Centret för Forteansk Zoologi åkte till Västafrika:
Monsterjägare i Gambia sökte nedgrävt odjur och jättelik orm med horn på huvudet

I augusti 2006 åkte ett brittiskt sexmannateam ner till Gambia för att bl a försöka hitta Gambo, ett okänt djur som sägs vara begravt i sanden på Bungalow Beach, där det spolades iland 1983. Enligt vittnet Owen Burnham, som var 14 år när händelsen inträffade, liknade varelsen en förhistorisk pilosaurus och ska inte ligga djupare under sanden än högst en meter.

Jonathan Downes: "När vi satt på Bungalow Beach Hotel och studerade en karta över den plats där Gambo skulle ha begravts, fick vi till vår stora förvåning se att hotellet byggt en ölbar rakt över den plats, där skelettet idag skulle finnas! Det var så vansinnigt dumt, att det är svårt att uttrycka det i ord och visar hur lite afrikanerna bryr sig om kryptozoologiska upptäckter".

Att protestera på ort och ställe var dock inte att tänka på, eftersom det var presidentens bror som ägde hotellet! Sökteamet grävde så nära den nybyggda ölbaren de vågade, men blev som väntat tomhänta. 

EN STOR DELFIN

"Historien om Gambo slutar dock inte där, eftersom nya vittnesmål tyder på att det helt enkelt kan ha varit en delfin det handlade om", fortsätter Jonathan Downs. "En viss Baka som var närvarande när Gambo strandade, berättade för oss att det definitivt var en stor delfin och att dess bakre fena saknades, vilket kan ha gett den en helt annan tolkning".

Downes fick också en träfigur som var väldigt lik Owen Burnams beskrivning av Gambo och även om djuret ifråga inte helt avskrivits som en delfin, har man ändå lagt det till handlingarna.


Owen Burnhams originalillustration av "Gambo". Owen var övertygad om att djuret var okänt för vetenskapen.


En död delfin. Inte kan man påstå att den är särskilt lik det djur som Owens såg och beskrev, eller hur? Foto: AP, Copyright.

"Våra undersökningar av Bungalow Beach visade också att sanden är våt ner till ett djup av 40 cm, därför är det mycket troligt att varelsens ben ruttnade upp innan nattklubben byggdes och spolades bort bara några år efter att händelsen inträffat", säger Jonathan Downes.

SJÄLVDÖDA DJUR

Händer det igen kommer ett nytt okänt djur inte att få ligga och ruttna i sanden, eftersom nya regler säger att alla djur som hamnar självdöda på stranden ska anmälas till hälsovårdsmyndigheterna i landet och undersökas av en veterinär.

Nu åkte Centret för Forteansk Zoologi inte ner till Gambia enbart för att leta efter Gambo. Ett mera spännande djur man ville ha tag i var Ninki Nanka, och under sökandet efter det upptäckte man inte helt oväntat, att det mesta som skrivit om det (framför allt på amerikanska hemsidor) var fel.


Sökandet efter Ninki Nanka började för flera decennier sedan, Dr. Thomas Dalrymple, en pensionerad läkare från Hans Majestäts Kolonialtjänst, hört rykten om ett drakliknande odjur i Gambiafloden 1935. Sedan dess har odjuret dykt upp i mängder av böcker om mysterier - alltid porträtterat som en jättelik ödla eller dinosaurie.

HORNLIKNANDE UTVÄXTER

Jonathan Downes: "Vår expedition till Gambia visar att det i själva verket handlar om en okänd jätteorm, möjligen med hornliknande utväxter på huvudet".

"Den fruktan detta djur injagar i folk är förståelig", säger Richard Freeman, som också var med i Gambia. "Inte ens jägmästarna vågade ta oss in i de områden där man ansåg att odjuret levde. Alla vi träffade beskrev det samstämmigt som en stor orm med glänsande fjäll och en kam på huvudet och de flesta var så rädda för den att de trodde att bara en blick ifrån den, var tillräckligt för att man skulle bli dödad!".

Flera infödda ställde upp och beskrev Niniki Nanka för sökteamet, och beskrivningarna är som tagna ur forna tiders hjältesagor om Europas eldsprutande drakar: 

Baka Samba, Mr Fixit, vars farbror sett odjuret: "Det var stort och skräckinjagande och sprutade eld ur munnen".

