


|
 |
Nu med totalt 139 bilder och 18 filmer
36 nya bilder med
denna uppdatering


All text med BLÅTT visar vad vi
publicerat tidigare. All text med RÖTT
är de nya uppdateringarna.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
001) SLÄDHUNDARNA OCH POLARBJÖRNEN; 6 bilder
002) BJÖRNE OCH HANS KOMPISAR; 5 bilder
003) NYFIKNA BJÖRNAR ÄR TREVLIGA KOMPISAR; 6 bilder
004) KATTPARADEN, DEL 1; 24 bilder
005) NU ÄR DET H(ÄLG) IGEN; 5 bilder
006) BJÖRNEN OCH BRON; 6 bilder
007) ELWOOD: VÄRLDENS FULASTE HUND? 2 bilder
008) VERKLIGHETENS BAMBI; 11 bilder
009) ARTON KATTFILMER; De roligaste du någonsin sett!
010) F D JÄGARE RÄDDADE RÅDJUR FRÅN ATT DRUNKNA;
5 bilder
011) KARROS DJUR; 4 bilder
012) JANNES KATT JOKER; 5 bilder
013) ZOOLOGEN PÅ SKOJHUMÖR: 1 bild
014) BLÄCKFISK I BOSPOREN: 1 bild
015) JENNIES IGELKOTT; 1 bild
016) SILLKUNGEN; 1 bild
017) DJUREN VI ALLA ÄLSKAR; 15 bilder
018) VÄRLDENS MINSTA HUND; 7 bilder
019) FRÅGOR TILL GUST; 7 bilder
020) KATTEN OCH
UNDULATEN; 6 bilder
021) KATTEN SOM INTE VILLE BADA; 15 bilder
022) SURFINGKATTEN; 6 bilder
023) GUST avslöjar ANIMAL PLANET: 9 bilder
Den här
gången handlar det om BJÖRNAR och bilderna här nedan
visar att de kanske inte är så aggressiva och
omedgörliga som man tidigare trott, varken mot djur eller
människot!
Ett STORT TACK
från GUST till våra läsare Cissi & Björn (!),
som försett oss med både bilder och text.
SLÄDHUNDARNA OCH
POLARBJÖRNEN
Är det värmeslag
eller är det äkta vänskap?
Polis och myndigheter i Kanada är
naturligtvis inte så glada över att allt fler människor
börjat umgås med björnar, eftersom man har deras
plötsliga attacker i färskt minne (och i arkivet kan ni se
att GUST också skrivit om detta). De kan dock bara hoppas att det
inte går så illa igen, för folk struntar i alla
varningar och säger sig ha upptäckt att det är äkta
vämskap, både mot djur och människor...
1) När polarbjörnen första gången dök upp
svarade draghundarna med att skälla så ursinnigt de kunde,
eftersom de aldrig tidigare kommit överens med detta mäktiga
djur. Polarbjörnen avvaktade.
2) Sedan gjorde de vad djur alltid gör när de är
osäkra, de luktade på varandra. Precis som människor
lär djur utsöndra en doft som talar om ifall de är
rädda eller inte och mellan dessa två var det tydligen rena
väldoften.
3) Polarbjörnen och slädhunden kom ännu närmare
varandra och blev så kärvänliga att dess ägare
tappade hakan. Han hade hela tiden stått beredd att skjuta den
stora lufsen, men nu sänkte han bössan och bara skakade
på huvudet.
4) När polarbjörnen sedan klappade draghunden på
huvudet, var det fler än ägaren som knappt trodde sina
ögon. Så har polarbjörnar ALDRIG gjort tidigare och
ingen trodde heller att det var möjligt. Men det är det
alltså...
5) När polarbjörnen sedan lade sig ner på rygg och med
det signalerade att den gett upp inför övermakten (?), var
det draghundens tur att bli förvirrad. Visserligen var
polarbjörnen en hona och han en hane, men ändå...
6) Sedan reste sig polarbjörnen och
efter en riktig björnkram med draghunden vände den på
klacken och försvann ut på de stora snö- och isvidderna
igen, efterlämndes idel gapande munnar, både på
människor och på djur...
"BJÖRNE? JUST PRECIS, OCH HANS
KOMPISAR!"
Familj
i Kanada fick nallebesök i trädgården
När bilderna här nedan visades i
kanadensisk TV för två år sedan, gick polisen i taket!
Varför då, var det en björntjänst? Något
åt det hållet, faktiskt. Polischefen William C. Osborne sa:
"Bara för att dessa björnar uppträder till synes
kärvänligt, betyder det inte att alla björnar gör
det! Vilda björnar är lika opålitliga som
människor som står utanför lagen, så ring oss
istället för att uppmuntra dem att komma närmare. Det
kan nämligen bli det sista ni gör här i livet!".
Åtminstone om man bor i Kanada, skulle man ha tillagt.
1) "Första gången björnarna
kom in på gården var vi så rädda att vi
gömde oss i källaren, det ska jag villigt erkänna",
säger Jim Wilcox. "När de inte visade några som helst
tecken på aggressivitet, gick jag ut till dem".
2) Jim insåg snart att björnarna
var lika tama som hundar och katter. Grannarna trodde honom inte,
naturligtvis men andra medlemmar i familjen steg fram de också,
en efter en.
3) Dessa döttrar, Shirley och Mona,
hade till slut inga problem alls att umgås med herr Björn,
som säkert var lika nyfiken på dem som de var på
honom.
4) "Ibland kom de in så många
björnar i trädgården att vi gick ut i det ganska kyliga
höstvädret och tände en brasa, bara för att
få umgås med dem, jag menar det är inte alla som
får en så unik chans att umgås med vilda djur som vi
fick".
5) Björnarna var deras vänner i
drygt två månader, innan de försvann och aldrig mer
kom tillbaka. "Det blev väldigt tomt efter dem, men vi
förstår ju att de har ett eget liv och hur det kom sig att
de besökte oss och under en tid var så närgångna
och så fredliga, det kan inte ens experterna svara på. Men
det blev ett minne för livet och det öppnade våra
ögon inför vilda djur, som vi har en mycket positivare syn
på idag än tidigare", slutar Jim Wilcox.
NYFIKNA
BJÖRNAR ÄR TREVLIGA KOMPISAR
"Det
gäller bara att hålla huvudet kallt"
1) Att björnar är nyfikna av sig
det har fler än en fjällflygare i både Kanada och
Alaska blivit varse, och att de stora nallarna klättrar upp
på sjöflygplan som ligger för nära stranden
är inte alls ovanligt.
2) En flygare som själv skulle
semesterfiska uppe i bergen, fick en hel skock björnar med sig och
påstår att han inte för ett ögonblick var
rädd för dem.
3) Bernie Nielsen: "Det gäller ett
hålla huvudet kallt, inte göra några rörelser som
kan misstolkas och hela tiden låta björnarna bestämma
hur nära de vill komma och hur de vill agera, så går
allting vägen".
4) Ute i olika vattendrag var det ännu
lättare att komma överens med björnarna, enligt Nielsen.
Som tolkade deras sätt som att det antingen var fritt fram att
fiska just där, eller att björnarna motsatte sig det för
att de själva jagade mat där.
5) Bernie var inte ensam om att närma
sig de vilda björnarna, även om andra turister höll ett
respektfullt avstånd till dem.
6) Den här bilden vann inte
oväntat första pris i en fototävling i Kanada!
Många har trott att den är fejkad, men både fiskaren
och fotografen svär på att den är äkta och
tidningens egna fotografer har också vidimerat att den är
det.
KATTPARADEN, DEL 1
Om ni nu scrollar
nedåt till rubriken NU 18
KATTFILMER så ser ni att vi lagt in ytterligare 8
vansinnigt roliga filmer, med katter i hudrollen. Ha det så
trevligt, i nästa nummer av GUST kommer nya fantastiska bilder
från djurens underbara värld.

