Utbud inom OKÄNDA DJUR



STORBRITANNIEN: Demonen från Dartmoor avslöjad. AUSTRALIEN: Hajens bitkraft visas i 3D; Sköldpadda uppfallad efter Steve Irwin. JAPAN: Jättekrabba mättar hel familj. USA: Svart puma fångades i Florida; Krokodiltårarna är äkta! ITALIEN: Här är hästen som blev en sebra. TIBET: Yetispår såldes till monsterpris. FILIPPINERNA: Flygande räv hittad på ön Mindoro. USA: Joe tjänar pengar på Bigfoot SVERIGE MFL LÄNDER: Jättetrögdjuret var litet som en hund.

England:

DEMONEN FRÅN DARTMOOR AVSLÖJAD


När bilder började cirkulera som påstods visa ett odjur som hemsökte de klassiska Dartmoor-hedarna, isades inte blodet i ådrorna på Lucinda Reid, som omedelbart kände igen "Demonen från Dartmoor" som sin älsklingshund! Den två år gamla Newfoundlandhunden, som lystrar till namnet Troy, sägs trots sin storlek dessutom vara from som ett lamm.


Lucinda Reid bor alldeles intill den plats där bilder av "odjuret" nyligen togs (och som GUST visade i förra numret) och just där brukar hon också rasta sin livskamrat. "Jag blev helt chockad över att man utmålade Troy som ett odjur och ett monster", säger hon idag. "Jag såg direkt att det var han, det ser man nämligen både på formen och på det sätt han rör sig".


Lucinda Reid bo0r med sin pojkvän Phil Hervin och parets 5-åriga dotter Summer i byn Newton Abbot, i Devon, och säger att det inte är första gången som någon misstar hennes stora lurviga älskling för just ett odjur när hon rastar Troy just på hedarna.

"En del människor har ingen aning om vad han är eftersom han är så stor, och på avstånd ser han inte ens ut som en hund, så egentligen är jag inte så förvånad över att han kallas för ett odjur, men trevligt är det ju ändå inte", fortsätter hon.

Martin Whitleys bilder av vad som tolkats som en kryptid som smyger runt ett klipparti på Dartmoor som precis då besöktes av en grupp med skolbarn (här nedan), fick både kryptozoologer och medier att ge sig ut i terrängen med andan i halsen.


Sin vana trogen hade tidningarna snart gjort en höna av en fjäder och i krigsrubriker på första sidan kunde man läsa att klassiska spökhedarna  Dartmoor åter hemsöktes av en "Helveteshund" utskickad av Satan själv. Andra medier kallade den glatt "Demonen från Dartmoor". 

Dessa mytologiska varelser sägs ha haft sin upprinnelse i Sir Arthur Conan Doyles berömda Sherlock Holmes-mysterium, Baskervilles Hund.


<>Enligt legenden sålde jägaren Richard Cabell, från Brook Manor, i Buckfastleigh, i Devon, sin själ till Djävulen. När han sedan dog den 5 juli 1677, sägs en flock "Helvetshundar" med lysande röda ögon ha sprungit tvärs över Dartmoor-hedarna om natten, för att sedan sitta i ring runt hans grav och yla mot fullmånen...

Helveteshundarna sägs ha återkommit varje år på Cabells dödsdag, i ett försök att föra hans ännu jordbundna själ till Helvetet. 

<>Men Troy är definitivt ingen Helveteshund. "Han imponerar på alla med sin storlek och sina drygt 40 kilo och han lämnar stora fotspår för att vara en hund, men låter du honom bara nosa klart blir han snabbt din bästa vän", säger Lucinda Reid.

Dottern Summer, 5 år, här till höger håller med, och säger: "Troy skulle inte kunna göra en fluga förnär... jo, kanske en fluga förresten om han blev riktigt arg och irriterad, men folk ger han sig inte på och jag
t ex kan också busa hur mycket jag vill med honom!".


