|
|
Bigfoot
försvinner mitt framför ögonen på vittnena:
Otroligt,
ovetenskapligt och
ändå vanligt i rapporterna
Finns det
stora håriga
humanoider av kött och blod i Nordamerika eller handlar Bigfoot om
ett
fenomen inom den paranormala världen? Thom Powells bok THE
LOCALS, som är en av de bästa som någonsin skrivits om
ämnet, tar
läsaren på en intellektuell resa till företeelser som
ingen
Bigfootforskare tidigare vågat spekulera i.
Alex och hans kusin stelnade till när de
såg varelsen röra sig genom öppningen i gläntan.
Alex hade ett gevär i händerna när han såg den men
funderade aldrig på att skjuta. Den var nära, den var stor
och den gick på två ben.
Ännu värre var det att den visste att de fanns där,
även om det inte tycktes bekymra den. I nästa ögonblick
förstod de varför. Den vände sig bort ifrån dem,
och började gå samtidigt som den skimrade som om den
omgivits av samma värmedaller man kan se på sommaren
när det är riktigt hett.
DEN
VAR HELT BORTA
Rakt framför ögonen på dem, försvann sedan
Bigfoot. Den var helt borta. Spåren i den mjuka marken var allt
som återstod och där de slutade, var också den plats
där den hade försvunnit.
Den bisarra händelsen ägde rum dag två under en
jaktresa till en bergskedja nära kusten i den amerikanska
delstaten Oregon, en mulen dag i oktober 2000.
Alex Summers och hans kusin hade kört till en plats nära
Banks, där de jagat tidigare. De fortsatte till byn Timber, tog
till vänster och lät sitt fyrhjulsdrivna terrängfordon
ta dem uppför en brant och igenvuxen kostig, innan de tvingades
fortsatte till fots genom en tät, buskig skog med nyplanterad
granar.
Det hade regnat dagen innan och marken var våt på en i
övrigt molnig och torr dag. Klockan var omkring tre på
eftermiddagen när de klarat av den täta skogen, och med sina
gevär i händerna kom ut i en stor öppen glänta.
VAD
SOM SEDAN HÄNDE BESKRIVER ALEX SÅ HÄR:
"Vi såg någonting som jag vill beskriva som en livs levande
Neanderthalmänniska. Den var inte mer än ca sex meter
ifrån oss. Den stannade och snodde runt. Vi stelnade till. Jag
fick känslan att vi inte hörde hemma där. Varelsen var
minst 2,5 meter lång. Jag är nästan 190 cm lång
och min kusin är 195 cm, men varelsen var längre än oss
båda två och hade också en massivare och kraftigare
kropp.
Den hade svart hår, inte päls alltså, utan hår,
och ett märkligt format huvud. Det påminde om den
spetsformade kammen på gorillan, med den skillnaden att det var
kupolfrmat. Varelsens ögon var svarta, utan någon vita. En
stark, frän odör kom ifrån den, som närmast kan
liknas vid sopor eller ett dött och förruttnat djur.
Den var definitivt intelligent. Den studerade oss intensivt som om den
försökte ta reda på om vi utgjorde ett hot eller inte.
Jag kan inte säga om det var en hona eller en hane, då
håret täckte alla anatomiska delar av kroppen. De enda delar
som inte var täckta av hår var händerna, fotsulorna och
huden runt ögonen.
GICK
UPPRÄTT
Vikten uppskattar jag till mellan 250 och 300 kilo och som jag tidigare
sagt så var den massiv. Den gick upprätt på två
ben och var på ett märkligt sätt väldigt lik en
människa.
Det vapen jag bar var en Winchester 300 Magnum och min kusin hade en
Winchester Model 94. Ändå kunde ingen av oss skjuta den. Den
var alldeles för lik en människa för det. Den betraktade
oss i ungefär en minut, sedan vände den och började
gå mot andra sidan av den stora öppna gläntan.
Om du tror att nästa del i den här berättelsen är
ett skämt, så får du tro det. Min kusin och jag drack
inte någon sprit vid tillfället, inte heller var vi
påverkade av någon typ av drog. Vi är inte kända
för att ljuga eller hitta på saker och ting, eller att
hallucinera. Vi har aldrig velat ha detta publicerat i medierna, eller
bli "berömda". Men så sant som jag står här och
talar med dig, färsvann varelsen mitt framför ögonen
på oss!
SKIMRADE
OCH BLEV GENOMSKINLIG
Har du sett hur det kan dallra i öknen när hettan stiger upp
från marken? Horisontlinjen blir flimrig och går i
vågor... Precis så var det när varelsen försvann.
