Ulrika tog bilder av något mystiskt på Storsjön:
Storsjöodjuret eller kappkörande båtar?

Analysen tyder på kappkörande båtar men vittnet, Ulrika Hellby, står på sig: Det var Storsjöodjuret! "De låg mycket lågt i vattnet och såg ut som flera ihopkopplade flytpontoner. Det var definitivt två för den ena simmade snett till vänster bakom den andra", säger Ulrika.

Östersunds-Posten den 6 juli i år: "Ulrika Hellby var på väg hem från sommarfotokursen på Birka Folkhögskola i Ås vid halv elvatiden på torsdagskvällen och passade på att titta på den vackra utsikten över sjön.

När hon kom till raksträckan innan den skarpa kurvan vid Täng i fick hon syn på något egendomligt ute i vattnet.

"Jag såg två föremål som rörde sig fruktansvärt fort över sjön. Men det var ingen båt. Jag har aldrig sett en båt röra sig så snabbt, graciöst och ljudlöst över vattenytan", säger hon.

ZOOMADE IN

Ulrika kan inte säga exakt hur snabbt det gick, men uppskattar att de förflyttade sig flera hundra meter på de 15 sekunder det tog för henne att springa runt till bagaget på bilen och hämta kameran hon förvarade där. Hon zoomade och lyckades få en bild på de två "varelserna".

"Äntligen! Nu är det min tur tänkte jag. Jag har gjort allt för att få se Storsjöodjuret och nu kan jag faktiskt säga till mina vänner att jag har sett det", säger hon.

Ulrika är glad att hon hade kameran med sig eftersom hon vet att många skulle tvivla på vad det egentligen var hon såg. Hon är själv inte helt övertygad om att det verkligen var två odjur, men hon har ingen bättre förklaring på fenomenet.

"De låg mycket lågt i vattnet och såg ut som flera ihopkopplade flytpontoner. Det var definitivt två för den ena simmade snett till vänster bakom den andra", säger Ulrika.

OJÄMNA PÅ YTAN

Föremålen var svarta och lite ojämna på ytan. Varje föremål bestod av tre till fyra "pontoner" eller pucklar och varje puckel var cirka en till två meter lång och drygt en halvmeter bred.

Den främsta pontonen beskriver hon som lite större än de där bakom, men hon såg inget huvud.

"Jag tittade särskilt efter ett stort odjurshuvud med fladdrande öron, men jag kunde inte se något på det avståndet", berättar hon.

Varelserna befann sig uppskattningsvis 500 meter från stranden när Ulrika knäppte bilden. Den blev lite grynig, men fler hann hon inte ta eftersom föremålen snabbt simmade bort mot Rödöbron och försvann i soldiset".

Så långt Östersunds-Posten. GUST har den här gången gjort en mycket utförlig analys av vad Ulrika Hellby såg och sådana granskningar klarar dessa observationer oftast inte. Läs och bedöm själva:

GUST'S ANALYS

1) När GUST skickade en topografisk karta över den del av Åssjön där Ulrika befann sig, visar det sig att hon såg objekten på 2 500 meter inte 500 meter, som hon först trott.

2,5 km är en avsevärd distans, särskilt om det är mörkt och det gäller att urskilja något på en vattenyta.

2) Farten på det observerade, "flera hundra meter på 15 sekunder", som hon själv uppgett, stämmer bättre in på en båt än på en kryptid som Storsjöodjuret.

Säg att objekten färdades 200 meter på 15 sekunder. Det motsvarar ca 50 km i timmen eller mellan 25 och 27 knop.

Få om ens något sjöodjur håller så hög fart, åtminstone på vattenytan. För större och snabbare båtar däremot är det en ganska vanlig fart.

3) Det kraftiga vågsvallet bakom objekten är också något som hellre talar för båtar än för Storsjöodjuret.

SMÅ VATTENRÖRELSER

Det typiska för våra kryptider är så små vattenrörelser som möjligt och hur de egentligen klarar det, är en del av mysteriet men många marina däggdjur gör inte heller några större vågor när de kommer upp på ytan respektive går ner igen, om man nu undantar valarna förstås, som kastar sig bakåt med ett våldsamt plask.

Men då är det alltså ett plask, inte ett kölvatten och ni vet ju vad skillnaden är.

4) Ulrikas envishet: "Jag har gjort allt för att få se Storsjöodjuret", bottnar uppenbarligen i hennes konsekventa tro på Storsjöodjuret och därmed kan allt hon ser på Storsjön bli något mystiskt och i slutänden Storsjöodjuret.

5) "De låg mycket lågt i vattnet... ", säger Ulrika vidare. Vår kommentar: kappkörande båtar ligger oftast lågt i vattnet!

STOR SANNOLIKHET

6) Nej, trots att Ulrika var på plats och trots hennes envisa fasthållande vid ett eller två Storsjöodjur, anser vi på GUST ändå att det med stor sannolikhet var kappkörande båtar hon såg och fotograferade och om någon jämte skulle läsa det här och vet något om händelsen, hör gärna av er till GUST: [email protected]

7) Händelsen inträffade alltså omkring klockan 22.30, torsdagen den 5 juli 2007 och platsen var ungefär mitt ute i Åssjöns farled på väg mot Rödöbron (se den bifogade kartdelen där Ulrika själv ritat in var hon stod och hur objektet/objekten rörde sig i sjön).

