Utbud inom OKÄNDA DJUR

Nu med totalt 139 bilder och 18 filmer
36 nya bilder med denna uppdatering



All text med BLÅTT visar vad vi publicerat tidigare. All text med RÖTT är de nya uppdateringarna.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

001) SLÄDHUNDARNA OCH POLARBJÖRNEN; 6 bilder
002) BJÖRNE OCH HANS KOMPISAR; 5 bilder
003) NYFIKNA BJÖRNAR ÄR TREVLIGA KOMPISAR; 6 bilder
004) KATTPARADEN, DEL 1; 24 bilder
005) NU ÄR DET H(ÄLG) IGEN; 5 bilder
006) BJÖRNEN OCH BRON; 6 bilder
007) ELWOOD: VÄRLDENS FULASTE HUND? 2 bilder
008) VERKLIGHETENS BAMBI; 11 bilder
009) ARTON KATTFILMER; De roligaste du någonsin sett!
010) F D JÄGARE RÄDDADE RÅDJUR FRÅN ATT DRUNKNA; 5 bilder
011) KARROS DJUR; 4 bilder
012) JANNES KATT JOKER; 5 bilder
013) ZOOLOGEN PÅ SKOJHUMÖR: 1 bild
014) BLÄCKFISK I BOSPOREN: 1 bild
015) JENNIES IGELKOTT; 1 bild
016) SILLKUNGEN; 1 bild
017) DJUREN VI ALLA ÄLSKAR; 15 bilder
018) VÄRLDENS MINSTA HUND; 7 bilder
019) FRÅGOR TILL GUST; 7 bilder
020) KATTEN OCH UNDULATEN; 6 bilder
021) KATTEN SOM INTE VILLE BADA; 15 bilder
022) SURFINGKATTEN; 6 bilder
023) GUST avslöjar ANIMAL PLANET: 9 bilder

Den här gången handlar det om BJÖRNAR och bilderna här nedan visar att de kanske inte är så aggressiva och omedgörliga som man tidigare trott, varken mot djur eller människot!

Ett STORT TACK från GUST till våra läsare Cissi & Björn (!), som försett oss med både bilder och text.

SLÄDHUNDARNA OCH POLARBJÖRNEN
Är det värmeslag eller är det äkta vänskap?

Polis och myndigheter i Kanada är naturligtvis inte så glada över att allt fler människor börjat umgås med björnar, eftersom man har deras plötsliga attacker i färskt minne (och i arkivet kan ni se att GUST också skrivit om detta). De kan dock bara hoppas att det inte går så illa igen, för folk struntar i alla varningar och säger sig ha upptäckt att det är äkta vämskap, både mot  djur och människor...


1) När polarbjörnen första gången dök upp svarade draghundarna med att skälla så ursinnigt de kunde, eftersom de aldrig tidigare kommit överens med detta mäktiga djur. Polarbjörnen avvaktade.


2) Sedan gjorde de vad djur alltid gör när de är osäkra, de luktade på varandra. Precis som människor lär djur utsöndra en doft som talar om ifall de är rädda eller inte och mellan dessa två var det tydligen rena väldoften.


3) Polarbjörnen och slädhunden kom ännu närmare varandra och blev så kärvänliga att dess ägare tappade hakan. Han hade hela tiden stått beredd att skjuta den stora lufsen, men nu sänkte han bössan och bara skakade på huvudet.


4) När polarbjörnen sedan klappade draghunden på huvudet, var det fler än ägaren som knappt trodde sina ögon. Så har polarbjörnar ALDRIG gjort tidigare och ingen trodde heller att det var möjligt. Men det är det alltså...


5) När polarbjörnen sedan lade sig ner på rygg och med det signalerade att den gett upp inför övermakten (?), var det draghundens tur att bli förvirrad. Visserligen var polarbjörnen en hona och han en hane, men ändå...


6) Sedan reste sig polarbjörnen och efter en riktig björnkram med draghunden vände den på klacken och försvann ut på de stora snö- och isvidderna igen, efterlämndes idel gapande munnar, både på människor och på djur...

"BJÖRNE? JUST PRECIS, OCH HANS KOMPISAR!"
Familj i Kanada fick nallebesök i trädgården

När bilderna här nedan visades i kanadensisk TV för två år sedan, gick polisen i taket! Varför då, var det en björntjänst? Något åt det hållet, faktiskt. Polischefen William C. Osborne sa: "Bara för att dessa björnar uppträder till synes kärvänligt, betyder det inte att alla björnar gör det! Vilda björnar är lika opålitliga som människor som står utanför lagen, så ring oss istället för att uppmuntra dem att komma närmare. Det kan nämligen bli det sista ni gör här i livet!". Åtminstone om man bor i Kanada, skulle man ha tillagt.


1) "Första gången björnarna kom in på gården var vi så rädda att vi gömde oss i källaren, det ska jag villigt erkänna", säger Jim Wilcox. "När de inte visade några som helst tecken på aggressivitet, gick jag ut till dem".


