Afrika:
LEJONÄTANDE MONSTERAPA HITTAD I KONGO

Djupt inne i den kongolesiska djungeln finns ett gäng apor som dödar lejon, fångar fisk och till och med ylar mot månen, enligt legenderna. Lokala jägare har berättat om massiva varelser som tycks vara en hybridform mellan en chimpans och en gorilla. 

Finns då verkligen den lejonätande monsterapan? Svaret är ja! Då de bott på en av de blodigaste och mest konfliktfyllda platserna i världen, nämligen Kongos demokratiska republik, där ett inbördeskrig aldrig tagit slut, har den mystiska apan inte kunnat studeras av västerländska forskare.

Att nå fram till området betyder farliga förhandlingar med oberäkneliga fraktioner av gerilla, och dessutom ligger apornas hemvist i en nästan ogenomtränglig djungel där få vita män hittills satt sin fot.

YETI-LIKNANDE ART

Trots dessa nästan oöverkomliga svårigheter har en handfull forskare lyckats studera djuren. En tidig spekulation var att djuren var en yeti-liknande art eller en hybridform mellan en chimpans och en gorilla.

Dessa antaganden har nu kunnat avskrivas och sanningen har visat sig vara ännu mera fascinerande. Aporna är en population av superstora chimpanser med en unik kultur - som till och med dödar och äter lejon! 

De färskaste och mest detaljerade uppgifterna om de nyfunna aporna kommer från Cleve Hicks, vid universitetet i Amsterdam, som har tillbringat 18 månader hos de s k Biliaporna (Bili är den stad i Kongo som ligger närmast aporna).

INTRESSANT UPPTÄCKT

En av teamets intressantaste upptäckter är att Biliaporna, i motsats till sina släktingar, kan tillkalla sina fränder genom att befinna sig på samma plats i flera dagar.

När han undersökte saken träffade han på en Biliapa som festade på liket efter en leopard. Hicks kan inte vara hundraprocentigt säker på att djuret dödats av chimpansen, men fyndet tyder på att deras kapacitet att döda även lejon kan vara sann.

"Vad vi funnit är en nästan helt ny chimpanskultur", säger Hicks. Andra forskare har tidigare bara fått glimtar av Biliaporna och kunnat ta nattbilder med kamerafällor.

LOKALKÄNNEDOM

Hicks och hans team använde sig av infödingarnas lokalkännedom, för att komma närmare Biliaporna och kunna fotografera dem.

"Vi fick kännedom om Biliaporna från en av våra spårare, som brukar fiska i området", fortsätter Hicks. "Han kallade den delen av djungeln för magisk och det är också en väldigt speciell plats".

De tvingades fotvandra 40 km för att komma dit. Träsken var fulla med hungriga krokodiler, det fanns gott om livsfarliga ormar, det fanns kvicksand på sina håll och utan spårare skulle de ha försvunnit och aldrig avhörts igen. När teamet slutligen nådde fram möttes de av apor som inte var rädda för människan.

FLYR DIREKT

Chimpanser längs Afrikas få vägar flyr direkt vid åsynen av en människa, eftersom de vet vilka konsekvenser det blir av deras vapen. Dessa apor kom dem istället till mötes.

Hicks rapporterade att han fann en unik apkultur. Olikt alla andra apor man känner till bäddar Biliaporna ner sig i nästen på marken, när det är sovdags. Femton sådana nästan hittades runt ett enda träd.

"Hur dom klarar att sova på marken när trakten kryllar av lejon, leoparder och andra stora kattdjur liksom även vilda elefanter och bufflar, är en gåta", säger Hicks.

"Jag vill inte kalla dom aggressiva, men de kan mycket väl livnära sig på vissa av kattdjuren och då är det inte längre så konstigt att de lämnas ifred". Han poängterar att Biliaporna däremot inte ylar mot månen. "Det är bara skrock".

OKÄNDA NÄSTEN

"Marknästena är väldigt stora och eftersom vi nyligen upptäckt dem vet vi inte något om dem än", säger Colin Groves. "De är helt okända på andra platser i världen". Groves är expert på morfologi hos primater och finns på Australienska Nationaluniversitetet i Canberra. Han har sett Biliapornas nästen på plats i Afrika.

Han tillägger att Biliaporna också har vad han kallar en "förkrossande kultur" - som i det här sammanhanget betyder att de löser sina problem på ett väldigt våldsamt sätt.

Colin Groves och de andra forskarna har nämligen funnit hundratals snigelskal och hårda frukter som krossats i jakt på mat, sett Biliapor som sprungit med hela termitstackar till klipporna för att krossa dem och även funnit sköldpaddor som slagits mitt itu för att aporna skulle komma åt dess ätliga delar.

