|
Utbud inom OKÄNDA DJUR |
|
Frida tar en titt på
Näcken i Bäcken:
JANNE TROR ATT HANS BILD VISAR ETT OKÄNT DJUR MEN ALLA
KAN INTE SE DEN LILLA VARELSEN
Janne tycker att
den lilla varelsen
påminner om fantasyodjuret Gremlin, från filmen med samma
namn medan jag tycker att det mest av allt liknar huvudet på en
tax. Det ligger nästan mitt i bilden här och beskrivningen
lyder: Stora runda utstående ögon, en långsmal nos och
en mun undertill. Kan du se varelsen?Någon gång mellan 8 och 9 på morgonen den 9 augusti 2000, gick Jan Sundberg och Anders Andersson, från den pågående expeditionen GUST2000, som startat den 1 augusti, på en morgonpromenad då de både hade åldersdiabetes och blodsockret låg för högt. De korsade stora vägen och fortsatte på en liten skogsväg vid sidan av en bäck, som rinner ner från Lifjäll och vidare ut i Seljordsvattnet. MYCKET REGNVATTEN Skogsvägen leder upp till två sommarstugor ett kort stycke från bäcken, som är omkring fyra meter bred och har ett djup av mellan en halv och en meter beroende på hur mycket regnvatten det finns i den. Den här dagen var den högst en halv meter djup. Strax före den plats där skogsvägen svänger bort ifrån bäcken, som ligger i en ravin 3,5 till 4 meter ner, såg Janne hur någonting rörde sig där nere och tolkade det som en bäver. Den rörelsen blev upprinnelsen till en gåta och ett foto som hemsöker honom än i denna dag, åtta år senare. ANALOG CANONKAMERA Janne: "Jag tog några bilder med min dåvarande analoga Canonkamera, nu har jag bytt till en digital Nikon, som jag alltid bar med mig och vilken hade ett 300 mm teleobjektiv, men djuret försvann ur sikte och sedan såg jag inte till det mera". På väg tillbaka ner tog han ytterligare ett 10-tal bilder i bäcken, dels för att naturen är så vild och vacker just där, dels för att "bävern" han sett kan ha varit kvar där nere, antingen delvis dold av vattnet eller bakom en sten eller en trädstam. Händelsen med "bävern" föll i glömska och Kodak i Oslo, som vid den här tiden sponsrade GUST, fick inte in rullarna för framkallning och kopiering förrän än vecka senare. OKÄNT DJUR Kodak behöll sedan bilderna i ytterligare tre veckor på grund av att många betalande kunder prioriterades och det dröjde ända till den 18 september, innan Janne såg dem och bestämde mig för att det fanns ett okänt djur på en av bilderna. Janne igen: "Det okända djuret i bäcken förefaller att ha ett ganska litet, triangelformat ansikte som inte är mer än 10 till 15 cm brett och lika långt. Det har stora, svarta, utstående ögon och en spetsig nos och det är inte helt olikt en tax, även om det naturligtvis inte kan vara en hund. Det har en "knoppliknande" utväxt på huvudet. Ansiktet förefaller att vara kolsvart medan nosen är lite ljusare". UTSTÅENDE ÖGON Beskrivningen stämmer ganska bra med vad en rad vittnen uppgivit om sjöormen Selma, menar han. Selma har också beskrivits ha stora, svarta, utstående ögon och ett knoppliknande bihang på huvudet, vanligen beskrivet som en kam eller små öron. Förr i tiden sa man både nacken och necken om just näcken och neck på engelska betyder som bekant hals. Näcken var således en hals som stack upp ur bäcken och för mig råder det ingen tvekan om att man syftade på ett verkligt djur. Liknande djur sågs och ses fortfarande på Irland och där har man döpt dem till det mera passande namnet "hästålar". TÖMDA PÅ BLOD Hästålarna tog och tar sig in till hästar och kor som betar på stränderna och det finns många ruskiga vittnesmål om hur boskapen sedan försvunnit spårlöst, eller hittats tömda på blod! När