Den började skimra och blev nästan genomskinlig, sedan
försvann den spårlöst.
Varelsen lämnade spår i marken, som uppenbarligen var
fysiska under själva observationen. Jag skojar inte. Min kusin och
jag stod bara och gapade åt det som hänt, för att nu
uttrycka det milt. Vi stirrade på fotspåren i kanske 20
sekunder, sedan vände vi och lämnade platsen.
Vi kände oss bevakade hela tiden vi retirerade, och jag vill
än en gång påpeka, att vi var oönskade där,
men fråga mig inte hur jag vet det. Varken jag eller min kusin
har någonsin återvänt till platsen".
Alex tillhörde tidigare specialstyrkan SEAL och är
också veteran från Gulfkriget. Han har aldrig visat
något intresse för publicitet och ville inte att hans
observation skulle publiceras på BFRO's hemsida, oavsett vad de
tyckte om det.
LIKNANDE
RAPPORTER
Anledningen till att han över huvud taget ställde upp, var
att han ville veta om det fanns liknande rapporter sedan tidigare. Det
gör det.
Ett annat Bigfoot-vittne är Billy Reed i Clackman County. Hans
observation utspelade sig 1988 i Mount Hoods nationalpark utanför
Portland i delstaten Maine, och slutade också i ett
påstått försvinnande.
Platsen var Bagby Hot Springs, ökänd för sina
efterfester bland invånarna i Clackamas County.
Akka närvarande var på väg uppför berget, när
Billy såg en Bigfootliknande varelse stiga ut från bakom
ett träd i utkanten av den stora parkeringsplatsen - och
försvinna!
Vid tiden för observationen var det bara själva
försvinnandet i rapporten som starkt betvivlades av utredarna. Som
trodde att rädsla, en björn, tilltagande mörker, eller
smarta rörelser av själva varelsen, hade fått Billy att
förlora den ur sikte. Men Billy Reed stod på sig.
INGA
MISSFÖRHÅLLANDEN
Thom Powell: "Tio år senare såg jag en stadig ström av
rapporter på BFRO:s hemsida och ett mönster började
uppträda som visade, att försvinnande Bigfoots inte alls
berodde på några missförhållanden".
En vildmarksbiolog i Kalifornien såh en Bigfoot försvinna
1993. Han arbetar fortfarande för Skogsvårdsstyrelsen och
vill av den anledningen inte bli nämnd vid namn. Vid tiden
för sin observation arbetade biologen med att katalogisera
amfibier i sjön Bloomer i nationalparken Stanislaus. Han
berättar själv vad som hände:
"Först fann jag lämningar av en hjortkalv i det område
jag som bäst undersökte... omkring en halvtimme senare,
såg jag något röra sig till höger om mig. Vad jag
sedan såg föreföll att vara ett djur täckt med
svart, halvlångt hår, som gick upprätt och
påminde om en forntida humanoid. Djuret var 1,5 till 2 meter
långt och vägde någonstans mellan 90 och 110 kilo. Det
förflyttade sig bara ett par korta steg och föreföll
egentligen inte att gå någonstans, sedan försvann det.
Inte ur synhåll alltså utan mitt framför ögonen
på mig!".
TYPISKT
FÖRSVINNANDE
Observationen är enligt Thom Powell typisk för det sätt
på vilket Bigfoot försvinner och hur vittnena beskriver det.
I juli 2001 följde han upp ytterligare ett försvinnande, som
precis som i fallet Billy Reed handlade om en Bigfoot som gått in
bakom ett träd och sedan bara varit spårlöst borta.
Den här gången satt vittnet till häst och befann sig
på en landtunga i övre Michigan. Vittnet red som bäst
genom en tät tallskog, där smala träd växer som har
lätt för att självantända. (Den här typen av
tallar är faktiskt beroende av skogsbränder för att
kunna reproducera sig, eftersom dess kronor innehåller en
säd som bara spricker vid stark hetta och på så
sätt kan sprida sig).
Vittnet, en flicka med det svenskklingande namnet Vicki Östlund,
satt på en vit häst vid namn "Silver", då hon
påstår att hon såg en vit Bigfoot. Vissa tycker
säkert att något sådant bara blir för mycket, men
faktum är att en hel rad av sådana observationer gjordes i
västra Oregon och västra Washington, bara några
år tidigare. Vita Bigfoots har också setts i både
Ohio och Indiana.
TRE
MÖJLIGHETER
Enligt Thom Powell finns det tre möjligheter till hur vita
Bigfoots kan existera, mot bakgrund av att de allra flesta beskrivs som
helbruna eller rödbruna:
A) Det kan
röra sig om en vinterdräkt som tjänar som Bigfootens
kamouflage mot den vita snön.