Vi börjar BILDKAVALKADEN
på den här sidan med ett gäng nya kattbilder,
inskickade av LENA, BARBRO, BIRGIT, STEFAN och KALLE och ursprungligen
publicerade på udda bloggar och sajter lite varstans på det
väldiga nätet.

"Klart jag gnuggar
mig i ögonen... SÅ mycket folk trodde jag inte kunde vara
intresserade av mig!".

"Du ska inte tro
att jag är försvarslös bara för att jag är
bunden... kom igen bara, så ska du få se på
kattfaan!".

En del
tvättställ är oemotståndliga och som skapta
för att katter ska lägga sig i dem...

Finns det
något djur annat djur än just en katt, som kan se så
njutande ut när det sover, jag tvivlar!

Den här
kattbilden är så fint komponerad att den är rena
konstverket!

Kläder
är också oemotståndliga att krypa omkring i,
gömma sig i och sedan kika fram så där lagom
försiktigt...

"K A T T M A T,
matte! Jag är så hungrig att jag kan äta en hel burk
med Whiskas!".

"Du va' mig en
riktig munsbit... fast så illa som du luktar tror jag att jag
avstår från att äta upp dig!".

"Ner kommer hon
alltid sa husse, hur då undrar jag...?".

"Tyvärr
grabbar, ger ni er på mig blir det ingen mera fasanjakt för
er på flera månader!".

"Finns det
något mera irriterande än en husfluga som sätter sig
på nosen och inte ger sig av hur mycket man än fnyser
åt den?".

"Du måste
vara snäll med kattungen sa husse, OK tänkte jag... men det
får ju finnas gränser, va!".

"Musen är
lillmattes, den fjäskar för alla och nu har den börjat
slicka mig på nosen också... så vad gör man?".

"Katten på
råttan och råttan på repet, den slagdängan har
ni säkert hört, men katten på hunden den är ny,
va?".

"Tänk att
örnjäveln inte fattar att den inkräktar på MITT
revir!".

"Finns det ingen
tik så tar jag mig en katt... men det är INTE som ni tror,
era snuskhumrar!".

"Hade det inte
varit för att kattf..n äter upp alla loppor på mig hade
jag smockat till den för länge se'n!".

"Du får
gilla läget sa husse när kattf...n tog över min korg!
Ja, ni ser ju själva vad trångt det är i kattkorgen!".

"Om jag gillar
katter? Aldrig i livet, jag vilar mig bara...".

