Del 3 om teorin att människor levde samtidigt som dinosaurierna:
"Kol14-metoden är lika begränsad som den är opålitlig"

"Kol-14 metoden är relativt säker ungefär 10 000 år bakåt i tiden. Men sedan börjar den plana mer och mer, vilket gör att det blir svårt att veta om föremålet är 30 000 år gammalt eller 40 000 år".

Kol14-metoden används för att åldersbestämma sådant som levt i atmosfären. I luften bildas små mängder av kolisotopen C14 genom kosmisk strålning. C14 har en halveringstid på 5730 år men halten i atmosfären är tack vare nybildningen konstant.

C14-atomerna förekommer i luftens koldioxid som växter tar upp genom fotosyntesen. Halten i växter kommer därför bli samma som halten i atmosfären. Den halten sprider sig sedan vidare till allt som lever av växtlighet på något sätt och det är i stort sett allt levande på jorden.

DÖTT MATERIAL

När trädet eller djuret slutar uppta C14 så minskar mängden stadigt. Genom att mäta halten i ett dött material kan man då uppskatta hur lång tid det gått sedan materialet levde.

Metoden uppfanns år 1948 av Willard F. Libby och det gav honom Nobelpriset i kemi år 1960.

Den enkla formeln är ålder = 5730*log(grundhalt/halt)/log(2) men då tas ingen hänsyn till hur halten C14 varierat lite med tiden.

Eftesom stora mängder C12 släpps ut från fossila bränslen kommer dateringar från tiden 1900-1945 att ges en för hög ålder. 1945-1963 steg halten C14 dramatiskt pga atmosfäriska kärnvapenprov och dateringarna kommer därför att ges för låg ålder.

Grundhalten C14 är just nu 1,2*10^-10 %. Beroende på solaktivitet varierar den lite så metoden har en viss osäkerhet, men man kan ganska säkert säga att resultat är +/-10% av det riktiga så länge materialet inte är äldre än ~50000 år.

YTTERST OEXAKTA

Det som begränsar är känsligheten på mätutrustningen. Äldre material har så låga halter C14 att mätningarna blir ytterst oexakta.

Resultatet av en C14-datering anges i enheten BP (Before Present (Present=1950)). På grund av att halten C14 i atmosfären inte varit konstant hela tiden måste resultatet kalibreras.

För att kunna rekonstruera atmosfärens aktivitet i det förgångna kan man använda sig av trädens årsringar. Cellulosan i en cellvägg återspeglar ca 3 veckors atmosfärsaktivitet.

Det finns ett datorprogram som kan utföra kalibreringen och detta finns gratis att tanka ner på internet. Adressen är: http://www.rlaha.ox.ac.uk/orau/06_ind.htm (Burenhult red. 1999c:118).

TROR INTE PÅ C14

Blivande kemisten Nicolette Nedj, tror inte heller på Kol14-metoden, eller C14 som experterna säger, och konstaterar i ett arbete om den:

Som avslutning på mitt arbete om kol-14 metoden vill jag ta upp att det finns inga radioaktiva dateringsmetoder som är säkra. Det finns exempel då man har tagit levande föremål och daterat dem. Man har då kommit fram till att dessa levande föremål är 2- 27 000 år gamla, vilket på något sätt får mig att tvivla på att metoden är säker.

Förmodligen beror detta exempel på att under den perioden experimentet utfördes, var det en extremt låg halt av kol-14 i atmosfären, vilket måste ha gjort att utslagen blev så felaktiga.

Kol-14 metoden anses förmodligen vara relativt säker ungefär 10 000 år bak i tiden. Men efter börjar kol-14-halten plana ut sig mer och mer, vilket gör att det blir svårt att veta om föremålet är 30 000 år gammalt eller 40 000 år.

RELATIV FELAKTIGHET

Andra exemplen på denna relativa felaktighet är att man har daterat olja- och kolfyndigheter. De har gett utslag på att vara mellan några tusen till tiotusen år. Men enligt evolutionen är olja- och kollagren miljontals år gamla, och därför borde all kol-14 vara sönderfallen för länge sedan.

På grund av att metoden ger så felaktiga mätningar borde det finnas ett litet fel i de antaganden som ligger bakom metoden.

Men utan att vara professor i kemi och fysik vill jag inte dra några förhastade slutsatser, men det kan handla om en simpel kalkylering som ingen brydde sig att dubbelkolla, men som egentligen kunde innehålla ett slarvfel.

För att få fram så korrekta mätningar som möjligt använder man sig av alla de metoder jag skrivit om.

MÄTNINGARNA ANSES OMÖJLIGA

Detta gör man för att jämföra, om man ser att alla mätningar fått fram liknande resultat godtas de. Närmare en tredjedel av alla kol-14 mätningar ignoreras på grund av att de anses omöjliga, som med mitt exempel om det levande föremålet.

Jag skulle vilja sammanfatta detta arbete med att påstå att denna upptäck av kol-14 metoden måste ha påbörjat en arkeologisk revolution, äntligen kunde man ta reda på hur gammalt det man hittade var.

Äntligen fanns det något som kunde fastställa evolutionisternas uträkningar. Jag menar, är det inte evolutionisterna som har det sista ordet när det gäller livet och organismernas utveckling?

FJÄRDE OCH SISTA DELEN I NÄSTA NUMMER: Evolutionisterna trumfkort för att jorden är 5 000 år och att människan levde tillsammans med dinosaurierna.

KÄLLOR: susning.nu, Nicolette Nadj, Mimers Brunn Online. Sammanställning: Jan-Ove Sundberg, GUST © 2004.