Tio vittnen
från Seljordsvattnet berättar:
"Vi
såg Selma, sjöormen som är Norges mest kända
monster!"

Enligt
skeptiker och kritiker finns det inga okända djur i norska
Seljordsvattnet. Säg det till de tio vittnen vi presenterar
här! De anser alla att de sett ett okänt djur av kött
och blod, ett odjur som den norska vetenskapen ännu inte
dokumenterat eller ens velat forska i. GUST har letat efter det i 10
år. Hittills utan större framgång...
Här kommer
deras vittnesmål nu, som publiceras i kronologisk ordning:
TÖRJE LINDSTÖL, MAJ 1963
Utanför Svarvaren, bakom Sinnesodden
TÖRJE LINDSTÖL: "Klockan var tio på
förmiddagen och jag
satt på traktorn och drog timmer nere vid Svarvaren på
baksidan av Sinnesodden.
När jag kastade en blick ut mot vattnet såg jag ett djur som
var på väg upp och som bara befann sig ca 100
meter ifrån mig. Jag hoppade ner från traktorn och sprang i
riktning mot djuret.
Först trodde jag att det var en älg och såg mig
omkring efter ett träd att klättra upp i om det skulle visa
sig vara en arg tjur, men när jag var 40-50 meter ifrån det
insåg jag att det var ett helt okänt, ormliknande djur. Jag
blev väldigt paff när jag inte kunde identifiera det.
ÖDLELIKNANDE
HUVUD
Det var gråbrunt till färgen med ett stort,
ödleliknande huvud omkring 25-30 cm långt och hade en
knottrig kam på hjässan.
Då jag såg det i profil såg jag följaktligen
bara ena ögat på det, vilket var runt och stort i
förhållande till huvudet. Det såg ut som det blinkade
en gång men det kan också ha varit en reflex från
solen. Den uppstickande halsen var minst en meter lång.
Efter några minuter böjde det huvudet framåt och
dök ner i vattnet med ett stort plask och allt jag kunde se var
stora vågor som rullade in mot stranden.
Det var en väldigt spännande observation och jag är
säker på att det var den beryktade sjöormen i
Seljordsvattnet jag hade sett".
OLAV JUVSKÅS, DEN 6 JULI 1975
Utanför Björgeberget på östra sidan av sjön
OLAV JUVSKÅS: "Jag var lantbrevbärare på
sträckan
Kilen-Seljord och åkte runt sjön med post till alla boende,
men just den här dagen var jag ledig och kom körande med
bilen vid utsiktsplatsen över Björgeberget.
Klockan var fem på eftermiddagen och då jag tittade ut
över sjön, fick jag se något som rullade i vattnet,
bara 50 meter från stranden nedanför. Jag stannade bilen och
vevade ner ett fönster för att se litet bättre.
Det jag såg förbluffade mig. Ett 13-15 meter långt,
ormliknande djur med fyra fenor längs kroppen, var och en ca 1
meter lång, rullade runt i vattnet och plaskade upp stora
vågor.
RÖRIGT
I VATTNET
Att jag såg något huvud är jag inte säker
på, då det var så rörigt i vattnet att jag inte
visste var jag skulle titta.
Den tjockare delen piskade vattnet och ena änden av djuret
höllls högt upp i luften. Den delen kan ha varit huvudet, men
allt gick så fort att jag inte lade märke till sådana
detaljer. Jag såg också att djuret vid vissa
tillfällen simmade framåt och bakåt samtidigt.
Det jag däremot lade märke till var att djuret hade en
ljusare undersida och en mörk rygg.
Jag betraktade det i ett par minuter innan det sjönk rakt ner och
försvann. Jag hoppades hela tiden att det skulle komma andra
bilar, så att fler fick se djuret, men det kom ingen just
då".
