Daily Mails stripserie från 70-talet hittar du endast på gust.st
Gåtan i Loch Ness
Av Gary Keane och Neville Randall, Copyright 1977
Översättning Jan-Ove Sundberg

Den 14 april 1933 är ägaren till Drumnadrochit Hotell på väg hem från Inverness när hans hustru förskräckt rycker till, pekar och ropar att hon ser något märkligt ute på sjön.


Två svarta pucklar bryter den annars så spegelblanka ytan. De gör en sväng på vattnet och sjunker sedan åter tillbaka ner i djupet.

Den 2 maj berättar lokaltidningen att det sannolikt finns ett stort okänt djur i Loch Ness och nyfikna flockas på stränderna för att försöka få en skymt av besten. Det spekuleras om vad det kan vara och de flesta tror på ett förhistoriskt djur.


Mysteriet tätnar ytterligare då paret Spicer den 22 juli kör den gamla vägen längs sjön och 200 meter framför sig får se hur en stor böljande djurkropp passerar över vägen. Den är 1,5 meter hög och 7,5 till 10 meter lång.


I oktober samma år bevakas sjön av B.A. Russell, som ca 700 meter ut i vattnet får se huvudet och en lång hals som med hög fart plöjer genom det mörka vattnet. Djuret färdas 800 meter på 12 sekunder innan det åter sjunker ner i djupet.


Den 2 november befinner sig Hugh Gray vid Foyers, bärande sin lådkamera på magen. Plötsligt kommer ett djur upp ur vattnet och rullar omkring på ytan. Det är ca 12 meter långt. Gray tar 5 bilder men bara en blir hyggligt bra. Den första bilden av Nessie?

Den 2 december filmar regissören Malcolm Irvine vid Scottish Film Productions, som är ute för att göra en dokumentärfilm om det gåtfulla odjuret, ett objekt utanför slottsruinen i Urquhart Bay som rör sig med några knops fart. Sekvensen har kallats den första filmen av Nessie, eller är det bara en stock?


Klockan ett på natten den 5 januari 1934, kommer veterinär-
studenten Arthur Grant, 21, på motorcykel längs sjön då han i månljuset ser ett stort okänt djur passera över vägen. Det har ett litet huvud på en lång hals, fyra simfötter och en lång stjärt och liknar mer än något annat ett förhistoriskt djur. Grant kör raka vägen hem och skissar snabbt ner vad han sett.


I början av april samma år tar överstelöjtnanten och kirurgen Kenneth Wilson den klassiska bilden av vad som påstås vara Nessie. Daily Mail köper rättigheterna till den och i drygt 40 år pryder den böcker, T-shirts, affischer, etc. innan två amatörforskare på 90-talet avslöjar att "Kirurgens bild" är fejkad.


I juli 1934 organiseras det första sökandet för att försöka lösa gåtan. Sir Edward Mountain, styrelseordförande i försäkrings-
bolaget Eagle Star, hyr in 20 arbetslösa män, utrustar dem med kikare och kameror och placerar ut dem längs Loch Ness.


De rapporterade 11 observationer, tog fyra bilder och sex meter rörlig film. Att de fångat något som simmade ute i sjön var alla överens om, men en zoolog i London avskrev djuret som en säl!


1936 tar Malcolm Irvine ytterligare en film, nu med teleobjektiv. Det visar något som rör sig genom vattnet och som har antydan till simfötter. Experternas kommentarer och analyser uteblir.


I oktober 1936 ser fru Marjorie Moir ett stort djur som vilar på vattenytan. Det är ca 9 meter långt, har ett litet huvud, en lång smal hals och tre pucklar. Hon såg det i 15 minuter och gjorde skissen här ovan.


Den 29 januari 1938 är platsen Invermoriston där John McClean från Glenurquhart fiskar efter laxöring, när han bara ca 30 meters avstånd får syn på ett djur med litet huvud och lång hals, som också det äter fisk...


Djuret dök men kom upp igen. Det visade en lång stjärt, två pucklar och antingen en tredje puckel eller ett huvud (till höger). John McLean har själv gjort skissen här ovan.