"Så
länge katten inte fäller ut klorna får den väl
gosa med mig...".

"Är man
gammal och trött så spelar ett par katter ingen större
roll, dom värmer ju faktiskt rätt bra...".

"En nyckelpiga inomhus är skojigare om
den lever än om den är död...".

"Fast utomhus kan
den vara ett lovligt byte... hmm, finns det någon mat under det
där skalet?".

Att hundar och
katter skulle vara på varandra som hund och katt är bara en
myt, som ni kan se av den här mysiga vänskapsbilden...
Om mindre barn ser detta får PAPPA ta
ansvaret och förklara vad som egentligen händer!
NU
ÄR DET (H)ÄLG IGEN!
Bildserien kommer från
Woody Woodbury i Alaska, som i ett email skriver: "Vi som tog dessa
oförglömliga bilder satt barnvakt hos
vänner i ett hus nära Anchorage i Alaska.
Till att börja med
kunde vi inte i vår vildaste fantasi tro att älgen hade en
sådan baktanke, när den var på väg mot den
ovanliga statyn som ni strax ska få se!
Här började vi
fundera på om älgen inte trodde att bisonoxen som står
staty på vår gode väns infart var riktig... men
så kunde det väl ändå inte ligga till?
Jodå, mycket riktigt!
Att bisonoxen inte protesterade eller ens rörde på sig, tog
den brunstiga älgen ingen notis om...
Vi försökte
förhindra det som skedde eftersom vi
befarade att statyn av den amerikanska bisonoxen skulle ta skada och
kastade därför både sten och skrek så högt
vi kunde, men den brunstiga älgen lät sig inte påverkas
av detta och attacken fortsatte i flera timmar!
Händelsen orsakade trafikkaos på vägen utanför,
så det var fler än oss som såg detta unika ske.
Skadorna på bisonstatyn bestod av följande:
1) Ca 5 cm av det vänstra hornet slets loss och detta finns nu
på en arbetsbänk i garaget.
2) Hovmärken på båda sidor om Bisonstatyn.
3) Lite grus i högra framhoven.
4) Blodfläckar bakom Bisonstatyn.
Statyn rubbades också 20 cm ur sitt läge. Vi
försökte trycka tillbaka den på pedistalen, men
förgäves.
Barnet vi vaktade sov hela tiden djupt och
såg följaktligen ingenting av det som hände. Det var
nog lika bra det. Sexualkunskap är pappas avdelning, inte
vår!".
BJÖRNEN OCH BRON
Kanske hade björnen sett den koreanska skräckfilmen THE HOST
(där ett sjöodjur hänger under en bro i Seoul),
men troligen var den bara nyfiken, hur som helst hamnade den under en
bro nära sjön Tahoe i Kalifornien i USA och
därifrån klarade den inte av att ta sig loss, så
människan fick rycka ut och hjälpa till...
Björnen gick över den 24 meter höga bron på
Highway 40 nära Donnerpasset i Sierra Nevada när den kom
så nära två förbipasserande bilar, att den
hoppade över staketet och hamnade under bron (den något
mörka björnen syns här mitt i bilden).

Under några andlösa ögonblick dinglade den på
kanten av bron, men så lyckades den grabba tag i en utskjutande
hylla och dra sig in under de skyddande balkarna.

Först ville myndigheterna inte hjälpa den utsatta
björnen, men när nyhetsmedia från hela Nevada kom till
bron och började kabla ut dess belägenhet över hela
Nordamerika, blev det bråttom...

Frivilliga spände ett nät under bron som björnen kunde
kliva ner i och en jägmästare sköt björnen med en
bedövningspil.

När björnen väl var medvetslös var det både
enkelt och riskfritt att fira ned den till botten av ravinen och under
den nedfarten stod mer än 100 åskådare på bron
och applåderade. TV-kamerorna gick och människor hemma vid
apparaterna släppte allt de hade för händer för att
följa det ovanliga dramat.

När den smått vimmelkantiga björnen vaknade till igen
styrdes den bort från folkmassan och medierna och kunde lunka ut
i vildmarken igen, en erfarenhet rikare...
Ett STORT TACK till Dave Baker, en lastbilschaufför som tagit
dessa bilder. Han kommenterar: "Jag har sett många djur
räddas ur olika situationer, men den här tar nog priset och
vem vill inte rädda en nalle?". Jodå, det är så
sant som det är sagt.
ELWOOD:
VÄRLDENS FULASTE HUND?