ARNE ÖYGARDEN, DEN 20 JULI 1976
Utanför Storholmen i Seljordsbukten
ARNE ÖYGARDEN: "KLockan var tio minuter över fem
på
eftermiddagen och jag kom körande nedför Allmankosbacken
på väg till byn. Sjön var blank som en spegel, det var
vamt och vindstilla.
När jag kom till slutet av backen, kastade jag en snabb blick
utåt sjön och bara 100 meter från stranden, såg
jag hur sjöormen rullade runt i vattnet.
Tidigare hade jag bara skrattat åt folk som sade sig ha sett
sjöormen. Jag hade också sagt, att jag inte tror på
det förrän jag själv får se den och det var precis
vad som hände den här dagen. Jag bromsade bilen, körde
in till vägkantem och steg ur den.
RYNKIG
ELLER FJÄLLIG
Den 15-20 meter långa och 30-75 centimeter höga,
glänsande
kroppen vred och rörde sig som en jättelik orm i vattnet.
Skinnet föreföll vara rynkigt eller fjälligt och
sjöormen var ljusare på undersidan och blåsvart
på ryggen.
Den hade fyra fötter eller fenor längs sidorna, som var 25-30
cm långa. Det såg inte ut som när en stock rullar runt
i vattnet, utan det fanns något längs sidorna av kroppen.
Ryggen på djuret ändrade form flera gånger, från
vad som mest liknade en upp och nedvänd båt till två
och tre pucklar eller buktningar.
ÄNDERNA
BLEV RÄDDA
Medan allt detta pågick kom en flock änder till Storholmen.
När sjöormen fick syn på dem vände den sig mot dem
och änderna blev så rädda att de flög
därifrån med flaxande vingar och höga skrik.
Sjöormen vände och simmade ut mot öppet vatten med
hög fart och dök sedan utsträckt i en bågliknande
form, rakt ner i vattnet så att det stänkte upp och skummade
våldsamt omkring den och sedan var den helt borta".
IVAR
HESMYR, DEN
30 MAJ 1977
I Seljordsbukten
Ivar Hesmyr, hans dotter
Solveig och grannpojken Ragnar Johnson var ute på sjön
på eftermiddagen och fiskade med en utterbräda, när
två pucklar plötsligt blev synliga på vattenytan, ca
150 meter ifrån dem.
IVAR HESMYR: "Jag hade aldrig
betvivlat
sjöormens existens, däremot hade jag aldrig trott att den
skulle visa sig för mig", sa Ivar Hesmyr när jag
träffade honom några månader senare. "Efter pucklarna,
som var ca 25 cm höga, kom ett huvud på en ca 50 cm
lång hals. Djuret rörde sig hela tiden bort ifrån oss".
KATTÖRON
När det 8 till 10 meter
långa djuret visade halsen och huvudet över vattenytan, var
huvudet bortvänt från vittnena. Ivar Hesmyr noterade
ändå att det hade något som liknade öron på
var sida om huvudet. Det enda han kunde jämföra dem med, var
öronen på en katt sedda bakifrån.
De tre vittnena noterade att
de kurviga eller puckelförsedda djuret "ändrade form flera
gånger" och när farten ökade, sprutade skummet om dess
förända", enligt Ivar Hesmyr. Alla tre var överens om
att det var mörkblått till färgen.
SJÖNK SAKTA
"Min dotter var så rädd att hon skrek rakt
ut. Jag vände mig om för att lugna henne och när jag
sedan tittade mot den plats där djuret legat sekunden innan, var
det borta", berättade Ivar Hesmyr.
Elvaårige Ragnar, som tittat på djuret hela
tiden, berättade att det sakta sjönk ner i vattnet. Pucklarna
försvann först, sedan halsen och slutligen huvudet.
Ivar Hesmyr darrade i hela kroppen när de väl kommit iland
igen, och han insåg vilken fruktansvärd upplevelse de just
varit med om. "Jag kommer aldrig mer att åka ut på
Seljordsvattnet i en båt", slutade han.
