


|
 |
|
Bigfoot i Sverige
för drygt 20 år sedan:
I
Hälsingland levde folk i skräck för ett vrålande
odjur i skogen

Det
började redan sommaren 1985, då Dagens Eko i P1 gjorde det
känt över hela landet: "Något" vrålade i skogen i
Alfta, sydväst om Bollnäs i Hälsingland.
Något som skrämde människor halvt från vettet,
jagade jakthundar på flykten och efterlämnade 40 cm
långa fotspår... GUST har tagit reda på om de dessa
"odjur" fortfarande finns kvar.
Två äldre älgjägare berättade hur de
spårat något stort och illalluktande och slutligen
släppt hundarna på det. "De kom tillbaka med svansarna
mellan benen och var fullkomligt skräckslagna",
berättade Karl Johansson, 78 år, från
Bollnäs.
Hundarna, tränade att spåra älg och vana även vid
björn, som sporadiskt fanns i den här delen av landet
på den tiden, var så rädda att de skakade i hela
kroppen. "De kröp på marken och var mer eller mindre i ett
skräcktillstånd", säger Anders Wikström, 71
år, den andre jägaren. "Inte förrän vi kom tre mil
från området återvände hundarna till det normala
igen".

Svensk
älghund av samma art som den som skrämdes halvt från
vettet i Alfta. Foto: jakthunden.se, Copyright 2008.
REKREATIONSOMRÅDE
Det hade börjat några månader tidigare, sommaren 1985,
när en kvinna som vill vara anonym åkte ut till ett
rekreationsområde i Voxna för att städa familjens stuga
inför den kommande vistelsen där.
Efter en kort stund hörde hon vad hon beskrev för mig
över telefon som "tunga fötter som klampade på runt
stugan utanför". Hon mera anade än såg att det inte var
någon vanlig inkräktare och kröp därför under
en säng och gömde sig där.

Såväl
åretrunt-husen som sommarbostäderna ligger mycket vackert i
det aktuella området. Foto: Gård & Torp, Copyright 2008.
"Jag såg aldrig vad som klampade omkring där ute och efter
ca en timme upphörde de stora stegen. När jag till slut
vågade mig ut hittade jag till min stora förskräckelse,
jättelika fotspår i trädgården och runt huset",
berättare hon vidare.
Hon påståd att fotspåren mätte 45 cm och var 30
cm breda. Det fanns gott om dem runt huset, men eftersom hon inte
visste något om hur man gör gipsavtryck eller ens hade en
tanke på något sådant, blev spåren inte
dokumenterade.
NAKENBADANDE
TONÅRSFLICKOR
Några veckor senare nakenbadade två tonårsflickor i
en göl utanför Edsbyn, när de plötsligt både
hörde och såg hur något rörde sig i tät sly
på strandkanten.
De retade inkräktaren och kallade honom pervers för att han
spionerade på badande småflickor, medan de hela tiden drog
sig närmare och närmare stranden, för att
försöka avslöja tittaren och ta honom på bar
gärning.
Istället reste sig något upp ur slyn som var som hämtat
ur en skräckfilm, enligt flickorna.
Tina, 15 år, berättade: "Ansiktet på skepnaden liknade
en apa men var mycket fulare och väldigt stort". Väninnan
Petra, 16 år, höll med och tillade att skepnaden eller
varelsen gav ifrån sig en "fruktansvärd stank", när den
stod där och vrålade framför dem, samtidigt som den
bankade sig på bröstet.
FLYDDE
I PANIK
Flickorna simmade iland en bit längre ner, flydde i panik genom
skogen, spritt nakna, och stannade inte förrän de var hemma
vid sommarstugan, omkring två kilometer bort.

Vad
det än var som rörde sig runt gölen i Edsbyn och
skrämde de två tonårsflickorna, så var det INTE
en björn, det är de helt
säkra på. Foto: Gård & Torp, Copyright 2008.
Petras far vägrade tro på deras berättelse, men sa
ändå att flickorna måste ha varit med om något
högst ovanligt, eftersom de blivit så paniskt
uppskrämda.
"Jag tror det måste ha varit en björn", sa han när vi
talades vid per telefon. "Det finns björn i det här
området och om det var en hona med en unge upplevde hon kanske
flickorna som ett hot".
Flickorna själva, som piskades svårt av snärtiga vidjor
i ungskogen, genom sin hysteriska språngmarsch, berättade
att de inte såg en björn utan något mycket mera
skrämmande.
"Det var ett monster som hämtat ur en skräckfilm och det gick
upprätt på två ben", berättade Tina. "Även
om det var groteskt fult liknade det mera en människa än ett
djur".
EXTREMT
OTILLGÄNGLIGT
Området där en eller flera tänkbara Bigfoots dök
upp
är extremt otillgängligt, till och med farligt, förutom
området där stugorna ligger, med många små
gölar och sumpmarker. I dessa skogar har minst fem personer
försvunnit spårlöst under årens lopp och aldrig
hittats.

Hälsingeskogarna
betraktas som något av de vildaste i hela Sverige och här
skulle i
princip vad som helst kunna dölja sig och undgå
upptäckt. Foto: Anders
Karlsson, Copyright 2008.