DEL 2: 50- OCH 60-TALET

klockan 18.30 på kvällen den 14 juli 1951, är platsen Whitefield mitt emot Urquhart Bay. Lachlan Stuart, en lokal snickare, tittar ut över sjön från sitt köksfönster och ropar sedan på hustrun och en inneboende. Sedan griper han sin lådkamera och springer ner till stranden. Ca 75 meter ut kommer tre pucklar glidande och strax därpå en lång hals med ett litet huvud. Stuart tar tre bilder, men missar halsen och huvudet.


Sommaren 1952 passeras sjön av semesterfirarna Cecil Watkins och hustru, från Bexleyheath. De hinner fotografera något märkligt i vattenytan och när bilden framkallas hittar de fyra spetsiga pucklar.


Den 20 augusti 1952: Greta Finlay och hennes son befinner sig på en husvagnscamping, när ett okänt djur dyker upp bara ca tio meter från land. Det har två pucklar, en lång hals och ett litet huvud med två spröt (sonen har gjort illustrationen här ovan).


Den 2 december 1954, stävar fiskefartyget Rival III ut genom Caledoniakanalen och in i Loch Ness. Vid Urquhart Castle registrerar ekolodet ett stort okänt djur på ett djup av 150 meter. Djuret är 15 meter långt.


1955 går P.A. McNab, känd bankir i byn Drumnadrochit, ner till stranden för att ta ett kort av slottsruinen Urquhart Castle. När han tittar i sökaren ser han en märklig vågformation till vänster om ruinen. När bilden framkallats upptäcker man en enorm puckel som färdas i vattenytan och som är längre än vad tornet på ruinen är högt, vilket betyder att den var 15 meter lång!


Den 28 februari 1960, bilar Torquil MacLeod några km söder om Invermoriston när han ser ett märkligt, svart objekt på motsatta stranden. Han stannar bilen och betraktar det i sin kikare i nio minuter. Djuret är delvis uppe ur vattnet. Det har ett grått, elefantliknande skinn, simfötter och är minst 18 meter långt.


Den 23 april 1960, passerar monsterjägaren och flygingenjören
Tim Dinsdale övre Foyers i bil, när han ser och filmar ett okänt, puckelförsett djur som rör sig över sjön på ett avstånd av drygt tusen meter. Det färdas 1 200 meter på 4 minuter och efterlämnar V-format kölvatten.


Den 13 juni publicerar tidningen Daily Mail stillbilder ur filmen, som analyserats av det engelska försvarets underrättelsetjänst och befunnits vara "ett rörligt, oidentifierat objekt".


Klockan 18.30 på kvällen den 27 maj samma år, påstår Peter O´Conner, en brandman från Cateshead, att han sett ett ca 6 meter långt, okänt djur med stor puckel, lång hals och huvud bara ca 10 meter från stranden och dessutom fotograferat det. Kritikerna anklagar honom för att ha fejkat bilden med en uppblåsbar plastsäck.


I juli 1960 spanar ett team på 30 man från universiteten i Oxford och Cambridge i flera veckor över Loch Ness. De konstaterar att det finns gott om fisk och studenten Bruce Ing rapporterar också en spektakulär observation av Nessie.


Huvudet beskrivs som ca 3 dm långt, avsmalnande, med djupa fåror och en lång mun full med vassa tänder. Det märkligaste är indragbara spröt eller "horn", och man spekulerar i att dessa sticks upp över ytan när djuret ska andas utan att synas.


Halsen är 2 till 3,5 meter lång, kroppen 20 till 25 meter, massiv och strömlinjeformad med fyra simfötter och en hjälplunga som kan tömmas och fyllas och som skapar de omvittnade "pucklarna".


1962 bildar den borgerliga regeringsledamoten Sir Peter Scott organisationen LNPIB (The Loch Ness Phenomena Investigation Bureau) och får snabbt 600 medlemmar. Dessa intervjuar hundratals vittnen och börjar sedan bevaka sjön dag och natt, utrustade med 16- och 35 mm filmkameror.