Australien:
HAJENS BITKRAFT VISAS I 3D

Medan badgäster över hela världen ryser bara de hör ordet haj, fram-
kallar det vällust-
rysningar hos professorn och hajexperten Dan Huber.

Det finns fortfarande många mysterier som omger hajen och professor Huber har koncentrerat sin forskning till hajens "bitkraft" - alltså jaktförmåga - och kan så småningom ge oss nya insikter i deras vanor, förmågor och utveckling.

"Det finns tonvis med data om hur hårt en haj kan bita", säger professor Huber. "Men ju mera vi lär oss om detta djur, ju bättre kan vi förstå det, och en av forskningens stora uppgifter är faktiskt att utbilda människor om dess beteenden och göra farvattnen säkrare".

Huber reste i juli i år till Australien för att studera en 2,5 meter lång, stor vit haj som fastnat i ett trålnät, och det är kunskaperna om den som lett fram till en digital 3D-presentation som aqvslöjar djurets biologiska mekanik.

Datortomografi av hajens skalle och data från obduktionen av djuret, gav forskarna den digitala modellen. En modell som innehåller miljoner informationsbitar, som sammanfogade ger en simulering av hajens fulla bitkraft.

"En hajs jaktförmåga hänger inte bara på dess tänder utan också på dess muskler, beteende och på den strömlinjeformade kroppen", säger professor Huber.

Huber, som arbetar som biolog både vid New South Wales-universitetet i Sydney och universitetet i Newcastle, studerar liknande karakteristik  i födobeteendet hos både tiger- och tjurhajen, som svarar för de flesta attackerna mot människor, medan den stora vithajens bitförmåga hamnar en bra bit ner på listan.

"Vithajen har det smalaqste huvudet av de tre arterna, och således också de minsta käkmusklerna", säger Huber. "Av det kan man enkelt dra slutsatsen att den också har en sämre bitförmåga än sina namngivna  konkurrenter".

Men, tillägger Huber, vithajen behöver på grund av sin sofistikerade jaktteknik, inte heller ha det kraftigaste bettet för att framgångsrikt ta de byten den behöver.

"Mycket av den skada den orsakar har den gjort med just tänderna, och alltså  inte själva bitkraften i dem. Vithajen har ca 3 000 sågtandade tänder i munnen och biter ofta från sida till sida, för att få fram en sågeffekt och den är minst lika effektiv som de andras bitkraft, kanske till och med ännu bättre", slutar han.

FOTNOT: På den här länken kan du titta på den rörliga 3D-modellen:  http://www.ut.edu/public_info/3D-white.gif

Australien:
SKÖLDPADDA UPPKALLAD EFTER STEVE IRWIN


Steve Irwins pappa Bob (lilla bilden till vänster), under ett föredrag där han tackar för att en sköldpadda (lilla bilden till höger) nu har uppkallats efter hans världsberömda son.

Steve Irwin bidrog faktiskt till kryptozoologin med, under sin alltför korta tid på jorden, först med att leta efter den tasmanska tigern och sedan med att upptäcka ett nytt djur, en sköldpadda, som nu har blivit uppkallad efter honom.

Steve var tillsammans med sin far Bob, när de fångade en okänd sköldpadda under en fiske- och campingtur 1990. Steve tog bilder av den och skickade dem till sköldpaddsauktoriteten John Cann, som först efter Steves bortgång, kunnat konstatera att det verkligen var en ny djurart.

Det alldagliga namnet är nu "Irwins sköldpadda", medan det latinska namnet är Elseya irwini, som alltså är en helt ny art i den australienska sköldpaddsfaunan. Honan har ett ljust huvud med gula horn i kronan och arten är vanligast förekommande i Burdekinfdloden i delstaten Queensland. 

Irwins sköldpadda har klassats som framför allt nattaktiv och kan andas under vattnet under avsevärt långa tidsperioder, eftersom den har ett specialorgan som kan lagra syre.