"DET SPRUTAR ELD"

Musa Jatta, guide i Abuko: "Det liknar en stor pytonorm och är tillräckligt stort för att sluka en ko. Det har ben och vingar som på en fladdermus, och det sprutar eld".

Hassan Jinda, son till  Papa Jinda: "Det är otroligt stort. Om du ser det framifrån kan du inte se slutet av det. Det har en kam på huvudet från vilket det sprutar eld. Hannar och honor har olika kammar. Dess fjäll glänser och glittrar".

Handlare 1 på fiskmarknaden: "Det liknar en orm men den kan bli lika grov som ett palmträd. Fjällen är så stora och så blanka att man kan spegla sig i dem. När det blivit tillräckligt stort går de ner till havet, simmar ut och försvinner ner i djupet".

Handlare 2 på fiskmarknaden: "Det har en ormliknande kropp och ett ansikte som på en känguru. Tungan är tudelad".

MINST 50 METER LÅNGT

Jägmästare i Momomudu-parken i Kiang West: "Det har ett hästliknande huvud och en kam vars plym ibland faller ner framför ögonen på det. Fjällen har samma reflektionskraft som en vanlig spegel och är svartgröna till färgen. Det är ormliknande, minst 50 meter långt och säkert 1 meter i diameter".

Något egentligt sökande efter Ninki Nanka blev det nu inte, eftersom expeditionsteamet ansåg sig för dåligt utrustade för att klara det, däremot återgick man till Gambo, som spolats upp på Bungalow Beach, och en intervju som än en gång säger att det var en stor delfin.


En illustration av Gambo baserad på andra vittnen än Owen Burns. Inte heller här finns det särskilt stora likheter med den döda delfinen här nedan. Ill: CFZ, Copyright. Foto: Assiociated Press, Copyright.



INTERVJU MED BAKA SAMBA, som hade en affär på Bungalow Beach 1983 och väl kommer ihåg vad som hände när ett djur från havet strandade där.

Richard: Hade du en affär här 1983?

Baka: Ja.

Richard: Kommer du ihåg djuret som spolades upp på stranden här nere det året?

Bala: Mycket bra, det var en stor delfin.

Richard: Hur stor då?

Bala (pekar på ett betongblock som ligger på golvet, omkring tre meter bort): Härifrån och dit.

Richard: Vad hände med kadavret?

DOG PÅ STRANDEN

Baka: Djuret levde när det strandade. Några vita män i en båt försökte rädda det, men det var mycket sjukt, kräktes våldsamt och dog på stranden, där man också lämnade det.

Richard: Kan du rita upp det?

Baka: Jag kan inte rita.

Richard (pekandes på ett silversmycke av en delfin): Såg det ut så där?

Baka: Ja.

Richard: Jag ska rita upp det efter dina anvisningar... Hade det en fena på ryggen?

Baka: Nej, det fanns ingen fena på ryggen.

När Richard visade upp sin teckning på fiskmarknaden, fick han emellertid ett helt annat svar från fiskarna där, som tyckte att djuret från Bungalow Beach liknade en sågfisk (en slags rocka)!

Tjugofyra år är en lång tid och vittnen tappar som regel bort viktiga iakttagelser de gjort efter bara några få år, ibland räcker det med ett enda och bör därför intervjuas så snart det bara går.

FORTEAN TIMES 1997

På GUST kommer vi mycket väl ihåg händelsen med Gambo, som 1997 publicerades i tidskriften Fortean Times, där Owen Burnham själv skrev vad han sett och upplevt och det reportaget dammar vi nu av från vårt digra kryptozoologi-arkiv, och återger här:

På natten den 11 juni 1983, spolades liket efter ett märkligt djur upp i Gambia. Det upptäcktes följande morgon av Owen Burnham, som var uppvuxen i Senegal och  intresserad av den lokala faunan. Då han inte hade någon kamera, skrev han ner och mätte upp det okända djuret.


Bungalow Beach som den såg ut när det okända kadavret hittades 1983. Foto: Fortean Times, Copyright.


Gambia i Afrika är beläget inom blå rektangeln och kuststräckan och floden där Gambo hittades respektive Ninki-Nanka siktats är beläget inom den röda cirkeln.

Djuret var omkring 4,5 meter långt och 1,5 meter brett. Det hade ett slätt skinn utan fjäll som var mörkbrunt på ryggen och vitt på undersidan till halvvägs ner på stjärten, det fanns visserligen ingen klar skiljelinje, men färgerna var ändå klart separerade. Den 1,5 meter långa, avsmalnande stjärten slutade inte i en spets.

