|
Utbud inom OKÄNDA DJUR |
|
Mikhail och hans
son såg Lindormen i Lilla Salstern:
"Den var drygt tre meter lång, svart och hade röd undersida" Far (här ovan) och son från Motala hade fiskat i Lilla Salstern drygt 10 km norr om hemstaden i flera år. Men den här sommaren väntade en överraskning på dem. En drygt tre meter lång orm låg och solade bland stenarna bara några meter ifrån dem. Sammanlagt har de sett den sex gånger på två år. Rymde en exotisk orm från sin ägare eller är det en lindorm? Det var den 16 juli i år, 25 grader varmt och sol som sken från en klarblå himmel. En av de få riktigt varma dagarna i nordvästra Östergötland och trakterna kring Motala. Mikhail är skomakare till vardags och hans stora fritidsintresse i livet fiske och det var precis det han tänkte på den här morgonen, när han såg vilket fint väder det var. Äldste sonen beslöt att följa med, trots att det var i ottan fadern stigit upp. De bilade den dryga milen till Karlsby och Lilla Salstern och parkerade på hitsidan om en liten bro mitt i samhället. Tog sina kastspön och gick ner till den steniga stranden rakt nedanför bron, där fadern brukade stå och kasta. EN SYN HAN ALDRIG GLÖMMER Det var inte första gången han var här nämligen, men det var första gången han fick äldsta sonen med sig och denne skulle få se en syn han aldrig glömmer. "Kolla, pappa, vad är det där!", skrek äldste sonen på syrianska, till sin far Mikhail, som stod strax till vänster om honom och just kastat ut. Mikhail vred på huvudet och såg lugnt på den stora orm som låg bara någon meter ifrån dem.  Så här uppfattade Mikhail den gåtfulla ormen på stranden. Illustration: Karro, Copyright 2007. Ormen låg hoprullad på stranden, föreföll att sola i det fina vädret och tittade upp när den märkte av de vibrationer som de två männen åstadkom i marken och bland de lösa stenarna. Den var minst tre meter lång, kanske till och med 3,2 tror Mikhail när han stegar upp dess längd inne på sin skomakarfirma i Motala, för att visa mig hur lång den var. Den var minst 50 cm i diameter. Ormen var kolsvart till färgen med röd undersida. Den hade relativt små och typiska "ormögon", tydliga näsborrar och ett mönster av benplattor på ryggen som började strax efter huvudet. TÄT UNDERVEGITATION Ormen tycktes titta på de två männen i några sekunder, sedan ringlade den iväg in i ett buskage till höger om dem och försvann ner i den täta undervegitationen. Mikhail demonstrerar att ormen han såg var röd bakom öronen. Foto: Jan-Ove Sundberg, Copyright 2007. GUST's tecknerskan Karolina "Karro" Rechts tolkning av Saltern-Odjuret efter anvisningar av Mikhail. Ill: Karro, Copyright 2007. "Det vet jag också att det inte gör, men det var inte första gången jag såg det här exemplaret och inte någon gång hade den uppträtt hotfullt eller gått till angrepp mot mig", säger Mikhail till GUST. "Första gången vi kom öga mot öga, så att säga, trodde jag att det var en exotisk orm som rymt från sin ägare där i Karlsby". Tre år och sex observationer senare, vet Mikhail inte vad han ska tro och mest fundersam blir jag förstås hur ormen klarat vintrarna, även om det inte varit någon förlamande kyla precis, sedan 2004. GÅTFULLA LINDORMAR När vi på GUST i Motala genom en turkisk bekant fick höra talas om Mikhail och vad han sett, slogs vi av likheten med andra observationer i Karlsby och dess sjösystem, som inträffat för drygt 130 år sedan och som man på den tiden ansåg var lindormar; den gåtfulla art som fortfarande är oidentifierad och som med fog kan kallas en kryptid. Lilla och Stora Salstern tillhör ett sjösystem som består av inte mindre än XX sjöar och ligger ca en