Utbud inom OKÄNDA DJUR



USA: Tjäna 50 000 på en orm; DANMARK: Mammutstrån kan ge DNA. MALAYSIA: Haj med simhudsfötter; NYA ZEELAND: Fiskare fick kolossbläckfisk; BRASILIEN: Ny pekkarigris funnen i djungeln; IRLAND: Svanödla hittad i flod; USA: Steve Alten trampar vatten; FILIPPINERNA: Tusentals nya arter funna; KANADA: Han samlar på falska sjöjungfrur; USA/Storbritannien: Kryptozoologerna dricker monsterläsk (och Sverige har världens snyggaste öletiketter!).

USA:
TJÄNA 350 000 PÅ EN ORM


Jodå, ni läste rätt, 350 000 svenska kronor får den som kan fånga en orm åt Bronx Zoo i New York! Fast det får förstås inte vara vilken orm som helst utan en bjässe på 30 fot, vilket alltså motsvarar hela nio meter!

Den ska leveras levande och vid god hälsa, plus att du ska ha alla tillstånd och annan tillhörande pappersexercis i laga ordning...

Innan ormjakten börjar kan det också vara bra för dig att känna till följande:

Belöningen erbjöds redan på 1900-talet av USA:s dåvarande president Theodore Roosevelt, nära vän till William T. Hornaday som var chef på Bronx Zoo vid den tiden. Belöningen började på 10 000 kronor, steg till 75 000 kronor och är nu uppe i 350 000 kronor. Ingen har ännu kasserat in pengarna.

15 METER LÅNGA

Varför det? Jo, för att det faktiskt är möjligt att ormar inte blir så långa. Genom historien har man kunnat höra berättelser från upptäcksresande om ormar som har varit så stora som 9, 12 och till och med 15 meter långa.

Ett exempel är en brittisk äventyrare vid namn Percy Fawcett som  1907 hävdade att han skjutit en 20 meter lång Anaconda (Eunectes murinus). Eftersom Fawcett inte tog med sig den döda ormen hem, trodde få på hans berättelse.

1959 sade sig en belgisk pilot vid namn Remy Van Lierde, att han fotograferade en enorm orm samtidigt som den slingrade sig över Kongofloden. Ormen uppskattades till 12-15 meter. Men än en gång saknades dess kropp och utan kropp ingen trovärdighet.

Guinness rekordbok skriver att en nätpyton (Python reticulatus) som dödades på den indonesiska ön Sulawesi 1912 är den längsta orm som någonsin uppmätts, och var hela 12 meter lång. En som kommer väldigt nära detta mått var en afrikansk klippyton som sköts till döds 1932 vid Elfenbenskusten.

STÖRSTA ORMEN I FÅNGENSKAP

Den största orm som har hållits i fångenskap döptes passande nog till Colossus och tillhörde det numera nedlagda Havilland Zoo i Pittsburgh.

När Colossus anlände från Thailand i mitten på 50-talet mättes den till respektabla 7 meter. Med god omvårdnad och en specifik diet som inkluderade en död gris varje månad, växte den redan stora reptilen.

När han dog i april 1966 hade Colossus uppnått en rekordlängd på hela 28.5 meter och en vikt på 150 kilo. Tro't den som vill!

För inte så länge sedan hette den största och kanske elakaste ormen Samantha, och var en 8 meter lång nätpyton. Och var fanns då den att beskåda? På Bronx Zoo, så klart. När Samantha dog på ålderna höst 2002, övertogs rekordet av Marci, en annan, 7,5 meter lång nätpyton på San Antonio Zoo.

Danmark:

MAMMUTHÅR KAN GE FORSKARNA
EN KOMPLETT BILD AV HUR DESSA DJUR SÅG UT


Stephan C. Schuster och Webb Miller från delstaten Pennsylvania, som jobbar tillsammans med Thomas Gilbert från Köpenhamn och ett stort konsortium, har kommit på att hår är den idealiska källan för gammalt DNA, och bättre än ben och muskler när det handlar om att studera  gen-sekvenser på utdöda djur.

Deras forskningsresultat publicerades i tidskriften "Science" i september i fjol och inkluderar gen-sekvenser från tio individuella sibiriska mammutar.

Schuster, Miller och Gilbert leder ett team som består av en stor grupp med museiintender från USA, Ryssland, Belgien, Danmark, Frankrike, Italien, Sverige och Storbritannien.

