Utbud inom OKÄNDA DJUR

Bigfoot i Sverige för drygt 20 år sedan:
I Hälsingland levde folk i skräck för ett vrålande odjur i skogen

Det började redan sommaren 1985, då Dagens Eko i P1 gjorde det känt över hela landet: "Något" vrålade i skogen i Alfta, sydväst om Bollnäs i Hälsingland. Något som skrämde människor halvt från vettet, jagade jakthundar på flykten och efterlämnade 40 cm långa fotspår... GUST har tagit reda på om de dessa "odjur" fortfarande finns kvar.

Två äldre älgjägare berättade hur de spårat något stort och illalluktande och slutligen släppt hundarna på det. "De kom tillbaka med svansarna mellan benen och var fullkomligt skräckslagna", berättade  Karl Johansson, 78 år, från Bollnäs.

Hundarna, tränade att spåra älg och vana även vid björn, som sporadiskt fanns i den här delen av landet på den tiden, var så rädda att de skakade i hela kroppen. "De kröp på marken och var mer eller mindre i ett skräcktillstånd", säger Anders Wikström, 71 år, den andre jägaren. "Inte förrän vi kom tre mil från området återvände hundarna till det normala igen".


Svensk älghund av samma art som den som skrämdes halvt från vettet i Alfta. Foto: jakthunden.se, Copyright 2008.

REKREATIONSOMRÅDE

Det hade börjat några månader tidigare, sommaren 1985, när en kvinna som vill vara anonym åkte ut till ett rekreationsområde i Voxna för att städa familjens stuga inför den kommande vistelsen där.

Efter en kort stund hörde hon vad hon beskrev för mig över telefon som "tunga fötter som klampade på runt stugan utanför". Hon mera anade än såg att det inte var någon vanlig inkräktare och kröp därför under en säng och gömde sig där.


Såväl åretrunt-husen som sommarbostäderna ligger mycket vackert i det aktuella området. Foto: Gård & Torp, Copyright 2008.

"Jag såg aldrig vad som klampade omkring där ute och efter ca en timme upphörde de stora stegen. När jag till slut vågade mig ut hittade jag till min stora förskräckelse, jättelika fotspår i trädgården och runt huset", berättare hon vidare.

Hon påståd att fotspåren mätte 45 cm och var 30 cm breda. Det fanns gott om dem runt huset, men eftersom hon inte visste något om hur man gör gipsavtryck eller ens hade en tanke på något sådant, blev spåren inte dokumenterade.

NAKENBADANDE TONÅRSFLICKOR

Några veckor senare nakenbadade två tonårsflickor i en göl utanför Edsbyn, när de plötsligt både hörde och såg hur något rörde sig i tät sly på strandkanten.

De retade inkräktaren och kallade honom pervers för att han spionerade på badande småflickor, medan de hela tiden drog sig närmare och närmare stranden, för att försöka avslöja tittaren och ta honom på bar gärning. 

Istället reste sig något upp ur slyn som var som hämtat ur en skräckfilm, enligt flickorna.

Tina, 15 år, berättade: "Ansiktet på skepnaden liknade en apa men var mycket fulare och väldigt stort". Väninnan Petra, 16 år, höll med och tillade att skepnaden eller varelsen gav ifrån sig en "fruktansvärd stank", när den stod där och vrålade framför dem, samtidigt som den bankade sig på bröstet.

FLYDDE I PANIK

Flickorna simmade iland en bit längre ner, flydde i panik genom skogen, spritt nakna, och stannade inte förrän de var hemma vid sommarstugan, omkring två kilometer bort.


Vad det än var som rörde sig runt gölen i Edsbyn och skrämde de två tonårsflickorna, så var det INTE en björn, det är de helt säkra på. Foto: Gård & Torp, Copyright 2008.

Petras far vägrade tro på deras berättelse, men sa ändå att flickorna måste ha varit med om något högst ovanligt, eftersom de blivit så paniskt uppskrämda.

"Jag tror det måste ha varit en björn", sa han när vi talades vid per telefon. "Det finns björn i det här området och om det var en hona med en unge upplevde hon kanske flickorna som ett hot".

Flickorna själva, som piskades svårt av snärtiga vidjor i ungskogen, genom sin hysteriska språngmarsch, berättade att de inte såg en björn utan något mycket mera skrämmande.

"Det var ett monster som hämtat ur en skräckfilm och det gick upprätt på två ben", berättade Tina. "Även om det var groteskt fult liknade det mera en människa än ett djur".

EXTREMT OTILLGÄNGLIGT

Området där en eller flera tänkbara Bigfoots dök upp är extremt otillgängligt, till och med farligt, förutom området där stugorna ligger, med många små gölar och sumpmarker. I dessa skogar har minst fem personer försvunnit spårlöst under årens lopp och aldrig hittats.


Hälsingeskogarna betraktas som något av de vildaste i hela Sverige och här skulle i princip vad som helst kunna dölja sig och undgå upptäckt. Foto: Anders Karlsson, Copyright 2008.


FÖRKLARINGAR: 1) Bollnäs; Härifrån kommer älgjägarna vars hundar blev vettskrämda av det som ylade i skogen. 2) Alfta; Här befann sig älgjägarna när det hände. 3) Ovanåker; Här finns en polisstation. 4) Edsbyn; Här badade tonårsflickorna i en göl. 5) Voxna; Även här har människor stött på eller hört vad man tror är en svensk Bigfoot.

Fru Gustavsson och hennes make inte bara såg en svensk Bigfoot, de hörde den också flera gånger och fann dess exkrementer.