B) Det kan
röra sig om en väldigt gammal individ som förlorat sin
rätta färg på grund av hög ålder, precis som
en åldrande människa.
C) Det kan
röra sig om en form av inavel i en väldigt liten population
av djur, och alltså vara en Bigfoot-albino.
Vad Vicki Östlund såg från
hästryggen beskriver hon bäst med sina egna ord:
"Även om det hände för flera år sedan kommer jag
ihåg det lika klart och tydligt som om det var igår,
eftersom omständigheterna var så bisarra: När Silver
höjde på huvudet och såg varelsen komma rakt emot oss,
upplevde jag det som om varelsen trodde att hästen var av samma
djurart, och inte såg mig där jag satt på dess rygg.
Samtidigt kändes det som om det fanns fler av dem i området,
och att även dessa var vita till färgen...
SPRANG
SIDLEDES
När Bigfooten kom riktigt nära, måste den ha insett att
hästen inte alls var någon själsfrände, för
den vände sig helt om och sprang sedan sidledes mot några
träd. Plötsligt försvann den bara. Den kom inte ut
på andra sidan träden, utan var helt enkelt bara borta.
Först trodde jag att den kunde ha sprungit tillbaka och gömt
sig, men träden var alldeles för smala för det, och
dessutom hade jag ju inte sett den retirera...
Det var själva försvinnandet som gav mig kalla kårar
över hela kroppen, och skrämde mig mer än jag
någonsin blivit skrämd förut. Samtidigt föll
skymningen omkring mig och det tilltagande mörkret gjorde inte
stämningen bättre precis. Dessutom hade det blivit onaturligt
tyst i skogen, så tyst att jag skulle ha hört varelsen om
den funnits där. Men jag kunde varken höra dess andetag eller
rasslet från grenar... det var helt tyst".
VETENSKAPLIGT
SINNAD
Det fanns många rapporter i BFRO:s databas som slutade med att
varelsen ifråga försvunnit spårlöst, men Thom
Powell var vid den här tiden för vetenskapligt sinnad
för att ta till sig de bisarra påståendena och det
är något han ångrar idag.
"Jag ignorerade sådana rapporter så snart jag träffade
på dem, och orsaken till det var väl främst att jag
läst Grover Krantz vetenskapliga arbeten om varelsen, som
konstaterade att det handlade om en slags "skogsapa" som framför
allt höll till i de varmare delarna av USA".
Så småningom blev Thom Powell dock medveten om att
kryptozoologer som sysslar med Bigfoot är indelade i två
läger. De mera vetenskapligt inriktade stöder organisationer
som BFRO, och kallar sig internt för KoB; "Kött och
Blod"-falangen.
"Romantikerna tror på en mera paranormal förklaring och
är mer eller mindre övertygade om, att Bigfoot kan ändra
form och till och med anta en annan skepnad än just ett djur! Vill
dessa varelser till varje pris dölja sin närvaro, kan de lika
gärna förvandla sig till en trästubbe som en vanlig
rödräv tror de. Medierna går ännu ett steg
längre och påstår att det handlar om
"interdimensionella" varelser, vad det nu betyder... men det där
hade jag ett tag väldigt svårt att ta till mig".
PARANORMALA
FÖRMÅGOR
Efter att ha studerat fenomenet ytterligare i några år och
kanske mera noggrannt ha lyssnat till de trovärdiga vittnena med
ett helt öppet sinne, började Thom Powell förstå
vad romantikerna avsåg när de talade om Bigfoots paranormala
förmågor.
"Nu kan jag också förstå varför KoB-falangen
sparkar bakut när romantikerna kommer med sin förklaring,
eftersom det paranormala är mycket litet utforskat av den
etablerade vetenskapen. Den paranormala falangen har tagit till sig
Bigfoots bisarra beteende på ett naturligt sätt, och kommit
fram till en luddigt men acceptabel teori, som ändå
förklarar vad det handlar om.
Det intressanta är att Amerikas urinvånare ser på
Bigfoot på ungefär samma sätt, men det viktiga
undantaget att varelsen både kan uppträda som den vore av
kött och blod och som en försvinnande ande, och därmed
skulle båda falangerna ha rätt i sina antaganden".
KÄLLA: "The Locals - A Contemporary
Investigation of the
Bigfoot/Sasquatch Phenomenon" av Thom Powell, utgiven av
Hancock
House
Publishers 2003, ISBN 0-88839-552-3.
Boken kan köpas från amazon.com
och rekommenderas
varmt. Vinjettillustration:
RobRoy Menzies, Copyright 2007.
|
|