2) Jim insåg snart att björnarna var lika tama som hundar och katter. Grannarna trodde honom inte, naturligtvis men andra medlemmar i familjen steg fram de också, en efter en.


3) Dessa döttrar, Shirley och Mona, hade till slut inga problem alls att umgås med herr Björn, som säkert var lika nyfiken på dem som de var på honom.


4) "Ibland kom de in så många björnar i trädgården att vi gick ut i det ganska kyliga höstvädret och tände en brasa, bara för att få umgås med dem, jag menar det är inte alla som får en så unik chans att umgås med vilda djur som vi fick".


5) Björnarna var deras vänner i drygt två månader, innan de försvann och aldrig mer kom tillbaka. "Det blev väldigt tomt efter dem, men vi förstår ju att de har ett eget liv och hur det kom sig att de besökte oss och under en tid var så närgångna och så fredliga, det kan inte ens experterna svara på. Men det blev ett minne för livet och det öppnade våra ögon inför vilda djur, som vi har en mycket positivare syn på idag än tidigare", slutar Jim Wilcox.

NYFIKNA BJÖRNAR ÄR TREVLIGA KOMPISAR
"Det gäller bara att hålla huvudet kallt"


1) Att björnar är nyfikna av sig det har fler än en fjällflygare i både Kanada och Alaska blivit varse, och att de stora nallarna klättrar upp på sjöflygplan som ligger för nära stranden är inte alls ovanligt.


2) En flygare som själv skulle semesterfiska uppe i bergen, fick en hel skock björnar med sig och påstår att han inte för ett ögonblick var rädd för dem.


3) Bernie Nielsen: "Det gäller ett hålla huvudet kallt, inte göra några rörelser som kan misstolkas och hela tiden låta björnarna bestämma hur nära de vill komma och hur de vill agera, så går allting vägen".


4) Ute i olika vattendrag var det ännu lättare att komma överens med björnarna, enligt Nielsen. Som tolkade deras sätt som att det antingen var fritt fram att fiska just där, eller att björnarna motsatte sig det för att de själva jagade mat där.


5) Bernie var inte ensam om att närma sig de vilda björnarna, även om andra turister höll ett respektfullt avstånd till dem.


6) Den här bilden vann inte oväntat första pris i en fototävling i Kanada! Många har trott att den är fejkad, men både fiskaren och fotografen svär på att den är äkta och tidningens egna fotografer har också vidimerat att den är det.

KATTPARADEN, DEL 1

Om ni nu scrollar nedåt till rubriken NU 18 KATTFILMER så ser ni att vi lagt in ytterligare 8 vansinnigt roliga filmer, med katter i hudrollen. Ha det så trevligt, i nästa nummer av GUST kommer nya fantastiska bilder från djurens underbara värld.



Vi börjar BILDKAVALKADEN på den här sidan med ett gäng nya kattbilder, inskickade av LENA, BARBRO, BIRGIT, STEFAN och KALLE och ursprungligen publicerade på udda bloggar och sajter lite varstans på det väldiga nätet.


"Klart jag gnuggar mig i ögonen... SÅ mycket folk trodde jag inte kunde vara intresserade av mig!".


"Du ska inte tro att jag är försvarslös bara för att jag är bunden... kom igen bara, så ska du få se på kattfaan!".


En del tvättställ är oemotståndliga och som skapta för att katter ska lägga sig i dem...


Finns det något djur annat djur än just en katt, som kan se så njutande ut när det sover, jag tvivlar!


Den här kattbilden är så fint komponerad att den är rena konstverket!


Kläder är också oemotståndliga att krypa omkring i, gömma sig i och sedan kika fram så där lagom försiktigt...


"K A T T M A T, matte! Jag är så hungrig att jag kan äta en hel burk med Whiskas!".


"Du va' mig en riktig munsbit... fast så illa som du luktar tror jag att jag avstår från att äta upp dig!".


"Ner kommer hon alltid sa husse, hur då undrar jag...?".


"Tyvärr grabbar, ger ni er på mig blir det ingen mera fasanjakt för er på flera månader!".


"Finns det något mera irriterande än en husfluga som sätter sig på nosen och inte ger sig av hur mycket man än fnyser åt den?".


"Du måste vara snäll med kattungen sa husse, OK tänkte jag... men det får ju finnas gränser, va!".


"Musen är lillmattes, den fjäskar för alla och nu har den börjat slicka mig på nosen också... så vad gör man?".


"Katten på råttan och råttan på repet, den slagdängan har ni säkert hört, men katten på hunden den är ny, va?".


"Tänk att örnjäveln inte fattar att den inkräktar på MITT revir!".


"Finns det ingen tik så tar jag mig en katt... men det är INTE som ni tror, era snuskhumrar!".


"Hade det inte varit för att kattf..n äter upp alla loppor på mig hade jag smockat till den för länge se'n!".


"Du får gilla läget sa husse när kattf...n tog över min korg! Ja, ni ser ju själva vad trångt det är i kattkorgen!".


"Om jag gillar katter? Aldrig i livet, jag vilar mig bara...".


"Så länge katten inte fäller ut klorna får den väl gosa med mig...".