FÖRKLARINGAR:
1) Bollnäs; Härifrån
kommer älgjägarna vars hundar blev vettskrämda av det
som ylade i skogen. 2) Alfta;
Här befann sig älgjägarna när det hände. 3) Ovanåker; Här finns
en polisstation. 4) Edsbyn;
Här badade tonårsflickorna i en göl. 5) Voxna; Även här har
människor stött på eller hört vad man tror är
en svensk Bigfoot.
Fru Gustavsson och hennes make inte bara såg en svensk Bigfoot,
de hörde den också flera gånger och fann dess
exkrementer.
Folk reagerar dessvärre inte på en varelse som detta som en
kryptozoolog skulle ha gjort, och därför finns det som
vanligt varken fotografier eller videofilmer av det man sett.
"Den kom nästan fram till vår stuga och kunde yla i
månljuset med vad som påminde om en mänsklig
basröst. Den var väldigt, väldigt djup. Vi såg den
mera som en silhuett mot himlen och kom aldrig så nära att
vi kunde identifiera vad slags varelse det egentligen var", säger
fru Gustavsson. "Den var stor och kraftfull och även om den gav
intrycket att vara primitiv var den samtidigt intelligent".

De
visslande ljuden kom oftast nattetid enligt vittnena, och det
stämmer bra med de ljud av Bigfoot som spelats in i t ex USA.
Foto: Gård & Torp, Copyright 2008.
VISSLANDE
LJUD
Hon påstår att den hade ett visslande ljud och att de fanns
gånger då hon och maken hörde vad som antingen var ett
eko, eller ett svar från en annan varelse, som besvarade
visslingen.

Fru
Gustavsson: "
"Den kom nästan fram till vår stuga och kunde yla i
månljuset med vad som påminde om en mänsklig
basröst. Den var väldigt, väldigt djup". Foto: Anasys AB, 2008,
Copyright.
När herr Gustavsson undersökte platsen i dagsljus fann han
klassiskt stora fotavtryck i marken, liksom färska exkremeter.
"Extremeterna påminde om mänskligt bajs och först
trodde jag också att det var det, men så insåg jag
att det låg på platser där en människa aldrig
skulle uträtta sina behov", slutar herr Gustavsson.
Hur är det då idag, drygt 20 år senare? Finns det en
svensk Bigfoot i det inre av Hälsingland, som kanske emigrerade
hit via landbryggan mellan Sverige och Ryssland?
Det handlar om en 300 till 500 mil lång vandring, men ryska
Almas, som Bigfoot heter därborta, har vandrat mycket längre
sträckor än så enligt de ryska kryptozoologerna,
så uppenbarligen är det möjligt.
BOMBARDERADES
Journalisten Bengt Boman på lokaltidningen Ljusnan säger:
"Jag minns det inte kristallklart precis eftersom jag jobbade med
sporten på den tiden. Men vår lokalkorre i trakten
bombarderade oss med rapporter om de mystiska vrålen, det minns
jag. Han var ömsom inne på björn, som skulle ha
invandrat från Dalarna, ömsom att det var något annat,
men ordet Bigfoot nämndes aldrig".
Pensionerade journalisten Allan Nyström: "Jag kom inte fram till
vad som åstadkom vrålen, så till slut avskrev jag det
som björnar, även om det inte helt stämde.
Det var skogsmänniskor i Alfta, Voxna och Edsbyn som såg och
hörde skepnaderna ifråga, men någon bra beskrivning
på dem kunde man aldrig ge. Jag tror det var björnar, men
jag
kan ju ha fel".
Nej, något björnbeteende handlar det inte om. Dessutom
stämmer inte vad vittnena sett in på just björn, men
det här ska vi återkomma till.
POLISEN
MINNS INTE
På polisen i närbelägna Ovanåker säger Sven
Berg att han inte minns något om de händelser som ska ha
utspelat sig mellan de tre byarna Alfta, Voxna och Edsbyn, men
hänvisar mig till polismannen Olle Eklund, som är
konvalescent efter en ortopedisk operation och befinner sig i hemmet.
Olle Eklund beskrivs som en djupt hängiven skogsmänniska och
det är något han gärna bekräftar när jag
får honom på tråden.
"Jag har jagat här uppe sedan 1964 och aldrig hört talas om
de varelser du beskriver att folk ska ha sett. 1987 blev jag chef
på stationen och hade sådana anmälningar kommit in,
hade jag inte glömt bort det", säger Olle Eklund.
Det finns tre hypoteser man kan applicera på den här
händelsen, men ingen av dem är riktigt
tillfredsställande.
HYPOTESERNA
1) BJÖRNINVANDRING:
Kanske var det ändå björnar det handlade om. Flera
större familjer som kom från Dalarna och utökade sina
territorier genom att slå sig ner i Hälsingland
istället, där de är mycket svårare att jaga.
2) EN ELLER FLERA
PASSERANDE ALMAS: Kanske var det Almas som vandrat in via
Ryssland. Stannade de har de sannerligt vett att ligga lågt. Har
de gått vidare någon annanstans lär vi förr eller
senare få höra mera om dem, trots att tystnaden varit total
i 20 år.

Om
Almas, den ryska motsvarigheten till Bigfoot, vandrat in här via
Finland, handlar det om en 300 till 500 mil lång vandring, men
Almas har vandrat mycket längre
sträckor än så enligt de ryska kryptozoologerna,
så uppenbarligen är det möjligt (Klickbar bild!).
3) BIGFOOTINVANDRING:
Kanske kom ryska Almas en masse till Hälsingland, åren
1985-1990. "En masse" betyder ett hundratal eller ännu mera. I USA
har Bigfoot varit så klok att varelsen slagit sig ner i
områden med mycket björn, just för att få vara
ifred och där har man haft samma problem som hos oss, med att
hellre tro på björnar i området än invaderande
Bigfoots.
REPORTAGE
OCH INTERVJUER 1985 OCH 2008: Jan-Ove
Sundberg. ILLUSTRATIONER:
Erik Knatterud. BILDER:
Gård & Torp, jakthunden.se, mfl. Copyright
GUST © 2008.
|
|