Kadavret hade en fruktansvärd stank, ändå var det inte i upplösningstillstånd utan bokstavligen intakt, frånsett högra baklabben och det mesta av vänstra baklabben, som hade slitits av.

UPPBLÅST AV GASER

Kroppen var uppblåst invändigt av gaser, men fortfarande strömlinjeformad och inte särskilt tillplattad.

Den hade en mycket kort hals och ca 45 cm av det 1.25 meter långa huvudet, utgjordes av långa käkar som innehöll 80 stycken jämnt fördelade tänder. Dessa var väldigt skarpa och koniska som tänderna hos en barracuda, men vitare och grövre.

Det fanns inget blåshål och näsborrarna tycktes sitta i änden av käkarna. De ganska små, bruna ögonen var klara och tydliga, om än inte utstående.

Kroppen hade ingen ryggfena, eller stjärtfena, och det fanns inga tecken på att en sådan hade funnits. Fram- och baklemmarna (eller simfötterna om man så vill) var av samma storlek, 45 cm långa, paddelliknande och solida, i avsaknad av både tår och klor. Delar av inälvorna, vita till färgen, och fettvävnader, stack ut ur en reva i magen.

HACKADE AV HUVUDET

När Burnham hittade kadavret, höll två lokala fiskare som bäst på med att hacka av dess huvud med en machete, för att sälja det till turisterna.

Ett styvt jobb som tog dem 20 minuter att utföra, då ryggraden var väldigt kraftig. Köttet var rött och liknade biffkött. Burnham tänkte först köpa huvudet själv, men tänkte samtidigt på svårigheterna att få in det i sitt eget land.

Då han talade det lokala språket mandinka och frågade infödingarna vad de kallade besten svarade de "Kunthum Belein", som betyder "skärande käftar". Själv kallade Burnham djuret för "Gambo".

Under de senaste 60 åren har marinbiologerna blivit mera öppna inför tanken på att det kan finnas stora havsdjur som ännu inte har blivit upptäckta. Flera anmärkningsvärda fynd har bidragit till den inställningen.

NÅGRA EXEMPEL:

Shepherds näbbval 1937; kvastfeningen (som tillhör en fiskgrupp som man trodde dog ut för 70 miljoner år sedan) 1938; den japanska näbbvalen 1958; Megamoth-hajen (världens tredje största hajart som hittades utanför Oahu på Hawaii) 1976; och Prudes Bay-späckhuggaren från antarktis 1983.


Vore det inte för att Inia geoffrensis, som den heter på latin, bara levde i Amazonfloden i Sydamerika, skulle den här delfinen kunna förklara den långa näbben på Gambo, men den är alltså ingen kandidat den heller. Foto: NWF, Copyright.

Kompletta lik efter okända havsdjur i hyggligt tillstånd är dock mycket sällsynta. Vad man hittat i den vägen är:

Ett 22,5 meter långt, snövitt "monster" med snabel, som observerades i strid med två valar och senare hittades dött på en strand i Margate i Sydafrika år 1922; och det fyrlemmade, ödleliknande djuret som 1942 spolades iland på Gourock i Skottland, kremerades och begravdes under vad som idag är en fotbollsplan.

Med sina fyra fenliknande lemmar är Gambo uppenbarligen inte en fisk. Inte heller en amfibie. Den enda kända arten av helt marina amfibier är en fossil grupp som kallas trematosaurer och har alla kloförsedda fötter.

LEVANDE ELLER UTDÖDA

Vi kan också glömma säldjuren, vilka förlorade sin stjärt före deras lemmar förvandlades till simfötter. Säldjuren har, som de flesta andra däggdjur, levande eller utdöda, bara strax över 40 tänder; undantagen är marsupials, armadillos och vissa valar. Deras tänder är av mer än en typ i motsats till de 80 likadana tänderna hos Gambo.

Den strömlinjeformade kroppen, de långa käkarna och den välvda pannan påminner om valar, delfiner och sköldpaddor; alla kända arter har emellertid ett eller flera blåshål på ryggen eller huvudet. Näshål nära nosen är karaktäristiska hos säldjuren och landlevande djur.

Inga havsdäggdjur har lång, avsmalnande stjärt utan fena. Haken är också Gambos fullt utvecklade baklabbar; hos alla nu levande havsdäggdjur är baklemmarna rudimentära och knappast ens synliga. Detta är också karaktäristiskt hos en tredje grupp havsdäggdjur - sirendjuren (manater och sjökor).

