Polis i USA är säker på att varelsen existerar:
Teknisk bevisning för Bigfoots existens förbluffar forskarna
Fingeravtrycksexperten
Jimmy Chilcutt
vid polisen i Conroe, Texas, säger att sex påstådda
Bigfoot-fotspår som han undersökt, definitivt är
äkta. Vad som
övertygat honom är
ett 42 cm långt fotspår som 1987 hittades i delstaten
Washington. Vid en intervju med
BBC World Service sa han nyligen: "Det unika med spåret är
att det har
en läderhudsrygg och att formen och strukturen
överensstämmer med
ryggstrukturen på ett spår från Kalifornien.
Läderhuden är ungefär
dubbelt så tjock som hos en människa". Forskarna är
förbluffade medan entusiasterna jublar åt det oväntade
resultatet.
Läderhudsryggen
är det avgörande beviset för att fotavtrycket inte har
gjorts av en storfotad människa eller annan primat (tvåbent
varelse).
"På det här avtrycket löper den längs sidan av
foten medan den hos en människa löper över fotens
bredd", förklarar Chilcutt. "Som ansvarig brottsutredare handlar
det aldrig om vad jag tror och tänker, jag undersöker fysiska
bevis och kommer till ett avgörande. I det här fallet vet jag
att det finns ett djur bakom berättelserna om Bigfoot, eftersom
jag med egna ögon har sett det fysiska beviset".
Bigfoot är Nordamerikas svar på
snömannen i Himalaya. Namnet har varelsen fått för att
den lämnar så stora fotspår, ofta 40-50 cm
långa, och de första anses ha hittats i Kalifornien 1959.
Tusentals fotspår
Sedan dess har man hittat hundratals, kanske tusentals
fotspår, och trots att många bevisligen är fejkade
tror många nordamerikanska kryptozoologer att Bigfoot är ett
riktigt djur.
"Iakttagelser av Bigfoot har rapporterats
från varenda amerikansk delstat utom Hawaii och Rhode Island",
säger Craig
Woolheater, ordförande i Texas Bigfoot Research Center. "Det
handlar inte om den felande länken eller en utomjordisk
besökare utan om ett okänt djur - en upprättgående
varelse av kött och blod som lärt sig att inte lita på
oss människor och som håller sig så långt
ifrån oss som möjligt".
De amerikanska delstaterna Kalifornien, Oregon och Washington har fått mest besök av Bigfoot.
De ständiga och samstämmiga observationerna av
Bigfoot-liknande djur i Nordamerika och på andra platser har nu
till sist övertygat ledande forskare på området
primater - inklusive Jane Goodall, världsberömd för sina
chimpansstudier i Tanzania - att organisera något som aldrig
på allvar gjorts tidigare: en vetenskaplig studie för att en
gång för alla bestämma huruvida den största apan
av dem alla verkligen lever i världens fuktdrypande
bergsområden.
Autentiska lämningar
Genom att använda sig av strikt vetenskapliga metoder, tror de sig
kunna påvisa att åtminstone vissa bevis för Bigfoot -
som fotavtryck, hår, röstinspelningar och ett 200 kilo tungt
gipsavtryck känt som Skookumspåret - är autentiska
lämningar efter den sällsynta jätteprimaten.
Primatforskarna har fått oväntat positiv respons från en handfull ledande experter på området.
Daris Swindler, till exempel, är ingen Bigfoot-troende precis.
När han pensionerades 1991 efter mer än 30 år vid
universitetet i Washington, var Swindler expert på de komplexa
studierna av fossila primattänder.
Hans bok, "An Atlas of Primate Gross Anatomy," (En kartbok över
primaternas storslagna anatomi) utgavs i flera upplagor och betraktas
som det bästa referensverket på området.
Hårig jätte
Det kommer därför som en smärre chock för hans
anhängare att Swindler tror att Skookumspåret, som
upptäcktes av kryptozoologer år 2000, är ett autentiskt
avtryck efter en hårig jätte som satte sig ner i en
lerpöl för att äta lite frukt.
Varje år rapporteras hundratals Bigfoot- eller Bigfoot-liknande
varelser av jägare, liftare, bilister och andra i Klippiga bergen
och andra vildmarksområden. Men hittills har ingen kunnat
prestera det bevis som vetenskapen kräver: ett exemplar eller
lämningar av djuret som forskarna kan undersöka, mäta
och argumentera om sinsemellan.
Jane Goodall är öppen inför Bigfoot och tycker att
berättelserna om varelsen låter väldigt spännande.
"Människor från olika bakgrunder och olika delar av
världen har beskrivit att dessa okända djur alla beter sig
på liknande sätt och yttrar nästan identiska ljud",
säger hon. "Mot den bakgrunden har jag inte särskilt
svårt för att tro att hominider av det här slaget
är fullt tänkbara".
Jane
Goodall är mest känd för sina chimpansstudier, men nu
avslöjas det att hon även är öppen inför
Bigfoot.
