|
Utbud inom OKÄNDA DJUR |
|
Intervju med
upptäcksresanden
Raymond O'Hanlon visar:
Mokele-Mbembe är en skröna som giriga infödingar tjänar pengar på! Nordamerikanska
kryptozoologer som Roy Mackal och John Kirk och även många
andra som sökt Mokele Mbembe, har blivit förda bakom ljuset
eftersom det inte finns någon dinosaurie! Det är
slutsatsen GUST drar efter att ha intervjuat upptäcksresanden och
författaren Raymond O'Hanlon, som har avslöjat sanningen om
en av Afrikas äldsta och mest seglivade myter.
Under de senaste två decennierna har Raymond O'Hanlons passion här i livet varit vilda, outforskade och farliga platser, som han studerat på egen hand och sedan skrivit bästsäljande böcker om. Först högg han sig fram genom djungeln på Borneo (Into the Heart of Borneo), sedan drev han omkring på avlägsna floder i Amazonas (In Trouble Again), och i sin tredje bok invaderade han mörkaste Afrika (Congo Journey). Han har överlevt malaria, krig mellan olika
indianstammar, temporärt vansinne, miljoner bitande insekter, en
drog som inhaleras genom näsan och känns som om huvudet
är på väg att sprängas, och mycket, mycket mera. VÄRLDENS
FRÄMSTA RESEFÖRFATTARE Framgången med hans äventyrsböcker kan inte bara tillskrivas hans pricksäkra känsla för humor och stora kännedom om naturen, O'Hanlon är också en mästerlig berättare, som kan förvandla malarian omkring sig till en djupare historia om personlig kamp, trumf och ibland, till och med misslyckande, på ett sätt som får läsaren att fortsätta på boken, trots att sänglampan borde ha varit släckt för länge sedan. Redmond O'Hanlon är utbildad biolog, medlem av Kungliga Geografiska Sällskapet och Kungliga Litteratursällskapet och har varit naturhistorisk redaktör på dagstidningen The Times i 15 år. Han bor med sin hustru Belinda och parets två barn i en liten by nära Oxford i England, när han inte är ute på sina världsomspännande resor. "DEN SISTA LEVANDE DINOSAURIEN" Varför kryptozoologerna inte tidigare konsulterat
Raymond O'Hanlon är en gåta, men kanske vet de innerst inne
vad han skulle ha svarat dem och är det ett monster de verkligen
vill ska vara verkligt, så är det Mokele Mbembe, som kallats
"den sista levande dinosaurien". Kavalkad
av Mokele Mbembe-illustrationer från amerikanska hemsidor; den
sista bilden av de fyra, påstår till och med att det nu
finns ett äkta foto av "den sista levande dinosaurien", men allt
är bara bluff och båg:
I sin bok
"Congo Journey", som jag fick mig tillskickad från ett av GUST's
fans i Kanada, avslöjar O'Hanlon ett antal saker som vi tidigare
tagit för givna när det gäller Mokele Mbembe, men som nu
visat sig vara osanna: PÅ TRÖSKELN TILL TRÄSKET Raymond O'Hanlon inleder sitt äventyr om Mokele-Mbembe med att beskriva vad det första han såg var, när han kom in i infödingsbyn i norra Kongo, på tröskeln till Likoulaträsket och vägen till sjön Télé, där man sagt att Mokele Mbembe ska finnas:
"Vi kom in i en by, där nästan alla hyddor var
ett flätverk med påkletad lera och palmblad, och såg
fallfärdigare ut än många andra jag sett, ja, med
undantag av hövdingens förstås, som dessutom hade stora
vita bokstäver på ena väggen, där det stod:
BOHA-GUIDE TILL DINOSAURIEN". Att guiderna tar bra betalt för att ta
kryptozoologer och andra till sjön Télé har
även andra berättat, men aldrig exakt hur mycket. Raymond
O'Hanlon avslöjar det också. Ur hans bok: "Den vite mannen ska betala 71 000 francs
till mig och Boha-hövdingen tog ut rena ockerpriset för att guida författaren till sjön Télé. Foto: Raymond O'Hanlon, Copyright 2007. SEXMANNATEAM Raymond O'Hanlons sexmannateam bestod av honom själv, den afrikanske zoologen Marcellin Agnagna, dennes två bröder och guiderna Nzé and Manou, och deras två vänner Doubla och Vicky. Raymond O'Hanlon: "Efter mötet med hövdingen, berättade Manou saker och ting om den påstådda dinosaurien som jag aldrig hört förut och som jag också tror är okänt för världens kryptozoologer". I sin bok berättar han (vad hans guide Manau talade om): "Hövdingen har sagt mig att det en gång i tiden fanns två monster i sjön, en hona och en hanne. Pygméer som bodde i närheten av sjön dödade en av dessa bestar. När de sedan åt av dinosauriens kropp, dog de allihopa utom en, som vägrat äta av