"Är man gammal och trött så spelar ett par katter ingen större roll, dom värmer ju faktiskt rätt bra...".


"En nyckelpiga inomhus är skojigare om den lever än om den är död...".


"Fast utomhus kan den vara ett lovligt byte... hmm, finns det någon mat under det där skalet?".


Att hundar och katter skulle vara på varandra som hund och katt är bara en myt, som ni kan se av den här mysiga vänskapsbilden...

Om mindre barn ser detta får PAPPA ta ansvaret och förklara vad som egentligen händer!

NU ÄR DET (H)ÄLG IGEN!

Bildserien kommer från Woody Woodbury i Alaska, som i ett email skriver: "Vi som tog dessa oförglömliga bilder satt barnvakt hos vänner i ett hus nära Anchorage i Alaska.



Till att börja med kunde vi inte i vår vildaste fantasi tro att älgen hade en sådan baktanke, när den var på väg mot den ovanliga statyn som ni strax ska få se!



Här började vi fundera på om älgen inte trodde att bisonoxen som står staty på vår gode väns infart var riktig... men så kunde det väl ändå inte ligga till?



Jodå, mycket riktigt! Att bisonoxen inte protesterade eller ens rörde på sig, tog den brunstiga älgen ingen notis om...



Vi försökte förhindra det som skedde eftersom vi befarade att statyn av den amerikanska bisonoxen skulle ta skada och kastade därför både sten och skrek så högt vi kunde, men den brunstiga älgen lät sig inte påverkas av detta och attacken fortsatte i flera timmar!



Händelsen orsakade trafikkaos på vägen utanför, så det var fler än oss som såg detta unika ske. Skadorna på bisonstatyn bestod av följande:

1) Ca 5 cm av det vänstra hornet slets loss och detta finns nu på en arbetsbänk i garaget.
2) Hovmärken på båda sidor om Bisonstatyn.
3) Lite grus i högra framhoven.
4) Blodfläckar bakom Bisonstatyn.

Statyn rubbades också 20 cm ur sitt läge. Vi försökte trycka tillbaka den på pedistalen, men förgäves.

Barnet vi vaktade sov hela tiden djupt och såg följaktligen ingenting av det som hände. Det var nog lika bra det. Sexualkunskap är pappas avdelning, inte vår!".

BJÖRNEN OCH BRON

Kanske hade björnen sett den koreanska skräckfilmen THE HOST (där ett sjöodjur hänger under en bro i Seoul), men troligen var den bara nyfiken, hur som helst hamnade den under en bro nära sjön Tahoe i Kalifornien i USA och därifrån klarade den inte av att ta sig loss, så människan fick rycka ut och hjälpa till...


Björnen gick över den 24 meter höga bron på Highway 40 nära Donnerpasset i Sierra Nevada när den kom så nära två förbipasserande bilar, att den hoppade över staketet och hamnade under bron (den något mörka björnen syns här mitt i bilden).


Under några andlösa ögonblick dinglade den på kanten av bron, men så lyckades den grabba tag i en utskjutande hylla och dra sig in under de skyddande balkarna.


Först ville myndigheterna inte hjälpa den utsatta björnen, men när nyhetsmedia från hela Nevada kom till bron och började kabla ut dess belägenhet över hela Nordamerika, blev det bråttom...


Frivilliga spände ett nät under bron som björnen kunde kliva ner i och en jägmästare sköt björnen med en bedövningspil.


När björnen väl var medvetslös var det både enkelt och riskfritt att fira ned den till botten av ravinen och under den nedfarten stod mer än 100 åskådare på bron och applåderade. TV-kamerorna gick och människor hemma vid apparaterna släppte allt de hade för händer för att följa det ovanliga dramat.


När den smått vimmelkantiga björnen vaknade till igen styrdes den bort från folkmassan och medierna och kunde lunka ut i vildmarken igen, en erfarenhet rikare...

Ett STORT TACK till Dave Baker, en lastbilschaufför som tagit dessa bilder. Han kommenterar: "Jag har sett många djur räddas ur olika situationer, men den här tar nog priset och vem vill inte rädda en nalle?". Jodå, det är så sant som det är sagt.

ELWOOD: VÄRLDENS FULASTE HUND?


Elwood, 2 år, en korsning mellan en kinesisk tofs och en Chihuahua har utnämnats till "världens fulaste hund" i en tävling i New Jersey i USA som både polisanmälts och fått djurvännerna att rasa och hota med bojkott av hunduppfödarna i staden.

Elwood, som är både mörkhårig och hårlös - förutom en liten "tuppkam" på hjässan - kallas både "Yoda" och "ET", eftersom han sägs påminna om dessa science fiction-figurer.

"Folk får säga vad de vill om Elwood, jag tycker att han är den sötaste hund som någonsin funnits", säger Elwoods ägare, Karen Quigley, som bor i förorten Sewell.

Quigley tog med sig Elwood till en årlig (och illegal) tävling om årets fulaste hund och nu har han vunnit två år i sträck! Sedan media för första gången fått vara med och fotografera de "fula" hundarna, har dock myndigheterna fått upp ögonen för tävlingen och arrangörerna riskerar åtal och dryga böter.