Elwood, 2 år, en korsning mellan en kinesisk tofs och en
Chihuahua har utnämnats till "världens fulaste hund" i en
tävling i New Jersey i USA som både polisanmälts och
fått djurvännerna att rasa och hota med bojkott av
hunduppfödarna i staden.
Elwood, som är både mörkhårig och
hårlös - förutom en liten "tuppkam" på
hjässan - kallas både "Yoda" och "ET", eftersom han
sägs påminna om dessa science fiction-figurer.
"Folk får säga vad de vill om Elwood, jag tycker att han
är den sötaste hund som någonsin funnits", säger
Elwoods ägare, Karen Quigley, som bor i förorten Sewell.
Quigley tog med sig Elwood till en årlig (och illegal)
tävling om årets fulaste hund och nu har han vunnit
två år i sträck! Sedan media för första
gången fått vara med och fotografera de "fula" hundarna,
har dock myndigheterna fått upp ögonen för
tävlingen och arrangörerna riskerar åtal och dryga
böter.
Quigley berättar att hon räddade Elwood för två
år sedan. "Uppfödaren hade tänkt avliva honom eftersom
hon tyckte att han var för ful för att kunna säljas",
berättar Quigley. "Idag är Elwood känd över hela
Internet och folk överallt älskar honom".
Förutom titeln världens fulaste hund har Elwood också
dragit in en belöning på tusen dollar (ca 6 000 kronor) till
sin matte.
VERKLIGHETENS
BAMBI
Den
tyska fotografen Tanja Askani befann sig på rätt plats vid
rätt tidpunkt och förverkligade vad som bara kan beskrivas
som verklighetens Bambi, en helt oemotståndlig historia!
Bilderna är INTE arrangerade som många tyskar trott,
sådant som detta inträffar faktiskt i verkliga livet och vi
vet inte ens hur ofta det sker, eftersom det sällan eller aldrig
finns en fotograf i närheten.
Enligt Tanja Askani hade rådjurets mor dött precis innan
kidet föddes och byborna hade sedan tagit hand om det tills det
kunnat stå på egna ben, så att säga.
Den lilla vildkaninen dök upp lika plötsligt som oväntat
och till en början åt de i samma dunge, tills de
vågade sig närmare och närmare varandra och till slut
blev goda vänner.
De betade snart sida vid sida och när kaninen byggde sitt bo helt
nära rådjurskidet, var saken klar; det udda paret
älskade varandra, det rådde det inte längre någon
tvekan om!
Tanja Askani: "Jag kom förbi byn precis i rätt ögonblick
för att fånga på bild det som byborna följt i
flera dagar, hur rådjuret och kaninen skyddade varandra, gosade
och kelade som ett förälskat par och visade att utseendet
inte betyder så mycket som vi människor tror, huvudsaken
är istället att man trivs med varandra".

18 KATTFILMER
SOM
ÄR BLAND DE ROLIGASTE DU NÅGONSIN SETT!

DEN
STORA KATTJAKTEN
SKRATTAR
BÄSTSOM SKRATTAR SIST
KATTMASSAGE
MUSEN
SOM RÖT
KATTMUCK
KATTER
VID RATTEN
INGET
RUBBAR EN WHISKAS-LUNCH
FOTBOLLSKATTEN
DISCOKATTEN
NÄR
KATTEN SJÄLV FÅR VÄLJA
FISKEN
SOM RÖT
DU
HAR VÄL TVÄTTAT FÖTTERNA?
KATTHUNDEN
PAPEGOJAN
SOM RÖT
EN
KATTSÄKER BIL
PAPEGOJANS
HÄMND
KATTENS
HÄMND PÅ PAPEGOJAN
OCH
TILL SIST KATTERNA SOM LEVER PÅ HOPPET
F D JÄGARE RÄDDADE RÅDJUR
FRÅN ATT DRUNKNA
Rich
Elliott i Livfermore, Kalifornien var ute med sin båt
när han
plötsligt fick ett anrop på radion om att det fanns
ett rådjur bland
vågorna som var i sjönöd och höll på att
drunkna!

Mycket riktigt, här simmar det för sitt liv
alldeles för långt ute till havs än vad det normalt
brukar vara

Rich och mannen som larmat honom
fick med förenade krafter upp det utmattade djuret i båten
Rich Elliott: "Förr i
tiden jagade jag sådana här djur och sköt dem,
nu har jag insett att dom har lika stor rätt att leva som oss!".

Det är rådjuret säkert tacksamt för, annars hade
det nog kunnat
gå ännu sämre där ute bland vågorna, i det
iskalla vattnet...

Karro skriver:
"HUNDEN
Å PAPEGOJEN E BÄSTA
VÄNNER!"

Karro skriver:
"MIN KATT TROR HAN E FINAST I VÄRLDEN!"

Karro skriver:
"NÄR HELA KLASSEN VA PÅ
FJÄLLVANDRING NYLIGEN TRÄFFA VI EN REN. HAN VA COOL!"

Karro skriver:
"HAN VA MJUK OCH LEN Å VÄLDIGT
HUNGRIG ME!"

Janne skriver:
"DET HÄNDE EN AV DE SISTA DAGARNA I
AUGUSTI DÅ JOKER LÅG I TRÄDGÅRDEN
OCH NJÖT AV DEN VÄRMANDE SOLEN..."
Janne skriver:
"PLÖTSLIGT KOM EN ILSKEN MÅS MED
UNGAR I NÄRHETEN OCH STÖRTDÖK MOT
DEN CHOCKADE KATTEN!"

Janne skriver:
"JAG HANN PRECIS FÅNGA DEN PÅ
BILD!"

Janne skriver:
"MÅSEN SATTE SIG HÄR
OCH SPANADE PÅ OMGIVNINGARNA"

Janne skriver:
"OCH KATTEN JOKER LADE SIG HÄR OCH
TITTADE AVVAKTANDE PÅ DEN ANFALLANDE MÅSEN...
BÄST ATT LIGGA LÅGT!"

