|
|
Äventyrliga upptäckter del 1:
Finns det fortfarande förhistoriska djur i Afrika?
Platsen var Kasaidalen i
Centralafrika. John Johnson, svensk plantageägare från
Småland, var efter en jakttur med sin afrikanske tjänare
på hemväg över ett stort träsk. Plötsligt
dök ett fem
meter långt, ödleliknande monster upp framför dem.
Johnson stirrade chockad på besten utan att riktigt tro sina
ögon. Vad som liknade en förhistorisk skräcködla
stod bara tio meter ifrån dem. I
nästa ögonblick gick besten till attack mot en betande
noshörning. Afrikanen flydde och vår landsman svimmade.
Det fantastiska mötet med en livs levande dinosaurie
påstås ha ägt rum 1932. Plantageägaren John
Johnson har inte gått att spåra men om du som läser
det här vet något om honom, eller vet hur vi ska gå
tillväga för att hitta ambitiösa smålänningar
från 30-talet som förvärvade land i Afrika, hör av
dig!
I Afrika hade vittnesmålen om förhistoriska
skräcködlor börjat florera redan 1919. I tidningen
"London Times" av den 17 november det året, berättades att
ett, "extraordinärt" monster påträffats i vad som
då var belgiska Kongo. I oktober hade monstret anfallit en herr
Lepagé, chef för
ett järnvägsbygge i området.
Lepagé öppnade
eld mot besten med sitt elefantgevär men fick sedan fly för
livet. När monstret till slut tröttnade på att jaga
honom och gav upp, kunde Lepagé
granska det på säkert avstånd genom sin kikare.
Belgaren Lepagé
fick fly för
livet när det extraordinära monstret gick till anfall.
För en journalist i Port Elizabeth berättade Lepagé
senare att monstret var, "ungefär sju meter långt, med en
lång spetsig nos försedd med betar som liknade horn, och ett
kortare horn över näsborrarna. Framfötterna liknade dem
på en häst, medan de bakre hovarna var klövar. På
ryggen hade monstret en stor fjällig klump".
Kort därpå bevisade monstret sin egen existens genom att
gå till attack mot en infödingsby och döda flera av
dess invånare!
Den sensationella händelsen gav rubriker i hela världspressen
och infödingsbyn, belägen ca 200 km norr om Brazzaville,
invaderades av journalister, storviltjägare och zoologiska
experter.
Fem infödingar hade dödats av monstret och ett tiotal var
svårt skadade. De överlevandes beskrivning av besten blev en
chock för både omvärlden och vetenskapen.
Monstret stämde nämligen exakt in på den trehornade,
harmlöst växtätande dinosaurien Triceratops - en
föregångare till vår tids noshörning, som levde
för 70 miljoner år sedan!
Triceratops må vara
en växtätare men särskilt vänskapligt sinnad var
den kanske inte. Den var minst 10 meter och vägde ca 5 ton.
En planerad jaktexpedition på monstret stoppades snabbt av
myndigheterna, och den belgiska regeringen deklarerade att, "djuret
är sannolikt av förhistoriskt ursprung och får
därför inte dödas eller skadas".
Samma år som smålänningen Johnson påstod sig ha
stått öga mot öga med en dinosaurie i Centralafrika,
paddlade den världsberömde zoologen Ivan T. Sanderson och
djurhandlaren Gerald Russel, uppför Mainyufloden i hjärtat av
Västafrika.
"Det mest fruktansvärda ljud jag någonsin hört,
något som lät som ett annalkande jordskalv eller en
exploderande robot på nära håll, slog plötsligt
emot oss från en stor undervattensgrotta", berättade
Sanderson senare.
Medan floden kokade och skummet sprutade upp framför deras kanot,
reste sig ett stort, svartglänsande ödlehuvud upp ur det
mörka vattnet.
Det var nästan dubbelt så stort som huvudet på en
fullvuxen flodhäst och det satt på en grov, svanliknande
hals. Det svängdes mot de två männen och under
några evighetslånga sekunder glodde monstret på
Sanderson och Russel.
"Jag vet inte vad vi såg, men djuret, monstret, brände sig
fast på mina näthinnor", sade Sanderson. "Det liknade
något som borde ha varit utdött för miljontals år
sedan. Som vetenskapsman borde jag välkomna synen av det, men
upplevelsen var så obeskrivligt otäck, att
jag aldrig vill se något sådant igen".
Monstret i Mainyufloden
var både vegetarian och köttätare enligt
infödingarna.
Sanderson och Russel intervjuade senare infödingar i byarna vid
Mainyoufloden, som kom med berättelser som liknade vad de
själva varit med om och en tecknare hemma i USA, gjorde
illustrationen här ovan, baserat på vad afrikanerna
själva berättat.
Monstret i floden var både en vegetarian och en
köttätare, enligt infödingarna, men det gick sällan
till anfall mot människor, annat än för att skrämma
bort dem och livnärde sig huvudsakligen på andra djur i
floden; ormar, vattensorkar, fisk, mindre betande fyrfotadjur och en
och annan krokodil.
Nästa uppdatering:
"Monsterfåglarna" har anfallit både afrikanska byar och
vita missionärer
Källor:
TrueAuthority.com, Scott T. Norman,ParaScope, CrtyptoSafari, mfl.
Illustrationer: Bill Rebsamen. Copyright © 2004, All Rights
Reserved. Översättning och bearbetning:
Jan-Ove Sundberg, GUST © 2004.
|
|