SIGURD ÖYGARDEN, DEN 15 JUNI 1977
Utanför Allmankosbacken i
Seljordsbukten
Sigurd Öygarden och en grannes sexåriga son
kom i bil körande längs västra sidan av Seljordsvattnet.
De hade hunnit till slutet av Allmankosbacken, när
Sigurd upptäckte något ute på vattnet: ett grått
huvud på en lång hals! "Det är sjöormen",
tänkte han och tvärnitade bilen.
"Huvudet på djuret satt på en hals som var
minst 50 cm lång och den plöjde fram genom vattnet med
hög fart och efterlämnade ett skummande kölvatten.
Huvudet hade en så säregen form att jag aldrig tidigare i
mitt liv, sett något liknande", berättade han senare.
ENORMT
STORA VÅGOR
"Halsen var något framåtböjd. När
farten på djuret ökade ännu mera, slog vågorna
upp omkring den och blev enormt stora!".
Sigurd Oygarden bor bara några hundra meter
från platsen där han såg sjöormen. I tron att han
skulle hinna hem efter kameran körde han ner på
gårdsplanen för att hämta den, men när han
återvända bara några minuter senare var djuret borta.
"Sedan den dagen kör jag alltid omkring med en laddad kamera i
bilen", slutade han.
OLAV AASEN, DEN 5 JULI 1977
Utanför Sinnesodden
OLAV AASEN:
"På kvällen den 5 juli fick vi besök av våra goda
vänner Kari och Selmer Olsson från Kvitseid, som skulle
tillbringa sommaren vid Seljordsvattnet. Då vädret var fint
och ovanligt varmt, med 32 grader i skuggan, föreslog jag att vi
skulle åka ner till Sinnesodden, sola och äta picknick
på klipporna.
När vi kom dit och hade parkerat på krönet av
Allmankosbacken, skojade min hustru om att jag tagit kikaren med mig
på hennes inrådan, i fall sjöormen skulle dyka upp.
SJÖORMEN
DÖK UPP
Kikaren förstorar 12 x 50 och jag skulle minsann inte få
ångra att jag tagit den med mig, snarare tvärtom! Vi hade
bara hunnit sätta oss på klipporna vid stranden, så
dök sjöormen upp ute på vattnet.
Avståndet till det våldsamt plaskande djuret var ca 250
meter, men jag såg det mycket tydligt i kikaren och det jag
såg skrämde mig. Ingen kan få mig ut på
Seljordsvattnet i en båt, för sjöormen måste ha
varit minst 30-50 meter lång och måste ha haft enorma
krafter.
Först kom en puckel upp, sedan en större ett stycke
ifrån den första, och sedan kom en lång, svart kropp
upp som slutade i ett huvud. Huvudet var mera
ålliknande än något annat.
BENLIKNANDE
TAGGAR
När det dök och sträckte ut kroppen, rullade vågor
in mot stranden som var halvmeterhöga. Vi såg luft mellan
pucklarna alla fyra och i kikaren såg jag också något
annat, nämligen att sjöormen hade benliknande, 10-15 cm
långa taggar längs kroppen! Folk får tro vad de
vill, men jag såg taggarna och de var klart och tydligt
bakåtsvängda.
Hjördis uppskattade längden till 30 meter, men jag tror
snarare att den var 50 meter, för bara själva stjärten
var tio meter lång.
Pucklarna var mellan 40-50 cm över vattenytan och den ormliknande
kroppen minst 50 cm i diameter. När djuret dök gick det ner
med framändan flörst, sedan sträckte det ut sig i hela
sin längd och då gled krioppen ner gradvis tills den var
helt försvunnen under ytan".
PETER
FJÅGESUND, DEN 23 JUNI 1982
Någonstans längs sjön
Peter Fjagesund, vid den
här tiden amanuens för Seljords museum, bilade mellan
grannbyn Bö och Seljord längs den gamla vägen runt
Seljordsvattnet. Bredvid honom satt en vän från USA.