Zoologen Owen Burnham på
skojhumör:
"3 FÅGLAR I HANDEN
ÄR BÄTTRE ÄN TIO I SKOGEN"

Anonym GUST-läsare:
"UNDER DYK I TURKISKA BOSPOREN
FICK JAG UPP EN DEN HÄR SKÖNA BLÄCKFISKEN"
Jennie Backman skriver:
"DEN HÄR IGELKOTTEN VAR HELT
UTSVULTEN!"

Anonym GUST-läsare berättar:
SILLKUNG UTANFÖR LOS ANGELES I STILLA
HAVET VAR SEX METER LÅNG!
DJUREN VI ALLA ÄLSKAR
(De mest ovanliga
bilder du sett av hundar och katter)
Ett påpekande bara innan
bildkavalkaden början: Man är antingen kattmänniska
eller hundmänniska och jag måste erkänna att jag
är det förstnämnda, så den här kavalkaden
kommer mest att handla om katter. För att hundägarna inte ska
bli alltför sura på oss har vi också tagit med
"människans bästa vän". Och här handlar det
faktiskt om världens minsta hund. Det ni!

Vem var det som sa
att katter inte kan dansa?
Jodå,
de som tog den här bilden intygar att deras stallkatter ofta
gör hembesök hos grisarna, s k svintur!
Den
här kattungen hade ALDRIG sett en råtta tidigare...
...och
innan katten visste ordet av hade råttan blivit dess bästa
kompis! Gulligt, eller hur?
Världen
är så stor, så stor, katten är så liten -
och full av upptäckarglädje!
Grenar är sega saker, det har
mer än en katt fått erfara, men visst är det bra
bitträning...
Har du katt bör du ha mattor,
för där under älskar dom att krypa och spana på
alla som går förbi...
Skor är ett annat
favoritställe för nyfikna katter...
Hoppsan!
Den här katten har uppenbarligen snott en abborre från
bryggan där husse satt och fiskade...
Få djur kan njuta som katter, i
synnerhet när de sover...
Det här är min egen katt,
Joker Felinus, som numera blivit hela 14 år, vilket motsvarar 78
människoår. Hon är inte så alert längre som
på den här bilden, men ändå still going strong...
Världens
minsta hund:
CHIHUAHUAN KILROY BOR I USA
Wikipedia uppger: Chihuahua
är en av världens minsta hundraser. Rasen är uppkallad
efter delstaten Chihuahua i Mexiko, varifrån de härstammar.
Rasen blev accepterad i USA år 1900.
Det finns två olika arter av chihuahuan; lång- och
korthårig, de är
annars helt lika men den långhåriga chihuahuan har mjuk
lång päls medan
den korthåriga har kort och ganska sträv päls. År
2006 registrerades
1400 Chihuahuor i Sverige vilket gör den till en av landets
populäraste
hundraser.1951 importerades de första två hundarna till
Sverige men
rasen fick sitt genombrott först 1958.
Matte
Dorothy Kilgallen från Memphis Tennessee, säger: "Kilroy
är min ögonsten och följer mig och min make Todd
överallt, eftersom det är så lätt att ta med
honom".
"Han
är otroligt tillgiven och viker aldrig från min sida
även om jag inte har honom i koppel, vilket jag sällan har".
Chihuahuan
Kilroy är 6 tum hög, alltså 15 centimeter och enligt
Dorothy och Todd Killgallen räcker det för att klassa den som
"världens minsta hund".
Normalt
ska en hund naturligtvis inte bära kläder, men Dorothy
intygar att Kilroy ibland på vintern fryser så mycket att
det ändå är befogat och tröjtexten är ju
ändå lite cool: "Storleken har ingen betydelse".
Vilka
små steg tar inte världens minsta hund! Och just
därför kör Dorothy Kilgallen omkring Kilroy i en
specialtillverkad "hundvagn". Snacka om att ha det bra!
"Folk
avgudar Kilroy och det är inte svårt att förstå
varför, eller hur?", säger matte Dorothy Kilgallen stolt.
Kilroy,
som är knappt ett år, har mycket att upptäcka och hela
livet framför sig och blir enligt uppgift mellan 11 och 20
år gammal.
Skicka gärna in
bilder av djur DU med, antingen sådana du tagit själv eller
hittat på nätet och glöm i det senare fallet inte att
ange källan. Skriva gärna en kommentar till bilden
också. Vi nämner dig antingen med bara förnamnet eller
hela
namnet samt staden där du bor. Skicka bilderna till [email protected]
Peter från Stockholm undrar:
VARFÖR
SÖKER GUST INTE ODJUR I FINLAND?

Peter skriver: "Jag har hört att det även i Finland
ska finnas sjöodjur och eftersom GUST till och med har en finne
med i teamet, nämligen Göran Rajala, varför då
inte söka även där?".
Göran Rajala svarar:
Det finns egentligen inga sjöar i vanlig mening i Finland,
däremot finns det omfattande sjösystem och som framgår
av bilden här ovan skulle det vara nästan omöjligt att
säga var ett odjur befann sig, eftersom sjösystem
innebär att mängder av sjöar hänger ihop och har
förbindelse med varandra. Nu finns det även enstaka
sjöar i Finland, men de är oftast för små för
att hysa okända djur.
FOTNOT: Bilden
här ovan är från sjösystemet Saimaa, som är
ca 4400km2 stort. Den är Finlands fjärde djupast sjö med
ett största djup i Päijänne på 95,3 meter.
Jenny från Stockholm undrar:
VAD
HÄNDE MED SVANÖDLEBENEN I LOCH NESS?