jag kom in i Jannes liv dröjde det flera år innan han visade mig bilden av "Näcken i Bäcken" som han vitsigt nog hade döpt hela händelsen till. Han sa ingenting om vad jag skulle se utan höll bara fram en uppförstoring av bilden och väntade spänt. Jag tittade och tittade men kunde inte se någonting annat än grenar och ett lövverk över en forsande bäck i vilken naturfärgade stenar omges av vitt skum och vattenvirvlar. FÖRVÅNAT ANSIKTSUTTRYCK Janne blev väldigt besviken på mig och kom med den ena "ledtråden" efter den andra: "Det finns ett okänt djur på bilden", "Det är ganska litet, gulligt och har ett förvånat ansiktsuttryck", "Det finns till höger i bild", "Man ser mest bara ansiktet, som har stora svarta ögon"... Till slut var han tvungen att peka ut det. Då såg jag vad han menade, men jag fick anstränga min fantasi till det yttersta för att få ihop det till ett okänt djur. Janne: "Jag höll presskonferens i Seljordsvattnet kring den här bilden, ett halvår ca efter den tagits, men blev utskrattad av medierna. Det var väldigt pinsamt. Vad som räddade mig den gången var att kvinnliga journalister stod på min sida. De såg bilden med helt andra ögon än män och höll med mig om atgt där fanns ett okänt litet djur". INTE AV ILLVILJA Hmm. Jag chockade Janne med att säga att dessa media-kvinnor troligtvis hade ljugit för honom. Inte av illvilja utan precis tvärtom. Antingen hade han charmat dem, eftersom Janne faktiskt är bra på sånt, eller så hade de tyckt synd om honom. Det kunde också ha varit en kombination av bådadera. Det hade Janne aldrig tänkt på och precis som de norska media-kvinnorna kände JAG i detta ögonblick stort medlidande för Janne, eftersom han blev så ledsen över det jag sa att han blev riktigt känslosam. Först nu insåg jag också hur mycket Selma betyder för Janne. Det är lite av vinna eller försvinna som gäller och ingenting skulle göra Janne lyckligare än om han kunde bevisa att Seljordsormen fanns, inte ens drömvinsten på lotto! HÄR KOMMER BRASKLAPPEN Men, och här kommer brasklappen som några av er kanske har väntat på. Ju mer jag har tittat på bilden av "Näcken i Bäcken", ju säkrare har jag blivit på att Janne kan ha rätt. Det finns faktiskt en konfiguration i det virvlande vattnet som påminner om huvudet på ett litet djur. Jag ska försöka åskådliggöra det med den här bildserien, som Janne och jag gemensamt kommit överens om: Den som har god fantasi och barnasinnet kvar ser "Näcken i Bäcken" direkt på den här bilden, där den lilla varelsen kikar upp ur vattnet till höger i bild. Foto: Jan Sundberg, Copyright 2000-2008. På den här inzoomningen har varelsen kommit lite mera i centrum och blivit aningen större. Foto: Jan Sundberg, Copyright 2000-2008. Varelsen finns här inom den blåa rutan och nu borde de flesta kunna föreställa sig hur den ser ut, även om det kan ta lite tid. Foto: Jan Sundberg, Copyright 2000-2008. Uppförstoring av varelsens vänstra öga, som precis som Janne hela tiden vidhållit är något utåtstående. Foto: Jan Sundberg, Copyright 2000-2008. Ögat har också samma form som ett "riktigt" öga, dvs. det är mandelformat och har ögonvrår. Foto: Jan Sundberg, Copyright 2000-2008. Här har vi lagt in en mindre bild i vänster överkant för att visa hur man ska tolka den stora ögonbilden. Foto: Jan Sundberg, Copyright 2000-2008. Janne: "Inför presskonferensen som jag samma år höll i Seljord om "Näcken i Bäcken", återvände jag till platsen några dagar före tillsammans med den norska journalisten Audun Hasvik, som är Norges mest skeptiska. Efter lite letande hittade vi den