Utbud inom OKÄNDA DJUR

Tio vittnen från Seljordsvattnet berättar:
"Vi såg Selma, sjöormen som är Norges mest kända monster!"

Enligt skeptiker och kritiker finns det inga okända djur i norska Seljordsvattnet. Säg det till de tio vittnen vi presenterar här! De anser alla att de sett ett okänt djur av kött och blod, ett odjur som den norska vetenskapen ännu inte dokumenterat eller ens velat forska i. GUST har letat efter det i 10 år. Hittills utan större framgång...

Här kommer deras vittnesmål nu, som publiceras i kronologisk ordning:


TÖRJE LINDSTÖL, MAJ 1963
Utanför Svarvaren, bakom Sinnesodden



TÖRJE LINDSTÖL:
"Klockan var tio på förmiddagen och jag satt på traktorn och drog timmer nere vid Svarvaren på baksidan av Sinnesodden.

När jag kastade en blick ut mot vattnet såg jag ett djur som var på väg upp och som bara befann sig ca 100 meter ifrån mig. Jag hoppade ner från traktorn och sprang i riktning mot djuret.

Först trodde jag att det var en älg och såg mig omkring efter ett träd att klättra upp i om det skulle visa sig vara en arg tjur, men när jag var 40-50 meter ifrån det insåg jag att det var ett helt okänt, ormliknande djur. Jag blev väldigt paff när jag inte kunde identifiera det.

ÖDLELIKNANDE HUVUD

Det var gråbrunt till färgen med ett stort, ödleliknande huvud omkring 25-30 cm långt och hade en knottrig kam på hjässan.

Då jag såg det i profil såg jag följaktligen bara ena ögat på det, vilket var runt och stort i förhållande till huvudet. Det såg ut som det blinkade en gång men det kan också ha varit en reflex från solen. Den uppstickande halsen var minst en meter lång.

Efter några minuter böjde det huvudet framåt och dök ner i vattnet med ett stort plask och allt jag kunde se var stora vågor som rullade in mot stranden.

Det var en väldigt spännande observation och jag är säker på att det var den beryktade sjöormen i Seljordsvattnet jag hade sett".


OLAV JUVSKÅS, DEN 6 JULI 1975
Utanför Björgeberget på östra sidan av sjön



OLAV JUVSKÅS:
"Jag var lantbrevbärare på sträckan Kilen-Seljord och åkte runt sjön med post till alla boende, men just den här dagen var jag ledig och kom körande med bilen vid utsiktsplatsen över Björgeberget.

Klockan var fem på eftermiddagen och då jag tittade ut över sjön, fick jag se något som rullade i vattnet, bara 50 meter från stranden nedanför. Jag stannade bilen och vevade ner ett fönster för att se litet bättre.

Det jag såg förbluffade mig. Ett 13-15 meter långt, ormliknande djur med fyra fenor längs kroppen, var och en ca 1 meter lång, rullade runt i vattnet och plaskade upp stora vågor.

RÖRIGT I VATTNET

Att jag såg något huvud är jag inte säker på, då det var så rörigt i vattnet att jag inte visste var jag skulle titta.

Den tjockare delen piskade vattnet och ena änden av djuret höllls högt upp i luften. Den delen kan ha varit huvudet, men allt gick så fort att jag inte lade märke till sådana detaljer. Jag såg också att djuret vid vissa tillfällen simmade framåt och bakåt samtidigt.

Det jag däremot lade märke till var att djuret hade en ljusare undersida och en mörk rygg.

Jag betraktade det i ett par minuter innan det sjönk rakt ner och försvann. Jag hoppades hela tiden att det skulle komma andra bilar, så att fler fick se djuret, men det kom ingen just då".

ARNE ÖYGARDEN, DEN 20 JULI 1976
Utanför Storholmen i Seljordsbukten



ARNE ÖYGARDEN:
"KLockan var tio minuter över fem på eftermiddagen och jag kom körande nedför Allmankosbacken på väg till byn. Sjön var blank som en spegel, det var vamt och vindstilla.