Quigley berättar att hon räddade Elwood för två år sedan. "Uppfödaren hade tänkt avliva honom eftersom hon tyckte att han var för ful för att kunna säljas", berättar Quigley. "Idag är Elwood känd över hela Internet och folk överallt älskar honom".

Förutom titeln världens fulaste hund har Elwood också dragit in en belöning på tusen dollar (ca 6 000 kronor) till sin matte.

VERKLIGHETENS BAMBI

Den tyska fotografen Tanja Askani befann sig på rätt plats vid rätt tidpunkt och förverkligade vad som bara kan beskrivas som verklighetens Bambi, en helt oemotståndlig historia!

Bilderna är INTE arrangerade som många tyskar trott, sådant som detta inträffar faktiskt i verkliga livet och vi vet inte ens hur ofta det sker, eftersom det sällan eller aldrig finns en fotograf i närheten.





Enligt Tanja Askani hade rådjurets mor dött precis innan kidet föddes och byborna hade sedan tagit hand om det tills det kunnat stå på egna ben, så att säga.

Den lilla vildkaninen dök upp lika plötsligt som oväntat och till en början åt de i samma dunge, tills de vågade sig närmare och närmare varandra och till slut blev goda vänner.







De betade snart sida vid sida och när kaninen byggde sitt bo helt nära rådjurskidet, var saken klar; det udda paret älskade varandra, det rådde det inte längre någon tvekan om!





Tanja Askani: "Jag kom förbi byn precis i rätt ögonblick för att fånga på bild det som byborna följt i flera dagar, hur rådjuret och kaninen skyddade varandra, gosade och kelade som ett förälskat par och visade att utseendet inte betyder så mycket som vi människor tror, huvudsaken är istället att man trivs med varandra".








18 KATTFILMER
SOM ÄR BLAND DE ROLIGASTE DU NÅGONSIN SETT!

DEN STORA KATTJAKTEN
SKRATTAR BÄSTSOM SKRATTAR SIST
KATTMASSAGE
MUSEN SOM RÖT
KATTMUCK
KATTER VID RATTEN
INGET RUBBAR EN WHISKAS-LUNCH
FOTBOLLSKATTEN
DISCOKATTEN
NÄR KATTEN SJÄLV FÅR VÄLJA
FISKEN SOM RÖT
DU HAR VÄL TVÄTTAT FÖTTERNA?
KATTHUNDEN
PAPEGOJAN SOM RÖT
EN KATTSÄKER BIL
PAPEGOJANS HÄMND
KATTENS HÄMND PÅ PAPEGOJAN
OCH TILL SIST KATTERNA SOM LEVER PÅ HOPPET

F D JÄGARE RÄDDADE
RÅDJUR
FRÅN ATT DRUNKNA

Rich Elliott i Livfermore, Kalifornien var ute med sin båt
när han plötsligt fick ett anrop på radion om att det fanns
ett rådjur bland vågorna som var i sjönöd och höll på att drunkna!

Mycket riktigt, här simmar det för sitt liv
alldeles för långt ute till havs än vad det normalt brukar vara

Rich och mannen som larmat honom
fick med förenade krafter upp det utmattade djuret i båten

Rich Elliott: "Förr i tiden jagade jag sådana här djur och sköt dem,
nu har jag insett att dom har lika stor rätt att leva som oss!".

Det är rådjuret säkert tacksamt för, annars hade det nog kunnat
gå ännu sämre där ute bland vågorna, i det iskalla vattnet...


Karro skriver:
  "HUNDEN Å PAPEGOJEN E BÄSTA VÄNNER!"
 

Karro skriver:
  "MIN KATT TROR HAN E FINAST I VÄRLDEN!"
 

Karro skriver:
"NÄR HELA KLASSEN VA PÅ FJÄLLVANDRING NYLIGEN TRÄFFA VI EN REN. HAN VA COOL!"
 

Karro skriver:
"HAN VA MJUK OCH LEN Å VÄLDIGT HUNGRIG ME!"
 

Janne skriver:
  "DET HÄNDE EN AV DE SISTA DAGARNA I AUGUSTI DÅ JOKER LÅG I TRÄDGÅRDEN
OCH NJÖT AV DEN VÄRMANDE SOLEN..."
 

Janne skriver:
"PLÖTSLIGT KOM EN ILSKEN MÅS MED
UNGAR I NÄRHETEN OCH STÖRTDÖK MOT
DEN CHOCKADE KATTEN!"
 

Janne skriver:
"JAG HANN PRECIS FÅNGA DEN PÅ BILD!"
 

Janne skriver:
"MÅSEN SATTE SIG HÄR
OCH SPANADE PÅ OMGIVNINGARNA"
 

Janne skriver:
"OCH KATTEN JOKER LADE SIG HÄR OCH TITTADE AVVAKTANDE PÅ DEN ANFALLANDE MÅSEN...
BÄST ATT LIGGA LÅGT!"

