1500 m/s i vatten.
"Högtalaren
och mikrofonen" består av en och samma komponent och kallas
för givare.
Givaren består av en kristall som böjer sig när den
utsätts för en
elektrisk ström.
Om strömmen sedan växlar riktning kontinuerligt
(växelström), så får den kristallen att böja
sig fram och tillbaka
precis som en högtalare. Från ekolodet kommer alltså
en mycket kort
växelströmstöt med ca 200 000 Hz frekvens, och den
får givaren
(kristallen) att svänga med samma frekvens.
Alstrar ström
Från
givaren går det nu ut en ljudstöt på 200 000 Hz igenom
vattnet mot
botten. Givaren fungerar även som mikrofon. Böjer man
kristallen så
alstrar den en ström. När ekot når givaren så
sätts den i rörelse av
ljudvågen och alstrar en ström som ekolodet i sin tur
registrerar.
I grova drag är det
så här det fungerar och sammanfattar man det så ser
det ut så här:
1. Utsändning av
ljudpuls och tidtagning startar.
2. Väntan på eko. Tidtagning
pågår. (ljudet går med 1500 m/s).
3. Registrering av eko och kalkylering av
avstånd med hjälp av tiden.
Så upprepas allt igen.
Observera att det enda man kan få ut av ekot som kommer är
avståndet till föremålet och styrkan på ekot.
Man
kan inte avgöra vilken riktning ekot kommer ifrån, eller om
det är
flera samtidiga ekon från flera föremål på samma
avstånd eller från ett
stort.
En
mer sammanhängande bild måste byggas upp av en serie
lodskott. Eftersom
man måste vänta på ett eko innan man kan sända
iväg nästa tar hela
processen lite tid, innan man får en sammanhängande bild av
flera
lodskott.
Koncentrerad
Det som
karaktäriserar en givare är dess givarvinkel. Ljudpulsen som
lämnar
givaren breder ut sig i form av en lob med en viss vinkel. Beroende
på
hur givaren konstrueras kan man få ljudutbredningen mer eller
mindre
koncentrerad, och gränserna anges med ett gradtal för
givaren.
Man
definierar givarens vinkel mellan värden där
känsligheten har avtagit
med ett visst värde i decibel eftersom gränsen inte är
definitiv utan
avtar gradvis i sida.
De
vanligaste vinklarna ligger från 8-20 grader och givare med olika
vinklar finns oftast att köpa som tillbehör. De vidare
vinklarna runt
20 grader lämpar sig mest för användning på
grundare vatten.
Djuptagningsförmåga
Den vidare
givaren får ett större "synfält" men får det
på bekostnad av en sämre
djuptagningsförmåga.
De
smala givarna med vinklar nedåt 8 grader "tar" mycket bättre
på djupt
vatten men "ser" i gengäld lite mindre eftersom man måste i
princip
köra rakt över fisken för att lodet ska registrera detta.
Givarens
"synfält", som anges av givarvinkeln, har inga skarpa
gränser, utan
avtar gradvis från mitten och utåt.
Ett
fenomen av det här med avtagande känslighet i sidled är
att en liten
fisk som står rakt under givaren ger ett starkt eko, medan en
stor fisk
som befinner sig i lobens utkant ger ett svagt eko.
Färre lodskott
Fisken som nås av
lobens utkant en kortare tid träffas av färre lodskott och
ger en
kortare båge. Resultatet blir att ekolodet visar den lilla fisken
större än den stora fisken på skärmen.
Att
föremål
som t ex fiskar visas som "bågar" förklaras av givarens vida
"synfält".
Fisken befinner sig på "A" avstånd från givaren,
när den når synfältets
utkant.
Vid nästa lodskott befinner sig fisken på "B" avstånd
och när
fisken befinner sig rakt under givaren är avståndet som
minst, "C". På
vägen ut ur synfältet upprepas avstånden "B" och "A"
igen.
Detta
blir en
avstånds variation i form av en båge under den tid som
fisken befinner
i givarens synfält. Bågen är alltså inte en bild
av fisken där ”A”
skulle vara en ände av fisken, ”C” mitten på fisken och det
sista ”A”
den andra änden av fisken.
Bågen består av fem ekon av hela fisken och inte delar av
den. Bågen är således inte en avbild av fiskens form
på något sätt.