Forskarteamet skaffade hår från tio sibiriska mammutar från norra Sibirien, som dött så långt tillbaka som för 50 000, 38 000, och 12 000 år sedan.

VETENSKAPLIGA STUDIER

"DNA från ben och muskler brukar oftast förstöras av bakterier och har sedan varit för lite för att kunna användas vid vetenskapliga studier," förklarar Schuster. "Med data från gen-sekvenser tar det bara 5 minuter att samla allt vi behöver veta".

Data från den studie man sysslar med för närvarande, ger forskarna möjlighet att få fram genen för en komplett mammut, vilket naturligtvis öppnar ett hisnande framtidsperspektiv.

"Vi insåg att keratinet i hår kan skydda DNA:ets innehåll från utomstående faktorer, alltså det som inte fungerar i andra delar där DNA:t finns, som i t.ex ben," säger Gilbert. "Hår kan också lättare vara rent från miljöbetingade föroreningar, såsom bakterier".

Forskarna upptäckte även att om du tvättar håret med något slags medel som dödar och tar bort det resterande DNA:t, finns det genetiska materialet i håret kvar opåverkat.

GENETISKA SKILLNADER

"När metoden att sekvensera DNA från hår blev känd, antog man att materialet måste komma från hårrötterna, som innehåller kända celler, eftersom hårskaften verkade vara döda, men nu vet vi att hårskaften i huvudsak innehåller DNA som ligger inpackad i en slags biologisk plast", förklarar Miller.

"Skyddad på det sättet, kan DNA motstå skador och lätt separeras från vilken bakterie som helst, som vill smitta den. Vi kom även på att DNA i hårskaften är berikade med den speciella typ av DNA som ofta används vid jämförelser av genetiska skillnader i en population".

Flera av hår proverna som undersöktes var upp till 50 000 år gamla. Ett av proverna kom från det första mammutarna som gått på jorden: den så kallade Adamsmammuten, hittad år 1799 och utgrävd ur permafrosten mellan 1804 och 1806 av botanisten Michael Adams och medlemmar ur Tungusstammen.

Den här mammuten dog för ungefär 36 000 år sedan.

"Hårprover från detta fynd förvarades på ett ryskt museum för 200 år sedan och i rumstemperatur, ändå går det fortfarande att göra en komplett analys av den och då använde vi ändå bara 0.2 gram hår", säger Schuster belåtet.

Hans dröm är att göra en s k molekylär-genisk analys från mammuthår som insamlats av storheter som Charles Darwin, Alexander von Humboldt och Carl von Linné.


Malaysia:
HAJ MED SIMHUDS-
FÖTTER

Hajbabebisar med simhudsfötter, finns dom? Jodå, en anställd vid Malaysian Fisheries Development Board (LKIM) i Batu Mang, Penang, gjorde detta ovanliga fynd då hon fick en 1.7 kg tung fisk till middag.

Mary Looi, 48, berättade att hon insåg att det var något annorlunda med hajen då hon skulle laga till en s k tomyamrätt till lunch åt sin familj.

"Det var precis när jag skulle börja skära i fisken, dagen efter det att jag köpt den, som jag såg två simhudsförsedda fötter sticka ut från den undre delen av kroppen", berättar hon. 

När Looi bertättat för maken Gooi Man Kaw, 57, vad hon hittat var de överens om att inte äta av fisken. Enligt kinesik folktro kunde det nämligen betyda "stor förödelse" att äta fisk med ovanliga eller konstiga delar.

KASTADE TILLBAKA DEN

"Jag lämnade tillbaka fisken till den som fångat den och han blev så förfärad att han kastade tillbaka den i vattnet", berättar Looi.

Looi, som har jobbat för LKIM i 10 år, säger att hon aldrig har stött på ett så ovanligt fynd.

När hon kontaktade universitetet fick hon tala med Dr. Zulfigar Yasin som är chef för den marina avdelningen. Han sa att det är första gången som en fisk med fötter hittats i malaysiska farvatten.

"Det troliga är att fisken har simmat in till vår kust från ett helt annat hav, för så vitt vi på universitetet vet, har fiskar med fötter tidigare bara hittats i norra Sulawesi och i Sydafrika", slutar han.

