|
USA: Tjäna 50 000
på en orm; DANMARK:
Mammutstrån kan ge DNA. MALAYSIA:
Haj med simhudsfötter; NYA
ZEELAND: Fiskare fick kolossbläckfisk; BRASILIEN: Ny pekkarigris
funnen i djungeln; IRLAND:
Svanödla hittad i flod; USA:
Steve Alten trampar vatten; FILIPPINERNA:
Tusentals nya arter funna; KANADA:
Han samlar på falska sjöjungfrur; USA/Storbritannien:
Kryptozoologerna dricker monsterläsk (och Sverige har
världens snyggaste öletiketter!).
USA:
TJÄNA
350 000 PÅ EN ORM
Jodå,
ni
läste rätt, 350 000 svenska kronor får den som kan
fånga en orm åt Bronx Zoo i New York! Fast det får
förstås inte vara vilken orm som helst utan en bjässe
på 30 fot, vilket alltså motsvarar hela nio meter!
Den ska leveras
levande och vid god hälsa, plus att du ska ha alla tillstånd
och annan tillhörande pappersexercis i laga ordning...
Innan ormjakten börjar kan det också vara bra för dig
att känna till följande:
Belöningen
erbjöds redan på
1900-talet av USA:s dåvarande president Theodore Roosevelt,
nära vän
till William T. Hornaday som var chef
på Bronx Zoo vid den tiden. Belöningen började på
10 000 kronor, steg till 75 000 kronor och är nu uppe i 350 000
kronor. Ingen har ännu kasserat in pengarna.
15 METER
LÅNGA
Varför det? Jo, för
att det faktiskt är möjligt att ormar inte blir så
långa. Genom historien har
man kunnat höra berättelser från upptäcksresande
om
ormar som har varit så stora som 9, 12 och till och med 15 meter
långa.
Ett
exempel är en brittisk äventyrare vid namn Percy Fawcett
som 1907 hävdade
att han skjutit en 20 meter lång Anaconda (Eunectes murinus).
Eftersom Fawcett inte tog med sig den döda ormen hem, trodde
få
på hans berättelse.
1959 sade sig en belgisk pilot vid namn Remy Van Lierde, att han
fotograferade en
enorm
orm samtidigt som den slingrade sig över Kongofloden. Ormen
uppskattades till 12-15 meter. Men än en gång saknades dess
kropp och utan kropp ingen trovärdighet.
Guinness
rekordbok skriver att en nätpyton (Python
reticulatus) som dödades på den indonesiska ön
Sulawesi 1912 är
den längsta orm som någonsin
uppmätts, och var hela 12 meter lång. En som kommer
väldigt nära detta mått var en afrikansk klippyton som
sköts till
döds 1932 vid
Elfenbenskusten.
STÖRSTA ORMEN
I FÅNGENSKAP
Den
största orm som har hållits i fångenskap döptes
passande nog till Colossus och tillhörde det numera nedlagda
Havilland Zoo i
Pittsburgh.
När
Colossus anlände från Thailand i mitten på 50-talet
mättes den till
respektabla 7 meter. Med god omvårdnad och en specifik diet som
inkluderade en död gris varje månad, växte den redan
stora reptilen.
När han dog i april
1966 hade Colossus uppnått en rekordlängd på hela 28.5
meter och en vikt på 150 kilo. Tro't den som vill!
För
inte så länge sedan hette
den största och kanske elakaste ormen Samantha, och var en 8 meter
lång nätpyton. Och var fanns då den att beskåda?
På Bronx Zoo, så klart.
När Samantha dog på ålderna höst 2002,
övertogs rekordet av Marci, en annan, 7,5 meter lång
nätpyton på
San Antonio Zoo.
Danmark:
MAMMUTHÅR
KAN GE FORSKARNA
EN KOMPLETT BILD AV HUR DESSA DJUR SÅG UT
Stephan
C. Schuster och
Webb Miller
från delstaten Pennsylvania, som jobbar tillsammans med Thomas
Gilbert
från Köpenhamn och ett stort konsortium, har kommit på
att hår
är den idealiska källan
för gammalt DNA, och bättre än ben och muskler när
det handlar om att
studera gen-sekvenser på utdöda djur.
Deras forskningsresultat publicerades i tidskriften "Science" i
september i fjol och inkluderar gen-sekvenser från
tio
individuella sibiriska mammutar.
Schuster, Miller och Gilbert leder ett team som består av en stor
grupp med museiintender
från USA, Ryssland, Belgien, Danmark, Frankrike, Italien, Sverige
och
Storbritannien.