Skärmens kvalitet
Ekolod
utrustas med skärmar av olika storlek, upplösning, antal
gråskalor och
i vissa fall även med färg. Bildskärmen är den
absolut dyraste enskilda
komponenten i ett ekolod och därför är skärmens
kvalitet den faktor som
påverkar priset mest.
Den information som ekolodet visar användaren
sker nästan uteslutande med flytande kristallskärmar (LCD).
Bildskärmen
delas in kolumner där varje kolumn visar resultatet av ett
lodskott.
För varje lodskott stegas bilden ett steg åt vänster
och på det viset
byggs så småningom en hel skärmbild upp av en serie
lodskott.
Ett lodskott i taget
Som tidigare nämndes kan tekniken bara hantera ett lodskott i
taget, därför
att bara kolumnen till höger är färsk och resten av
skärmen visar då
resultatet av tidigare lodskott och är historia. Hastigheten med
vilken
skärmen stegas, beror på väntetiden för ett eko.
Väntetiden
blir naturligtvis olika beroende på hur djupt det är och
därför kommer
skärmen att "gå olika fort" om man lodar på grunt
eller djupt vatten.
När man passerar över ett föremål så
bestäms dess längd på skärmen av
en enda sak, nämligen antalet lodskott i följd som
träffar föremålet.
Det här ger upphov till väldigt olika resultat på
skärmen beroende
omständigheter.
Vi betraktar en och samma
fisk på samma djup under olika omständigheter med
båten i rörelse, se bilderna nedan.
Bilderna
avslöjar att längden på bågen knappast ska tolkas
som längden på
fisken. Fisken kan uppehålla sig olika lång tid i loben
beroende på om
den rör sig, i vilken riktning den rör sig samt om den
passerar loben
på det bredaste stället i mitten eller bara stryker utkanten
av loben.
Det
enda som kan ge en viss indikation av fiskens storlek är
bågens
tjocklek och ekots styrka (om lodet kan visa det), men det här
förutsätter förstås att fisken passerar igenom
mitten på loben.
Skakiga och oregelbundna
Bågarna
i exemplet är lika idealiska som i butikens simulator. I
verkligheten
är det sällsynt med perfekta bågar. Fisken rör sig
och förflyttar sig
en aning mellan varje lodskott och båten rullar. I verkligheten
blir
bågarna ganska skakiga och oregelbundna.
Ekolodet
består i princip av en anordning som genererar en
växelström som driver
givaren och en mottagare som tar emot och behandlar den signal som
givaren returnerar när ekot kommer. Den strömstöt som
driver givaren
karaktäriseras av frekvens, pulslängd och effekt.
Frekvensen på ljudpulsen
som ekolodet arbetar med påverkar lodets egenskaper. Hög
frekvens, 200
000 Hz eller mer medger en god detaljseparation. Lod som arbetar med
lägre frekvenser, runt 50 000 Hz har en överlägsen
djuptagningsförmåga,
men har svårare att registrera mindre föremål som t ex
fisk. I
sportfiskelod väljer man den högre frekvensen för att
kunna se mer
detaljer som t ex fisk.
Pulslängden (=ljudstötens
längd) påverkar också detaljseparation och
djuptagningsförmåga. Lång
puls tar djupet bra medan en kortare puls medger en bättre
detaljseparation. Normalt ändras pulslängden automatiskt av
ekolodet
beroende på djupet.
Effekten är en enkel
parameter att förstå, hög effekt är bra kort och
gott. En viss
förvirring kan däremot uppstå i hur fabrikanterna
mäter effekten.
Beroende på vilken mätnorm man använder får man
olika effektvärden på
likvärdiga ekolod. Två olika sätt att ange effekten
förekommer, RMS
(root-mean-square) och P-P (peak-to-peak). I siffror skiljer det faktor
8 mellan de här två normerna. Om man multiplicerar ett RMS
värde med 8
får man motsvarande värde i P-P. Bra att veta när man
ska jämföra
effekter angivna med olika mätnorm.
Förutom allt
detta innehåller ekolodet en hel del processorkraft, minnen med
mera
för att för att styra processen, behandla data, styra
bildskärm och
allt det andra.
Hälsosam skepsis
Nu när vi har klarat ut åtminstone de största
möjligheterna till
feltolkning av det som ekolodet visar och fått en hälsosam
skepsis till
det vi ser, kan vi titta på en någorlunda typisk
skärmbild och
analysera den.
