Välkommen till Kryptoland nummer 2:
Okända och
omöjliga djur från hela världen

I det här numret av KRYPTOLAND rapporterar vi inte bara om
märkliga upptäcker i vattnet utan även konstiga djur
på land och förutom 25 unika bilder och illustrationer har vi
också hittat en videofilm som anknyter till ett reportage och som ni
kan ladda ner och titta på i RealPlayer.
BERINGS SUND:
RYSKA VALFÅNGARE HAR SETTT STELLAR'S "UTDÖDA" SJÖKO
Steller's
sjöko (som framför allt höll till i Berings sund mellan
Alaska och Sibirien) var ett sex meter långt djur som officiellt
utrotades 50 år efter att det hade upptäckts.
Idag säger emellertid ryska valfångare att de sett flera
stora djur som exakt liknar sjökon och forskarna tror nu
allmänt att några exemplar kan ha överlevt, även
om det inte finns några handfasta bevis för ett sådant
påstående.
Sjökon på bilderna här ovan (vinjettbilden och stora
bilden) är skickliga rekonstruktioner som gjorts av Valerie
Revanders, en självlärd kvinna från Montana i USA som tidigare
gjort vittnesporträtt på efterlysta åt polisen, men
som helst vill göra illustrationer på djur, vare sig de
är riktiga, inbillade eller kryptozoologiska.
Rekonstruktionen av Stellars sjöko är en skicklig kombination
av paintbrush och bildprogrammet Photoshop och så här gjorde
hon:
"Jag använde huvudet och halsen från en ung
pälssäl och bakfötterna på ännu en säl,
som ändrades och kortades för att passa in på Stellars
sjöko. Huvudet och simfötterna placerades i lämpliga
lägen och kroppen mellan dem konstruerades sedan med olika
paintbrush-metoder. Djuret överfördes sedan till en
vattenbakgrund och förgrunden och delar av det avlägsnades,
så att det skulle se ut som det befinner sig i vattnet".
BRASILIEN:
MYSTISK FISK HAR 10 HJÄRTAN

Vetenskapsmän
i Amazonas i Brasilien har upptäckt en ny fisk, något som
inte hänt i området på mer än ett
århundrade. Den ålliknande lilla fisken är så
unik att den kräver både en ny klass och en ny familj,
enligt Jensen Zuanon, biolog och chef vid Brasiliens Nationella
Forskningsinstitut och han hoppas att arbetat ska vara klart i slutet
av 2004.
Det var biologen Ilse Walker från Schweiz som fann fisken
när hon forskade i räkor på en slätt med floder
nära Manaus, som är huvudstad i delstaten Amazonas.
Fyndet är det senaste exemplet på den artrikedom som
döljer sig i Amazonas, en tropisk skog som till ytan är
större än hela Västeuropa och utgör 30 procent av
världens samlade djur- och växttillgångar.
Den nya fisken är långsmal som en ål men har
också lika många fenor som vanliga fiskar, enligt Zuanon.
Den är bara ca 15 cm lång och har en stjärt som
påminner om en Pirarucu (en torskliknande fisk som kan bli upp
till två meter och som därmed är en av världens
största insjöfiskar).
Märkligt nog har den 10 hjärtan, jämfört med de
två eller tre som fiskar brukar ha och det har fått
vetenskapsmännen att misstänka att den även kan andas
på land.
"Så vitt vi vet äter den små räkor och
akvatiska insekter, den fortplantar sig under regnperioden och har en
extra andiningsförmåga... dessutom är den inte bara
beroende av syre som lösts upp i vatten", slutar Jensen Zuanon.
GEORGIEN:
"UTDÖD" LEOPARD FILMAD I KAUKASUS

Den
unika bilden här ovan, som togs med en fjärrstyrd kamera,
visar att leoparden Panthera pardus, som bara finns i den forna
ryska republiken Georgien, inte är utdöd som forskarna
länge har trott. Redan för 50 år sedan påstod
lokalbefolkningen att den fanns i de otillgängliga Kaukasusbergen
och nu har den alltså bekräftats.
Leoparden figurerade länge i legenderna från Kaukasus,
en bergskedja som sträcker sig 1 200 km mellan Svarta havet och
Kaspiska havet, omfattar flera tidigare sovjetrepubliker och bebos av
dussintals etniska minoriteter.