Forskarteamet
skaffade hår från tio sibiriska mammutar från
norra Sibirien, som dött så långt
tillbaka som för 50 000, 38 000, och
12 000 år sedan.
VETENSKAPLIGA
STUDIER
"DNA
från
ben och muskler brukar oftast förstöras av bakterier och har
sedan varit för lite för att
kunna användas vid vetenskapliga studier," förklarar
Schuster. "Med
data från gen-sekvenser tar det bara 5
minuter att samla allt vi behöver veta".
Data från den studie man sysslar med för närvarande,
ger forskarna möjlighet att få fram genen för en
komplett mammut, vilket naturligtvis öppnar ett hisnande
framtidsperspektiv.
"Vi
insåg
att keratinet i hår kan skydda DNA:ets innehåll från
utomstående faktorer,
alltså det som inte fungerar i andra delar där DNA:t finns,
som i t.ex ben,"
säger Gilbert. "Hår kan också lättare vara rent
från miljöbetingade
föroreningar, såsom bakterier".
Forskarna upptäckte
även att om du tvättar håret
med något slags medel som dödar och tar bort det resterande
DNA:t, finns det
genetiska materialet i håret kvar opåverkat.
GENETISKA
SKILLNADER
"När
metoden att sekvensera DNA från hår blev känd, antog
man att
materialet måste komma från hårrötterna, som
innehåller kända celler, eftersom
hårskaften verkade vara döda, men nu vet vi att
hårskaften i huvudsak innehåller DNA som ligger inpackad i
en slags biologisk plast", förklarar Miller.
"Skyddad på det sättet, kan DNA motstå skador
och lätt
separeras från vilken bakterie som helst, som vill smitta
den. Vi kom
även på att
DNA i hårskaften är berikade med den
speciella typ av DNA som
ofta används vid jämförelser av genetiska skillnader i
en
population".
Flera av hår proverna som
undersöktes var upp till 50 000 år
gamla. Ett av proverna kom från det första mammutarna som
gått på jorden: den så kallade Adamsmammuten, hittad
år 1799 och
utgrävd ur permafrosten mellan 1804 och 1806 av botanisten
Michael Adams och
medlemmar ur Tungusstammen.
Den här mammuten dog för
ungefär 36 000 år sedan.
"Hårprover från detta fynd förvarades på ett
ryskt museum för 200 år
sedan och i rumstemperatur, ändå går det fortfarande
att göra en komplett
analys av den och då använde vi ändå bara 0.2
gram hår",
säger Schuster belåtet.
Hans dröm är att göra en s k molekylär-genisk
analys från mammuthår som insamlats av storheter som
Charles
Darwin, Alexander
von Humboldt och Carl von Linné.
Malaysia:
HAJ MED SIMHUDS-
FÖTTER
Hajbabebisar
med simhudsfötter, finns dom? Jodå, en anställd vid Malaysian
Fisheries
Development Board
(LKIM) i Batu Mang, Penang, gjorde detta ovanliga fynd då hon
fick en 1.7 kg
tung fisk till middag.
Mary
Looi, 48, berättade att hon insåg att det var något
annorlunda med
hajen då hon skulle
laga till en s k tomyamrätt till lunch åt sin familj.
"Det
var precis när jag skulle börja skära i fisken, dagen
efter det att jag köpt den, som jag såg två
simhudsförsedda fötter sticka
ut från den undre delen av
kroppen", berättar hon.
När Looi bertättat
för maken Gooi Man Kaw, 57, vad hon hittat var de överens om
att inte äta av fisken. Enligt kinesik folktro kunde det
nämligen betyda "stor förödelse" att äta fisk med
ovanliga eller konstiga delar.
KASTADE TILLBAKA
DEN
"Jag lämnade tillbaka
fisken till den som fångat den och han blev så
förfärad att han kastade tillbaka den i vattnet",
berättar Looi.
Looi,
som har jobbat för LKIM i 10 år, säger att hon aldrig
har stött på ett så
ovanligt fynd.
När hon kontaktade universitetet
fick hon
tala med Dr. Zulfigar Yasin som är chef för den marina
avdelningen. Han sa att det är första gången som en
fisk
med fötter hittats i malaysiska farvatten.
"Det troliga är att fisken har
simmat in till vår kust från ett helt annat hav, för
så vitt vi på universitetet vet, har fiskar med fötter
tidigare
bara hittats i norra Sulawesi och i Sydafrika", slutar han.