FÖTTER MED KLOR

Vi kan också utesluta alla kända reptiler. Sköldpaddor har paddellemmar som liknar Gambos, men inga tänder. Krokodilerna har kraftiga fjäll och fullt utformade fötter med klor.

Om Gambo inte är en variant på ett levande djur är det kanske en levande fossil. De troliga kandidaterna är fyra reptilgrupper; plesiosaurus, mosasaurus, ichthyosaurus och thalattosuchians, vilka samtliga anses vara utdöda sedan 70 miljoner år tillbaka.


Kronosaurus är med sin korta hals, stora huvud och skarpa tänder en annan intressant kandidat till Besten på Bungalow Beach. Den levde under kritatiden.

Plesiosaurus omfattar den långhalsade elasmosaurus och den korthalsade pliosaurus och dessa stämmer bättre in på Gambo: kort hals och långt huvud, långsmala käkar med jämnstora tänder, strömlinjeformad kropp, två uppsättningar paddellabbar, avsmalnande stjärt. Denna morfologiska kombination fanns också hos mosasaurierna och thalattosuchians, och är ett klassiskt exempel på sammanlöpande utveckling.

SLÄT I SKINNET

Pliosaurus var nästan helt säkert slät i skinnet, som valar, sjölejon och
lädersköldpaddor - och Gambo. De var också ungefär lika stora som Gambo, frånsett jättar som den 12 meter långa Kronosaurus.

I motsats till pliosaurus, har mosasaurus levande släktingar: monitorödlorna, inklusive Komododraken. Dessa har emellertid fjäll och en lång ryggfena. Ichtyosaurierna, som var anmärkningsvärt lika delfinerna eller fiskliknande, hade markanta baklabbar, en mycket framträdande ryggfena, vertikal stjärtfena och extremt stora ögon.

Thalattosuchians var forntida, slätskinnade krokodiler med paddellabbar, de hade också ögonen på samma plats och av samma storlek som de på Gambo, men deras stjärt slutade i en fiskliknande fena.

Det är också värt att notera en observation av den 30 juli 1915, som gjordes från den tyska ubåten U28.

"ETT GIGANTISKT SJÖODJUR"

Ubåten hade just sänkt ångfartyget Iberian, som sprängdes på 500 famnars djup och kastade vrakdelar mer än 20 meter upp i luften. Bland dessa kom "ett gigantiskt sjöodjur, som vred sig och sprattlade vilt".


Var det odjur som den tyska ubåten U28 sprängde sommaren 1915, ett liknande djur som Gambo?

Befälhavaren på ubåten beskrev det som ca 20 meter långt, krokodilliknande, med fyra labbar, kraftiga fötter med simhud mellan tårna och en lång, avsmalnande stjärt.

Lägger man ihop alla likheter och skillnader, liknar Gambo mest av allt en pliosaurus eller en thalattosuchian. Mot sådana fossila överlevnader, talar att man inte hittat några fossila bevis för något av dessa djur under de senaste 70 miljoner åren. Fossiler av stora varelser är extremt sällsynta.

Det är i år 24 år sedan Gambo hittades på Bungalow Beach i Gambia, så lång tid att det knappst går att få ett entydigt svar på om det var en skadad delfin eller ett helt nytt djur som hittades, kanske till och med en förhistorisk kvarleva, så länge alla pusselbitar inte finns på plats och det gör de inte.

VÅR ARBETSHYPOTES

Vad alla som forskat i fallet Gambo tycks ha glömt är Owen Burnham, som hittade det märkliga djuret. Han var 15 år den gången och bodde i Gambia med sina föräldrar. Med hjälp av kontakter i Storbritannien lyckades GUST helt nyligen spåra upp honom.

I GUST nummer 5 kommer Owen Burnhams historia om Gambo med hans egna ord, liksom en utförlig intervju med den nu 39-årige upptäckaren, som hunnit bli zoolog sedan sist. Så fortsättning följer...

KÄLLOR: CFZ; Fortean Times; The Unknown, september 1986; 49-53, oktober 1986: 31-36. Bulletin of the US Fish Commission 1883, volym 3: 407-410. Arthur C. Clarkes Mysterious World, Collins 180: 81-82, och Freiherr von Forster; Das Scottische Seeungeheuer schoon von U28 geishtet, Deutsche Allgemeine Zeitung, Tübingen 331219.