exakta platsen där jag sett djuret. INGEN "ODJURSSTEN" I BÄCKEN Lite grann hade den förändrats men grenarna låg kvar och vattnet strömmade på samma sätt och det tyckte Hasvik inte om, han trodde nämligen att jag antingen hittat på alltihopa eller att det fanns en "odjurssten" i bäcken som exakt såg ut som mitt odjur. Det gjorde det alltså inte". Här är bilden på den exakta plats där Janne såg och fotograferade "Näcken i Bäcken" i augusti 2000. Foto: Jan Sundberg, Copyright 2000-2008. Audun Hasvik, här till höger, letade febrilt efter en sten som kunde förklara vad Janne sett, men till hans stora besvikelse fanns det ingen sådan. Foto: Jan Sundberg, Copyright 2000-2008. Bäcken det handlar om kommer uppifrån Lifjäll, rinner ganska stupbrant nedför fjällsidan, forskar kraftigt där Janne såg det lilla odjuret och... Foto: Jan Sundberg, Copyright 2000-2008. ...lugnar sig någorlunda på planare mark när den rinner förbi Sanden Camping på sin väg ut i Seljordsvattnet. Foto: Jan Sundberg, Copyright 2000-2008. Här delar sig bäcken i en grundare och en djupare del. Den grundare är bara någon meter medan den djupare är två-tre meter, om det nu har någon betydelse i sammanhanget. Foto: Jan Sundberg, Copyright 2000-2008. "Om det stämmer att sjöormarna kommer över bergen som de gamla norska legenderna säger, kan djuret jag såg mycket väl ha kommit via olika vattenvägar och valt just Lifjällsbäcken på sig väg neråt eftersom man via den kommer ut i Seljordsvattnet, vilket ju också framgår av de bilder ni precis har sett", slutar Janne. Seljords Kommun är i Telemark känd som "sjöormskommunen" och har till och med en sjöorm i sitt stadsvapen. Foto: Jan Sundberg, Copyright 2000-2008. Kommunalnämndens gamla ordförande John Kleivstaul, som Janne känt sedan 1977 och fram till hans pensionering 1998, trodde och tror fortfarande på Selma och det är han inte ensam om i den lilla byn med 3.000 själar. Foto: Jan Sundberg, Copyright 2000-2008. Avslutningsvis vill jag säga att jag aldrig kommit på Janne med att ljuga om något kryptozoologiskt han har upplevt, därför tror jag att chansen är stor att han verkligen såg det lilla djuret som ni just har läst om, alltså "Näcken i Bäcken". En dag dyker det förhoppningsvis upp igen och då kan man bara hoppas att någon med kamera åter är på rätt plats vid rätt tidpunkt och får en ännu bättre bild av det. FOTNOT: Brasklapp är ett förbehåll avgivet som försiktighetsåtgärd. I uttryckets ursprungliga bemärkelse är förbehållet hemligt, men det används även om öppna reservationer som syftar till att rentvå en beslutsfattare i känsliga beslut. Uttrycket brasklapp kommer från den svenske
biskopen i Linköping Hans Brask, som satt i riksdagen år
1517. Riksdagen beslutade då att straffa ärkebiskopen Gustav
Trolle och riva fästningen Stäket. Det berättades dock att Brask i hemlighet placerade en lapp under sitt sigill, där han protesterade mot beslutet med formuleringen; "Till denna besegling är jag nödd och tvungen". Brask menade att han blivit tvingad att deltaga i beslutet. Tre år senare, vid rättegången som
föregick Stockholms blodbad,
sägs det att biskop Brask klarade sig undan dödsdomen, genom
att plocka
fram sin lapp ur sigillet. Historien kan vara påhittad och
sigillet har
inte återfunnits. Berättelsen har även tolkats som en historisk
anekdot
för att karakterisera biskopen Brask som person och har gett
upphov
till uttrycket "brasklapp". (Källa: Svenska Wikipedia).
|
| Grundat 1997 av Jan-Ove Sundberg. Telefon 0141 21 79 29 eller 070 301 79 29. | Denna sida har visats109 gånger. |