Nya Zeeland:
FISKARE FICK KOLOSSBLÄCKFISK
Den
22 Februari 2007 berättade BBC News, att kolossbläckfisken,
som uppskattningsvis blir 10 meter
lång och väger 450 kilo, oväntat hade infångats.
Fiskare på fartyget
"San Aspiring" ägd av Sanford Seafood Company,
fångade djuret i det
kalla antarktiska Rosshavet. Det fördes upp till ytan
när den som bäst åt på sk tandnotingar som hade
fastnat
på en av båtens fiskelinor.
Exemplaret
är dock
kortare än vad man trott att det skulle vara och
det lär finnas större bläckfiskar än så
här i djupet.
Kolossbläckfiskar, som bara finns
djupt ner i de antarktiska farvatten, är inte större än
jättebläckfiskar (Architeutis
dux), fast mycket tyngre. Arten identifierades först 1925, men
väldigt få exemplar har hittatas.
Brasilien:
NY PEKKARIGRIS FUNNEN I DJUNGELN
En ny art, ett
grisliknande däggdjur
kallad Pekarisvin har hittats i sydöstra Amazonas.
Det är den
största i sitt slag och kan jämföras med en stor hund.
Den nya
besten (Pecari maximus) hittades i Rio
Aripuanã och att det är en unik art har
bekräftats genom genetisk
analys av Leiden Centre for Environmental Sciences i
Nederländerna.
Trots att den är ny för
vetenskapen, har lokalbefolkningen länge känt till djuret.
Tupiindianerna kallade den för Caitetu Munde, som betyder "stora
pekarisvin som lever i
par".
Den holländske biologen Marc van Roosmalen vid University of
Leiden gjorde
nyligen fältundersökningar i området och såg det
ovanliga däggdjuret. "En
dag kollade jag efter några apor, då såg jag tre
pekarisvin som passerade
framför mig helt ljudlöst" säger Van van Roosmalen till
LiveScience. "De
visade sig och försvann utan att göra något väsen
av sig. När jag senare
frågade lokalinvånarna vad jag sett, visade det sig att det
var ett av deras mest jagade djur!".
HOVDJUR
Pekarisvin
är hovdjur,
nära
besläktade med vanliga svin och flodhästar.
Fram tills nu
var
bara tre arter kända för
vetenskapen - den färgade pekarin, den vitläppade pekarin och
Chaccoan pekarin.
Mätningar av kroppen och huvudet visar att den nyfunna är
större än de andra
arterna. Den stora pekarin har längre ben och
pälsmönstret är helt annorlunda, enligt van Roosmalen.
Den nya arten
uppträder också annorlunda än
sina familjemedlemmar, den vitläppade och färgade pekarin.
Dessa två är
väldigt sociala och hittas i stora grupper (ända upp till
hundra djur i samma
grupp om man tittar på den vit läppade pekarin), samtidigt
som den stora
pekarin hittas i smågrupper eller par med en eller två
avkomlingar.
MARKERAR REVIR
Också,
den andra gruppen pekaris gräver i
marken efter rötter och löv. Den stora pekarin äter
huvudsakligen frukt och gräver sällan eller aldrig i marken.
Den
stora pekarin har en körtel med vars hjälp den parar sig och
markerar också ut sitt revir.
"Den nya pekarin
är doftlös och det tror jag är ännu en anpassning
till de stora kattdjuren", säger
han. "Genom
evolutionen har dom inte råd att lukta lika mycket som de andra".
Reviret
till den stora pekarin är begränsad till torra
områden i liten del av
Aripuanã. Forskarna tror därför att den stora
pekari-populationen är liten och
därför bör den nya arten placeras på
rödlistan över utrotningshotade djur.
Irland:
SVANÖDLA
HITTAD I FLOD
Fossilen
av ett sjöhistoriskt sjömonster som levde för
mer än 144 miljoner år sedan har hittats vid en flod i
västra Belfast.
Colin Glenn kan bli känd som Nordirlands Jurassic Park, sedan
ryggraden på en plesiosaurus (svanödla) hittats just
där.
"Chansen för detta är ungefär en på miljonen"
säger Paul Bennet, ansvarig skogsvaktare för parken.
"Den sju centimeter långa ryggradsdelen hittades vid Colin River,
skelettdelen har tillhört ett djur som vi kallar för
"Sjödrake, ett djur som levde här under dinousariernas tid,
när Irland var täckt av hav och låg där Sudan
ligger idag", fortsätter Paul Bennet. "Plesiosauren hade en kort,
rund kropp, fyra fenor, en kort svans, en väldigt lång hals
och ett litet huvud".