 

Zoologen Owen Burnham på skojhumör:
"3 FÅGLAR I HANDEN ÄR BÄTTRE ÄN TIO I SKOGEN"


Anonym GUST-läsare:
"UNDER DYK I TURKISKA BOSPOREN
FICK JAG UPP EN DEN HÄR SKÖNA BLÄCKFISKEN"



Jennie Backman skriver:
"DEN HÄR IGELKOTTEN VAR HELT UTSVULTEN!"



Anonym GUST-läsare berättar:
SILLKUNG UTANFÖR LOS ANGELES I STILLA HAVET VAR SEX METER LÅNG!


DJUREN VI ALLA ÄLSKAR
(De mest ovanliga bilder du sett av hundar och katter)

Ett påpekande bara innan bildkavalkaden början: Man är antingen kattmänniska eller hundmänniska och jag måste erkänna att jag är det förstnämnda, så den här kavalkaden kommer mest att handla om katter. För att hundägarna inte ska bli alltför sura på oss har vi också tagit med "människans bästa vän". Och här handlar det faktiskt om världens minsta hund. Det ni!


Vem var det som sa att katter inte kan dansa?


Jodå, de som tog den här bilden intygar att deras stallkatter ofta gör hembesök hos grisarna, s k svintur!

Den här kattungen hade ALDRIG sett en råtta tidigare...

...och innan katten visste ordet av hade råttan blivit dess bästa kompis! Gulligt, eller hur?


Världen är så stor, så stor, katten är så liten - och full av upptäckarglädje!


Grenar är sega saker, det har mer än en katt fått erfara, men visst är det bra bitträning...


Har du katt bör du ha mattor, för där under älskar dom att krypa och spana på alla som går förbi...


Skor är ett annat favoritställe för nyfikna katter...


Hoppsan! Den här katten har uppenbarligen snott en abborre från bryggan där husse satt och fiskade...


Få djur kan njuta som katter, i synnerhet när de sover...


Det här är min egen katt, Joker Felinus, som numera blivit hela 14 år, vilket motsvarar 78 människoår. Hon är inte så alert längre som på den här bilden, men ändå still going strong...

Världens minsta hund:
CHIHUAHUAN KILROY BOR I USA
Wikipedia uppger: Chihuahua är en av världens minsta hundraser. Rasen är uppkallad efter delstaten Chihuahua i Mexiko, varifrån de härstammar. Rasen blev accepterad i USA år 1900. Det finns två olika arter av chihuahuan; lång- och korthårig, de är annars helt lika men den långhåriga chihuahuan har mjuk lång päls medan den korthåriga har kort och ganska sträv päls. År 2006 registrerades 1400 Chihuahuor i Sverige vilket gör den till en av landets populäraste hundraser.1951 importerades de första två hundarna till Sverige men rasen fick sitt genombrott först 1958.

Matte Dorothy Kilgallen från Memphis Tennessee, säger: "Kilroy är min ögonsten och följer mig och min make Todd överallt, eftersom det är så lätt att ta med honom".


"Han är otroligt tillgiven och viker aldrig från min sida även om jag inte har honom i koppel, vilket jag sällan har".


Chihuahuan Kilroy är 6 tum hög, alltså 15 centimeter och enligt Dorothy och Todd Killgallen räcker det för att klassa den som "världens minsta hund".


Normalt ska en hund naturligtvis inte bära kläder, men Dorothy intygar att Kilroy ibland på vintern fryser så mycket att det ändå är befogat och tröjtexten är ju ändå lite cool: "Storleken har ingen betydelse".


Vilka små steg tar inte världens minsta hund! Och just därför kör Dorothy Kilgallen omkring Kilroy i en specialtillverkad "hundvagn". Snacka om att ha det bra!


"Folk avgudar Kilroy och det är inte svårt att förstå varför, eller hur?", säger matte Dorothy Kilgallen stolt.


Kilroy, som är knappt ett år, har mycket att upptäcka och hela livet framför sig och blir enligt uppgift mellan 11 och 20 år gammal.

Skicka gärna in bilder av djur DU med, antingen sådana du tagit själv eller hittat på nätet och glöm i det senare fallet inte att ange källan. Skriva gärna en kommentar till bilden också. Vi nämner dig antingen med bara förnamnet eller hela namnet samt staden där du bor. Skicka bilderna till [email protected]

Peter från Stockholm undrar:
VARFÖR SÖKER GUST INTE ODJUR I FINLAND?


Peter skriver:
"Jag har hört att det även i Finland ska finnas sjöodjur och eftersom GUST till och med har en finne med i teamet, nämligen Göran Rajala, varför då inte söka även där?".

Göran Rajala svarar: Det finns egentligen inga sjöar i vanlig mening i Finland, däremot finns det omfattande sjösystem och som framgår av bilden här ovan skulle det vara nästan omöjligt att säga var ett odjur befann sig, eftersom sjösystem innebär att mängder av sjöar hänger ihop och har förbindelse med varandra. Nu finns det även enstaka sjöar i Finland, men de är oftast för små för att hysa okända djur.

