|
|
Nessiekandidaterna:
Pirålen stämmer till både utseendet och beteendet
Nessiefansen skulle hata den.
Affärsmännen i Skottland skulle bojkotta den. Och lokala
forskare skulle inte heller ta den till sig. Men frågan
måste ställas: Är Nessie en pirål? Ja,
dykare som påstår sig ha mött odjuret är
överens om att det är det mest groteska djur man
någonsin sett och pirålens säregna beteende kan
förklara varför man ingenting hittar, när Loch Ness
finkammas med världens mest avancerade teknologi.
Pirålen (Myxine glutinosa) ser ut som en stor slemmig mask och
kan bli upp till 80 cm lång. Det finns omkring 20 arter av
pirålar i världen, alla havslevande. En art finns utmed den
svenska västkusten, ner till Öresund.
Pirålarna gräver ut bostadstunnlar på botten, dit de
tar sin tillflykt vid fara. Varje pirål har sitt eget hål
dit den snabbt hittar, även om den är någon kilometer
därifrån.
Pirålar är asätare som tränger in
i döda och döende fiskar för att äta av dem.
Då de ätit färdigt återstår ingenting annat
än skinn och ben av offret och det är just pirålarnas
mat och levnadsvanor som har gett dem ett så dåligt rykte.
300 miljoner år
Den enda kända fossila pirålen levde för 300 miljoner
år sedan i nuvarande Pennsylvania i USA och var 7 cm lång.
Den skilde sig från sina nutida släktingar bland annat genom
att ögonen var tämligen välutvecklade. Hos dagens
pirålar är ögonen tillbakabildade.
Pirålen är ingen vacker syn precis och det
är kanske precis just det, som skrämt så många
dykare i Loch Ness, som påstår att de kommit öga mot
öga med Nessie.
Pirålar är ållika vattendjur med ett skelett av brosk,
liksom hos nejonögon och hajar. Pirålar är de allra
primitivaste fiskarna men uppfyller ändå fiskarnas
kännetecken: andning med gälar, kranium, ryggrad och
vattenlevande. De saknar dock ryggkotor.
Deras kontakter med övriga fiskar inskränker
sig till att de äter upp deras kadaver.
Pirålar har en längsgående munöppning på
undersidan av nosen. Inne i munnen finns på var sida hornplattor
med kraftiga horntänder, som används som käkarna
hos högre ryggradsdjur. Längst fram på nosen mynnar en
rund näsöppning, omgiven av fyra tentakellliknande utskott.
8 liter slem
Gruppen innehåller endast en familj och är främst
känd för sin fantastiska förmåga att producera
slem ur de 70-200 slemkörtlarna som ligger i en rad längs
pirålens sidor. En pirål på bara 50 cm kan på
några minuter bilda upp till 8 liter slem!
Pirålarna lever i bostadstunnlar på botten
och är därmed mycket svåra att hitta med olika
undervattensinstrument.
Användningen av denna speciella förmåga
har väckt mycket diskussion. En förklaring är att det
kunde vara fråga om en försvarsmekanism.
En rovfisk som fångat en pirål kvävs av slemfyllda
gälar om den inte lyckas komma undan i tid. Å andra sidan
kvävs också pirålen själv i sitt eget slem
på några minuter om den inte kan ta sig ur det. Det kan den
dock oftast, eftersom den utvecklat den unika förmågan att
slå knut på sig själv.
Slår knut på sig själv
En pirål som blivit täckt av slem slår alltså
först knut på sin egen framända och låter sedan
knuten glida över kroppen varvid de delar som passerat kommer ut
rena och fina.
Pirålen kan slå knut på sig själv
eller runt en trädrot på botten och är då i det
närmaste omöjlig att fånga.
Pirålar antas ha yttre befruktning, men forskningsdata saknas.
Honan lägger 20-30 avlånga ägg i serier på
havsbottnen, där de fastnar i små högar. Äggen
innehåller gula och är täckta av ett hornmaterial.
