 Fiskare har rapporterat en amfibie:
Till hälften
människa, till hälften fisk - är det verkligen
möjligt?
På
30-talet gjorde filmen "Skräcken
från Svarta Lagunen" succé på biograferna. Den var
dåtidens Jurassic
Park och handlade om en amfibie, en varelse som var till hälften
människa, till hälften
fisk. Nu har verkligheten
överträffat dikten,
åtminstone om man får tro de som fiskar i Kaspiska havet
och som just
rapporterat en amfibie!
De senaste två åren har invånarna i
kustområdena runt södra och sydöstra Kaspiska havet
sett en
amfibisk varelse som liknar en människa. I mars i år
publicerade den iranska tidningen Zindagi, vittnesmål från
besättningen på Baku, en trålare från staden
Azeri:
"Varelsen simmade parallellt med båten under lång tid",
berättade Gafar Gasanof, kapten på trålaren.
"Först trodde vi att det var en stor fisk, men sedan såg vi
att fenorna inte stämde och att framkroppen hade armar".
Kaspiska
havet (längst till höger) ser mera ut som en insjö
än ett innanhav, men vattnet i det är faktiskt salt.
När besättningen kom tillbaka till Azerbadjan med sin
historia var det dock ingen som trodde på dem. Vad de sett
lät så fantastiskt att de anklagades för
sjöfylleri, som är en allvarlig förseelse som kan sluta
med att både båten och besättningen tas i beslag
respektive arresteras.
Mängder
av brev
Sedan händelsen publicerats i tidningen Zindagi har redaktionen
emellertid fått mängder av brev från läsare, som
påstår att de upplevt något liknande och bland
fiskarna anses det snarare som tur än som otur att se och uppleva
varelsen.
Brevskrivarna berättade också att den märkliga varelsen
setts både i havet och på stranden, i synnerhet sedan en
vulkan i Babolsera fått ett utbrott i februari och oljeborrningen
i Kaspiska havet intensifierats.
Ögonvittnena har lämnat en samstämmig
beskrivning av amfibien:
Den beskrivs som 165-168 cm lång, kraftigt byggd, har en platt
"tvättbrädsmage", fötterna liknar dem på en
säl och den har fyra simhudsförsedda fingrar på varje
hand.
Grönsvart
till färgen
Huden är gulaktig. Hår på huvudet
förefaller grönsvart till färgen. Armar och ben är
kortare och muskulösare än på en människa av
normalbyggnad.
Skräcken
från Svarta Lagunen var på sin tid den mest spännande
rysare man kunde se och handlade om en utstött amfibie som gick
bärsärkargång.
Fingernaglarna är långa och kröker sig i spetsen som
nosen på en delfin. Ingen har sett några öron.
Ögonen är stora och cirkelrunda. Munnen är
förhållandevis stor, överkäken framskjutande medan
underläppen går ihop med halsen. Inga kinder är
synliga.
Iranierna har döpt varelsen till "Runan-shah" som
betyder "Härskaren över haven och floderna". Det namnet har
den fått för att stora stim av fisk alltid sägs
följa i dess kölvatten.
Ett "gurglande" läte
Fiskarna påstår att fisk som fastnat i deras nät
håller sig i vid liv och avger ett "gurglande" läte när
varelsen kommer simmande. Varelsen påstås svara dem med ett
liknande ljud, som om den kommunicerade med de instängda fiskarna.
<>Ryska forskare som tittat närmare på fallet
medger att det sällan är någon rök utan eld. Men
teorin att det finns en hel familj med undervattensvarelser på
botten av Kaspiska havet, som skulle värna om miljön när
oljeborrningarna nu tagit fart på allvar, ger de inte mycket
för och visst låter det alltför fantastiskt.
Runan-shah i Kaspiska havet är dock inte den enda
undervattensvarelse som dokumenterats i den här delen av
världen.
Både lungor och
gälar
Läkare i Iran påstår till och med att
människor som fanns i dessa trakter för miljoner år
sedan hade både lungor och gälar. Bevis av idag skulle vara
vår förmåga att hicka, vilket tyder på sk
atavism - "återuppträdande av ett utvecklingsstadium".
Skådespelaren
i "Skräcken från Svarta Lagunen" såg mycket
trovärdig ut i sin helgjutna gummidräkt.
<>En bok med samlade vetenskapliga artiklar som heter
"Universum och Mänskligheten" och som publicerades i St.
Petersburg i dåvarande Sovjetunionen 1905, berättar om "en
marin kvinna" som fångades i Karibiska havet.
Boken beskriver också döda amfibier som spolades iland
på Azorerna 1876 och beskrivningen påstås
överensstämma med den varelse som nu rapporterats från
Kaspiska havet.