FOTNOT: Bilden här ovan är från sjösystemet Saimaa, som är ca 4400km2 stort. Den är Finlands fjärde djupast sjö med ett största djup i Päijänne på 95,3 meter.

Jenny från Stockholm undrar:
VAD HÄNDE MED SVANÖDLEBENEN I LOCH NESS?


Jenny skriver: "För något år sedan berättade GUST på Kryptoland att ben efter en svanödla hittats i Loch Ness, men sedan blev det helt tyst. Vad hände med benen?".

Jan-Ove Sundberg svarar: Paleontologer och andra experter vid olika universitet, både i Skottland och England, kom fram till att den upphittade fossilen visserligen kom från en svanödla, men att denna aldrig funnits i Loch Ness. Man ansåg också att fossilen lagts ut på grunt vatten just för att de skulle hittas och just för att man skulle tro, att den kom från en svanödla, eftersom så många tror att det är just ett sådant djur som är identiskt med Nessie.

Svanödlorna dog emellertid ut för 65 miljoner år sedan, fanns i havet och inte i insjöar och andades luft, därför är det också mindre sannolikt att Nessie faktiskt är en svanödla, även om än man nu inte helt kan utesluta den teorin, enligt många kryptozoologer. Kvastfeningen ansågs också utdöd för 65 miljoner år sedan, men på 40-talet hittades den utanför Afrikas kust och sedan dess har den även hittats i andra farvatten i tropiska länder.

FOTNOT: Bilden här ovan visar Gerald McSorley, 67, från Stirling, med fossilen han fann vid strandkanten av Loch Ness.

Tobias från Sundsvall undrar:
VARFÖR LJUGER SKOTTARNA OM NESSIE?


Jag har läst på GUST och på andra ställen på nätet att skottarna ljuger om Nessie, men varför gör de det? Finns det inget odjur - egentligen?

Jan-Ove Sundberg svarar: Ingen kan med 100% säkerhet säga att det finns okända djur i Loch Ness, men personligen tror jag att det förhåller sig så. Det finns gott om vittnen och de flesta av dem är ärliga och trovärdiga. Sedan finns det också de som ljuger om vad de sett och förfalskar de bilder de påstår visar Nessie. Det finns de som tagit videofilmer av alltifrån änder till stockar, som de sedan medvetet eller omedvetet misstolkat. Det flesta av dessa människor är inte skottar, snarare besökare, antingen från England eller andra länder i Europa och även amerikaner.

Skottarna däremot har genom affärsmännen i byn Drumnadrochit, som ligger vid den berömda ruinen i Urquhart Bay, varifrån alla expeditioner också utgår, gjort sig ökända för att kommersialisera Nessie på ett aggressivt och föga trovärdigt sett och dragit ett löjets skimmer över hela forskningen, vilket är djupt beklagligt.

FOTNOT: Bilden här ovan togs den 29 juli 1955 av skotten Macnab, som var banktjänsteman och på den tiden bodde i Inverness, som ligger i södra änden av Loch Ness. Enligt Macnab är det okända djuret till vänster i bild drygt 12 meter långt.

Då Macnab tillhörde det övre samhällsskiktet har hans bild aldrig ifrågasatts, men den allmänna uppfattningen bland dagens Nessie-forskarna är att den är fejkad. Macnab lever än och är idag snart 90 år och förhoppningen är att han ska berätta hur det egentligen förhåller sig med hans berömda bild, innan han dör.

Lena från Borås undrar:
FINNS DET NÅGRA VETENSKAPLIGA BEVIS
FÖR ATT SJÖODJUREN EXISTERAR?


Har GUST några vetenskapliga bevis för att s k sjöodjur och sjöormar verkligen existerar eller går ni bara på vittnesmål och andra skrönor när ni gör era undersökningar?

Jan-Ove Sundberg svarar: Nej, några vetenskapliga bevis för det vi håller på med har vi inte. Däremot har vi en rad instrumentella indicier, flera hundra vittnesmål och en samstämmighet som går igen inom hela forskningen och som tyder på att dessa djur; s k sjöodjur och sjöormar, verkligen existerar.

Vittnesmål är inte detsamma som skrönor, historier helt utan referenser och/eller just vittnesmål, sjöns namn och andra bakgrundsfakta kan däremot starkt ifrågasättas.

När GUST får in en eller flera rapporter om att ett okänt djur setts i en viss sjö, tar vi först reda på så mycket vi bara kan om sjön ifråga. Sedan pratar vi med den lokala fiskeföreningen, eventuella båtuthyrare och andra som vistas mycket på den, och om det sedan finns en gedigen bakgrund till det som setts, dvs många vittnesmål, åker en till två man dit och lyssnar med vår mobila hydrofon. Om de ljud den uppfångar tyder på att det finns djur i sjön som inte kan identifieras, varken av oss eller de universitet vi vanligen konsulterar, kan vi besluta om en större expedition till sjön - så några skrönor räcker inte för att vi ska ge oss in på det vi håller på med, Lena!