Nya Zeeland:
FISKARE FICK KOLOSSBLÄCKFISK

Den 22 Februari 2007 berättade BBC News, att kolossbläckfisken, som uppskattningsvis blir 10 meter lång och väger 450 kilo, oväntat hade infångats.

Fiskare på fartyget "San Aspiring" ägd av Sanford Seafood Company, fångade djuret i det kalla antarktiska Rosshavet. Det fördes upp till ytan när den som bäst åt på sk tandnotingar som hade fastnat på en av båtens fiskelinor.

Exemplaret är dock kortare än vad man trott att det skulle vara och det lär finnas större bläckfiskar än så här i djupet.

Kolossbläckfiskar, som bara finns djupt ner i de antarktiska farvatten, är inte större än jättebläckfiskar (Architeutis dux), fast mycket tyngre. Arten identifierades först 1925, men väldigt få exemplar har hittatas.

Brasilien:

NY PEKKARIGRIS FUNNEN I DJUNGELN

En ny art, ett grisliknande däggdjur kallad Pekarisvin har hittats i sydöstra  Amazonas.

Det är den största i sitt slag och kan jämföras med en stor hund. Den nya besten (Pecari maximus) hittades i Rio Aripuanã och att det är en unik art har bekräftats genom genetisk analys av Leiden Centre for Environmental Sciences i Nederländerna.

Trots att den är ny för vetenskapen, har lokalbefolkningen länge känt till djuret. Tupiindianerna kallade den för Caitetu Munde, som betyder "stora pekarisvin som lever i par".

Den holländske biologen Marc van Roosmalen vid University of Leiden gjorde nyligen fältundersökningar i området och såg det ovanliga däggdjuret. "En dag kollade jag efter några apor, då såg jag tre pekarisvin som passerade framför mig helt ljudlöst" säger Van van Roosmalen till LiveScience. "De visade sig och försvann utan att göra något väsen av sig. När jag senare frågade lokalinvånarna vad jag sett, visade det sig att det var ett av deras mest jagade djur!".

HOVDJUR

Pekarisvin är hovdjur, nära besläktade med vanliga svin och flodhästar.

Fram tills nu var bara tre arter kända för vetenskapen - den färgade pekarin, den vitläppade pekarin och Chaccoan pekarin. Mätningar av kroppen och huvudet visar att den nyfunna är större än de andra arterna. Den stora pekarin har längre ben och pälsmönstret är helt annorlunda, enligt van Roosmalen.

Den nya arten uppträder också annorlunda än sina familjemedlemmar, den vitläppade och färgade pekarin. Dessa två är väldigt sociala och hittas i stora grupper (ända upp till hundra djur i samma grupp om man tittar på den vit läppade pekarin), samtidigt som den stora pekarin hittas i smågrupper eller par med en eller två avkomlingar.

MARKERAR REVIR

Också, den andra gruppen pekaris gräver i marken efter rötter och löv. Den stora pekarin äter huvudsakligen frukt och gräver sällan eller aldrig i marken. Den stora pekarin har en körtel med vars hjälp den parar sig och markerar också ut sitt revir.

"Den nya pekarin är doftlös och det tror jag är ännu en anpassning till de stora kattdjuren", säger han. "Genom evolutionen har dom inte råd att lukta lika mycket som de andra".

Reviret till den stora pekarin är begränsad till torra områden i liten del av Aripuanã. Forskarna tror därför att den stora pekari-populationen är liten och därför bör den nya arten placeras på rödlistan över utrotningshotade djur.

Irland:
SVANÖDLA HITTAD I FLOD

Fossilen av ett sjöhistoriskt sjömonster som levde för mer än 144 miljoner år sedan har hittats vid en flod i västra Belfast.

Colin Glenn kan bli känd som Nordirlands Jurassic Park, sedan ryggraden på en plesiosaurus (svanödla) hittats just där.
"Chansen för detta är ungefär en på miljonen" säger Paul Bennet, ansvarig skogsvaktare för parken.

"Den sju centimeter långa ryggradsdelen hittades vid Colin River, skelettdelen har tillhört ett djur som vi kallar för "Sjödrake, ett djur som levde här under dinousariernas tid, när Irland var täckt av hav och låg där Sudan ligger idag", fortsätter Paul Bennet. "Plesiosauren hade en kort, rund kropp, fyra fenor, en kort svans, en väldigt lång hals och ett litet huvud".