Plötsligt fick de två männen se ett par ormliknande
djur ute på vattnet som de tolkade som två jättelika
ålar.
"Vi såg dem på ett avstånd av 100 till
150 meter, från en vägbank där vi stannat bilen,
för att se bättre". berättade Peter Fjågesund. "De
var mellan 7 och 9 meter långa, svarta till färgen och
simmade precis i vattenytan, så att man bara såg delar av
kroppen.
RÖRDE
SIG SOM ÅLAR
En av dem hade en fena baktill
medan den andra saknade sådan. Djuren rörde sig som
ålar eller ormar, alltså inte upp och ner som klassiska
sjöormar, utan från sida till sida och vi hade
därför ingen anledning att tro att de var något annat
än just ålar".
Sakta men säkert sjönk de ålliknande
djuren ner i vågorna och var slutligen försvunna.
Observationen hade inte varat mer än några få minuter.
Vetenskapen i Norge känner inte till några ålar av den
storlek som beskrivts här. Den vanliga europeiska ålen blir
maximalt 1 meter och i enstaka fall 130 cm och havsålen maximalt
3,5 meter.
TORSTEIN LISLAND, DEN 20 MAJ 1993
Utanför Buviki
Torstein Lisland och hans hustru
Aagot, passerade Seljordsvattnet i sin bil den 20 maj 1993.
"Min äldsta son har en
fru som är från Skottland och vi brukar spela in lite
på
video åt dem under sommaren, för det mesta hemma runt Oslo
men
det här året beslöt vi att filma lite på
landsbygden
också, berättade Torstein Lisland.
Då vi har
en sommarstuga vid Seljordsvattnet åkte vi ner dit och i samma
veva
gjorde jag en bekant en tjänst och köpte honom en fax, och
för
att leverera den var vi tvunga att åka förbi sjön".
EN
RIKTIG SOLSKENSDAG
Den 20 maj var en riktig solskensdag
och Seljordsvattnet låg spegelblankt framför dem. Men
plötsligt
fick de syn på något märkligt och Torstein Lisland var
snabb att få upp sin videokamera.
"Vad vi såg var framför
allt märkliga vågor, som till synes uppstod från
ingenstans.
Jag började filma direkt och är idag glad för att jag
dokumenterade
dem, vad de nu än är", säger han.
Han såg aldrig något
föremål i vågorna, men antog att det måste
finnas
ett sådant då fenomenet färdades med en viss fart,
från
söder och norrut mot byn Seljord. "Jag kan inte säga att
det var sjöormen vi såg, men det var något mycket,
mycket
märkligt", slutar Torstein Lisland.
OERHÖRT
SPEKTAKULÄR
Videosekvensen är anmärkningsvärd
på många sätt, inte minst för att den är
hela
tre minuter lång. Den är oerhört spektakulär
när
man ser den på TV, ser det faktiskt ut som en sjöorm med en
rad klassiska
pucklar
på ryggen.
Men när sekvensen studerades hos
Image Systems i Linköping, ett dotterbolag till Saab som tidigare
sponsrade
GUST98's alla analyser, var den brutala sanningen att "pucklarna"
var rena illusionen och istället överbrytande vågtoppar!
Nu finns det dock även ett mystiskt objekt
i vattnet. Det är det fjärde från vänster, det
är definitivt solitt och det rör sig
framåt
med en viss, stadig fart.
BELYST
AV SOLEN
Att det är svart till färgen, kan
bero
på att det är belyst av solen, som också ger de
reflekterande
effekterna. Huruvida det är Selma vet ingen, men visst är det
ett spännande föremål!
Vid ett tillfälle ser det nästan
ut som det finns tre pucklar i vattnet, men även detta är en
illusion skapad av vågorna, som rullar i harmoni med varandra.
Huruvida
detta är vanligt eller inte vet vi inte idag, men vågorna i
den här sekvensen uppför sig allt annat än normalt.
KJELL-ERIK NORDSETH, DEN 21 JULI 1993
Utanför Garvik