FISKAR EFTER MYROR

Precis som chimpanspopulationerna i andra delar av Afrika, använder Biliaporna metspön då de fiskar efter myror, men deras verktyg är så långa som 2,5 meter.

Det mest spännande med populationen är dock att dessa chimpanser är större än någon har kunnat tänka sig och kanske också de enda kvarvarande primaten av sin storlek.

Cleve Hicks och hans kollega Jeroen Swinkels har gått igenom 7 000 kvadratkilometer djungel och funnit Biliapor överallt, så den unika kulturen är mera utbredd än vad man trott.

En baby-mammut som nyligen grävdes fram ur permafrosten i nordvästra Sibirien kan vara den bäst bevarade någonsin, enligt forskarna. Det frusna kadavret har skickats till Japan för en mera detaljerad studie.

Den sex månader gamla honan upptäcktes på Yamal-halvön i Ryssland och tros ha dött för 10 000 år sedan. Djurets snabel och ögon är fortfarande intakta och det har också en del av pälsen kvar.

Det 130 cm höga och 50 kg tunga sibiriska exemplaret daterar sig till den senaste istiden, när de stora besterna försvann från planeten. Det hittades av en renskötare den 4 i maj i år. Yuri Khudi mer eller mindre snubblade över kadavret när han fotvandrade längs Yuribei-floden i Rysslands autonoma Yamal-Nenets-distrikt.

VÄRDEFULLT FYND

"Mammuten har inga defekter förutom att dess svans har bitits av", säger Alexei Tikhonov, vice direktör för Zoologiska Institutet vid den Ryska Vetenskapsakademin och medlem av en rysk delegation som fått ta del av fyndet. "När det gäller bibehållna forntidsdjur, betraktar vi det här som världens mest värdefulla fynd".

Larry Agenbroad, chef för Mammutforskningscentret i South Dakota, USA, säger: "Att hitta en ung mammut i vilken kondition som helst är helt unikt". Dr Agenbroad tillägger att amerikanska forskare bara känner till tre andra exemplar sedan tidigare.

LIVSKRAFTIG DNA

Vissa forskare hoppas nu att välbevarad sperma eller andra celler som innehåller livskraftig DNA, ska kunna användas för att klona fram en livs levande mammut.

"När vi fick tag i den s k Jarkov-mammuten [som 1997 hittades infrusen i Taimyr i Siberien], sa genetikerna: Om du ger oss tillräckligt bra DNA, kan vi ge dig en babymammut inom 22 månader", säger Dr. Agenbroad till BBC News.

Jarkov-mammuten gav inte forskarna DNA av tillräckligt hög kvalitet, men många tror att det idag bara är en tidsfråga innan man hittar rätt mammut i Sibirien.

RYSKA BANDITGÄNG

Dr Agenbroad varnar samtidigt för att den vetenskapligt värdefulla mammuten lika gärna kan gå förlorad till de ryska banditgäng som idag sysslar med försäljning av allt ifrån elfenben till skinn, hår och andra kroppsdelar.

Staden Yakutsk är Rysslands östligaste som sysslar just med den här sortens affärer. Lokalbefolkningen söker kontinuerligt av den sibiriska permafrosten efter lämningar att sälja, och enligt Dr Agenbroad vet man att fler kadaver idag faller i händerna på uppköpare än vad som kommer forskarna till godo.

INGEN BRYR SIG

"Uppköparna säljer till samlare och dessa bygger sedan upp en olaglig bank med forntida djur", förklarar han. "Ursprungligen handlade man med elefenben, idag är det allt möjligt. Du kan idag gå på vilken fossilmarknad som helst på Internet och där hitta mammuthår för 400 kr per tum hår (2,5 cm). Den här marknaden har svällt bortom alla proportioner och trots att ryska myndigheter deklarerat att alla lämningar efter mammutar tillhör staten, är det ingen som bryr sig".

Yamal-mammuten har förts till Jikei-universitetet i Tokyo i Japan, fär ett team som leds av professor Naoki Suzuki kommer att utföra omfattande studier på kadavret, inklusive datorröntgen på dess inre organ.

TROLIGA TEORIER

Mammuten dök upp på jorden för 4,8 miljoner år sedan. Vad som orsakade deras försvinnande under den förra istiden är oklart, men de troligaste teorierna är klimatförändringar, överjakt av dåtidens jägare eller en kombination av båda dera.

En population av mammutar levde isolerade på Rysslands avlägsna ö Wrangel, fram till för bara 5 000 år sedan.