82 exemplar infångades för särskilda studier, av en population på mellan 4 000 och 5 000 sköldpaddor, och 77 av dessa befanns vara honor, vilket visar att Irwins sköldpadda är den mest honbaserade sköldpaddsapopulationen vetenskapen känner till, men varför det är så vet man ännu inte. 

Irwins sköldpadda är därmed lika unik som Steve Irwin själv en gång var...

Japan:
JÄTTEKRABBA MÄTTAR HEL FAMILJ


Jättespindelkrabban lever på mellan 50 och 300 meters djup i Stilla Havet nära Japan och finns bara där och ingen annanstans. Som ni ser på bilden här ovan är det en mäkta imponerande varelse, i vars klor man inte skulle vilja hamna!


"Monsterkrabban" blir upp till 20 kilo tung, når tre meter med utsträckta klor och kan således mätta en hel familj om man skulle våga sig på att nacka den.

Nu är det över huvud taget inte tillåtet, utan arten är fridlyst och kan bara beskådas i akvarier.

USA:
SVART PUMA FÅNGADES I FLORIDA



I åratal har vittnen i amerikanska Florida talat om att de sett en svart panter i delstaten, utan att ha blivit trodda. Men nu har myndigheterna fått tag i just ett sådant exemplar, så vittnena känner sig lättade och  kryptozoologerna är naturligtvis extra glada. 

Kvinnan som löste gåtan föredrar att vara anonym och det var hennes samtal till ett statligt vilreservat som fick fart på myndigheterna.

"Hon berättadeatt en jättelik svart panter tagit sig in på hennes bakgård och dödat en tam kalkon hon hade där och hon var både uppriven och smått hysterisk över det som hänt", berättar David Hitzig vid Busch Wildlife Sanctuary.

"Först trodde vi att hon var knäpp, men sedan hon lugnat sig och beskrivit den svarta katten in i minsta detalj förstod vi att det var allvar", tillägger Deron Hartman, som också arbetar vid viltreservatet.

Hitzig och Hartman tog ett team viltvårdare med sig och åkte till den uppgivna farmen så snabbt de kunde. De hann precis fram för att fånga in den svarta pantern.

"Folk har talat om dessa djur i minst 70 år och nu stod vi där med ett nät omkring den som vi fångat den i och det var minst sagt en underlig känsla", fortsätter David Hitzig. "Experterna har nämligen alltid sagt att folk måste ha sett en puma, att de måste ha misstagit sig på färgen och att de kanske var påtända eller hade druckit för mycket och bara såg i syne...".

"Det fanns aldrig någon forskning om dem, inga bilder, inga fotavtryck, inga lämningar, ingenting alls", inskjuter kollegan Deron Hartman. "Nu tycks vi ha funnit den sista biten i det ofullständiga pusslet och samtidigt vet vi också att alla människor som rapporterade djuret talade sanning och det är faktiskt en lättnad".

På viltreservatet säger man oficiellt att han kommer att ta DNA- och blodprov på djuret, för att till hundra procent kunna fastställa dess identitet. Den svarta pantern kommer sedan sannolikt att överföras till en djurpark, där den får tillbringa resten av sina dagar.

"Ja, för släpper vi den fri kommer den dels att döda människors tamdjur, dels att rapporteras som en kryptid och även om vi absolut inte misstror kryptozoologerna, följer det så mycket knäppgökar i deras fotspår som både tolkar djur som det vi nu hittat som utdöda djur och värre ändå och det vill vi ju helst slippa", slutar Deron Hartman.

USA:
KROKODILTÅRARNA ÄR ÄKTA!
 

I årtionden har det talas om krokodiltårar och uttrycket har framför allt använts när något varit extra sorgligt eller när någon gråtit ovanligt mycket. Nu visar forskning att vissa reptiler gråter när de äter, men snarare av biologiska orsaker än rent känslomässiga.