Kläckningen sker efter ca två månader. De
nykläckta ungarna är ca 45 mm långa, men ser i
övrigt ut som vuxna pirålar.
Det som framför allt talar för att Nessie är en
pirål är den berömda "Kirurgens bild", som togs 1933
och som med jämna mellanrum har avskrivits som allt möjligt:
en trädrot, en dykande fågel, en utter, en modell på
tornet av en leksaksubåt, etc.
Egendomligheter
Detaljstuderar man bilden hittar man flera egendomligheter och redan
innan man förstorat upp den, kan man se vad som liknar ett slags
"skägg" kring munnen på djuret.
Förstorar man sedan bilden maximalt, visar det sig att
"skägget" utgörs av tentakelliknande utskott - precis som
på pirålen!
Problemet med att påstå att Nessie är en pirål
är förstås att Nessie beskrivits vara mellan tre och
tio meter och ofta mellan 15-20 meter, medan pirålen blir knappt
en meter lång.
Det kan förstås ha funnits bjässar efter förra
istiden för ca 7 000 år sedan, som sedan blivit
instängda i Loch Ness eller till och med stannat där
frivilligt eftersom sjön både erbjuder mat och skydd.
Jättelik pirål
Skulle en jättelik pirål då kunna likna en
svanödla, som ju är den vanligaste beskrivningen av Nessie?
Jag tror faktiskt det.
Det främsta skälet till att vittnena tror på en
svanödla är det lilla huvudet, den långa böjda
halsen och en rad med "pucklar" och om pirålen stack upp sitt
huvud ur vattnet, krökte på framändan och exponerade
sin ormliknande kropp precis i vattenytan, skulle man få
ungefär samma utssende.
Om Nessie såg så bildskön ut som monstret gör
på illustrationer, T-shirts, affischer, m.m., skulle vittnena
knappast beskriva djuret så här: "Otroligt groteskt...
vedervärdigt att skåda, jag vill aldrig se det mera"
(dykare), "Ett avskyvärt djur... en naturens styggelse" (vittnen
som såg det på land), "Det fick mig att må illa...
jag har det fortfarande på näthinnan..." (vittne i
ibåt).
Avancerad teknologi
Sist men inte minst har alla som letat efter Nessie, lekmän som
forskare, frågat sig hur djuren om och om igen kommer undan
när årets mest avancerade teknologi sätts in i Loch
Ness, framför allt sonar men också annan elektronisk
utrustning.
Företag i undervattensbranschen vill naturligtvis inte
erkänna det, men fiskebiologerna säger sig kunna bevisa att
vissa djur påverkas negativt av de utsända
frekvensstrålarna och försvinner, om de kan, ner i botten.
Förutsättningen är att botten består av mjukt
bottensediment, lera
eller gyttja, och det gör den också i Loch Ness.
Enligt amerikanen Dr. Robert Rines vid Akademin för
Tillämpad Vetenskap i Boston, Massachusetts, finns det ett 700
meter tjockt lager med lera, gyttja och sand under den ordinarie
botten i Loch Ness, som alltså inte är fast, utom
möjligen på vissa begränsade ställen.
I detta enorma sedimentlager skulle naturligtvis hundratals, kanske
till och med tusentals pirålar kunna gömma sig. Här har
de möjligheter att bygga bostadstunnlar som ingen människa
har tillgång till eller ens insyn i och är det så det
ligger till är det tveksamt om gåtan i Loch Ness
någonsin kommer att lösas.
Källor: Djur i Världens Natur: Fiskar, grod-
och kräldjur, Bertmarks Förlag, Finland 2001, sidorna 32-33.
Fiskar 1, Bokorama Förlags AB Wiken 1984, Sidorna 39-42.
Översättning och reportage: Jan-Ove Sundberg, GUST ©
2003.
|
|