Av
bilden framgår att vi trollar i 2 knops fart från ett
område med plan
och mjuk botten och närmar oss ett grund. Vi har just nu 40 meter
vatten under kölen och båten befinner sig mitt över det
lilla stim av
fisk som vi ser bara en del av i höger skärmkant.
Högst
upp i bild framträder ytstörningar.
Detta är störekon från bland annat vattenytan och
själva båten och är
således inte fisk eller något annat intressant. Ett filter
kan reducera
detta.
På ca 15 m djup precis ovanför språngskiktet befinner
sig en större fisk.
Gudarna vete vad det är, men bara det faktum att en större
fisk
befinner sig i den fria vattenmassan ger hopp om en pelagisk rovfisk,
som lax eller öring.
Språngskiktet framträder tydligt på skärmen
och blir typiskt kraftigare och böjer uppåt vid branten. Ett
par stim av småfisk
står i branten. De här stimmen tillsammans med den enstaka
större
fisken gör platsen högintressant.
Platsen markeras med GPS:en och vi
kommer att passera här ett antal gånger med riggarna
på olika djup och
kanske även med olika betesuppsättningar. En enstaka
mindre fisk
står i brantfoten, fiskens läge vid botten gör den
ointressant för oss
eftersom lax sällan befinner sig där och är troligen
något annat.
Vi ser också av bilden att botten övergår från mjuk
botten med diffust eko till en hård botten med
skarpare eko när vi närmar oss grundet.
Det
vi ser på bilden är ett ganska typiskt scenario. I
anslutning till
grund och särskilt i branterna förekommer det ofta liv. Det
är dock
ganska svårt att dra definitiva slutsatser om vad som är vad
men bara
det faktum att det förekommer mycket liv i vattnet omkring det
djup där
laxen brukar vara är goda nyheter.
Hela artikeln och en trollingskola för dig som vill bli en
bättre fiskare och som är den absolut bästa vi sett,
finns att läsa här:
http://www.regalmarin.se/fiske_tips/del_13_troll_skola.html
SIMRAD Kongsbergs datorbaserade ekolod med
färgskärm och ett Lowrance X85 skiljer sig som natt och dag,
det är förklaringen till att jag inte på plats i
Tavelsjön kunde avgöra huruvida ekolodet visade ett relevant
eko eller inte.
GUST har använt ekolod (sonar) redan 1997, men ju mera
komplicerade de varit, ju mindre har vi förstått och trots
flera oidentifierade kontakter har SIMRAD Kongsberg aldrig kunnat
säga exakt vad vi sett.
Inte heller en s k sidoseende sonar har visat sig vara till nytta i de
ofta långsmala monstersjöarna, vars bergväggar ger
svårtydbara ekostudsar.
Före Tavelsjön har vi inte använt ekolod sedan 2001 och
ska vi använda ett sådan en gång till, måste vi
ha en medlem i teamet som kan sin sak.
HYDROFONLJUDEN
1) En jämförelse mellan hydrofonljud av mal
som GUST fått av Fiskeriverket och hydrofonljuden vi registrerade
i Tavelsjön, visar att ljuden är snarlika om än inte
helt exakta. De skiljer sig både hörbart och
frekvensmässigt.
Om detta kan förklaras med att en "norrländsk mal" är en
underart som har ett annat ljud än den europeiska malen, Silurus
glanis, blir bara en spekulation och vi återkommer till detta
när vi fått svar från de två instanserna
här nedan.
2) Fiskeriverket i Göteborg: Ännu inget svar.
3) Havsforskningsinstitutet i Bergen i Norge: Ännu inget svar.
Vid uppdateringen med deras svar kommer vi också att lägga
ut en mpeg-
film om samtliga tre sjöar; Åmmelången, Kallsjön
och Tavelsjön. Den blir STOR men sevärd och kommer att finnas
i två versioner, en för er med modem och en för er med
bredband. Håll ut!
Text: Jan-Ove Sundberg. Bilder: GUST/Jan-Ove Sundberg,
Patrick
Trägårdh och Björn Wanhatalo. Illustrationer: Regal
Sportfiske. Text om
ekolodets funktioner: Tapani "Tapsa" Filppula. GUST Copyright ©
2003, Alla rättigheter förbehålles.
|