köttet och han, Raymond, han är fortfarande vid liv". "De första invånarna vid sjön var pygméer - och så snart de åkte ut för att fiska, och lade ut sina speciella fångstnät, hörde de märkliga skrik, jorden skakade och stora vågor rullade in från mitten av sjön - och det var så det gick till när de fick reda på att det fanns ett monster i sjön Télé. JORDEN SKAKAR "Än i denna dag går monstret runt, runt mellan floderna och sjön Télé och så långt som till byn Boha, och när det kommer hör de dess säregna skrik samtidigt som jorden skakar... när det sedan vrålar rakt ut, låter det som när en tornado kommer rakt emot dig. "1982 såg Dr. Marcellin Agnagna monstret, när han stod i vattenbrynet på andra sidan floden. Han hade bara en liten Nikon-kanmera i händerna och blev ändå så nervös att han tappade den. När han hittade kameran igen, djupt begravd i dyn, hade monstret försvunnit". Raymond O'Hanlon: "När jag hörde det här frågade jag Marcellin Agnagna rakt ut, exakt var han sett dinosaurien. Han såg på mig som om jag var oförskämd och det som sedan följde vaer ännu mera avslöjande". Från hans bok: "Där borta", sa han och pekade till vänster. "Ca 500 meter ut. Men vem vet vad jag såg? Kanske var det bara en manifestation...". Hans röst klingade av. "Jag kan svära på att det var Mokélé mbembé jag såg...", fortsatte han, "men hur som helst så kommer jag inte att följa med er till sjön. Jag hatar den platsen. Jag mår inte bra. Jag har fått nog. Jag har malaria". TRÄD BÖRJADE FALLA Raymond O'Hanlon fortsätter: "Monstret blev känt när pygméerna började fiska i de gölar som töms på vatten under torkperioden, då de kan plocka upp fisken med bara händerna, och sedan de hört hur träd omkring dem började falla, bang, bang, bang, utan att de först visste vad som orsakade det. Vattnet steg undan för undan och innan de visste ordet av var de små gölarna borta och hade istället bildat en sjö. "Mokélé-mbembé gick runt, runt och var han än drog fram föll det träd bakom honom och på så sätt skapade han sjön Télé. När vattnet steg över den gröda som pygméerna planterat runt byn, beslöt de att stanna och slåss för sin existens och där monstret drog fram under sin vandring från sjö till sjö, som han gick mellan från tidigt på morgonen till sent på kvällen, byggde de sex barrikader för att stoppa monstret, och i slutänden döda det. Pygmeerna påstås ha dödat en av de två dinosaurierna vid sjön Télé. Foto: Raymond O'Hanlon, Copyright 2007. "När monstret en dag var på väg tillbaka till den plats där det vanligen låg och sov, fick det syn på de sex barrikaderna. Det gick rakt igenom de första fem, men vid den sjätte barrikaden väntade pygméerna med sina spjut och när monstret blödande och dödligt sårat föll ihop, vände det sig om och skrek åt sin hona som gick bakom, att sätta sig i säkerhet och det gjorde hon också. Sedan dog hannen". Ingen dålig historia minsann! Om den hade varit sann hade det ju varit ännu bättre! INTE ETT MYSTISKT DJUR Redmond O'Hanlons bok fortsätter: "Han reste sig upp och stack tillbaka anteckningsboken i fickan. "Även en vit man kan få se Mokélé-mbembé", sa han. "Det är inte ett heligt djur och inte ett mystiskt djur. Sedan finns det ytterligare en sjö som man måste vara på sin vakt vid, en helig sjö, mycket mindre än Télé, men alldeles i närheten - det är där som våra förfäder ligger och sover. "Ingen får störa dem genom att fiska där. Om du äter av fisken i den sjön, om det så bara är en liten bit, kommer du att dö. På sin senaste expedition gick Dr. Marcellin till sjön med sin guide Dokombo, har det berättats. Det Dokombo sedan begick var ett brott och inom en inte alltför lång tid, blir männen i Boha tvungen att döda honom. De måste hämnas sina förfäder. De har redan förbjudit Dokombo att komma till Boha, så han kommer aldrig att få se sin hemby igen". När Ramond O'Hanlon och hans guider slutligen når den mytomspunna sjön Télé, och han tar en promenad längs stranden av den, fortsätter han med att säga: MED VÄSTERLÄNDSKA MÅTT "Att plötsligt få syn på en dinosaurie här, skulle med västerländska mått vara lika ologiskt som ärofullt; det skulle också vara vetenskapligt att kunna registrera en liten sauropod från Kritatiden i denna djungel; eller t ex två långa armar