När jag kom till slutet av backen, kastade jag en snabb blick utåt sjön och bara 100 meter från stranden, såg jag hur sjöormen rullade runt i vattnet.

Tidigare hade jag bara skrattat åt folk som sade sig ha sett sjöormen. Jag hade också sagt, att jag inte tror på det förrän jag själv får se den och det var precis vad som hände den här dagen. Jag bromsade bilen, körde in till vägkantem och steg ur den.

RYNKIG ELLER FJÄLLIG

Den 15-20 meter långa och 30-75 centimeter höga, glänsande kroppen vred och rörde sig som en jättelik orm i vattnet. Skinnet föreföll vara rynkigt eller fjälligt och sjöormen var ljusare på undersidan och blåsvart på ryggen.

Den hade fyra fötter eller fenor längs sidorna, som var 25-30 cm långa. Det såg inte ut som när en stock rullar runt i vattnet, utan det fanns något längs sidorna av kroppen.

Ryggen på djuret ändrade form flera gånger, från vad som mest liknade en upp och nedvänd båt till två och tre pucklar eller buktningar.

ÄNDERNA BLEV RÄDDA

Medan allt detta pågick kom en flock änder till Storholmen. När sjöormen fick syn på dem vände den sig mot dem och änderna blev så rädda att de flög därifrån med flaxande vingar och höga skrik.

Sjöormen vände och simmade ut mot öppet vatten med hög fart och dök sedan utsträckt i en bågliknande form, rakt ner i vattnet så att det stänkte upp och skummade våldsamt omkring den och sedan var den helt borta".

IVAR HESMYR, DEN 30 MAJ 1977
I Seljordsbukten

Ivar Hesmyr, hans dotter Solveig och grannpojken Ragnar Johnson var ute på sjön på eftermiddagen och fiskade med en utterbräda, när två pucklar plötsligt blev synliga på vattenytan, ca 150 meter ifrån dem.

IVAR HESMYR: "Jag hade aldrig betvivlat sjöormens existens, däremot hade jag aldrig trott att den skulle visa sig för mig", sa Ivar Hesmyr när jag träffade honom några månader senare. "Efter pucklarna, som var ca 25 cm höga, kom ett huvud på en ca 50 cm lång hals. Djuret rörde sig hela tiden bort ifrån oss".

KATTÖRON

När det 8 till 10 meter långa djuret visade halsen och huvudet över vattenytan, var huvudet bortvänt från vittnena. Ivar Hesmyr noterade ändå att det hade något som liknade öron på var sida om huvudet. Det enda han kunde jämföra dem med, var öronen på en katt sedda bakifrån.

De tre vittnena noterade att de kurviga eller puckelförsedda djuret "ändrade form flera gånger" och när farten ökade, sprutade skummet om dess förända", enligt Ivar Hesmyr. Alla tre var överens om att det var mörkblått till färgen.

SJÖNK SAKTA

"Min dotter var så rädd att hon skrek rakt ut. Jag vände mig om för att lugna henne och när jag sedan tittade mot den plats där djuret legat sekunden innan, var det borta", berättade Ivar Hesmyr.

Elvaårige Ragnar, som tittat på djuret hela tiden, berättade att det sakta sjönk ner i vattnet. Pucklarna försvann först, sedan halsen och slutligen huvudet. 

Ivar Hesmyr darrade i hela kroppen när de väl kommit iland igen, och han insåg vilken fruktansvärd upplevelse de just varit med om. "Jag kommer aldrig mer att åka ut på Seljordsvattnet i en båt", slutade han.

SIGURD ÖYGARDEN, DEN 15 JUNI 1977
Utanför Allmankosbacken i Seljordsbukten

Sigurd Öygarden och en grannes sexåriga son kom i bil körande längs västra sidan av Seljordsvattnet.

De hade hunnit till slutet av Allmankosbacken, när Sigurd upptäckte något ute på vattnet: ett grått huvud på en lång hals! "Det är sjöormen", tänkte han och tvärnitade bilen.