En "amfibie-människa"
<>1928 rapporterades en "amfibie-människa" från
ryska Karelen. Varelsen sågs till och från i sjön
Vedlozero
och till slut skickades ett team från <>universitetet i
Petrozavodsk dit för att undersöka saken. Vad de fann
hemligstämplades och själva slutade de sina dagar i den
fruktade Gulagarkipelagen.
Vad ska man då tro om allt det här, kan det verkligen finnas
amfiber, till hälften människor, till hälften
fiskar? Ja, vetenskapen avfärdar dem inte helt oväntat
som fria fantasier, men som vi sett så många gånger
allaredan så är överraskningarnas tid inte förbi.
GUST kan dock tänka sig en mera jordnära förklaring i
just det här fallet.
Mer än ett år innan USA anföll Irak skickade man in en
rad inhemska och allierade specialstyrkor; rekognosceringsförband,
sabotageförband och attackdykare. De sistnämnda hade till
uppgift att kartlägga pipelines, oljedepåer och petrokemiska
anläggningar.
Avancerad högteknologi
Kan det ha varit amerikanska eller brittiska attackdykare man sett och
ser i Kaspiska havet? Amerikanska Navy Seals och brittiska SAS (Special
Air Service) har idag så avancerad högteknologi att jag
föreställer mig att de till och med kan likna "Skräcken
från Svarta Lagunen"!
Amerikanska
och brittiska attackdykare förfogar över så
specialiserad teknik att de osedda kan utföra uppdrag långt
in på fiendens territorium.
Redan när amerikanarna, engelsmännen och de dåtida
västtyskarna skickade "främmande" ubåtar till svenskt
territorialvatten på 70-, 80- och 90-talet, för att
provocera fram ett bättre svenskt försvar och samtidigt
öva sitt eget folk, kom attackdykarna ridande på
torpedliknande miniubåtar och när en sådan går
så nära ytan att bara dykarens överkropp syns, kan den
mycket väl feltolkas.
Gamla tiders vidskepelse
Ryssarna och iranierna kring Kaspiska havet må vara duktiga
fiskare och hängivna sjömän, men mycket av gamla tiders
vidskepelse sitter ändå djupt i dessa människor, som
fått liten eller ingen skolgång alls och när fantasin
kommer i rörelse kan man som bekant se både det ena och det
andra...
Den
röda punkten söder om staden Baku anger var fiskarna på
trålaren med samma namn, såg vad de tolkat som em amfibisk
människa.
FAKTA
OM KASPISKA HAVET
Kaspiska havet, forntidens Caspium Mare eller Hyrcanium Mare, som
är en saltvattenssjö i sydöstra Europa och
sydvästra Asien, är världens största innanhav.
I väster gränsar det till Azerbadjan och Ryssland, i
öster och nordöst till Kazakstan, österut till
Turkmenistan och söderut till Iran. Det sträcker sig 1,210 km
i en nordlig och sydlig riktning och mellan 210 och 436 km i
östlig och västlig riktning.
Satellitbild
av Kaspiska havet. Foto: NASA, Copyright 2005.
Kaspiska havet har ett medeldjup på 170 meter och är djupast
söderut. Havsnivån varierar från år till
år, men ligger i medeltal på 28 meter.
Här finns 130 fiskarter, inklusive stören, som ibland kallas
en levande fossil eftersom den också fanns under dinosauriernas
tidevarv. Förutom stören, som producerar den delikata iranska
kaviaren, finns det gott om herring, karp, abborre, skädda och
multe. Vissa av dessa fiskar är väldigt sällsynta och
finns bara i Kaspiska havet.
Kaspiska havet är svårnavigerat och farligt för den som
inte är van vid detta vatten. Stormar från sydöst
kommer plötsligt och överraskande och när vintern
slår till fryser det väldiga havet till is. De största
hamnarna är Krasnovodsk i Turkmenistan; Baku; och
Makhachkala i Ryssland.
FOTNOT: Anledningen
till GUST's teori om attackdykare i Kaspiska havet är denna:
Några månader innan USA anföll Irak i mars 2003,
meddelade amerikanska filmbolag som GUST förhandlade med just
då, om vår nya expedition till Norge, att krigsrisken var
så överhängande att alla utländska produktioner
var inställda. Läget är likadant idag. Nu har bolagen
berättat att ett anfall mot
Iran är nära förestående. Det kan bli Israel som
anfaller, men det är ändå USA som leder kriget och
bolagen är livrädda för att drabbas av t ex
flygplanskapningar, självmordsattacker på flygplatser och
liknande, därför ställer man in sina utlandsproduktioner.
Källa: Pravda den 24 mars 2005. Översättning från ryskan:
Rafic Garifdjanov. Vinjettillustration: RobRoy Menzies, The Menzies
Studio. Översättning och bearbetning från
engelskan: Jan-Ove Sundberg, GUST © 2005.
|