FOTNOT: Bilden här ovan visar Jan-Ove Sundberg och Göran Rajala, under vår andra expedition till Loch Ness 2000, då vi sökte efter Nessie med en förbättrad hydrofon - en version som ankras ut i sjön med hjälp av gummibåt och vars information sedan tas in per radio. (På bilden visar vi upp hydrofonen för besökande medier).

Carl från Södertälje undrar:
VAD MÅSTE MAN HA FÖR KVALIFIKATIONER
FÖR ATT GÅ GUST'S KRYPTOKURS?


Jag skulle gärna vilja gå GUST's kurs i kryptozoologi, men jag har både läst och hört att ni kräver en rad kvalifikationer för att man ska få delta, och då är det väl inte någon större vits med att vara med, eller hur? Kvalifikationer är ju något man skaffar sig på kursen... Dåligt!

Jan-Ove Sundberg svarar: GUST har inte alls några orimliga krav på våra blivande kryptozoologer och expeditionsledare. De kvalifikationer vi kräver av de som ska gå kursen är följande: du måste vara 18 år; vi tar bara emot svenskar, norrmän, danskar och finländare som förstår skriven svenska, eftersom det med andra nationaliteter visat sig uppstå alltför mycket språkförbistringar och därmed onödigt och tidskrävande krångel; alla ansökningshandlingar måste innehålla ditt fullständiga namn, personnummer, gatuadress, hemstad, telefon- och mobilnummer, samt email.

"Kurs i Kryptozoologi och Expeditionskunskap"
, som kursen heter och som nästa gång går in på sitt fjärde år, kommer att bli mera omskriven på GUST under det här året och inför nästa termin som börjar i januari 2008.

FOTNOT: Illustrationen här ovan visar en rekonstruktion av den  norska sjöormen Selma i Seljordsvattnet. Det är djur som Selma man får lära sig att söka sedan man genomgått GUST's Kurs i Kryptozoologi och Expeditionskunskap.

Annika från Sundsvall undrar:
FINNS DET BILD PÅ JAN-OVE UTAN SKÄGG?


Annika från Sundsvall, skriver: "Skägg kan vara klädsamt, men jag undrar ändå hur Jan-Ove såg ut INNAN han anlade sitt skägg, finns det någon bild på det?".

Jan-Ove Sundberg svarar:
Jojomensan, på den här bilden har jag inte mycket till skägg även om det har börjat spira så smått på hakan.

Året var 2000 och vi befann oss i norska Seljordsvattnet på vår tredje expedition. Jag glömde rakgrejorna hemma och eftersom sådana kostar en mindre förmögenhet i Norge, köpte jag inga nya utan lät skägget växa. När alla sedan tyckte att en expeditionsledare skulle ha skägg, fick det vara kvar.

Dessutom: Om Gud hade velat att vi män skulle vara renrakade, varför försåg han oss då med skägg?

Cecilia från Göteborg:
JAG VILL HA EN BILD PÅ ESPEN FRÅN NORGE
OCH SEDAN UNDRAR JAG OM HAN HAR FLICKVÄN?


Sissi, som hon säger att hon helst vill kallas, skriver: "Jag saknar Espen från Norge och undrar vart han tog vägen? Jag vet att han varit med på minst två av era expeditioner. Vill gärna veta var han bor, hur gammal han är idag och om han har någon flickvän?".

Espen Samuelsen svarar: "Jag bor i Halden i Norge, som ju inte ligger så långt från Göteborg, jag har nyss fyllt 25 år och jag har sedan några år tillbaka en käresta (norska för flickvän, alltså), men tackar så mycket för uppmärksamheten!".

På bilden här ovan syns Espen vid rodret på vår sökbåt under Operation Horse Eel till Lough Ree på Irland sommaren 2001.

En uppföljare året därpå stoppades av terrorattacken mot World Trade Center i New York, eftersom det irländska TV-bolag som skulle ha finansierat den, backade ur när världen omkring oss blev en mycket oroligare värld att leva i.

KATTEN OCH UNDULATEN

Kattungar är förutom att vara världens gulligaste djur också världens nyfiknaste djur, och något ont i dem är det inte, som väl med all tydlighet framgår av dessa bilder...

"Hördu, du var mig en rolig figur... nej, jag ska inte slå dig!"


"Jag ville ju bara klappa dig på huvudet, din gröngöling!"


"Vilken korkad katt, vet han inte att jag är en undulat?"


"Spelar du död nu eller sover du bara? Hallå där!"


"Att man aldrig får sova ifred... sover DU nu? Ja, det vete katten!"


"Jag kan inte sova när du kacklar, din gröna lilla höna!"


KATTEN SOM INTE VILLE BADA

Många kattägare här säkert försökt bada sin katt någon gång. Ibland går det bra, ibland går det inte alls. Den här katten ser alltmera desperat ut ju närmare vattnet den kommer...

"Först lurar dom in mig i badrummet och nu står det en balja med vatten där borta... det här ser INTE bra ut!".


"Såja, lille kissemissen, det här är inte farligt, nu ska du bli så fin, så fin!".


