GUST - Okända djur

GUST's egen forskning visar:
Bigfoot kommer ursprungligen från Europa och finnas fortfarande på kontinenten
Bigfoot har varit lika amerikansk som Ford och Coca Cola. Men nu är det slut med det! Som GUST kan visa i det här reportaget kommer den håriga humanoiden från Europa, och där finns den huvudsakliga mängden med storfötter sannolikt fortfarande! Bilden här ovan är tagen ur en video som vintern 2002 togs i Luxemburg.

Att europeiska kryptozoologer inte sökt de håriga humanoiderna på sin egen bakgård är förstås illa, även om man inte kan kritisera dem för hårt för det.

Jag vet själv hur spännande det är att söka någon annanstans, framför allt utomlands och så långt hemifrån som möjligt, men för trovärdighetens skull måste vi tänka om och börja på vår egen bakgård, där vi inte behöver lägga ut hundratusentals kronor för att komma någonstans.

Att söka hemma har också den fördelen att man kan söka när som helst på året, särskilt när det handlar om en kryptid som Bigfoot.

Då jag bara behärskar svenska, norska och engelska kan jag inte ge er den historiska bakgrunden till den europeiske Bigfoot, men allt eftersom GUST utvecklas hoppas vi kunna engagera folk från andra länder inom unionen, som Frankrike, Spanien, den europeiska delen av Ryssland, det forna Jugoslavien, etc.

Här följer nu de bevis som visar att Bigfoot är europeisk, och har setts för alltifrån 800 år sedan fram till idag:

SIERRA, SPANIEN, FÖR 800 ÅR SEDAN

Senare samma år råkade tre timmerhuggare från byn arbeta i bergen, när en av dem hörde en kvinnlig röst från bakom ett block som täckte ingången till en grotta. Rösten insisterade att hon var den kidnappade Anthoinette Culet.

Hon berättade för de förbluffade skogshuggarna att ett "brunstigt monster" med enorm styrka rövade bort henne och sedan gav henne bröd, frukt och ost att äta.

Samma natt kom varelsen till byn för att söka efter den befriade kvinnan, gick i ett bakhåll och sköts till döds. Odjuret kallades visserligen för en björn, men hade en navel som oss och var i övrigt väldigt människoliknande.

DAUPHINE, FRANKRIKE, PÅ 1700-TALET

Kidnappning av en man. Den unga skogshuggaren Bourne var precis på väg över en kulle på natten för att besöka sin älskade fästmö, när han lyftes rakt upp i luften och hamnade på axeln till en hårig jätte som bar honom till en grotta, där en grupp varelser med långt brunt hår talade med varandra på ett främmande språk.

Den största i gruppen av håriga män var omkring 2,5 meter lång och såg nästan helt mänsklig ut, med långa armar och stora händer.

Efter flera timmars fångenskap tog Bourne fram sin pipa, vilken omedelbart stals ifrån honom. Under den strid om pipan som sedan följde, lyckades Bourne fly. Lokala invånare kallade kidnapparna för "marfolas", som betyder "främlingar".

BRIANCON, FRANKRIKE, I SLUTET AV 1900-TALET

Kidnappning av en man. En man som varit försvunnen i flera dagar återfanns välbehållen sedan han rövats bort av en hårig "skogsman" (homme des bois) och hållits fången med honom och hans familj, som bestod av en kvinna och två barn. Han matades med bär, tills "vildmänniskorna" en dag förlorade allt intresse för honom och han kunde fly.

LÉZIGNAN, SPANIEN, OMKRING 1920

Kidnappning av en kvinna. Ett ungt par som bodde vid foten av Sierra Morena, där de hade sin gård och sina djur, hemsöktes vid ett flertal tillfällen av håriga män på två ben och till slut togs kvinnan i familjen av en "apa", när hon tvättade kläder nere vid en bäck.

Hon hölls fången i en grotta och våldtogs där ett flertal gånger, men lyckades till slut att fly.

Nio månader senare födde hon en flicka, som döptes till Anica och som i trakten blev känd som "orangutangflickan" på grund av sin håriga kropp, långa armar och apliknande mun.

FEAR LIATH MORE, NORRA SKOTTLAND, 1925

Mannen i Grått associeras med berget Ben McDhui, som varelsen tycks vakta. Det handlar om en stor, gråaktig och ganska sräckinjagande varelse. Den sägs förfölja människor som inkräktar på dess revir.

Den enligt uppgift "extremt Bigfoot-liknande" varelsen, har varit en del av skotsk folklore och traditioner i århundraden. Ett vittnesmål beskriver varelsens ansikte som "mänskligt... men ändå inte". Den är känd för att springa, istället för att gå, och har en tendens att springa vid sidan av passerande bilar och titta in i fönstren.

Trots att det handlar om kullar snarare än bergstrakter som i Himalaya, ska man inte underskatta Cairngorm Mountains i Skottland, där t ex toppen Ben MacDhui når en högsta höjd av 1 200 meter.

"AVSKYVÄRDA VARELSER"

Terrängen kring Ben MacDhui är oländig och vädret kan ofta vara oförutsägbart och dåligt. Att klättra i dessa berg är naturlgtvis en stor sport för brittiska bergsbestigare, som dock är väl medvetna om de "avskyvärda varelser" som sägs finnas där.

Mannen i Grått kom till moderna forskares kännedom 1925, sedan en respekterad bergsbestigare och tillika professor vid namn Norman Collie, berättat för Cairngorms Bergsbestigarklubb om en skrämmande upplevelse han haft år 1891.

Collie hade utan problem tagit sig upp på 1 200 meters höjd när han nådde ett område som var insvept i kall dimma. När han vandrade framåt i en frostiga tystnaden, hörde han plötsligt knarrande fotsteg bakom sig.

ENORM STEGLÄNGD

Han fortsatte att gå och ljuden bakom honom fortsatte de också. Collie noterade att de tycktes komma från någon med en enorm steglängd, och som således var mycket längre än vad han själv var.

Han blev räddare och räddare allt eftersom dimman tätnade alltmera och stegen bakom honom höll jämna steg. Till slut greps han av panik och började springa nedför bergssidan, för att undkomma vad det än var som skuggade honom.

Collie sprang och gick omvartannat, tills han nådde basen vid Ben MacDhui och först då släppte paniken. "I hela mitt liv har jag både stått med båda fötterna på jorden och varit en rationell människa i alla lägen, men den fasa jag kände uppe på Cairngorm var den värsta jag någonsin känt och dit går jag aldrig mera tillbaka", intygade professorn för sina andäktigt lyssnande åhörare.

FASANSFULL HÄNDELSE

En annan respekterad bergsbestigare, Dr. A. M. Kellas, framträdde också han i bergsbestigarkretsar och berättade om en annan fasansfull händelse.

Kellas och hans bror Henry hade letat bergskristaller på Ben MacDhui när båda två fick syn på en jättelik humanoid som betraktade dem från en närbelägen bergstopp. Den enda beskrivning de efteråt kunde lämna, var att varelsen var minst två gånger så lång som en fullvuxen människa.