Naturalisterna
skrev inte om leoparden förrän i slutet av förra
århundradet och när rapporterna uteblev under vårt
århundrade, trodde man att tjuvskyttar som skjutit en leopard
1954, dödat det sista exemplaret av den georgianska populationen.
Utan vare sig exemplar eller annan zoologisk dokumentation, fick
saken bero till i slutet av 90-talet, när georgiska
miljöaktivister började undersöka rykten de hört
från lokala bergsbor som talade om "stora kattdjur" i Kaukasus.
Utrotningshotade djurarter
Den ryska organisationen Noaks Arks Center för Bevarandet av
Utrotningshotade Djurarter, initierade den första
fältundersökningen, men under flera år kom man
först ingenstans alls.
"Vi höll nästan på att ge upp, så frustrerande
var det att leta efter ett djur som bara återgavs som en legend",
berättar den georgianska zoologen Levan Butkhuzi. "Då och
då kom en bergsbo i vår väg som berättade att han
sett hört om leoparden eller själv sett den. Vi trodde mindre
och mindre på dessa historier, men vi fortsatte att leta".
Sommaren
2003 fann två fältarbetare från Noaks Ark slutligen
spår efter leoparden nära Vashlovani-reservoaren i
östra Georgien. De gjorde gipsavtryck av dem och en expert
på stora kattdjur verifierade att spåren kom från en
asiatisk leopard.
Fjärrutlösta kameror
I somras kom leoparden gående genom ett område där
organisationen monterat upp fjärrutlösta kameror och sedan
var saken klar.
Centrets största problem
just nu är att bevara leopardstammen så att den inte faller
offer för tjuvjägare, för kamerorna fotograferade
också vad som med all säkerhet var två beväpnade
män som var ute för att illegalt skjuta djur i trakten.
Kaukasusleoparden
betraktas som en underart, en Panthera pardus
tulliana, även kallad den anatolianska leoparden, vars historiska
revir sträcker sig söderut ända bort till Turkiet,
där en liten stam också har överlevt, liksom även
i Syrien och Jordanien.
USA:
FISKARE FICK BLÄCKFISK I INSJÖ

De
senaste 50 åren har fiskare, båtägare,
vattenskidåkare och badande gjort märkliga iakttagelser i
sjön Conway i den amerikanska delstaten Arkansas. Ingen har
rapporterat ett sjöodjur, ändå är det just
"ormliknande" kroppsdelar över vattenytan som har satt
befolkningens fantasi i rörelse. Nu vet man att man sett - en
bläckfisk!
Mannen
som till slut fångade den var John Mazurek, och naturligtvis
trodde han knappt sina ögon när han drog upp det sprattlande
djuret i sin lilla fiskebåt.
Ingen vet hur
bläckfisken hamnade i sjön men den rådande teorin
är att någon hade den i sitt akvarium, tyckte att den
växt till sig väl mycket, och en dag släppte ut den i
sjön istället. Att folk på trakten sett något
liknande i sjön i 50 år,
tar teorin ingen hänsyn till.
John Mazurek gick till John
Harper, fiskeriintendent i Arkansas Vilt- och Fiskerikommision, och
berättade som det var: Han hade inte fått bläckfisken
på mete eller kastspö, utan grep den när den
klängde sig fast på dammluckorna till en å, som
är ett av sjöns utflöden.
Märklig lukt
Harper
erinrade sig att man på 50-talet fick in ett stort antal
rapporter om ett märkligt och oidentifierat djur och att man, vid
två tillfällen, känt en mycket märklig lukt i
sjön.
Stanken blev det stora samtalsämnet och folk gissade på allt
ifrån björnurin till en förrymd fånge och en
död och förruttnad alligator eller sköldpadda. En
liknande lukt spreds på 70-talet och inte heller den gången
kom man fram till vad det var. Ingen kunde någonsin gissa att det
var en bläckfisk som luktade!
Bläckfiskar är inte
ovanliga i haven runt Nordamerika. Den största arten är
Stilla havs-bläckfisken, som kan bli 10 meter eller mer. Andra
är så små att de ofta sköljs upp på
stränderna. Mazureks bläckfisk liknar en art som är
vanlig i Florida, och hur den hamnat i en sjö i Arkansas får
vi kanske aldrig veta.