Folk reagerar dessvärre inte på en varelse som detta som en kryptozoolog skulle ha gjort, och därför finns det som vanligt varken fotografier eller videofilmer av det man sett.

"Den kom nästan fram till vår stuga och kunde yla i månljuset med vad som påminde om en mänsklig basröst. Den var väldigt, väldigt djup. Vi såg den mera som en silhuett mot himlen och kom aldrig så nära att vi kunde identifiera vad slags varelse det egentligen var", säger fru Gustavsson. "Den var stor och kraftfull och även om den gav intrycket att vara primitiv var den samtidigt intelligent".


De visslande ljuden kom oftast nattetid enligt vittnena, och det stämmer bra med de ljud av Bigfoot som spelats in i t ex USA. Foto: Gård & Torp, Copyright 2008.

VISSLANDE LJUD

Hon påstår att den hade ett visslande ljud och att de fanns gånger då hon och maken hörde vad som antingen var ett eko, eller ett svar från en annan varelse, som besvarade visslingen.


Fru Gustavsson: " "Den kom nästan fram till vår stuga och kunde yla i månljuset med vad som påminde om en mänsklig basröst. Den var väldigt, väldigt djup". Foto: Anasys AB, 2008, Copyright.

När herr Gustavsson undersökte platsen i dagsljus fann han klassiskt stora fotavtryck i marken, liksom färska exkremeter.

"Extremeterna påminde om mänskligt bajs och först trodde jag också att det var det, men så insåg jag att det låg på platser där en människa aldrig skulle uträtta sina behov", slutar herr Gustavsson.

Hur är det då idag, drygt 20 år senare? Finns det en svensk Bigfoot i det inre av Hälsingland, som kanske emigrerade hit via landbryggan mellan Sverige och Ryssland?

Det handlar om en 300 till 500 mil lång vandring, men ryska Almas, som Bigfoot heter därborta, har vandrat mycket längre sträckor än så enligt de ryska kryptozoologerna, så uppenbarligen är det möjligt.

BOMBARDERADES

Journalisten Bengt Boman på lokaltidningen Ljusnan säger: "Jag minns det inte kristallklart precis eftersom jag jobbade med sporten på den tiden. Men vår lokalkorre i trakten bombarderade oss med rapporter om de mystiska vrålen, det minns jag. Han var ömsom inne på björn, som skulle ha invandrat från Dalarna, ömsom att det var något annat, men ordet Bigfoot nämndes aldrig".

Pensionerade journalisten Allan Nyström: "Jag kom inte fram till vad som åstadkom vrålen, så till slut avskrev jag det som björnar, även om det inte helt stämde.

Det var skogsmänniskor i Alfta, Voxna och Edsbyn som såg och hörde skepnaderna ifråga, men någon bra beskrivning på dem kunde man aldrig ge. Jag tror det var björnar, men jag kan ju ha fel".

Nej, något björnbeteende handlar det inte om. Dessutom stämmer inte vad vittnena sett in på just björn, men det här ska vi återkomma till.

POLISEN MINNS INTE

På polisen i närbelägna Ovanåker säger Sven Berg att han inte minns något om de händelser som ska ha utspelat sig mellan de tre byarna Alfta, Voxna och Edsbyn, men hänvisar mig till polismannen Olle Eklund, som är konvalescent efter en ortopedisk operation och befinner sig i hemmet.

Olle Eklund beskrivs som en djupt hängiven skogsmänniska och det är något han gärna bekräftar när jag får honom på tråden.

"Jag har jagat här uppe sedan 1964 och aldrig hört talas om de varelser du beskriver att folk ska ha sett. 1987 blev jag chef på stationen och hade sådana anmälningar kommit in, hade jag inte glömt bort det", säger Olle Eklund.

Det finns tre hypoteser man kan applicera på den här händelsen, men ingen av dem är riktigt tillfredsställande.

HYPOTESERNA

1) BJÖRNINVANDRING: Kanske var det ändå björnar det handlade om. Flera större familjer som kom från Dalarna och utökade sina territorier genom att slå sig ner i Hälsingland istället, där de är mycket svårare att jaga.

2) EN ELLER FLERA PASSERANDE ALMAS: Kanske var det Almas som vandrat in via Ryssland. Stannade de har de sannerligt vett att ligga lågt. Har de gått vidare någon annanstans lär vi förr eller senare få höra mera om dem, trots att tystnaden varit total i 20 år.


Om Almas, den ryska motsvarigheten till Bigfoot, vandrat in här via Finland, handlar det om en 300 till 500 mil lång vandring, men Almas har vandrat mycket längre sträckor än så enligt de ryska kryptozoologerna, så uppenbarligen är det möjligt (Klickbar bild!).

3) BIGFOOTINVANDRING: Kanske kom ryska Almas en masse till Hälsingland, åren 1985-1990. "En masse" betyder ett hundratal eller ännu mera. I USA har Bigfoot varit så klok att varelsen slagit sig ner i områden med mycket björn, just för att få vara ifred och där har man haft samma problem som hos oss, med att hellre tro på björnar i området än invaderande Bigfoots.

REPORTAGE OCH INTERVJUER 1985 OCH 2008: Jan-Ove Sundberg.  ILLUSTRATIONER: Erik Knatterud. BILDER: Gård & Torp, jakthunden.se, mfl. Copyright GUST © 2008.


Grundat 1997 av Jan-Ove Sundberg. Telefon 0141 21 79 29 eller 070 301 79 29. Denna sida har visats1365 gånger.
Besök Frogpage Kontakta Jan-Ove Sundberg