uppe i lianerna, tillhörande Yombé, Bohas okända apa - ögonen skulle säkert spärras upp av förvåning, innan hjärnan vändes in och ut, på grund av att man vet med sig att sådant som man ser här, helt enkelt inte kan finnas... Sjön Télé i skymningen är en fridfull plats. Ett antal farliga djur lever här, men författaren tror inte att Mokele Mbembe är en av dem. Foto: Raymond O'Hanlon, Copyright 2007. "Samtidigt måste det ju bara vara något underligt med sjön, tänkte jag, medan jag torkade av tvållöddret med handduken, och sakta gick tillbaka till min hydda i den varma natten, medan trummorna dunkade nedåt floden och mjukt vibrerade i mitt huvud av allt vatten jag fått in i öronen. "(Den amerikanske kryptozoologen) Mackal trodde uppenbarligen att det här var dinosauriens hem, delvis för att djungeln var och är så oförstörd och outforskad just här, och delvis för att han var säker på att pygméerna kommit med uppgiften om dinosaurien - och om det fanns några man kunde lite på i den här djungeln, så var det just dom. DEN STÖRSTA TRIUMFEN "Det var envisa beskrivningar från Bambuti-pygméerna. när allt kom omkring, som lett till att den brittiske kolonialofficeraren och naturalisten Sir Harry Johnston, började söka efter den och nådde den största triumfen under hela sin karriär, när han istället hittade okapin, (eller rättare sagt två bitar av dess skinn, som en pygmé bar som bälte runt midjan, även om det förstås aldrig framkom officiellt). "Johnston var, precis som Mackal, besatt av att hitta ett okänt djur, och ansåg att skinnbitarna tillhörde en förfader till hästen, en Hipparion. Han skickade därför skinnbitarna till P.L. Sclater, sekreterare på Zoologiska Sällskapet i London, som vid ett officiellt tillkännagivande den 10 februari 1901, gav fyndet det latinska namnet Equus johnstoni. "Men en svensk officer som arbetade för Kongos Fria Stat, en viss löjtnant Eriksson, skaffade fram två skallar och ett komplett skinn, vilket visade att djuret hade hovar och att dess skalle påminde om skallen på en giraff, och den 10 juni samma år, placerade Sir Ray Lankester in djuret i ett nytt genus som han kallade Okapia, efter pygméernas eget namn, Okapi. HELLADOTHERIUM TIGRINUM "Johnston blev rasande, eftersom han ansåg att han och ingen annan förtjänade att bli den som upptäckt någonting, och döpte därför om djuret till Helladotherium tigrinum. "Idag vet vi att pygméerna inte hade något som helst att göra med historien om dinosaurien i Kongo. Deras område låg långt norr om sjön Télé. Istället användes ordet "pygmé" för att beskriva Bantu-folket, som flydde in i djungeln när fransmännen tog över den här delen av Afrika och tog så lång tid på sig att komma ut igen, att de förblev pygméer i vissas ögon. Boha- och Djéké-folket visste emellertid, att inga Bantus med självrespekt bodde i djungeln, riktiga Bantus byggde ordentliga hyddor och stora plantager nära floderna, de levde i solljuset, medan däremot pygméer och djur surade i halvdunklet under de stora träden". När det ena efter det andra avslöjades för Raymond O'Hanlon, blev han mer och mer säker på att det inte fanns någon dinosaurie i sjön Télé och förmodligen ingen annanstans i Afrika heller, och han misstänkte också varför infödingarna fortsatte att lura de som var så lätta att lura, nämligen amerikanska och kanadensiska kryptozoologer! ATT LOCKA IDIOTER Ur hans bok: "Efter middagen, och med en helt annan stjärnhimmel än den jag är van vid hemma lysandes över sjön, råkade Doubla och jag att bli ensamma med varandra, när vi vaskade av våra tallrikar och bestick nere vid sjön. "Vad tror du, Doubla", sa jag försiktigt, "varför svor Mercellin på att han sett dinosaurien?". "Vet du inte det?", svarade Dubla, och log för första gången med hela ansiktet. "Det är för att locka idioter som du att komma hit. Och att tjäna massor med pengar naturligtvis!". Den ganska frustrerade äventyraren fann snart att Mokele Mbembe bara är en skröna, ett påhitt för att lura idioter som honom själv på pengar! Foto: Raymond O'Hanlon, Copyright 2007. INTERVJUN
GUST: Om de tog
så mycket som 71 000 franc (ca 100 000 kronor), kan det inte tala
för att Mokele Mbembe ändå var ett verkligt monster? Raymond
O'Hanlon: Det tvivlar jag