Korttidsminne och långtidsminne
Debi
Ingrao
vid Marinlaboratoriet i Sarasota i Florida, säger:
"Bläckfisken har den mest komplexa hjärnan av alla
evertebrater (ryggradslösa djur). Precis som människan har de
både ett korttidsminne och ett långtidsminne. De kan
lära sig att lösa problem genom att använda olika
utvägar och vad de en gång har lärt sig, kommer de
sedan ihåg livet ut".
För
fiskarna i Conway blir livet aldrig mera sig likt, varken för de
som sitter i båtarna eller de som simmar under dem, men John
Mazurek tar det hela med ro: "Det är det jag alltid har sagt, man
lär sig någonting nytt varje dag, till och med i en liten
bonnhåla som vår!".
-------------------------------------------------------------
KRYPTOKUL:
Limnologi är läran om djurlivet
Illustration: Derzy Sternoczy, Copyright 2004
-------------------------------------------------------------
AUSTRALIEN:
MYSTISK JÄTTEÖDLA KAN VARA FÖRHISTORISK KVARLEVA

Ödlan Megalania prisca
levde för 12 000 år sedan. Den var 10 meter lång och
vägde ca 500 kilo. Medan Komodovaranen är stor som ett lejon,
var Megalania stor som en ko. Enligt vetenskapen är den
utdöd, men kryptozoologer i både Australien och på Nya
Guinea har intervjuat vittnen som påstår att den ännu
finns ibland oss.
Namnet Megalania prisca
betyder "forntida jätteslaktare" och enligt forskarna var det ett
perfekt namn för det jättelika rovdjuret.
Megalania
tillhörde familjen varaner, av vilken den största idag
är Komodovaranen i Indonesien. Fossiler av Megalania är
ganska sällsynta och inga kompletta skelett har någonsin
hittats.
Flera skelettdelar och
andra lämningar har emellertid gjort det möjligt för
forskarna att bestämma hur stort djuret var och hur dess struktur
såg ut. Den stora skallen t ex var utrustad med ett stort antal
bakåtsvängda, kroksabel-formade tänder.
Döda djur
Fossila skelett tyder på att Megalania var ett
kraftigt djur, mycket kraftigare än Komodovaranen och minst en
tredjedel längre (4-5 meter). Som sin moderna motsvarighet levde
Megalania förmodligen av döda djur, men kan också ha
varit aggressiv nog att själv jaga och döda större
byten.
Komodovaranen
lägger sig i bakhåll när den dödar och klarar av
allt ifrån stora rådjur till buffel och även
människor. Huruvida Megalania klarade av Diprotodon eller inte,
det största rovdjuret i megafaunan på den tiden, vet man
ingenting om men forskarna tror att det var möjligt.
Fossila fynd visar att Megalania fanns i de
australienska delstaterna Queensland och New South Wales liksom
också i landets centrala delar.
Påstådda observationer
Australienska kryptozoologer älskar Megalania,
särskilt som påstådda observationer av den
började på 60-talet. Dessförinnan har aborginerna, de
australienska urinvånarna, talat om dem i flera hundra och kanske
till och med tusen år, men det är först med just
kryptozoologerna som urinvånarna tagits på större
allvar.
1961 blev tre skogshuggare i Atherton Tablelands rejält
uppskrämda av en fyra meter lång ödla som låg
bland stockarna i en hög de själva staplat. Det var när
djuret plötsligt reste sig upp och lämnade platsen, som
skogshuggarna chockades och utan att ta reda på var det tog
vägen, lämnade de också själva området.
Omkring 30 spår
I
juli 1979 fick kryptozoologen Rex Gilroy telefon från en
lantbrukare som just plogat sin åker. På åkern
hittade han omkring 30 spår efter en jättelik ödla. De
flesta spår hade förstörts av ett skyfall som kom strax
innan Gilroy anlände, men några av dem kunde man
ändå bevara och ta gipsavtryck av.
Fotavtrycken
hade en förbluffande likhet med vad man kunde förvänta
sig av Megalania, men forskarna skakade på huvudet och
krävde mera påtagliga bevis.