Bennet säger att Colin River är rikt
på fossiler och av stort geologiskt intresse. Han har funnit
hajtänder och ett fossil efter en utdöd marin reptil, en
Ichthyosaur, på platsen för en tid sedan. Dessa djur hade
vassa
tänder och snärtiga "snabbstängande" käkar, vilket
blev en dödlig
fälla för andra havslevande djur.
UPP
TILL 20 METER LÅNG
"När jag hittade den, hoppades jag att det skulle vara just en
svanödla, för att en sådan är som att hitta Loch
Ness-odjuret", säger Bennet. "Jag har fått höra att att
reptilen ifråga kan bli upp till 20 meter lång, så
det
här är lika spännande för folket i parken som det
är för mig".
Dr Michael Simms, intendent i paleontologi vid museet i Ulster, har
undersökt fossilen och tror att den kan vara 190
miljoner år gammal.
"Plesiosaurus är ett väldigt ovanligt fynd bland fossilerna
och Colin Glenn hade därför en otrolig tur som hittade just
ett sådant exemplar", säger Dr. Simms.
Plesiosaurus tros ha fångat sitt byte genom att piska ut med sin
långa hals och gripa tag i sitt offer med vassa
tänder. De tros ha ätit fisk, bläckfisk och andra
frisimmande djur; men enligt nya efterforskningar har också visat
att de kunda livnära sig på bottenlevande djur som musslor
och
sniglar".
USA:
STEVE
ALTEN TRAMPAR VATTEN
Det vimlar av
kryptozoologiska filmer i allmänhet och filmer om Nessie i
synnerhet och just därför står
bestsellerförfattaren Steve Alten och
trampar vatten, skulle man kunna säga, eftersom hans böcker
blir på tok för dyra för att kunna överföras
till vita duken.
Filmbolaget New
Line Cinema köpte redan 2005 rättigheterna till boken MEG (om
monsterhajen Megalodon), och hoppades kunna släppa den som film
redan året därpå.
Produktionskostnaderna beräknades till 75 miljoner dollar (drygt
en halv miljard kronor). När budgeten sedan landade på en
miljard kronor, backade New Line Cinema och lade filmen på is.
En miljard kronor är mycket pengar också för Hollywood,
i synnerhet som varken MEG eller Alten är så kända som
författaren själv vill göra gällande.
DYRA
SPECIALEFFEKTER
Enligt fristående bedömare som sett manuskriptet, skulle
enbart specialeffekterna till MEG kosta mellan 300 och 500 miljoner
kronor.
Dessutom innehåller filmen en rad utmaningar i vatten som ingen
ställts inför tidigare; tsunamivågor med tusentals
fiskarter i och en jättehaj som attackerar både fartyg och
en helikopter. Det här har gjort New Line Cinema tveksam till hela
projektet, som flyttats fram undan för undan och nu ligger
för ny bedömning i år.
Steve Alten själv har också bromsat sitt författande,
och säger att han inte tänker börja på boken; "MEG
4: Hell's Aquarium", tills han fått grönt ljus för
filmatiseringen av den första. "Jag behöver filmen för
att ge den fjärde boken den publicitet den behöver",
säger han till film- och nöjestidningen Variety.
Filippinerna:
TUSENTALS
NYA ARTER FUNNA
En internationell
undervattensexpedition till Filippinerna har hittat en skattkammare
utanför ön Panglao som överträffar allt som
forskarna tidigare sett i den vägen och som ger nytt hopp
inför den globala uppvärmningen.
Fyndet inkluderar 1 200 arter av decapoder - tiobenta
varelser som humrar och krabbor, och minst 4 000 mollusker, enligt
expeditionens ledare Philippe Bouchet.
Bouchet, som arbetar vid Naturhistoriska Museet i
Frankrike, är överlycklig över det oväntade fyndet
vid Panglao. "Hundratals dykare har varit nere i området tidigare
men ingen av dessa har upptäckt vad vi nu hittat och det är
både bra och dåligt, men bäst är det för att
fyndet då är helt orört", säger han.
Fyndet gjordes under det s k marina
flerfaldighetsprojektet, som har kartlagt den lilla ön -
belägen 65 km söder om huvudstaden Manilla - med hjälp
av 80 vetenskapsmän och frivilliga från nitton länder.