Jenny skriver: "För något
år sedan berättade GUST på Kryptoland att ben efter en
svanödla hittats i Loch Ness, men sedan blev det helt tyst. Vad
hände med benen?".
Jan-Ove Sundberg svarar:
Paleontologer och andra experter vid olika universitet, både i
Skottland och England, kom fram till att den upphittade fossilen
visserligen kom från en svanödla, men att denna aldrig
funnits i Loch Ness. Man ansåg också att fossilen lagts ut
på grunt vatten just för att de skulle hittas och just
för att man skulle tro, att den kom från en svanödla,
eftersom så många tror att det är just ett
sådant djur som är identiskt med Nessie.
Svanödlorna dog emellertid ut för 65 miljoner år sedan,
fanns i havet och inte i insjöar och andades luft,
därför är det också mindre sannolikt att Nessie
faktiskt är en svanödla, även om än man nu inte
helt kan utesluta den teorin, enligt många kryptozoologer.
Kvastfeningen ansågs också utdöd för 65 miljoner
år sedan, men på 40-talet hittades den utanför Afrikas
kust och sedan dess har den även hittats i andra farvatten i
tropiska länder.
FOTNOT: Bilden
här ovan visar Gerald McSorley, 67, från
Stirling, med fossilen han fann vid strandkanten av Loch Ness.
Tobias från Sundsvall undrar:
VARFÖR
LJUGER SKOTTARNA OM NESSIE?

Jag har läst på GUST och på andra ställen
på nätet att skottarna ljuger om Nessie, men varför
gör de det? Finns det inget odjur - egentligen?
Jan-Ove Sundberg svarar:
Ingen kan med 100% säkerhet säga att det finns okända
djur i Loch Ness, men personligen tror jag att det förhåller
sig så. Det finns gott om vittnen och de flesta av dem är
ärliga och trovärdiga. Sedan finns det också de som
ljuger om vad de sett och förfalskar de bilder de
påstår visar Nessie. Det finns de som tagit videofilmer av
alltifrån änder till stockar, som de sedan medvetet eller
omedvetet misstolkat. Det flesta av dessa människor är inte
skottar, snarare besökare, antingen från England eller andra
länder i Europa och även amerikaner.
Skottarna däremot har genom affärsmännen i byn
Drumnadrochit, som ligger vid den berömda ruinen i Urquhart Bay,
varifrån alla expeditioner också utgår, gjort sig
ökända för att kommersialisera Nessie på ett
aggressivt och föga trovärdigt sett och dragit ett
löjets skimmer över hela forskningen, vilket är djupt
beklagligt.
FOTNOT: Bilden
här ovan togs den 29 juli 1955 av skotten Macnab, som var
banktjänsteman och på den tiden bodde i Inverness, som
ligger i södra änden av Loch Ness. Enligt Macnab är det
okända djuret till vänster i bild drygt 12 meter långt.
Då Macnab tillhörde det övre samhällsskiktet har
hans bild aldrig ifrågasatts, men den allmänna uppfattningen
bland dagens Nessie-forskarna är att den är fejkad. Macnab
lever än och är idag snart 90 år och förhoppningen
är att han ska berätta hur det egentligen
förhåller sig med hans berömda bild, innan han
dör.
Lena
från Borås undrar:
FINNS DET
NÅGRA VETENSKAPLIGA BEVIS
FÖR ATT SJÖODJUREN EXISTERAR?

Har GUST några vetenskapliga bevis för att s k sjöodjur
och sjöormar verkligen existerar eller går ni bara på
vittnesmål och andra skrönor när ni gör era
undersökningar?
Jan-Ove Sundberg svarar:
Nej, några vetenskapliga bevis för det vi håller
på med har vi inte. Däremot har vi en rad instrumentella
indicier, flera hundra vittnesmål och en samstämmighet som
går igen inom hela forskningen och som tyder på att dessa
djur; s k sjöodjur och sjöormar, verkligen existerar.
Vittnesmål är inte detsamma som skrönor, historier helt
utan referenser och/eller just vittnesmål, sjöns namn och
andra bakgrundsfakta kan däremot starkt ifrågasättas.
När GUST får in en eller flera rapporter om att ett
okänt djur setts i en viss sjö, tar vi först reda
på så mycket vi bara kan om sjön ifråga. Sedan
pratar vi med den lokala fiskeföreningen, eventuella
båtuthyrare och andra som vistas mycket på den, och om det
sedan finns en gedigen bakgrund till det som setts, dvs många
vittnesmål, åker en till två man dit och lyssnar med
vår mobila hydrofon. Om de ljud den uppfångar tyder
på att det finns djur i sjön som inte kan identifieras,
varken av oss eller de universitet vi vanligen konsulterar, kan vi
besluta om en större expedition till sjön - så
några skrönor räcker inte för att vi ska ge oss in
på det vi håller på med, Lena!
FOTNOT: Bilden
här ovan visar Jan-Ove Sundberg och Göran Rajala, under
vår andra expedition till Loch Ness 2000, då vi sökte
efter Nessie med en förbättrad hydrofon - en version som
ankras ut i sjön med hjälp av gummibåt och vars
information sedan tas in per radio. (På bilden visar vi upp
hydrofonen för besökande medier).
Carl
från Södertälje undrar:
VAD
MÅSTE MAN HA FÖR KVALIFIKATIONER
FÖR ATT GÅ GUST'S KRYPTOKURS?