Andra
vittnesmål inkluderar lantbrukaren som såg en
monsterödla röra sig längs kanten av sin åker. Med
staketstolparna som riktmärken kom han fram till att djuret
måste ha varit 7 till 8 meter långt.
Ett absolut drömvittne
En annan observation gjordes av vad Rex Gilroy
betraktar som ett absolut drömvittne, herpetologen Frank Gordon,
en ormexpert som efter fältarbeten i Wattangan-bergen i New South
Wales var på väg tillbaka till sin bil, när även
han blev ett ofrivilligt vittne till vad som kan ha varit Megalania.
Efter
att ha startat bilen såg han vad han först trodde var en
stock vid sidan av vägen. Men så reste den sig upp och gick
iväg. "Stocken" blev snabbt till en ödla, vars längd
Frank Gordon anslog till 9 meter eller mer.
Megalania kanske inte bara finns i Australien, eftersom det även finns liknande observationer från Nya Guinea.
Kullfallet träd
På 60-talet färdades en fransk präst
uppför en av landets många och på den tiden ganska
outforskade floder, på väg till en missionsstation där
han skulle avlösa den ordinarie tjänaren. Under resan fick
han plötsligt syn på en stor ödla som låg
utsträckt på ett kullfallet träd, vilket den
täckte från topp till tå.
Han beordrade sin guide att stanna båten, men
denne skakade av skräck och fortsatte utan att bry sig om
prästens order. När prästen installerat sig nästa
morgon, återvände han till platsen och mätte
trädet. Det var 10 meter långt.
Australiens
största ödla är Varanus
giganteus, en släkting till både Megalania och
Komodovaranan. Den blir högst två meter lång och
väger mellan 15 och 20 kilo och enligt kryptozoologen Rex Gilroy
är den alldeles för liten för att kunna förklara de
rapporter ni just har läst.
STILLA HAVET:
FORNTIDA LÅNGHALSAD HAVSREPTIL SÖG I SIG FÖDAN

I
årtionden grubblade forskarna på hur de forntida,
långhalsade havsreptilerna fick i sig tillräckligt med mat
för att överleva, eftersom de ansågs ha haft så
stela halsar att de jämfördes med 50-talsversionen av
Godzilla, ett japanskt fantasy-monster som på den tiden blev
utskrattat för att filmtekniken inte förmådde ge den en
mera flexibel hals.
"De
var stora och groteska och såg väldigt farliga ut, men
halsen var deras akilleshäl eftersom den inte var det minsta
flexibel, det var i alla fall vad vi trodde hela tiden", säger
paleonotologen Olivier Rieppel vid Chicagos fältmuseum, som
studerat forntida havsreptiler i 25 år.
Nya
forskningsrön från Chun Li vid Kinesiska institutet för
paleontologi och paleo-antrolopogi och Michael LaBarbera vid
universitetet i Chicago, visar att djuren ifråga, som kollektivt
kallas protorosaurus, använde sin långa hals som -
dödliga "cykelpumpar"!
"När
den böjde på halsen vidgades halskotorna och matstrupen och
skapade ett vacum", fortsätter Olivier Rieppel. "Protorosaurus
gled in över en intet ont anande fisk, sög in den och svalde
den innan offret ens hade förstått vad som hänt".
Eviga mysterier
Fallet
protorosaurus anses vara ett klassiskt exempel på ett av
evolutionärbiologins eviga mysterier: Utvecklas ett särdrag
för att tjäna som en särskild funktion, eller är
det en avvikelse orsakad av tillväxtmönster eller andra
faktorer? I fallet protorosaurus förefaller vad som först
liknade en avvikelse, nu ha förvandlats till en särskild funktion.
"Till
och med Darwin var lite osäker på den här punkten",
säger evolutionärbiologen Lawrence Witmer vid universitetet i
Ohio. "Han trodde naturligtvis på det naturliga urvalet, men han
sa också att om allting fungerade perfekt, skulle utvecklingen
stanna upp".