"Blött och bara lite jummet är det... man ryser i hela kroppen av arr få det i pälsen. Nä, huuuvaligen!".


"Åsså det där kattshampoot, se'n, det luktar ju värre än gammal surströmming!".


"HJÄLP, dom håller på att dränka mig i vatten! Vad har jag gjort för illa som måste stå ut med det här?".


"Såja, lille missemissen, lille gullegumman... såja, såja, nu blir mattes älskling så fin, så fin, ja som ny...!".


"Så jag duger inte som jag är då? Är det därför ni gör så här med mig? Jag som alltid slickar mig själv bländande ren!".


"Nää, nu får ni sluta upp och gulla med mig och komma med era förb...nade floskler, sån't håller inte längre!".


"Mera vatten??? HJÄLP! HJÄLP! Varför är det ingen som fattar att jag inte vill bada!".


"Visst kan jag klösas, men då får jag ju inget käk... och hellre blöt än hungrig, förstås".


"Lyfter ni upp mig nu? Bra! Braaa! Äntligen är det slut med dom här dumheterna!".


"Åsså mera vatten!!!! Ni kan inte vara riktigt kloka, ni människor!".


"Nu är jag så blöt att jag inte kommer att bli torr igen mera det här året...!".


"Dom skrubbar mig med! Bara med händerna tack och lov, men jag fattar inte varför dom skrubbar alls!".


"Nu är man allt bra ynklig... men nu är det i alla fall över tack och lov och nu badar jag inte mera i det här livet, det är då ett som är säkert!".


SURFINGKATTEN

En katt som surfar, är det verkligen möjligt? Jodå, enligt Enrique Travera från Mexico är det möjligt. Det är han som surfar i golfen på dessa bilder och kompisen Juan som har tagit bilderna.

"Nej, kom igen nu kisse, det är på brädan du ska ligga!"


"Jojomensan, det här kommer att gå jättebra!"


"Vad vi väntar på? Att det ska komma en jättevåg, förstås!"


"YAHOOOOO! Kul va, kissemissen?"


"Nej, nej, nej... ställ dig INTE upp, kissen, ligg ner!"


"Ser du vad bra det gick, kisse! Niemas problemas!"


GUST AVSLÖJAR ANIMAL PLANET
Så här går det till när de gör sina unika djurfilmer!

"Extrema objektiv som tar tittarna riktigt, riktigt nära djuren är ingenting för Animal Planet, som kräver att vi djurfotografer själva ska vara tätt inpå djuret ifråga", säger en djurfotograf som vill vara anonym, av rädsla för att annars få sparken från den populära TV-kanalen, som ägs av amerikanska Discovery Communications.


Nej, den här krokodilen ser ju klart fejkad ut! Men så intelligent är inte krokodilen som djurfotografen spejar på, att den märker att den som nu närmar sig, är en ulv i fårakläder!


"Vissa djurfotografer är så rädda att de kissar på sig... visst kan man skratta åt det men rädslan är äkta och jag tror inte det är särskilt många som vill komma vilda och livsfarliga djur så nära som vi måste gå, för att få våra bilder".


Djuren må alltså vara hur smarta som helst, något vi gärna tror att de är när vi ser cirkusdjur i aktion, men trots att djurfotograferna kryper in i sin fejkade utrustning inom synhåll för dem, fattar de ingenting! Mannen till höger är som ni kan se beväpnad, redo att skjuta om ett djur trots allt skulle ana oråd och gå till anfall.


"Särskilt bekvämt i ett fejkat djur är det inte, tvärtom. Det är trångt, luktar illa, mörkt och obekvämt. Risken för upptäckt finns där hela tiden och i den miljön ska vi jobba och ta bilder och filmer, som helst ska vara bättre och bättre".


Den falska noshörningen närmar sig det intet ont anande riktiga exemplaret, som badar i godan ro. "Animal Planet är världsledande idag när det gäller naturfilmer, men precis som stuntmännen i biofilmerna, är vi djurfotografer bortglömda".


"Ingen av oss förstår varför vi inte kan använda teleobjektiv istället, den marknaden utvecklas hela tiden och idag kan man komma så nära ett djur utan att vara närvarande, att man kan räkna pigmenten på dess hud!".


Ser inte flodhästen i dypölen lite misstänksam ut ändå? Nej, inte enligt djurfotografen: "Det märkliga är att man ju trott att dessa djur går efter lukten när de identifierar varandra, men så är det uppenbarligen inte, det är ju vi ett levande bevis för".


Håhåjaja, de har det inte lätt de stackars djurfotograferna som jobbar för Animal Planet. Fast lönen måste väl ändå vara ett plåster på såren? De kammar ju hem ca 150 000 kronor i månaden, och då har de dessutom alla omkostnader betalda... (Nu är det någon av er som funderar på att bli djurfotograf åt Animal Planet, eller hur?).



Grundat 1997 av Jan-Ove Sundberg. Telefon 0141 21 79 29 eller 070 301 79 29. Denna sida har visats8650 gånger.
Besök Frogpage Kontakta Jan-Ove Sundberg