"Generellt sett är krokodiltårar väldigt lika mänskliga tårar", säger reptilforskaren Kent Vliet vid universitetet i Florida. "Fukten syns antingen i deras ögon eller samlas i ögonvrårna. Ibland rinner den ut ur ögonen och ner längs ansiktet, precis som när t ex ett barn gråter". 

Däremot finns det ingenting som krokodilen ångrar i sitt glupska ätbeteende och det är alltså inte därför som den gråter. 

"Krokodilen förefaller att producera sitt tårflöde mest hela tiden", säger krokodilexperten Adam Britton, som skapat informationssajten Crocodilian.com. "Funktionen är, precis som när det gäller de mänskliga tårarna, att smörja ögonen. Det här kan vara ännu viktigare för krokodilerna än för oss, eftersom de har ett tredje ögonlock, som också är känd som blinkhinnan".

Krokodiltårarna har varit svåra att observera eftersom djuret tillbringar så mycket tid i vattnet och tidigare varit för aggressivt för att tränats att äta på land. Vliet avslöjar nu att man till slut lyckades tämja både alligatorer och kajmaner i fångenskap, att äta just på torra land och att det var i samband med det som man kunde observera och dokumentera krokodiltårarna.

USA:
JOE TJÄNAR PENGAR PÅ BIGFOOT


Joe Rauh, en fastighetsmäklare i den lilla staden Ranchita, har tillbringat ca 850 timmar i garaget med att tillverka två ovanliga prototyper av fiberglas och harts.

En prototyp är en brun Bigfoot, den andra en vit Yeti (Snömannen i Himalaya). Var och en är drygt tre meter lång, väger ca 150 kilo och kan modifieras på kundens begäran och t ex få lysande ögon. 

Det är inte någon vanlig affärsidé precis, men så är Joe Rauh inte heller någon vanlig affärsman. Hans förhoppning är att hans kreationer ska bli populära publikmagneter och efter inköp öka försäljningen för kollegor över hela USA. "För stor och för ful för att missa", är hans försäljningsslogan. 

"Syftet är att statyerna ska dra kunder till både affärer och platser... Om någon t ex säger, "Kan du tipsa mig om ett bra motell?", svarar du: "Åk upp till yetistatyn och ta sedan till vänster".

Sedan prototyperna kommit på plats vid infarten till gården, har Rauh  oväntat löst ett annat problem med: "Förr strök coyoterna alltid omkring vid höns- och gethuset, men sedan Bigfoot och Yeti kommit på plats har jag inte sett röken av dem!".

Det är idag fem år sedan Joe Rauh, 56, flyttade med sin hustru och sina barn till Ranchite, en vindpinad kommun längs Montezuma Valley väster om Borrego Springs i delstaten Kalifornien.

Han tog över en av de få affärsrörelserna i stan - Ranchitamäklaren - och det är Joe man vänder sig till om man vill bo i detta ökenland. 

Förra året fick han lite tid över. Dels för att en ny kraftledning skulle byggas genom stan, dels för att fastighetsmarknaden inte var något att hänga i julgranen längre och i det läget var det dags att hitta något nytt och fräscht. 

Joe registrerade in firman Roadsidemonster.com, både fysiskt och på nätet.

"För det första noterade jag vilken ögontjänare vi människor egentligen är! Är vägen fri står vi på som om vi hade faan själv efter oss, men om en polisbil kör framför eller bakom oss, kör vi lika laglydigt som om vi vore helgon allihopa... Likadant är det om vi ser något vid vägkanten och då i synnerhet något som verkligen tilldrar sig uppmärksamheten, i amerikanarnas fall Bigfoot till exempel". 

"För det andra noterade jag att medierna blivit mera intresserade av underhållning än av riktiga nyheter, och att man framför allt siktade in sig på just Bigfoot". 

Så Joe Rauh "kombinerade dessa två fenomen och nu producerar jag monster vid sidan av vägen!". 