Den rätta funktionen
"Att
ugglor har förstorade ögon för att kunna jaga om natten,
förefaller att vara en logisk utveckling som inte motsägs av
någon", fortsätter Lawrence Witmer. "Å andra sidan
hade Tyrannosaurus Rex små ögon, trots ett jättelikt
huvud. Antingen växte ögonen saktare än skallen, eller
också hade de precis den rätta funktionen trots det stora
huvudet - det här är saker som vi helt enkelt inte vet".
För
att djupare kartlägga protorosaurus matvanor, har Rieppel och hans
kollegor studerat ett 230 miljoner år gammalt fossilskelett av en
art vid namn Dinocephalosaurus orientalis, som nyligen hittades i ett
kalkstensbrott i södra Kina. Namnet betyder "grymhövad
ödla från Orienten".
Ormliknande huvud
Den
hade en tre meter lång hals och ett ormliknande huvud med
huggtänder. Stjärten var tre meter lång, kroppen hade
fyra simfötter och djuret tros ha tillbringat större delen av
sitt liv i vattnet.
Den
nya fossilen liknade Tanystropheus longobardis, en europeisk
protorosaur som förbryllat forskarna - inklusive Rieppel - sedan
den hittades för 150 år sedan. Dess giraffliknande,
räfflade hals hade bara
12 kotor, vilket borde ha gjort halsen så stel att den bara kunde ha ett enda läge.
Den
nya fossilen har emellertid 25 kotor på en kortare hals, vilket
ger den större flexibilitet och tyder på en fuktionell
utveckling: "Vi har hela tiden trott att den långa halsen
måste ha kommit till någon slags praktisk användning,
och nu vet vi att så är fallet", säger Rieppel.
Märklig skapelse
"Den
grymhövade ödlan från Orienten" var en märklig
skapelse, vars räfflade hals inte kunde lyftas från vattnet
ens när djuret skulle andas. Istället flöt den
horisontellt på vattenytan, där den kippande efter luft fick
ta in det syre den behövde".
"När
den fick syn på ett byte, böjde den på halsen
samtidigt som den gick till attack, och vidgade halskotorna och
matstrupen som när man drar tillbaka handtaget på en
cykelpump, vilket gjorde det möjligt att vacumsuga offret utan att
skapa den tryckvåg som annars skulle ha skrämt bort det",
slutar Rieppel.
-------------------------------------------------------------
KRYPTOKUL: Istället för surströmmingspremiär...
Illustration: Derzy Sternoczy, Copyright 2004
-------------------------------------------------------------
USA:
JÄGARE VILL SKJUTA FISK TROTS KRAFTIGA PROTESTER
Henry
Demar bär camouflagekläder och en Smith & Wesson 357
Magnum. Han sitter uppflugen i ett träd och nedanför sig
studerar han rörelser i vattnet. "Jag såg något komma
ut ur vassen men sedan plaskade det bara till och så var den
lilla jäveln spårlöst borta". säger han vasst. Vad
Henry jagar med världens kraftigaste handeldvapen är vanlig
fisk och sättet att göra det på är det mest
omdebatterade någonsin i det vapentokiga USA.
Fiskskytte är en sport med urgamla traditioner i den amerikanska
delstaten Vermont och varje vår tar jägarna fram sitt
artilleri - grovkalibriga pistoler, hagelgevär, till och med
AK4:or - och åker ut i träskliknande sjösystem för
att utöva sin rätt att bära vapen mot fisk.
Det
är precis lika ifrågasatt som det låter och Vermonts
Fisk- och Viltvårdsförening har i åratal
försökt förbjuda det tvivelaktiga nöjet. De har
kallat det osportsligt och farligt, och varnat för att kulor som
slår i vattnet kan förvandlas till livsfarliga rikoschetter.
Men fiskeskyttet har överlevt, och utövarna har gått
från knarriga gamla gubbar till barnfamiljer och 20-åriga
killar som tycker att det är häftigt att skjuta prick
på "djur som ingen bryr sig om att skydda och som ju alla
ändå bara äter".
I farozonen
Varje vår kryper fiskskyttarna upp i träd som växer
längs stränderna av sjön Champlain, mest känt
för sjöodjuret Champ, som naturligtvis också kommer i
farozonen.
"Dom kallar oss galna
djurplågare och fisktorterare", säger Dean Paquette, 66, i
ett försök att förklara vad som driver honom att skjuta
ihjäl värnlösa fiskar. "Men fisken dör
ögonblickligen och kulorna har så stor kraft att de
bokstavligen exploderar".