Jag skulle gärna vilja gå GUST's kurs i kryptozoologi, men
jag har både läst och hört att ni kräver en rad
kvalifikationer för att man ska få delta, och då
är det väl inte någon större vits med att vara
med, eller hur? Kvalifikationer är ju något man skaffar sig
på kursen... Dåligt!
Jan-Ove Sundberg svarar:
GUST har inte alls några orimliga krav på våra
blivande kryptozoologer och expeditionsledare. De kvalifikationer vi
kräver av de som ska gå kursen är följande: du
måste vara 18 år; vi tar bara emot svenskar, norrmän,
danskar och
finländare som förstår skriven svenska, eftersom det
med andra nationaliteter visat sig uppstå alltför
mycket språkförbistringar och därmed onödigt och
tidskrävande krångel; alla ansökningshandlingar
måste
innehålla ditt fullständiga namn, personnummer, gatuadress,
hemstad, telefon- och mobilnummer, samt email.
"Kurs i Kryptozoologi och Expeditionskunskap", som kursen heter
och som nästa gång går in på sitt fjärde
år, kommer att bli mera omskriven på GUST under det
här året och inför nästa termin som börjar i
januari 2008.
FOTNOT:
Illustrationen här ovan visar en rekonstruktion av den
norska sjöormen Selma i Seljordsvattnet. Det är djur som
Selma man får lära sig att söka sedan man
genomgått GUST's Kurs i Kryptozoologi och Expeditionskunskap.
Annika från Sundsvall undrar:
FINNS DET
BILD PÅ JAN-OVE UTAN SKÄGG?

Annika från Sundsvall,
skriver: "Skägg kan vara klädsamt, men jag undrar
ändå hur Jan-Ove såg ut INNAN han anlade sitt
skägg, finns det någon bild på det?".
Jan-Ove Sundberg svarar: Jojomensan,
på den här bilden har jag inte mycket till skägg
även om det har börjat spira så smått på
hakan.
Året var 2000 och vi befann oss i norska Seljordsvattnet på
vår tredje expedition. Jag glömde rakgrejorna hemma och
eftersom sådana kostar en mindre förmögenhet i Norge,
köpte jag inga nya utan lät skägget växa. När
alla sedan tyckte att en expeditionsledare skulle ha skägg, fick
det vara kvar.
Dessutom: Om Gud hade velat att vi män skulle vara renrakade,
varför försåg han oss då med skägg?
Cecilia
från Göteborg:
JAG VILL
HA EN BILD PÅ ESPEN FRÅN NORGE
OCH SEDAN UNDRAR JAG OM HAN HAR FLICKVÄN?