Bigfoot, eller Sasquatch vsom vissa också säger, är en klassisk kryptid som hemsökt Nordamerikanska skogar i hundratals år och yetin, eller Den Förskräcklige Snömannen som den också kallas, är en liknande varelse som setts i Himalaya i Tibet. Rauh har enligt egen uppskattning lagt ut 50 000 kronor på sitt projekt och hoppas kunna ta 25 000 styck för sina statyer av de världsberömda bestarna. 

Italien:
HÄR ÄR HÄSTEN SOM BLEV EN SEBRA


Visst ser det ditmålat ut och som om konstnären dessutom gjorde slut på färgen mitt i sitt målande, men det handlar alltså varken om kroppsmålning eller fejk, utan om en häst som på biologisk väg faktiskt är en zebra.


Fadern är zebra, modern är häst. Och själv är hon ett levande bevis för att ett barn ärver sina gener från båda föräldrarna! Medan de flesta korsade zebrahästar har strimmor över hela kroppen, har Eclyse, som hon heter, två sådana fläckar, en i ansiktet och en på rumpan.

Moderhästen sägs ha varit en enögd särling som trots att hon sett bättre dagar fortfarande var brunstig, när hon plötsligt en dag fick besök av zebran Eclipse i stallet, som kom från en tysk safaripark och mellanlandade på en ranch i Italien över en enda natt. 

Det gick som det brukar gå, kanske till och med i höet uppe på skullen och inte hördes det heller, när det omaka paret stånkade sig igenom den månbelysta natten. 

När zebran Eclipse var hemma igen, förbluffade hon sina viltparksvårdare genom att föda ett föl, vars fläckar avslöjade vad Eclipse egentligen gjorde i det italienska stallet under övernattningen. 

Fölet fick namnet Eclyse, som på italienska betyder hybrid = korsning och det är ju precis vad det är. 

Nu har hon blivit huvudattraktionen på safariparken i Schloss Holte Stukenbrock, nära den tysk-holländska gränsen, där hon numera går i en egen hage. 

<>Udo Richter, som är talesman för den tyska safariparken, säger: "Man ser att hon är en korsning bara man tittar på henne, men temperamentmässigt sett, har hon ärvt lite av båda sina föräldrar. Hon är vanligtvis tam som en häst, men lika snabbt kan hon förvandlas till en rasande zebra och skutta omkring precis som hon vore en sådan". 

Hästar och zebror korsas numera ganska ofta i Afrika, där de används som dragdjur på berget Mount Kenya.

Tibet:
YETISPÅR SÅLDES TILL MONSTERPRIS

Ett "Yetifotspår" från 1951 såldes nyligen på den exklusiva auktionsfirman Christies för £3,500, vilket motsvarar nästan 5 000 kronor i svenska pengar.

Fotografiet togs i Himalaya 1951 av bergsbestigaren Eric Shipton, medlem av en rekognosceringsexpedition som skickats ut för att granska området inför det första dörsöket att bestiga Mount Everest. En annan medlem av expeditionen, Tom Bourdillon, inkluderade denna anteckning tillsammans med bilden, innan han skickade den till sin gode vän  Michael Davies:

"Bästa Mick, här är bilden av fotavtrycket: ursäkta förseningen. Vi fann avtrycket i ett högt pass i Nepal i Tibetunder 1951 års Everest-expedition. Spåren kom från ett pass på 19 500 fots höjd och ner till de 19 000 fot där vi befann oss, och fortsatte sedan nedåt mot en glaciär. Vi följde dem nära två kilometer. Vad som satt spåren vet vi inte, men det står helt klart att inget känt djur i Himalaya kan ha satt ett så stort fotspår. Din vän, Tom Bourdillon.”

... MEN DISNEY FEJKADE SITT!