på, dom här infödingarna skulle kunna sälja vilken
historia som helst till oss vita män och ändå
framstå som trovärdiga. Det är väldigt sällan
man får vad man betalar för i Afrika, det är snarare
tvärtom. Raymond O'Hanlon: Nej. Det uppstod ett stort plask mitt ute på sjön, från något jag inte kunde identifiera. Innan jag fick chansen att göra det, hade mina guider paddlat därifrån och påstod att jag hade stört deras döda förfäder, något som skulle leda till att vi dog allihopa...! GUST: Är dom verkligen så vidskepliga? Raymond O'Hanlon: För oss är dom vidskepliga, men enligt deras sätt att se på saken är det här en nedärvd tro, en tradition... och vad du än säger så ändrar de sig inte. När jag protesterade ute på sjön, hotade de mig med sina spjut och jag tvivlar inte på att de kunde ha dödat mig, om jag stått på mig. GUST: Kan det ha varit Mokele Mbembe du såg? Raymond O'Hanlon: Det är väldigt tveksamt, jag tror snarare att det var en skogselefant som korsade floden genom att gå på dess botten och hålla upp snabeln på ett sådant sätt, att den blev till ett S-format andningsrör, som man lätt kunnat misstolka som en hals... sedan syntes även en del av kroppen, som i andras ögon kunnat bli till en klassisk puckel över vattenytan. GUST: Är sjön verkligen så grund? Raymond O'Hanlon: Ja, det är den. Ur hans bok (och nu skrivet på ett ganska cyniskt sätt, sedan O'Hanlon fått klart för sig att han blivit lurad): "Två små vågor kolliderade där sköldpaddan hade varit, och spred sig utåt. Skaftet på spjutet stack upp ur vattnet ca en meter ifrån mig och vibrerade lätt. Drygt två meter av det var synligt. Så jag tänkte: låt oss anta att spjutspetsen är begravd tre dm ner i leran; det skulle betyda att sjön, ca 200 meter ut från stranden, bara är ca en meter djup. Nu kan det ju vara djupare i mitten förstås. Eller också är Mokélé mbembé en väldigt liten dinosaurie, eller helt enkelt en väldigt platt dinosaurie". Den sista spiken i kistan kom när O'Hanlon en natt vid brasan frågade sin guide Doubla, om han sett Mokélé mbembé någon gång, och fick följande svar: "Vilken dum fråga. Mokéle-mbembé är inte ett djur som en gorilla eller en pytonorm. Det är inte heller ett heligt djur. Det visar sig inte för människor. Det är ett mystiskt djur. Det existerar därför att vi tror på det. Men du kommer aldrig att få se det. Aldrig någonsin". FOTNOT 1: Raymond O'Hanlons senaste bok heter "Trawler" (2005) och där vistas han i en månad ombord på en fiskebåt i Nordatlanten som bl a råkar ut för en svår januariorkan. I alla sina böcker skriver O'Hanlon på ett så medryckande sätt, att hans läsare upplever att de är med om äventyret lika mycket som författaren själv, något som har visat sig vara ett oöverträffat framgångsrecept. FOOTNOTE 2: En kvinna från Tanzania som bor i Motala och som är god vän till oss, blev mäkta förvånad när hon fick höra talas om Mokele Mbembe, eftersom hon är född och uppvuxen i norra Kongo och bodde där i mer än 20 år, utan att någonsin höra talas om den påstådda dinosaurien. Kvinnan säger: "Jag vill inte prata illa om de som bor där, men faktum är att de har livlig fantasi och är beredda att berätta vad som helst om de kan tjäna pengar på det. Hade det verkligen funnits en sista nu levande dinosaurie där, skulle vi absxolut ha hört talas om det medan vi bodde kvar, men ingenting sådant framkom på den tiden". FOOTNOTE 3: GUST har utan att lyckas sökt den kanadensiska kryptozoologen John Kirk vid British Columbia Scientific Cryptozoology Club (BCSCC), för att fråga honom om hans många resor till Kongo verkligen haft med Mokele Mbembe att göra, eftersom han inte delat med sig av det han funnit till resten av det kryptozoologiska samfundet, eller om han varit där på uppdrag av sin nya arbetsgivare, den kanadensiska hemliga polisen, som har ett nära samarbete med amerikanska rättsmyndigheter och naturligtvis även CIA, som har ett politiskt intresse av den delen av Afrika. KÄLLOR: Exklusiv intervju på telefon med Raymond O'Hanlon; citat ur hans bok "Congo Journey", Penguin Books, England 1997, ISBN 014012139-0; och New York State Writers Institute, USA (hans biografi). 
|
| Grundat 1997 av Jan-Ove Sundberg. Telefon 0141 21 79 29 eller 070 301 79 29. | Denna sida har visats339 gånger. |