Paquette, som är en pensionerad lokförare, har lärt upp
sina barn och barnbarn, inklusive sin dotter Nicki, som är
sjuksköterska. "Du måste vara en god skytt för att
skjuta fisk", fortsätter han. "Fisken är bara synlig i
någon sekund, så det är en väldig utmaning att
skjuta den och det är därför som folk väljer att
göra det, det är vad jag tror".
Skiter ner den
Earl
Picard, 87, är så förtjust i fiskskyttet att han
gladligen kör 100 mil från sitt hem i Newport för att
komma till Champlain. Han klättrar fortfarande i träd men "de
flesta träd jag brukade klättra i finns inte kvar idag och
dagens fåglar är så tama att de sätter sig
på hatten och skiter ner den när man sitter där och
försöker koncentrera sig på själva fiskskyttet".
Naturen kanske slår tillbaka, helt enkelt.
"De flesta fiskskyttar skjuter inte direkt
på fisken", fortsätter Paquette. "De skjuter strax
framför huvudet, så att kulan fortsätter ner i botten
som en torped. Trycket ifrån den är tillräckligt stort
för att slå ut fiskens simblåsa och med den utslagen
flyter fisken upp till ytan. Där väntar hustrun i en
båt och när allt är över hamnar fisken i
stekpannan".
Häckande fåglar
Fiskskyttet är tillåtet från den 25 mars till den
25 maj på Champlain och har förmodligen pågått i
100 år.
Tidigare var det tillåtet även i den
angränsande delstaten New York, men myndigheterna ansåg att det störde häckande fåglar, så
där lyckades man förbjuda det kontroversiella nöjet.
Djurrättsorganisationer har framfört allt högljuddare
protester mot fiskskyttet och idag tror man allmänt att det bara
är en tidsfråga innan det förbjuds även i Vermont.
ENGLAND:
F D GUST-DELTAGARE SÖKER ORANG PENDEK I INDONESIEN
Adam
Davies, från Manchester och Andy Sanderson från
Newcastle-upon-Tyne i England, som deltagit i GUST-expeditioner
till både Seljordsvattnet (1999) och Loch Ness (2000) befinner
sig just nu i Sumatra i Indonesien för att söka efter Orang
Pendek, Asiens svar på Bigfoot. För tre år sedan
hittade de fotspår och hår från djuret, som enligt en
vetenskapsman bevisar att det existerar.
Orang Pendek - som betyder "Skogens lilla man" -
dokumenterades första gången i västerlandet av
upptäcksresanden Marco Polo år 1292, under hans resor i
Asien.
Trots att många av öns invånare
säger sig ha sett varelsen, har den avfärdats av de flesta
vetenskapsmän som en myt, i likhet med Himalayas Yeti och odjuret
i Loch Ness.
Orang Pendek - som
allmänt tros vara släkt med just orangutangen - sägs
vara 1,5 meter hög och går upprätt som en människa.
De
flesta observationerna har gjorts vid bergen Tujuh och Kerinci på
västra delen av ön, där Adam & Andy år 2001
hittade fotavtryck och hår efter varelsen.
Expert på området
Fotavtrycken och de två rödbruna
hårstråna har analyserats av Dr. Hans Brunner, en expert
på området som är mest känd för att ha friat
Lindy Chamberlain från att ha mördat sin dotter i Australien
på 80-talet, sedan hon påstod att babyn istället
förts bort av en dingo (en vildhund som de flesta australienare
betraktar som både aggressiv och opålitlig).
Dr.
Brunner har konstaterat att håren inte kommer från
något känt djur, vilket tagits som en intäkt för
att det kan vara ett bevis för att Orang Pendek verkligen
existerar.
"Den här gången tänker vi
försöka filma djuret", säger Adam Davies, som
tillbringar sina semestrar och all sin lediga tid med att leta efter
okända djur.
Nålen i höstacken
"Jag vet att det är som att leta efter den
berömda nålen i höstacken, men det sa man första
gången vi åkte också och ändå blev det ett
resultat som tog alla med överraskning".