Bennet säger att Colin River är rikt på fossiler och av stort geologiskt intresse. Han har funnit hajtänder och ett fossil efter en utdöd marin reptil, en Ichthyosaur, på platsen för en tid sedan. Dessa djur hade vassa tänder och snärtiga "snabbstängande" käkar, vilket blev en dödlig fälla för andra havslevande djur.

UPP TILL 20 METER LÅNG

"När jag hittade den, hoppades jag att det skulle vara just en svanödla, för att en sådan är som att hitta Loch Ness-odjuret", säger Bennet. "Jag har fått höra att att reptilen ifråga kan bli upp till 20 meter lång, så det här är lika spännande för folket i parken som det är för mig".

Dr Michael Simms, intendent i paleontologi vid museet i Ulster, har undersökt fossilen och tror att den kan vara 190 miljoner år gammal.

"Plesiosaurus är ett väldigt ovanligt fynd bland fossilerna och Colin Glenn hade därför en otrolig tur som hittade just ett sådant exemplar", säger Dr. Simms.

Plesiosaurus tros ha fångat sitt byte genom att piska ut med sin långa hals och gripa tag i sitt offer med vassa tänder. De tros ha ätit fisk, bläckfisk och andra frisimmande djur; men enligt nya efterforskningar har också visat att de kunda livnära sig på bottenlevande djur som musslor och sniglar".

USA:
STEVE ALTEN TRAMPAR VATTEN

Det vimlar av kryptozoologiska filmer i allmänhet och filmer om Nessie i synnerhet och just därför står bestsellerförfattaren Steve Alten och trampar vatten, skulle man kunna säga, eftersom hans böcker blir på tok för dyra för att kunna överföras till vita duken.

Filmbolaget New Line Cinema köpte redan 2005 rättigheterna till boken MEG (om monsterhajen Megalodon), och hoppades kunna släppa den som film redan året därpå.

Produktionskostnaderna beräknades till 75 miljoner dollar (drygt en halv miljard kronor). När budgeten sedan landade på en miljard kronor, backade New Line Cinema och lade filmen på is.

En miljard kronor är mycket pengar också för Hollywood, i synnerhet som varken MEG eller Alten är så kända som författaren själv vill göra gällande.

DYRA SPECIALEFFEKTER

Enligt fristående bedömare som sett manuskriptet, skulle enbart specialeffekterna till MEG kosta mellan 300 och 500 miljoner kronor.

Dessutom innehåller filmen en rad utmaningar i vatten som ingen ställts inför tidigare; tsunamivågor med tusentals fiskarter i och en jättehaj som attackerar både fartyg och en helikopter. Det här har gjort New Line Cinema tveksam till hela projektet, som flyttats fram undan för undan och nu ligger för ny bedömning i år.

Steve Alten själv har också bromsat sitt författande, och säger att han inte tänker börja på boken; "MEG 4: Hell's Aquarium", tills han fått grönt ljus för filmatiseringen av den första. "Jag behöver filmen för att ge den fjärde boken den publicitet den behöver", säger han till film- och nöjestidningen Variety.

Filippinerna:
TUSENTALS NYA ARTER FUNNA

En internationell undervattensexpedition till Filippinerna har hittat en skattkammare utanför ön Panglao som överträffar allt som forskarna tidigare sett i den vägen och som ger nytt hopp inför den globala uppvärmningen.

Fyndet inkluderar 1 200 arter av decapoder - tiobenta varelser som humrar och krabbor, och minst 4 000 mollusker, enligt expeditionens ledare Philippe Bouchet.

Bouchet, som arbetar vid Naturhistoriska Museet i Frankrike, är överlycklig över det oväntade fyndet vid Panglao. "Hundratals dykare har varit nere i området tidigare men ingen av dessa har upptäckt vad vi nu hittat och det är både bra och dåligt, men bäst är det för att fyndet då är helt orört", säger han.

Fyndet gjordes under det s k marina flerfaldighetsprojektet, som har kartlagt den lilla ön - belägen 65 km söder om huvudstaden Manilla - med hjälp av 80 vetenskapsmän och frivilliga från nitton länder.


Kanada:
HAN SAMLAR PÅ FALSKA SJÖJUNGFRUR

Att folk kan samla på allting och på de mest oväntade saker är ju ingenting nytt, men att någon skulle komma på den smått befängda idén att samla på förfalskade sjöjungfrur, det hade väl ändå ingen trott?