Ultrika Hellby står alltså på sig, och säger i email till GUST: "Jag förstår naturligtvis att ni måste vara kritiska, men två båtar - var fick ni det ifrån?! Tro mig jag hade sett (och hört) om det varit båtar".

STENAR I VATTNET

GUST kommentar: På bilden här nedan förefaller objekten att vara närmare land (Frösön) än vad Ulrika tror och om så är fallet kan de ha tävlat om vem som skulle komma först till vad vi nu vet var stenar i vattnet.



På bilden här nedan har vi lagt in de teoretiska båtar som vi anser att det handlar om; en större båt av Storebrotyp till vänster (båt 1) och en mindre, lägre racerbåt till höger (båt 2). Minst två stenar kan ses framför teoretiska båt nummer 2.



Teoretiska båt nummer 2 här ovan och till höger i bild, stannar upp strax före den största stenen.

Ulrika: "Det ni tror är stenar kan jag säga på en gång att det finns inga grynnor där ute och för det andra så var det i så fall märkliga stenar eftersom dessa också rörde sig".

I BAKHUVUDET

Ulrika trodde inte att det fanns stengrynnor i området där hon såg objekten, men det gör det! Någonstans i bakhuvudet misstänkte jag att vi till och med hade en sådan bild i arkivet och mycket riktigt - det är den bilden ni ser här:


Stenarna rakt framför bron är sannolikt samma stenar som de två båtarna jagade fram mot, när de kappkörde på sjön vid 22.30-tiden den 5 juli i år.


På den här uppförstorade närbilden av stengrynnan framför Rödöbron, kan man också konstatera att den ligger lågt i vattnet, och består av flera segment, ungefär som Ulrika beskrev det hon såg och fotograferade! Därmed INTE sagt att det var stenar hon fotograferade, för något var det ju som gjorde svallvågorna med. Två båtar anser vi på GUST.


FÖRKLARING TILL KARTAN: De 11 svarta cirklarna visar var Storsjöodjuret sågs på 80-talet och ritades in långt innan GUST såg dagens ljus. (B) Det blå U som syns till höger på kartan visar var ULRIKA stod när hon tog bilden som nu är aktuell. Numren 1-6 visar den färdväg som objekten tog enligt Ulrika Hellby. Övrigt: Från Ulrikas observationsplats och till position 1 på kartan är det
2 500 meter och fram till punkt 6, dit de så småningom nådde, är det hela 7 km.

När GUST påpekade att vinden kan ha legat på bort ifrån Ulrika och att det var därför hon inte hörde ljudet från två båtar, svarade hon:

Ulrika: "Visst kan det ha varit så att det drog en vind över sjön fast det var vindstilla där jag stod, det skiljer ju en del höjdmeter. Men mina fotokursvänner som var ute och gick nere vid sjön vid samma tidpunkt hade ju reflekterat över vågor från ingenstanns - det varken blåste eller sågs några båtar...".

EVENTUELLA BÅTLJUD

GUST: Att det blåser på olika höjdskillnadet är ingenting ovanligt och mellan Ulrika och Storsjöns yta skiljde det faktiskt så mycket som 60 meter och om vindilar jagade fram över sjön vid den här tidpunkten, som låg på bort ifrån Ulrika, tog de också eventuella båtljud med sig.

Om hennes fotokursvänner vandrat på stranden rakt nedanför den plats där Ulrika befann sig, och inte såg någon eller några båtar, borde de rimligtvis ha sett det Ulrika beskrev. Att de inte gjorde det tyder på att de inte befann sig just där eller inte tittade åt det håll Ulrika tittade.


Kölvatten efter en racerbåt på en sjö i Kanada, som enligt uppgift höll mellan 25 och 30 knop.


Rödösundet fotograferat från luften under inflygning över Birkalandet i Åssjön. Foto: Jamtli, Copyright 2007.

Till Ulrika Hellbys försvar kan GUST nämna, att vi själva har en karta där vi prickat in inte mindre än 16 observationer av Storsjöodjuret i just Åssjön varav fyra utanför Ösa-Täng därifrån hon tog sin bild och tre i själva Rödösundet, där bron nu ligger.

På en fantastisk karta som Turistbyrån i Östersund gav ut för ett 10-tal år sedan och som kallas "Upptäck Storsjöbygden - en karta över Storsjöodjurets Rike", har jämtarna själva prickat in ytterligare fem observationer i Åssjön varav två nära Rödöbron.

NER I DJUPET

Dessutom: när GUST avlyssnade Storsjön med hydrofon hösten 2001, hade vi vårt basläger just i Åssjön och en dag när vi var ute och testade en utterbräda på kav lugnt och spegelblankt vatten mitt emot Rödöbron, dök plötsligt utterbrädan ner i djupet och försvann!

Vi hittade den först flera dagar senare, långt uppe i den smala delen in mot Nyland och Krokomsviken. Vad som hände är en gåta. Utterbräden var tillverkad av ett material som gör att den inte sjunker och flera tidigare vändor just på den här delen av sjön hade gått bra.

Det var som om något i djupet bitat sig fast i den, alternativt slukat den, och sedan spottat ut den igen, fast det blir ju förstås bara en vild och ovetenskaplig spekulation.

Storsjöodjuret kommer säkert att dyka upp på allvar framför någon mobil- eller digitalkamerautrustad jämte och då gäller det att ha is i magen och knäppa lugnt och stilla och så mycket man bara hinner!

GUST har i nuläget inga planer på att återuppta sökandet i Storsjön, och därmed kan det också dröja många år innan gåtan får sin lösning. Om den nu någonsin får det...