"Håret är ett organiskt bevismaterial och det
har sporrat oss att fortsätta. Får vi bara filmbilder av
varelsen är saken så gott som klar".
Dr Brunner har konstaterat att hårstråna kommer från en
primat, alltså ett djur på två ben, och en primatolog
vid universitetet i Cambridge, som i nuläget vill vara anonym, har
bekräftat att även fotavtrycken gör det.
Vetenskaplig avhandling
"När vi kommer hem igen ska vi publicera en
vetenskaplig avhandling om våra forskningsresor, medförfattad av folk från Fauna och Flora International, som
arbetat på Sumatra i flera år", avslöjar Adam Davies.
Orang Pendek hotas - om den nu verkligen existerar - av
illegal nedhuggning av regnskogen på Sumatra, som utförs av
desperata människor som inte ser någon annan möjlighet
att försörja sig.
Adam hoppas att bevis för varelsens existens ska
öppna världens ögon inför utrotningsotet emot den
och att en uppvaktning av myndigheterna i Indonesien ska leda till att
Orang Pendek blir fridlyst.
Kvinna i Malaysia mötte Orang Pendek. 45 sekunder.
INDISKA OCEANEN:
SJÖORMSMÖTE BLEV OLJEMÅLNING VÄRD ÖVER 1 MILJON KRONOR

Sjöormsillustrationen
här ovan är en oljemålning av Andrew Wyeth som idag
ägs finns på konstmuseét i Boston och ägs av
Little Brown & Company, förvärvad 1938. Målningen
är till salu för 1,2 miljoner dollar eller i svenska pengar
en miljon kronor!
Oljemålningen
har rubriken "Sjömän och deras sjöormar" och en
sjökapten från Maine berättar så här om sitt
möte med sjöormen, som dök upp i Indiska Oceanen:
“...det var det största ormhuvud och hals jag
någonsin sett och stack rakt upp ur vattnet på
babordssidan. Sjöormen tittade sig omkring från för
till akter som om den försökte komma underfund med vilka vi
var, och missade inte en enda rörelse på däcket. Jag
uppskattar att halsen tornade upp sig minst 3,6 meter över
relingen, och jag skäms inte för att säga att jag var
vettskrämd".
USA:
CHUPACABRAS ELLER COYOTE FOTOGRAFERAD I TEXAS
 
Lokala
djurexperter har hittills inte kunnat identifiera djuret på
bilderna, ett djur som sköts i Angelina County i Texas för
bara några veckor sedan och som liknar den s k "Besten från
Elmendorf", som dödades nära San Antonio tidigare i år.
Upphetsade amerikaner påstår att det kan vara Chupacabras,
ett sägenomspunnet djur som är lika svårfångat
som Bigfoot. Mera sansade bedömare gissar på en coyote.
"Vad i hela friden är det där?", är det första folk
säger när de ser bilder av det okända djuret, enligt
Stacy Womack. Hon har arbetat 20 år vid Ellen Trout Zoologiska
och som den lokala veterinären har hon sett det mesta - dock
aldrig ett djur som detta.
"Det är inte en hund, det vågar jag sätta min lottokupong på", säger hon tvärsäkert.
Djurets blå-gråa skinn är
nästan hårlöst och tycks vara täckt med skabb. En
närmare titt på dess käke visar att det har ett
allvarligt överbett och fyra stora rovdjurständer, samt en
lång råttliknande svans.
Djuret sköts ihjäl i början av
oktober, sedan det krälat in under moderns hus i Pollok. Hundarna
på gården blev alldeles galna och larmade familjen, men de
stod bara och ylade och ingen av dem vågade sig in under huset.
Hennes bror sköt djuret, band ett rep om det och drog fram det
så att det kunde undersökas närmare.
Womack fotograferade det för att
underlätta identifieringen, men än så länge vet
ingen vad det är. Ett levande djur, identiskt med djuret på
bilderna här ovan, sprang över vägen framför hennes
bil när hon körde hem just den här dagen.
<>
När hon anlände med sin
kamera och med expertis i släptåg, trodde hon knappt sina
egna ögon. "Det var något av det märkligaste djur jag
sett i hela mitt liv".
En undersökning visade att djurets framben var mindre än
bakbenen, med klor som var mycket längre än på en hund.