"Yetispåret" här ovan kan studeras på ett Disneyworld som nyligen öppnat i Tyskland, men ingen tror att det är äkta, för precis som tyska kryptozoologer säger så kan ju Disney Productions i USA knappast ha förmått Den Förskräcklige Snömannen från Himalaya (som han kallades en gång i tiden) att doppa fötterna på kommando i våt, tysk cement!

Filippinerna:
"FLYGANDE RÄV" HITTAD PÅ ÖN MINDORO

Jake Esselstyn, en biolog från universitetet i Kansas i USA, är en av de forskare som var med om att hitta "räven", som egentligen är en slags fruktfladdermus.

"När vi anlände till Mindoro frågade en lokal guide csom vi hyrt in, vad för sorts fladdermus det var som hon sedan beskrev för oss i detalj, men jag skakade på huvudet åt honom och sa att det inte fanns någon alls med det utseendet. Jag hade fel", erkänner Esselstyn said. 

Några dagar senare fångade forskarna av en tillfällighet en varelse i sitt uppspända fångstnät, som till punkt och pricka stämde med vad deras guide beskrivit: en stor "flygande räv" med lysande orangefärgad päls och distinkta vita ränder på pannan och kinderna. 

"Guidens beskrivning var korrekt in i minsta detalj, så honom har jag bett om ursäkt", säger Esselstyn, som tillägger att djuret nu är känt som Mindoros strimmiga fruktfladdermus. 

Till sitt försvar säger vetenskapsmannen att dess närmaste släkting finns inte mindre än 1 200 km därifrån, på en ö som tillhör Indonesien. 

<>"Det har fått oss att undra om det finns närliggande släktingar mellan de två platserna, liksom hur många djur det egentligen finns på Filippinerna, som fortfarande är helt okända för oss i västvärlden", slutar han.

Sverige mfl länder:
TRÖGDJURET VAR LITET SOM EN HUND

Forskare har gjort förbryllande fynd av benrester från ett utdött och tidigare okänt djur. Djuret verkar inte ha varit större än en hund trots att dess närmaste släktingar var de stora så kallade jättetrögdjuren som dog ut vid senaste istiden.

I ett internationellt samarbete har forskare från Peru, Kanada, Frankrike och Naturhistoriska riksmuseet analyserat benfynden som gjordes i Peru och kommit till insikten att det har funnits jättetrögdjur som inte var särskilt jättelika.

Jättetrögdjur kunde bli stora som noshörningar och till och med elefanter. Det finns tidigare kända dvärgformer av jättetrögdjur, men dessa är från öar och man vet att djur på öar ofta utvecklar dvärgformer.


En intensiv forskardebatt spekulerar nu i varför dessa djur dog ut för ca 10 000 år sedan och varför djuren i det nyupptäckta släktet var så små.

På grund av sin storlek levde jättetrögdjuren på marken och kunde äta blad eller gräva efter rötter med sina väldiga klor. Många arter tillhörande en rad släkten och familjer är kända.

De levde i Syd- och Nordamerika och dog ut i slutet av senaste istiden tillsammans med många andra stora däggdjur. Det nyupptäckta släktet har fått namnet Diabolotherium, uppkallat efter fyndplatsen Casa del Diablo nära Titicacasjön i Peru.

Till skillnad mot andra jättetrögdjur uppvisar Diabolotherium egenskaper som tyder på att den klättrade i träd, dock utan att ha de speciella anpassningar till att hänga under grenar som dess nutida släktingar har.

Deras närmaste släktingar bland djur som finns idag är sengångaren. Diablotherium visar på en tidigare inte anad variation i storlek och levnadssätt hos jättetrögdjur. Den var en av de sista överlevande i sin djurgrupp och vidare studier kan kanske ge ledtrådar till deras utdöende.



Grundat 1997 av Jan-Ove Sundberg. Telefon 0141 21 79 29 eller 070 301 79 29. Denna sida har visats209 gånger.
Besök Frogpage Kontakta Jan-Ove Sundberg