Steve Martin (nej, INTE skådespelaren nu) säger: "Eftersom det inte finns riktiga sjöjungfrur måste dom ju vara förfalskade, eller hur?". Han har en poäng där. Och så här ser några av skönheterna i hans unika samling ut:



















USA/Storbritannien:

KRYPTOZOOLOGERNA DRICKER MONSTERLÄSK
(Men i Sverige klämmer vi öl a'la Storsjöodjuret!)
Amerikanska och brittiska kryptozoologer dricker "monsterläsk" påstås det, men det tillåter vi oss att betvivla eftersom ju alla vet att Jan-Ove Sundberg på GUST föredrar Bailey's Cream och varför skulle då hans utländska kollegor, som minsann inte är kända för att spotta i glasen precis, vara sämre?

Att alkohol och kryptozoologi inte går ihop har GUST alltid propagerat för, däremot har de inte förbjudit starköl till maten eller en kopp kaffe med likör i, efter dagens sök. Man måste tänka på det själsliga med, och på trevnaden.

Sedan var det inte helt oväntat vid Loch Ness det hela började en gång i tiden, där skottarna erbjöd hugade monsterjägare behändiga små whiskyflaskor med ett förödande starkt innehåll, som skulle inmundigas under kalla höstnätter då dimman rullade in över det mörka vattnet.

Under senare tid har en rad andra länder hakat på; Kanada med ett monsteröl som hurrar för Ogopogo, Norge med ett monsteröl som hyllar Selma; och Sverige med ett extra starkt öl som befrämjar sökandet efter självaste Storsjöodjuret.

Och så här ser etiketterna ut från de länder som idag både har ett sjöodjur och en bryggerinäring och/eller produktion av brända och destillerade drycker, som hyllar densamma:

5) LOCH NESS-ODJURET: En av de snyggaste etiketterna har man tveklöst i Loch Ness, men så har man också haft lång tid att öva upp sig på, eftersom mysteriet ju sägs vara hela 1 500 år!

Skottarna är ju dessutom berömda för sin whisky och under Operation Cleansweep till Loch Ness våren 2001, var Jan-Ove Sundberg & Co. tvungna att testa om de som låg bakom "monster-whiskyn" var lika duktiga och enligt hans eget uttalande så var dom det också. Grattis!


4) FLATMONSTRET: Det här odjuret döljer sig som alla säkert vet i sjön Flathead i den amerikanska delstaten Montana. Huruvida det är ett "äkta" sjöodjur eller bara en mal, ja, därom tvistar de lärde som de brukar heta. GUST håller på att det faktiskt är ett monster!


3) BIGFOOT: Enligt tillverkaren av det här ölet gömmer sig Storfot i Sierra Nevada och där är det också många som har sett den håriga jätten enligt BFRO, som är den organisation i USA som letar och informerar om besten ifråga.

Enligt Loren Coleman är ölet inte dumt det heller, även om man som kryptozoolog måste vara försiktig med hur många Storfotsöl man dricker, ja, vem skulle annars tro på det man eventuellt hittar?


2) KATTDJURSÖL: Mystiska kattdjur finns det också gott om numera, både i Storbritannien och USA och det har bryggerierna inte varit sena att utnyttja, åtminstone inte i USA!

GUST har som ni vet skrivit om de mystiska kattdjuren flera gånger, men i USA har de flesta förstås låtit sig luras av vilda hundar, prärievargar, bergslejon, etc. Skål, i alla fall!

1) STORSJÖODJURSÖL: Så har vi till slut kommit till de snyggaste etiketterna alla kategorier och det beror förstås inte på att odjuret finns i Sverige. Nähädå, absolut inte. Jämtlands Bryggeri AB har haft den goda smaken (!) att lansera inte mindre än tre olika ölsorter med anknytning till Storsjöodjuret, nämligen Jämtländsk Mellan-lager Klass III, som håller 4.2 Vol %, Jämtlands Påsköl Klass III, som håller 6,5 Vol %, och Påsköl Klass III, som också håller 6,5 Vol %. Och så här ser de oslagbart snygga öletiketterna ut:





Hepp, nu är påsken räddad!



Grundat 1997 av Jan-Ove Sundberg. Telefon 0141 21 79 29 eller 070 301 79 29. Denna sida har visats316 gånger.
Besök Frogpage Kontakta Jan-Ove Sundberg