Kanada:
HAN SAMLAR PÅ FALSKA
SJÖJUNGFRUR
Att
folk kan samla på allting och på de mest oväntade
saker är ju ingenting
nytt, men att någon skulle komma på den smått
befängda idén att samla
på förfalskade sjöjungfrur, det hade väl
ändå ingen trott?
Steve Martin (nej, INTE
skådespelaren nu) säger: "Eftersom det inte finns riktiga
sjöjungfrur måste dom ju vara förfalskade, eller hur?".
Han har en poäng där. Och så här ser några
av skönheterna i hans unika samling ut:
USA/Storbritannien:
KRYPTOZOOLOGERNA
DRICKER MONSTERLÄSK
(Men i Sverige klämmer vi öl a'la Storsjöodjuret!)
Amerikanska och
brittiska kryptozoologer dricker "monsterläsk" påstås
det, men det tillåter vi oss att betvivla eftersom ju alla vet
att Jan-Ove Sundberg på GUST föredrar Bailey's Cream och
varför skulle då hans utländska kollegor, som minsann
inte är kända för att spotta i glasen precis, vara
sämre?
Att alkohol och kryptozoologi inte går ihop
har GUST alltid propagerat för, däremot har de inte
förbjudit starköl till maten eller en kopp kaffe med
likör i, efter dagens sök. Man måste tänka
på det själsliga med, och på trevnaden.
Sedan var det inte
helt oväntat vid Loch Ness det hela började en gång i
tiden, där skottarna erbjöd hugade monsterjägare
behändiga små whiskyflaskor med ett förödande
starkt innehåll, som skulle inmundigas under kalla
höstnätter då dimman rullade in över det
mörka vattnet.
Under senare tid har en rad andra länder hakat på; Kanada
med ett monsteröl som hurrar för Ogopogo, Norge med ett
monsteröl som hyllar Selma; och Sverige med ett extra starkt
öl som befrämjar sökandet efter självaste
Storsjöodjuret.
Och så här ser etiketterna ut från de länder som
idag både har ett sjöodjur och en bryggerinäring
och/eller produktion av brända och destillerade drycker, som
hyllar densamma:
5) LOCH NESS-ODJURET: En av de
snyggaste etiketterna har man tveklöst i Loch Ness, men så
har man också haft lång tid att öva upp sig på,
eftersom mysteriet ju sägs vara hela 1 500 år!
Skottarna är ju dessutom berömda för sin whisky och
under Operation Cleansweep till Loch Ness våren 2001, var Jan-Ove
Sundberg & Co. tvungna att testa om de som låg bakom
"monster-whiskyn" var lika duktiga och enligt hans eget uttalande
så var dom det också. Grattis!
4) FLATMONSTRET: Det här
odjuret döljer sig som alla säkert vet i sjön Flathead i
den amerikanska delstaten Montana. Huruvida det är ett "äkta"
sjöodjur eller bara en mal, ja, därom tvistar de lärde
som de brukar heta. GUST håller på att det
faktiskt är ett monster!
3) BIGFOOT: Enligt tillverkaren av
det här ölet gömmer sig Storfot i Sierra Nevada och
där är det också många som har sett den
håriga jätten enligt BFRO, som är den organisation i
USA som letar och informerar om besten ifråga.
Enligt Loren Coleman är ölet inte dumt det heller, även
om man som kryptozoolog måste vara försiktig med hur
många Storfotsöl man dricker, ja, vem skulle annars tro
på det man eventuellt hittar?
2) KATTDJURSÖL: Mystiska
kattdjur finns det också gott om numera, både i
Storbritannien och USA och det har bryggerierna inte varit sena att
utnyttja, åtminstone inte i USA!
GUST har som ni vet
skrivit om de mystiska kattdjuren flera gånger, men i USA har de
flesta förstås låtit sig luras av vilda hundar,
prärievargar, bergslejon, etc. Skål, i alla fall!
1)
STORSJÖODJURSÖL: Så har vi till slut kommit till
de snyggaste etiketterna alla kategorier och det beror
förstås inte på att odjuret finns i Sverige.
Nähädå, absolut inte. Jämtlands Bryggeri AB har
haft den goda smaken (!) att lansera inte mindre än tre olika
ölsorter med anknytning till Storsjöodjuret, nämligen Jämtländsk Mellan-lager Klass III, som håller 4.2 Vol
%, Jämtlands Påsköl
Klass III, som
håller 6,5 Vol %, och
Påsköl Klass III,
som också håller 6,5 Vol %. Och så här ser de
oslagbart snygga öletiketterna ut:
Hepp, nu är
påsken räddad!
|