Sällsynta djur
George Schaller, chef för "Wildlife Conservation Society", har
tillbringat 40 år med att studera sällsynta djur på
avlägsna platser, inklusive Central-Afrikas bergsgorillor, som
västerländska vetenskapsmän upptäckte först
1903.
Schaller är bekymrad över att man varken hittat ett lik,
lämningar eller exkrementer efter en Bigfoot, som både var
för sig och sammantaget kunnat lösa gåtan redan
på fyndstadiet. Samtidigt förhåller han sig öppen
inför möjligheten.
"Det har gjorts många observationer under årens lopp",
säger han. "Även om man avskriver 95 procent av dem, har man
ingen bra förklaring till de som återstår. Detsamma
gäller några fotavtryck. Jag instämmer gärna i att
en stenhård studie är absolut nödvändig".
Det
vanligaste beviset för dessa påstådda djur är
deras fotspår: stora avtryck på avlägsna platser,
vissa djupt nedpressade i sand eller jord andra uppenbarligen fejkade.
Många är också för vaga för att utgöra
något bevis. Men några är så detaljerade och
anatomoskt riktiga att de förbluffar experterna.
En noggrannare titt
"Antingen
lägger fejkarna ner otroligt mycket tid och pengar på att
lura skjortan av oss, eller också är dessa spår
värda en noggrannare titt", säger primatologen Esteban
Sarmiento vid amerikanska naturhistoriska riksmuseet. "En vetenskaplig
studie är därför något jag välkomnar".
Vad
tror man då att Bigfoot är för en varelse? Ja, de
flesta Bigfoot-forskare har Gigantopithecus blacki, den asiatiska
jätteapan från den minoiska epoken, för 24 till 5
miljoner år sedan, som sin favoritkandidat.
Gigantopithecus, eller Giganto som alla säger,
samexisterade med sin mänskliga förfader Homo erectus i
hundratusentals år, och kan enligt vissa ha varit den arketypiska
inspirationen bakom jättar och andra monster och varelser,
alltifrån den skandinaviska till den nepalesiska och
nordamerikanska kulturen.
Vetenskaplig avhandling
Skeptikerna menar att stora däggdjur, och särskilt apor, inte
upptäcks i vår tid. Det tillbakavisar Russell Mittermeier,
vice ordförande för "Conservation International", som
medverkat till en vetenskaplig avhandling där forskarna beskriver
inte mindre än fem nya primater som alla upptäckts på
1990-talet.
Och precis när den här artikeln
sammanställs nås GUST av nyheten att en ny apart känd
lokalt som "lejondödaren", har upptäckts i de
otillgängliga djungelområdena i norra Kongo.
Varelsen beskrivs som större och mera aggressiv
än normala chimpanser och har vållat mycket debatt bland
experterna. Några tror att lejondödaren är en hittills
okänd art och kommer att räknas in bland de andra stora
aporna; chimpansen, gorillan och orangutangen. Andra säger att det
handlar om ovanligt aggressiva chimpanser med en gorilla-liknande
karaktär.
Kongos försvunna apor
Legenden om Kongos försvunna apor går mer än ett århundrade
tillbaka i tiden och inspirerade Michael Crichton att 1980 skriva novellen "Congo" (som 1995 blev en biofilm med samma namn).
På 1990-talet gav sig den schweiziske fotografen
Karl Ammann till Kongos demokratiska republik för att spåra
upp dem.
Lokala invånare berättade om jättelika
apor som dödade lejon.
Deras huvuden liknade goriallans medan de uppträdde som
chimpanser, och olikt båda dessa arter byggde de parmanenta
boplatser.
Förra året blev Shelly Williams, en oberoende
primatolog som samarbetar med Jane Goodalls institut i Myryland i USA,
den första vetenskapsman som har sett varelserna på
nära håll och hon är säker på att det
handlar om en ny art.
"Vi kunde höra dem i träden, bara 5-6 meter
ifrån oss", berättar hon. "Min spårare gjorde samma
ljud som en sårad antilop och fyra av dem kom omedelbart rusande
genom undervegitationen och hade kurs rakt emot oss".
Tysta och väldigt stora
"Om det hade varit ett bluffanfall, skulle de ha skrikit
för att skrämma oss, men dessa varelser var helt tysta och
väldigt stora. De stormade fram för att döda, det var
helt uppenbart. Jag befann mig rakt framför dem och så snart
de såg mitt ansikte, tvärstannade de och
försvann".
Dr Colin Groves, vid statsuniversitetet i Canberra i
Australien, som studerat deras huvuden, kommenterar: "Enligt mina
mätningar handlar det om en chimpans, men en kam på huvudet
gör dem märkligare än så".
Bigfoot är också en märklig varelse, med ett utseende,
beteende och liv som inga andra apor kan uppvisa och många hoppas
nu att den vetenskapliga studien av dessa okända djur ska
avslöja dem och leda till en lika stor upptäckt som den som
nu gjorts av de okända aporna i norra Kongo.
Källa:
BBC den 2 oktober, Daily Telegraph den 7 oktober och Denver Post den 11
oktober. Översättning och bearbetning:
Jan-Ove Sundberg, GUST © 2004.
|