Den 15 augusti kom ett dramatisk telegram från den ryska nyhetsbyrån Interfax. I det berättades det att ryska fiskare på ön Sakhalin hittat resterna efter en död svanödla. Amerikanska forskare var dock snabba med att avskriva det som en död brugd och ryssarna godtog det. Idag är man inte lika säkra.

Vladimir Bedzhisov, som är chef för kulturdepartementet i regionen, kopplades in på fallet och var snart själv lika imponerad som de som gjort fyndet. 

 

Djuret var enligt fiskarna 7 meter långt, mörkgrått till färgen och täckt med fina hår, vars strån mätte 5 cm. Stjärten var en meter lång och 40 cm i diameter. 

 

Bedzhisov kontaktade Yuzhno-Sajalinsk-museet i Sakhalin, som lovade att skicka en expert för att studera kadavret närmare. Det har nu gjorts men vad som sedan följt är tystnad. Dödstystnad.

TIGER SOM MUREN

Fiskarna på Sakhalin kan bara tolka det på ett sätt: "Det är mörkläggning och ingenting annat", säger Igor Burtsjev, som var med och hittade kadavret. "Både våra forskare och de västerländska kollegorna vet att den värld de målat upp för oss gräsrötter till största delen är felaktig, och det enda som kan avslöja det är just sådana här fynd, därför tiger man som muren!".

Myndigheterna på Sakhalin är av ungefär samma åsikt även om man inte vill bekräfta det och har idag släppt inte mindre än 18 bilder av det märkliga kadavret av vilka GUST här publicerar dem alla:

Den ryska ön Sakhalin ligger inte långt från Japans nordligaste spets och i farvatten som politiskt sett är mycket oroliga, med sin omedelbara närhet till både Kina och Korea. Här finns gott om valar och andra marina däggdjur, som efter hänsynslös jakt av bl a Japan nu är på gränsen till utrotning.

Vet DU vad djuret på bilden här ovan är? Under juni i år spred folk i Basra i Irak ryktet att djuret här ovan, "en björnliknande varelse", attackerade folk på nätterna och slet dem i stycken med sina stora klor. Tre människor var döda och sex svårt skadade.

Lantbrukare i Garmat Ali, Abu Skheer, Jisr och Shikhatta var så uppjagade att de satte ut beväpnade vakter för att försöka skydda sig mot det "livsfarliga odjuret".

Hans närmaste granne Mudhar Nazar intervjuades av den arabiska dagstidningen "Al-Hayat", och berättade: "Det ser ut som en hund men har ett huvud som en björn. Det har korta tassar med 15 cm långa klor, och en penis som liknar människans och det är aktivt framför allt på natten".

Flera "odjur" blev så småningom infågade och dödade - upp till 28 stycken, enligt lokalbefolkningen - och mobilvideos av dem lades ut på irakiska hemsidor och forum.

ALLÄTANDE DÄGGDJUR

Där visade det sig att det i själva verket handlade om en svingrävling - ett allätande däggdjur som finns på den arabiska halvön men framför allt i Sydostasien.

Wikipedia, den fria encyklopedin, har följande fakta om djuret:
"I stort sett liknar svingrävlingen den europeiska grävlingen men den har en längre nos som saknar hår så att den liknar svindjurens tryne.

Pälsen är på djurets rygg grågul till svart och på buken samt extremiteterna helt svart. I det vita ansiktet finns svarta remsor som går från nosen till öronen. Även öronen själv, halsen och svansen är vit.

En annan skillnad till den europeiska grävlingen är de långa böjda klorna. Kroppens längd ligger mellan 55 och 70 cm, svanslängden mellan 12 och 17 cm och vikten mellan 7 och 14 kg".

FOTNOT: Tre videofilmer av svingrävlingen ligger HÄR.

Skogvaktare i Italiens norra alper har efter rykten i flera decennier kunnat bevisa att det verkligen finns en bergsget som är albino - och i samråd med en enhällig lokalbefolkning döpt den till "snöflingan".

Skogsvaktarna tog bilden här ovan (som bara är en av många) när "snöflingan" klättrade med sin mor på 300 meters höjd över Les Laures-dalen i nordvästra delen av Val d'Aosta, enligt Christian Chioso, som är chef för Italiens motsvarighet till Naturvårdsverket i den här delen av landet.

Eftersom det förekommer mycket tjuvjakt i Italiens norra alper, inte minst på fågel men också på andra djur, passade Chioso på att ge dem en skarp varning när han fick tillfälle att berätta om "snöflingan" i TV-nyheterna: "Den som tjuvskjuter snöflingan kommer att få med mig personligen att göra och jag lovar att den tjuvjägaren aldrig mera kommer att kunna hålla i ett gevär!".