Trots att djuret hade skjutits med ett Winchestergevär, hade
praktiskt taget inget blod alls runnit ut från kadavret.
"Kroppen såg ut som den hade varit död i minst en månad, inte bara i några timmar", säger Womack.
Hon konstaterade att det rörde sig om en
hane och att det vägde mellan 8 och 10 kilo. Det identiska djuret
som sprang över vägen sprang med huvudet nedböjt och
svansen mellan benen, men var inte tillräckligt stort för att
vara en coyote eller varg. Enligt Womack var djuret hon såg
troligen honan.
"Jag kan bara hoppas att någon
försöker fånga in eller skjuta även det andra
djuret", säger Womack. "Som det är nu så lider det av
sin ensamhet, och om det är sjukt eller en missbildning av
något slag kommer det att ställa till med stor skada i
vilken population det än söker sig till".
Biologer vid Texas Allmänna Djurpark tror
att det handlar om en coyote med skabb, men har inte kunnat matcha det
döda djurets huvudform och överbett med coyoter de har i sitt
referensmaterial.
TV-stationen WOAI i San Antonio har berättat flera histiorier om den
s k "Besten från Elmendorf", sedan en ranchägare skjutit och
dödat ett sådant djur tidigare i år. Djuret finns att
beskåda på TV-stationens hemsida på adressen
http://www.woai.com och där kan man se att det liknar det som nu
skjutits i Pollok.
Ranchägaren från Elmendorf, som bor
strax sydöst om San Antonio, sköt djuret sedan 35 av hans
kycklingar försvunnit spårlöst. Som djuret i Pollok var
"besten" från Elmendorf också nästan
gårlöst, blå-grått till färgen och hade
fyra huggtänder.
Förhoppningsfulla kryptozoologer i Texas
har spekulerat i att det dödade djuret kan ha varit den
mytologiska chupacabra eller "getdödaren", en varelse lika
gäckande och svårfångad som Nessie eller Bigfoot och
som ursprungligen tros ha kommit från Mexico, där det
påstås ha dödat hundratals, kanske tusentals tamboskap.
En mera däggdjursexpert från San
Antonio Zoo, har haft en mera sansad teori och i lokal-TV sagt att
djuret definitivt tillhör hunddjursfamiljen, och att det
möjligen skulle kunna vara en korsning mellan en coyote och en
hund. Enligt däggdjursexperten led djuret också av
någon typ av hudsjukdom, och var deformerat på ett
sätt som tydde på ärftlig påverkan.
Observationer av liknande djur har rapporterats över hela USA, från Kalifornien till Maryland.
ITALIEN:
EN BILDKAVALKAD AV DJUR SOM ÄR OCH FÖRBLIR OMÖJLIGA
Här kommer ytterligare en
provkarta på vad som är möjligt att göra i
Photoshop och den här gången är det ambitiösa
italienska konstnärer som står för skapandet.
Vi visar dem för att än en gång påminna er om att
vara kritiska mot bilder ni hittar på nätet, som
alltså skickliga kreatörer kan ha fejkat. En bra
kryptozoologisk bild måste åtföljas av ett lika bra
vittnesmål för att vara trovärdigt.





Det
var KRYPTOLAND för den här gången. Som ett PS har jag
lagt in en bild av ett känt och älskat litet djur som kan
konsten att njuta och vars släktingar fortfarande mystifierar
Storbritannien, nämligen ABC: Alien Big Cats. Historien om detta
kryptozoologiska mysterium kommer vid nästa uppdatering:

Källor: Valerie Revanders; Reuters
Nyhetsbyrå den 4 juli 2003; International Society of
Cryptozoology den 25 maj 2004; Arkansas News den 6 december 2003;
Privat emailkorrespondens med Rex Gilroy, sommaren 2004; The San
Francisco Chronicle 2004; Honolulu Star Bulletin den 7 augusti 2004 och
Hawaii State Department of Health;
The Taipei Times och New York Times News Service den 12 maj 2004; BBC
News den 17 september 2004; Nevell Convers Wyeths Fine Art; Lufkin
Daily News den 14 oktober 2004; och CatNap 2004.
Översättning och bearbetning Jan-Ove Sundberg, GUST © 2004.
|