Sissi, som hon säger att
hon helst vill kallas, skriver: "Jag saknar Espen från Norge och
undrar vart han tog vägen? Jag vet att han varit med på
minst två av era expeditioner. Vill gärna veta var han bor,
hur gammal han är idag och om han har någon flickvän?".
Espen Samuelsen svarar: "Jag
bor i Halden i Norge, som ju inte ligger så långt
från Göteborg, jag har nyss fyllt 25 år och jag har
sedan några år tillbaka en käresta (norska för
flickvän, alltså), men tackar så mycket för
uppmärksamheten!".
På bilden här ovan syns Espen vid rodret på vår
sökbåt under Operation Horse Eel till Lough Ree på
Irland sommaren 2001.
En uppföljare året därpå stoppades av
terrorattacken mot World Trade Center i New York, eftersom det
irländska TV-bolag som skulle ha finansierat den, backade ur
när världen omkring oss blev en mycket oroligare värld
att leva i.
KATTEN OCH UNDULATEN
Kattungar är förutom att vara
världens gulligaste djur också världens nyfiknaste
djur, och något ont i dem är det inte, som väl med all
tydlighet framgår av dessa bilder...
"Hördu, du
var mig en rolig figur... nej, jag ska inte slå dig!"
"Jag ville ju bara
klappa dig på huvudet, din gröngöling!"
"Vilken korkad
katt, vet han inte att jag är en undulat?"
"Spelar du
död nu eller sover du bara? Hallå där!"
"Att man aldrig
får sova ifred... sover DU nu? Ja, det vete katten!"
"Jag kan inte sova
när du kacklar, din gröna lilla höna!"
KATTEN SOM INTE VILLE BADA
Många kattägare här
säkert försökt bada sin katt någon gång.
Ibland går det bra, ibland går det inte alls. Den här
katten ser alltmera desperat ut ju närmare vattnet den kommer...
"Först lurar
dom in mig i badrummet och nu står det en balja med vatten
där borta... det här ser INTE bra ut!".
"Såja, lille
kissemissen, det här är inte farligt, nu ska du bli så
fin, så fin!".
"Blött och bara
lite jummet är det... man ryser i hela kroppen av arr få det
i pälsen. Nä, huuuvaligen!".
"Åsså
det där kattshampoot, se'n, det luktar ju värre än
gammal surströmming!".
"HJÄLP, dom
håller på att dränka mig i vatten! Vad har jag gjort
för illa som måste stå ut med det här?".
"Såja, lille
missemissen, lille gullegumman... såja, såja, nu blir
mattes älskling så fin, så fin, ja som ny...!".
"Så jag duger
inte som jag är då? Är det därför ni gör
så här med mig? Jag som alltid slickar mig själv
bländande ren!".
"Nää, nu
får ni sluta upp och gulla med mig och komma med era
förb...nade floskler, sån't håller inte längre!".
"Mera vatten???
HJÄLP! HJÄLP! Varför är det ingen som fattar att
jag inte vill bada!".
"Visst kan jag
klösas, men då får jag ju inget käk... och hellre
blöt än hungrig, förstås".
"Lyfter ni upp mig
nu? Bra! Braaa! Äntligen är det slut med dom här
dumheterna!".
"Åsså
mera vatten!!!! Ni kan inte vara riktigt kloka, ni människor!".
"Nu är jag
så blöt att jag inte kommer att bli torr igen mera det
här året...!".
"Dom skrubbar mig
med! Bara med händerna tack och lov, men jag fattar inte
varför dom skrubbar alls!".
"Nu är man allt
bra ynklig... men nu är det i alla fall över tack och lov och
nu badar jag inte mera i det här livet, det är då ett
som är säkert!".
SURFINGKATTEN
En katt som surfar, är det verkligen
möjligt? Jodå, enligt Enrique Travera från Mexico
är det möjligt. Det är han som surfar i golfen på
dessa bilder och kompisen Juan som har tagit bilderna.
"Nej, kom igen nu
kisse, det är på brädan du ska ligga!"
"Jojomensan, det
här kommer att gå jättebra!"
"Vad vi
väntar på? Att det ska komma en jättevåg,
förstås!"
"YAHOOOOO! Kul va,
kissemissen?"
"Nej, nej, nej... ställ dig INTE
upp, kissen, ligg ner!"
"Ser du vad bra det gick, kisse! Niemas
problemas!"
GUST AVSLÖJAR
ANIMAL PLANET
Så här
går det till när de gör sina unika djurfilmer!
"Extrema objektiv
som tar tittarna riktigt, riktigt nära djuren är ingenting
för Animal Planet, som kräver att vi djurfotografer
själva ska vara tätt inpå djuret ifråga",
säger en djurfotograf som vill vara anonym, av rädsla
för att annars få sparken från den populära
TV-kanalen, som ägs av amerikanska Discovery Communications.
Nej,
den här krokodilen ser ju klart fejkad ut! Men så
intelligent är inte krokodilen som djurfotografen spejar på,
att den märker att den som nu närmar sig, är en ulv i
fårakläder!
"Vissa
djurfotografer är så rädda att de kissar på
sig... visst kan man skratta åt det men rädslan är
äkta och jag tror inte det är särskilt många som
vill komma vilda och livsfarliga djur så nära som vi
måste gå, för att få våra bilder".
Djuren
må alltså vara hur smarta som helst, något vi
gärna tror att de är när vi ser cirkusdjur i aktion, men
trots att djurfotograferna kryper in i sin fejkade utrustning inom
synhåll för dem, fattar de ingenting! Mannen till höger
är som ni kan se beväpnad, redo att skjuta om ett djur trots
allt skulle ana oråd och gå till anfall.
"Särskilt
bekvämt i ett fejkat djur är det inte, tvärtom. Det
är trångt, luktar illa, mörkt och obekvämt. Risken
för upptäckt finns där hela tiden och i den miljön
ska vi jobba och ta bilder och filmer, som helst ska vara bättre
och bättre".
Den
falska noshörningen närmar sig det intet ont anande riktiga
exemplaret, som badar i godan ro. "Animal Planet är
världsledande idag när det gäller naturfilmer, men
precis som stuntmännen i biofilmerna, är vi djurfotografer
bortglömda".
"Ingen
av oss förstår varför vi inte kan använda
teleobjektiv istället, den marknaden utvecklas hela tiden och idag
kan man komma så nära ett djur utan att vara
närvarande, att man kan räkna pigmenten på dess hud!".
Ser
inte flodhästen i dypölen lite misstänksam ut
ändå? Nej, inte enligt djurfotografen: "Det märkliga
är att man ju trott att dessa djur går efter lukten när
de identifierar varandra, men så är det uppenbarligen inte,
det är ju vi ett levande bevis för".
Håhåjaja,
de har det inte lätt de stackars djurfotograferna som jobbar
för Animal Planet. Fast lönen måste väl
ändå vara ett plåster på såren? De kammar
ju hem ca 150 000 kronor i månaden, och då har de dessutom
alla omkostnader betalda... (Nu är det någon av er som
funderar på att bli djurfotograf åt Animal Planet, eller
hur?).
|
|