"Huvudet på djuret satt på en hals som var minst 50 cm lång och den plöjde fram genom vattnet med hög fart och efterlämnade ett skummande kölvatten. Huvudet hade en så säregen form att jag aldrig tidigare i mitt liv, sett något liknande", berättade han senare.

ENORMT STORA VÅGOR

"Halsen var något framåtböjd. När farten på djuret ökade ännu mera, slog vågorna upp omkring den och blev enormt stora!". 

Sigurd Oygarden bor bara några hundra meter från platsen där han såg sjöormen. I tron att han skulle hinna hem efter kameran körde han ner på gårdsplanen för att hämta den, men när han återvända bara några minuter senare var djuret borta. "Sedan den dagen kör jag alltid omkring med en laddad kamera i bilen", slutade han. 


OLAV AASEN, DEN 5 JULI 1977
Utanför Sinnesodden



OLAV AASEN: "På kvällen den 5 juli fick vi besök av våra goda vänner Kari och Selmer Olsson från Kvitseid, som skulle tillbringa sommaren vid Seljordsvattnet. Då vädret var fint och ovanligt varmt, med 32 grader i skuggan, föreslog jag att vi skulle åka ner till Sinnesodden, sola och äta picknick på klipporna.

När vi kom dit och hade parkerat på krönet av Allmankosbacken, skojade min hustru om att jag tagit kikaren med mig på hennes inrådan, i fall sjöormen skulle dyka upp.

SJÖORMEN DÖK UPP

Kikaren förstorar 12 x 50 och jag skulle minsann inte få ångra att jag tagit den med mig, snarare tvärtom! Vi hade bara hunnit sätta oss på klipporna vid stranden, så dök sjöormen upp ute på vattnet.

Avståndet till det våldsamt plaskande djuret var ca 250 meter, men jag såg det mycket tydligt i kikaren och det jag såg skrämde mig. Ingen kan få mig ut på Seljordsvattnet i en båt, för sjöormen måste ha varit minst 30-50 meter lång och måste ha haft enorma krafter.

Först kom en puckel upp, sedan en större ett stycke ifrån den första, och sedan kom en lång, svart kropp upp som slutade i ett huvud. Huvudet var mera ålliknande än något annat.

BENLIKNANDE TAGGAR

När det dök och sträckte ut kroppen, rullade vågor in mot stranden som var halvmeterhöga. Vi såg luft mellan pucklarna alla fyra och i kikaren såg jag också något annat, nämligen att sjöormen hade benliknande, 10-15 cm långa taggar längs kroppen! Folk får tro vad  de vill, men jag såg taggarna och de var klart och tydligt bakåtsvängda.

Hjördis uppskattade längden till 30 meter, men jag tror snarare att den var 50 meter, för bara själva stjärten var tio meter lång.

Pucklarna var mellan 40-50 cm över vattenytan och den ormliknande kroppen minst 50 cm i diameter. När djuret dök gick det ner med framändan flörst, sedan sträckte det ut sig i hela sin längd och då gled krioppen ner gradvis tills den var helt försvunnen under ytan".

PETER FJÅGESUND, DEN 23 JUNI 1982
Någonstans längs sjön


Peter Fjagesund, vid den här tiden amanuens för Seljords museum, bilade mellan grannbyn Bö och Seljord längs den gamla vägen runt Seljordsvattnet. Bredvid honom satt en vän från USA. Plötsligt fick de två männen se ett par ormliknande djur ute på vattnet som de tolkade som två jättelika ålar.

"Vi såg dem på ett avstånd av 100 till 150 meter, från en vägbank där vi stannat bilen, för att se bättre". berättade Peter Fjågesund. "De var mellan 7 och 9 meter långa, svarta till färgen och simmade precis i vattenytan, så att man bara såg delar av kroppen.

RÖRDE SIG SOM ÅLAR

En av dem hade en fena baktill medan den andra saknade sådan. Djuren rörde sig som ålar eller ormar, alltså inte upp och ner som klassiska sjöormar, utan från sida till sida och vi hade därför ingen anledning att tro att de var något annat än just ålar". 