mil norr om Motala. Foto: Salstershus.se, Copyright 2007. Det var hösten 1977 och jag hade bara bott i Motala i sex år när jag blev bekant med Olle Larsson, intendent från Björnö-Nykyrka, som hade många historier om de ormliknande odjur som iakttagits omkring hundra år tidigare i sjösystemet kring Salstern. Någon gång mellan 1865 och 1870 begav sig 12-årige Kalle Gustavsson och hans jämnårige kamrat Adolf Tancred, till Bergfallet för att jaga orm vid Svartsjön. Det fanns gott om huggorm i traktren och på den här tiden ansågs det inte fel att slå ihjäl dem, snarare tvärtom. "Kalle och Adolf fick sitt livs chock den här dagen, för en orm som låg i bäcken hade snott sig tre varv över den", berättade Olle Larsson. SPRÖT PÅ VAR SIDA OM HUVUDET Då bäcken var minst två meter bred, måste ormen ha haft en längd av 5 till 6 meter. Den var brun till färgen, hade en man på ryggen och ca 20 cm långa spröt på var sida om huvudet. Adolf Tancred blev så rädd att han sprang hem. Kalle Gustavsson var utrustad med ett ljuster, men vågade inte använda det. Istället bad han sin dithämtade mor vakta ormen och sprang sedan till Nybygget för att hämta jägaren Rubbert. Denne var dock inte hemma och när Kalle kom tilbaka var ormen borta. Salsternsjöarna är populära för kanotister, men huruvida någon av dessa sett något märkligt i vattnet vet vi inte. Vatternkajak.se, Copyright 2007. "Visst låter det fantastiskt med en 5 till 6 meter lång orm, men Kalle var känd för att tala sanning och han svor på att det han sett var sant", fortsatte Olle Larsson. "Jag trodde honom". 20 år senare var bröderna August och Viktor Karlsson ute och fiskade kräftor i den närbelägna Stora Resjön, eller Blommedalssjön som den kallades på 1890-talet. GROV SOM EN TIMMERSTOCK "Man använde tyrbloss på den tiden och medan August stakade båten höll Viktor i blosset. Plötsligt såg Viktor något i vattnet som var lika långt och grovt som en timmerstock. Han skrek åt August att inte ro rakt på det! I nästa ögonblick försvann det förmodade odjuret och stora svallvågor fick båten att gunga till. Omkring 1920 fick Gunnar Karlsson något stort på kroken, när han en dag satt på Lilla Salstern och metade. "Han fiskade från sin fem meter långa Vätternsnipa och vad det än var som hade nappat, så klarade det av att bogsera den tunga båten", fortsatte Olle Larsson. "Det slet sig inne i vassen och Gunnar trodde själv att det var en gädda han haft på, men jag tvivlar på att en fisk skulle ha klarat av att släpa hans snipa". Tio år senare, sommaren 1930, fick Olle Larsson själv se en skymt av ett mystiskt djur i Salstern. "GROV SOM MIN ÖVERARM" "Jag var i 20-årsåldern och kom körande med häst och vagn längs den gamla vägen vid sjöarna, då hästen skyggade för en stor brun orm. Jag såg inte mer än halvannan meter av den, men den var minst lika grov som min överarm!(50-60 cm i diameter)". Ormen hade enligt Olle Larsson kommit från Bocksjön och "kröp över vägen som en kålmask" innan den försvann in i några höga nässelsnår vid vägkanten. "Det var ingen vanlig orm, det är ett som är säkert, och den måste ha varit minst tre till fyra meter lång", slutade han. Salsterns stränder är för det mesta beklädda med vass eller tjockt gräs, något som visar att det är en vildmarkssjö som fått ligga relativt orörd i många många år. Vatternkajak.se, Copyright 2007. Är det en lindorm som Mikhail och hans äldsta son sett i Lilla Salstern? Eller har en exotisk orm rymt i Karlsby? Trots att GUSTfrågat ut de boende och låtit ryktet gå har vi inte kunnat avskriva den senare teorin, även om den förstnämnda känns troligare. Många frågar sig säkert om det överhuvudtaget