1969 anlände Dan Taylor från Atlanta i USA till Loch Ness, medförande en 6 meter lång och 20 ton tung, gul miniubåt som kallades Viperfish. Med egen sonar, strålkastare och en harpun färdig att avlossa, sökte den i sjön i flera veckor, men något napp blev det inte.


1970. Överstelöjtnant Ken Wallis vid RAF flög i sin autogyro över sjön och patrullerade uppför och nedför den i en månad, utan att se någonting...


Foyers Point, den 6 september 1971. Tim Dinsdale, som var chef för ett team på 100 man tillhörande Loch Ness Investigation Bureau, testade olika beten från sin motorbåt när ett svart, ormliknande djur stack upp ur vattnet. Dinsdale hade fem kameror till sitt förfogande, men blev så paff att han inte klarade att sköta en enda!


1972. Dr. Robert Rines och hans team, från Akademin för Tillämpad Vetenskap i Boston, Massachusetts, i USA, anlände för att lösa mysteriet. Utrustade med en undervattenskamera med stroboskopiskt ljus, som tog samtidiga blixtbilder.


Den 7 augusti. Givaren på en sonar sänktes ner till ett djup av drygt 10 meter, där den registrerade en stor svart skepnad. En undervattensbild togs på bara ca 5 meters djup och sedan den förbättrats i en dator, visade den en simfot som var 2,5 till 3 meter lång och föreföll att ha suttit på en stor djurkropp.


Urquhart Bay, den 20 juni 1975. Dr. Rines sänkte två undervattenskameror till ett djup av 12 respektive 16 meter, tog 2 000 bilder i 75 sekunders-intervaller och fick en som visade en stor kropp med en lång hals.


Daily Mail-konstnären Kevin Crawley tillfogade en rad kända egenskaper; ett litet huvud, en lång hals, och en stor kropp med simfötter. Det var den första sammanställningen som liknade vad vittnena verkligen sett under årens lopp och en skepnad som allt sedan dess gäckat amatörernas stillbildskameror.


En annan bild visade det groteska huvudet, som hade två näsborrar, tänder inuti en gapande mun, och två horn eller antenner på huvudet, inte olikt de som beskrevs och illustrerades av Finlay 1952.


3 000 observationer och bilder tyder på att det finns märkliga, okända djur i Loch Ness. Hur kom de då dit? Ja, för ca 10 000 år sedan slutade den senaste istiden. Havet sköljde in och okända djur kan ha följt med, kanske på jakt efter mat, kanske för att söka skydd i Loch Ness.


Sedan steg landet. Loch Ness blev avskuret från havet, som långsamt ändrades från saltvatten till färskvatten. Instängda "monster" förändrades med sjön, acklimatiserades och började ett helt nytt liv.


Har förhållandena i den avlägset liggande sjön, som i århundraden varit oexploaterad av människan, gjort det möjligt för de okända djuren att leva i fred fram till idag? Ingen vet men en sak är säker: Loch Ness erbjöd både mat och skydd.


Vad är då de okända djuren? Bilder och observationer ger inget entydigt svar, men modellen som tillverkades av Tim Dinsdale förefaller som den troligaste. Den visar en kropp som är upp till 18 meter lång, med fenliknande simfötter och uppblåsbara luftsäckar, en lång smal hals, ett litet ormliknande huvud och hornliknande spröt på hjässan - för andningen?


Vildmarksexperten Sir Peter Scott målade ett liknande odjur: "Jag tror att djuren kommer att se ut så här, den dag vi hittar dem... och det kan finnas så många som mellan 20 och 50 stycken i sjön".


För de flesta liknar Loch Ness-odjuret bara ett känt djur -  den långhalsade svanödlan, en havslevande, fiskätande marin reptil, som enligt vetenskapen dog ut för 70 miljoner år sedan, och långt innan människan dök upp på jorden.

Översättning: Jan-Ove Sundberg, GUST © 2003.