Sakta men säkert sjönk de ålliknande djuren ner i vågorna och var slutligen försvunna. Observationen hade inte varat mer än några få minuter.

Vetenskapen i Norge känner inte till några ålar av den storlek som beskrivts här. Den vanliga europeiska ålen blir maximalt 1 meter och i enstaka fall 130 cm och havsålen maximalt 3,5 meter.

TORSTEIN LISLAND, DEN 20 MAJ 1993
Utanför Buviki



Torstein Lisland och hans hustru Aagot, passerade Seljordsvattnet i sin bil den 20 maj 1993.

"Min äldsta son har en fru som är från Skottland och vi brukar spela in lite på video åt dem under sommaren, för det mesta hemma runt Oslo men det här året beslöt vi att filma lite på landsbygden också, berättade Torstein Lisland.

Då vi har en sommarstuga vid Seljordsvattnet åkte vi ner dit och i samma veva gjorde jag en bekant en tjänst och köpte honom en fax, och för att leverera den var vi tvunga att åka förbi sjön".

EN RIKTIG SOLSKENSDAG

Den 20 maj var en riktig solskensdag och Seljordsvattnet låg spegelblankt framför dem. Men plötsligt fick de syn på något märkligt och Torstein Lisland var snabb att få upp sin videokamera.

"Vad vi såg var framför allt märkliga vågor, som till synes uppstod från ingenstans. Jag började filma direkt och är idag glad för att jag dokumenterade dem, vad de nu än är", säger han.

Han såg aldrig något föremål i vågorna, men antog att det måste finnas ett sådant då fenomenet färdades med en viss fart, från söder och norrut mot byn Seljord. "Jag kan inte säga att det var sjöormen vi såg, men det var något mycket, mycket märkligt", slutar Torstein Lisland.

OERHÖRT SPEKTAKULÄR

Videosekvensen är anmärkningsvärd på många sätt, inte minst för att den är hela tre minuter lång. Den är oerhört spektakulär när man ser den på TV, ser det faktiskt ut som en sjöorm med en rad klassiska pucklar på ryggen.

Men när sekvensen studerades hos Image Systems i Linköping, ett dotterbolag till Saab som tidigare sponsrade GUST98's alla analyser, var den brutala sanningen att "pucklarna" var rena illusionen och istället överbrytande vågtoppar!

Nu finns det dock även ett mystiskt objekt i vattnet. Det är det fjärde från vänster, det är definitivt solitt och det rör sig framåt med en viss, stadig fart.

BELYST AV SOLEN

Att det är svart till färgen, kan bero på att det är belyst av solen, som också ger de reflekterande effekterna. Huruvida det är Selma vet ingen, men visst är det ett spännande föremål!

Vid ett tillfälle ser det nästan ut som det finns tre pucklar i vattnet, men även detta är en illusion skapad av vågorna, som rullar i harmoni med varandra. Huruvida detta är vanligt eller inte vet vi inte idag, men vågorna i den här sekvensen uppför sig allt annat än normalt.

KJELL-ERIK NORDSETH, DEN 21 JULI 1993
Utanför Garvik


Följande vittnesmål lämnades av Kjell-Erik Nordseth (överingenjör och avdelningschef för ett stort konstruktionsföretag, som vid tiden gör händelsen byggde om centrala Oslo) som tog videon:

"Jag var på besök hos en släkting i närheten av Seljordsvattnet då jag beslöt mig för att ta en tur bort till sjön. Jag körde på södra sidan och längs den gamla vägen.

Jag var ensam och hade tagit med mig min videokamera, då jag visste att det ryktades om sjöormar i vattnet. Det första jag såg och filmade var sightseeingbåten "Fjellgutten II", som passerade rakt framför mig.

MÄRKLIG RÖRELSE

Några minuter senare såg jag en märklig rörelse i vattnet, till höger om mig. Den uppstod utan synbar anledning och jag filmade direkt.

När jag tittade mot vänster, såg jag vad som plötsligt blivit till kraftigt skummande vågor, vilka tycktes dölja något strax under vattenytan, som rörde sig norrut med anmärkningsvärd fart".