finns ormar som ser ut som den Mikhail & son såg i Lilla Salstern och svaret är att det gör det, med råge till och med. ORM MED RÖD UNDERSIDA "Red Bellied Snake" är den utländska orm som mest av allt liknar den orm som Mikhail såg. Den finns i Nordamerika och intressant nog lever i ungefär samma miljö som den som råder vid Salstern i Östergötland: Amerikanska "Northern Red Bellied Snake" är bara ca 30 cm lång och ofarlig för människor. Foto: Shenandoah National Park, Copyright 2007. "Northern Red Bellied Snake" håller helst till i orörda tassemarker med bäckar och oländig terräng. Foto: Shenandoah National Park, Copyright 2007. "Northern Red Bellied Snake" är också en mycket god simmare, men här tar liknelsen med t ex lindormarna slut, eftersom det bara är ett litet huvud som syns över vattenytan när den kommer på en sjö. Foto: Shenandoah National Park, Copyright 2007. "SALSTERN-ODJURET" De karga stränderna, de gamla vindpinade tallarna och den vackra orörda naturen ger sammantaget ett intryck av Salstern som en typisk vildmarkssjö som i stora stycken fått vara ifred för både fiskare och jägare och det håller de gamla i bygden med om. "Det spökar i vattnet", säger en 85-årig man och blinkar åt oss utan att närmare förklara vad han menar, när vi för andra gången besöker Lilla Salstern och försöker hitta andra som sett Mikhails gåtfulla orm. Vi vet åtminstone var den håller till om man nu ska tro Mikhail och han ger både ett ärligt och stabilt intryck, så han har säkert sett vad han säger sig ha sett. Mikhail visar var på stranden han såg den stora ormen. Foto: Jan-Ove Sundberg, Copyright 2007. I den här snåriga omgivningen ska den stora ormen trycka och eventuellt bo, enligt Mikhail. Foto: Jan-Ove Sundberg, Copyright 2007. Riset dit den stora ormen sågs ringla in är ca fem meter långt och två till tre meter brett. Foto: Jan-Ove Sundberg, Copyright 2007. Nästa sommar kommer GUST att söka "Salstern-odjuret" med både hydrofon och andra instrument och givetvis kommer vi också att vara med när Mikhail åker till platsen och fiskar. Chansen att få se den orm han sett är inte stor, men den finns där... Slingrande ormar med ett benpar var populära bilder på runstenar 1000-talet och svenska Wikipedia illustrerar sin sajt om lindormar med just en sådan. Foto: Svenska Wikipedia, Copyright 2007. FOTNOT 1: Ljuster och tyrbloss var förr i tiden godkända fiskeredskap men är idag förbjudna. Ljustret var en slags harpun med tre hullingar som kastades av den som stod i fören, så snart rorsmannens lykta avslöjat ett byte i vattnet. Tyrblosset var en tjärfackla av tallved, som ofta användes istället för en lykta och som lyste upp ett större område på vattnet, så att man kunde jaga fisk också efter mörkrets inbrott. FOTNOT 2: Man kan invända att Sverige är för kallt för en exotisk orm, som antingen släppts avsiktligt eller rymt från sin ägare, men de senaste årens milda vintrar har kullkastat den invändningen och Mikhail själv, som alltså kommer från Syrien, kommenterar: "Sommaren i Syrien är mycket varmare än i Sverige, medan det på vintern kan bli lika kallt som här, åtminstone i bergen där många sett en kort men väldigt tjock orm med horn. Jag tror den gräver ner sig eller håller till i varma grottor, för efter en kall vinter kommer den fram igen på sommaren och kanske är det likadant med ormen jag såg vid Lilla Salstern!". REPORTAGE OCH BILDER: Jan-Ove Sundberg. ILLUSTRATIONER: Karolina "Karro" Recht; ÖVRIGA BILDER: Vatternkajak; svenska Wikipedia; GUST © 2007. |
| Grundat 1997 av Jan-Ove Sundberg. Telefon 0141 21 79 29 eller 070 301 79 29. | Denna sida har visats342 gånger. |
