"Vi var i båt på väg tillbaka från Fjone",
berättar Roar Westergren, som var på husvagnssemester med
hustrun Elisabeth, när det hände. "Halvvägs framme pekar
jag framför mig och ropar till hustrun om hon ser det jag ser? Det
vi sedan ser är något som kommer med hög fart i vattnet
och som det sprutar omkring och lika plötsligt som det dyker upp,
är det borta igen".
Hustrun Elisabeth: "Jag såg spår i vattnet efter det,
ringar och krusningar, som först såg ut att stiga
uppåt och sedan dök nedåt och försvann igen. Det
var väldigt märkligt".
NÄSTAN
SPEGELBLANKT
Vad de såg dök upp
ca 150 meter ifrån deras båt, vid en tidpunkt då
vattnet var nästan helt spegelblankt. Det var varmt men mulet och
vattenytan låg mörk, därför var det också
lätt att se allting som rörde sig på den.
Paret Westergren hade grannarna med sig på
husvagnsturen och i deras båt fanns tre personer till.
Båtarna körde upp intill varandra och innan Roar hann
öppna munnen, skrek grannarna upphetsat: "Såg ni vad vi
såg?".
"Såg ni
«Nisseormen»?", frågade lokaltidningen Telemarksavisa
så snart observationen blivit känd.
Men Roar Westergren var
försiktig med att påstå något som han inte kunde
stå för: "Det var något väldigt speciellt, det
var det, men att det var en sjöorm kan jag inte gå ed
på. Jag tror egentligen hellre på en jättelik ål
än en jättelik sjöorm".
"DET VAR
SJÖORM"
När GUST ringde hade det
gått några dagar och Roar Westergren och hans vänner
hade nu blivit ännu mera säkra på sin sak: Det var en
sjöorm de såg!

Sjön
Nisser, som bara ligger ca 10 mil söder om Seljordsvattnet i
Telemarken, är en mycket vacker plats. Men något
sjöodjur har man inte.
Men både GUST och
Telemarksavisa har kommit fram till samma sak: ingen i byn har gjort
någon liknande observation, det finns varken sägner eller
gamla historier som tyder på sjöorm i sjön Nisser och
en journalist som bott där i hela sitt liv har heller aldrig
hört talas om att det skulle finnas något mystiskt där.
Journalisten, som är lokalkorrespondent för en konkurrerande
dagstidning och därför vill vara anonym, säger till
GUST: "Ordet "Nisser" betyder också tomtar på norska och
antingen tyder det på att det finns mycket skrock och skoj om
sjön eller att folk som bor där har tomtar på loftet...
och där får jag då räkna in mig själv,
hehe!".
Sjön Nisser,
som
är Telemarks längsta insjö, är nästan fyra mil
lång.
Som framgår av den här kartan ligger den strax söder om
Seljordsvattnet.
VULKANISK
GAS
GUST har nu analyserat det som Roar Westergren,
Elisabeth Östnäs mfl såg på sjön Nisser och
vår hypotes, som baserar sig
på den stora fart som det observerade höll, 20 till 25 knop,
är att det kan ha rört sig om vulkanisk gas från
botten.
Företrädare för Högskolan i
Telemark har tidigare berättat för oss att sådan gas
förekommer i länet.
Den kan inte appliceras på "sjöormen" i Seljordsvattnet
eftersom det finns ingående djuriska beskrivningar på den
varelsen, som också varit uppe på land ett flertal
gånger, däremot kan hypotesen om vulkanisk gas mycket
väl användas på föremål som rör sig
snabbt över ytan på en insjö.
Den vulkaniska gasen finns, efter vad GUST har
fått fram, i sprickbildningar i poröst bergmaterial på
botten av t ex en insjö och vid rörelser i jordskorpan,
pressas gasen utåt och uppåt och rusar upp mot ytan med
hög fart.
KLASSISK
"RYGG"
När den når ytan har den antagit en "bubbelform" av
varierande storlek och medan den i hög fart glider fram på
densamma kan den se ut som en klassisk "rygg", oftast ganska liten och
oregelbunden men ibland flera meter lång och mera
definierad.
När den sedan brister och därmed
försvinner, kan åsyna vittnen inte förklara hur det
gick till, om de nu trodde att vad de såg var ett okänt
djur. "Det bara försvann", är en ofta förekommande
kommentar till oss på GUST, och det är också precis
vad som händer när gasbubblan spricker.
När
vulkanisk gas från botten närmar sig ytan antar den en
bubbelform som sedan rusar fram i ytan och spricker. Illustration:
Woods Hole, Copyright 2007.
Geologer i Oslo som GUST talat med säger att det mycket väl
kan finnas gasförekomster i sjön Nisser och att bubblor
som lossnar från botten, "i större eller mindre sjok och
sedan stiger mot ytan, innan det spricker kan anta en form av
både det ena och det andra".
VÄRLDSBERÖMDA
WOODS HOLE
I boken "From Raindrops to Volcanoes", från
1966, berättar den amerikanska oceanografen Duncan Blanchard vid
världsberömda Woods Holes Oceanografiska Institut,
också om väderfenomen som kan uppstå både i
havet och på just
fjällsjöar och som tidigare varit okända för oss
kryptozoologer.
Blanchard skriver: "När vågor slår mot
klippor på en strand, yr ofta skummet omkring dem och när
vågorna sedan rullar ut igen, kan skummet dras med och ligga kvar
på ytan. Kemiska och biologiska processer i själva vattnet
kan också skapa gasbubblor, som sedan stiger mot ytan och
där antar en form man minst anar".
De vanligaste är ändå de som kommer från
gasutsläppp på bottnen. Antingen från vulkanisk
aktivitet eller metanfickor.
STOR
FART OCH STYRKA
Oceanografen Charles Keith, som också arbetar vid
Woods Hole, har konstaterat att när uppstigande gasbubblor
från utsläpp eller fickor på botten når ytan,
har de så stor fart och styrka att de kan skapa fontäner och
andra konfigurationer som är upp till 2 dm höga.

Uppstigande
gasbubblor kan enligt forskarna skapa s k fontäner på
vattenytan. Illustration: Woods Hole, Copyright 2007.
Var det något sådant Roar Westergren &
Co. såg i sjön Nisser i Telemarken i somras? På GUST
tycker vi att det verkar väldigt sannolikt, särskilt då
ingen annan vid sjön sett något odjur och då det inte
heller finns någon sådan tradition från sjön
Nisser.
Kort sagt: allt
är inte odjur som simmar, för att nu mynta ett helt
nytt talesssätt (och för att travestera på det mera
kända "allt är inte guld som glimmar").