Kjell zoomade in vad som föreföll att vara tre till fyra, 1,5 meter långa, puckelliknande föremål som kom upp ur vattnet, den ena efter den andra. De höll en fart av 7-12 knop och skapade stora vågor på den annars relativt lugna ytan.

LIKNADE HAJFENOR

"Jag filmade dem i 15-20 sekunder och de var lika synliga för blotta ögat som i min videokamera. Pucklarna var grå till färgen och liknade hajfenor, men var mycket längre.

De sluttade framtill och avslutades bakåt med en skarp kant. Kölvattnet efter dem var mycket långt, minst 100 meter", sammanfattade Kjell-Erik Nordseth sin observation.

Vad han sett och filmat hade befunnit sig ca 150 meter från stranden där han stod. Det rörde sig med konstant hastighet, och efterlämnade ett märkligt vitt kölvatten av en typ man sällan ser.

SÅG DET I ÖGONVRÅN

Det hade gått en stund innan han upptäckte det, och han såg det i ögonvrån medan han filmade åt höger. "Jag tror att det kom upp till vänster om mig, det var därför jag inte såg det till att börja med", säger Kjell.

Jan Blom, projektledare vid Image Systems i Linköping, analyserade i början av mars 1999 videon åt GUST.

"Kvalitén är det inget större fel på men avståndet till föremålet gör det svårt att identifiera det", sa han. "Det ser ut att kunna finnas en gråaktig tingest strax under vattenytan, men det är svårt att säga med säkerhet att det är så och jag vill inte göra detta som ett officiellt uttalande".

BERÄKNAD STORLEK

Den beräknade storleken, 10 till 12 meter, baserar sig på vittnesmålet och kunde inte bekräftas av själva analysen.

Enligt engelsmannen och Loch Ness-forskaren Alastair Boyd, som också sett Kjells video, handlar det om en "interfererande våg"; två vågor som kommer från olika håll och kolliderar med varandra, vilket skapar en illusion, som man sedan kan tolka till nästan vad som helst.

Men Kjell Nordseth är kritisk till förklaringen: "Vågorna från "Fjellgutten II hade dött ut för länge sedan innan jag började dokumentera det jag såg till vänster om mig! Jag vet vad jag såg och ingen kan övertyga mig om att det var annat än en av sjöormarna i Seljordsvattnet"!

FRODE FLATLAND-JENSEN, VÅREN 1997
Nära Tellnesöya

Våren 1997 strövade den då 15-årige Frode Flatland-Jensen längs en stenig strand inte långt från Tellnesöya. Han var i sällskap av en kompis som föredrar att vara helt anonym. Plötsligt fick de två pojkarna se en syn de aldrig glömmer:

Ett märkligt djur kom ut ur ett buskage på stranden, reagerade på ljud från de båda pojkarna och kastade sig blixtsnabbt ut i vattnet och försvann ner under ytan.

"Jag hann precis se stjärten och två ben på var sida om en avsmalnande kropp", berättade Frode Flatland Jensen. "Benen var minst 50 cm långa och liknade benen på en alligator".

SPETSLIKNANDE STJÄRT

Den synliga delen av djuret var minst två meter, bredden var 40-50 cm och stjärten på det slutade i en spets, precis som på en alligator eller en krokodil. 

"Det verkade som det alligatorliknande djuret varit uppe på land och sett sig om och sedan blev det skrämt när vi plötsligt uppenbarade oss på samma starandremsa. Det var både spännande och skrämmande att se djuret och jag önskar bara att vi sett hela djuret och under en mycket längre tid", slutade Frode Flatland-Jensen.


REPORTAGE & BILDER:
Jan-Ove Sundberg. ILLUSTRATION: Seljords Museum. Copyright  GUST © 2008.


Grundat 1997 av Jan-Ove Sundberg. Telefon 0141 21 79 29 eller 070 301 79 29. Denna sida har visats841 gånger.
Besök Frogpage Kontakta Jan-Ove Sundberg